Att ställa relevanta frågor som den tillfrågade har en möjlighet att svara på är viktigt, i alla fall om man kräver ett kortfattat svar och inte är ute efter en längre diskussion. Jag låter Ozzy svara Aftonbladet:
”People look to me and say:
”Is the end near, when is the final day, what’s the future of mankind?”
How do I know, I got left behind, don’t look at me for answers,
don’t ask me – I don’t know!”
Men när eleverna vänder sig till oss lärare med de högst relevanta frågorna:
- Den här globala uppvärmningen, hur är det med den egentligen?
- Stämmer det att det kan bli en ny istid?
- Kommer alla som bor på öar att drunkna?
Vad svarar vi då?
Idrotten förbrödrar brukar man säga. Det tror jag inte ett smack på, men musiken däremot! Kolla in de ryska militäruniformerna och de olika flaggorna! Gemensam glädje under en konsert i Moskva 1989, mitt under det kalla kriget.
I går kunde vi läsa att lågstadieläraren med de breda kunskaperna ska återinföras (SvD, AB, DN) och att många lärare inte anser att det gynnar eleverna. (SvD) Inte heller de rödgröna är positiva till förslaget; de vill hellre satsa på arbetslag och ”unga hjälplärare” med specialkunskaper som arbetar tillfälligt i skolan. (SvD, AB).
Liksom samtliga parter tycker jag att det är viktigt att alla lärare utbildas i basen för allt lärande (läsa, skriva, räkna), men jag tycker också att det är orimligt att en lärare ska vara både specialist och intresserad av alla skolans områden. Liksom de rödgröna tycker jag att vi måste fortsätta att arbeta för att lärarna ska arbeta i arbetslag. Ingen elev bör ha en lärare i alla ämnen. ….När det gäller de tillfälliga hjälplärarna så kan jag tycka att det är en lockande tanke att få in en ”vitaminkick” i verksamheten, men samtidigt funderar jag på om inte det året av studier som samhället ska ställa upp med för att hjälplärarna ska kunna verka i skolan är bättre att satsa på kompetens-utveckling av de befintliga lärarna? ….S vill också öppna upp för antagning till lärarutbildningen genom olika sorters tester, inte bara via betyg, vilket jag tycker är utmärkt.
Det finns många tokiga sidor på nätet. I dag presenterar jag Inflytande.se, som smörjer mitt ego genom att hävda att endast 3,14% av de svenska bloggarna har mer inflytande än den här bloggen
och Blogipedia, som säger sig snappa upp fakta och åsikter från bloggar.
Ett urval av påståenden: ”Slaveri är billigt”, ”Dödsstraff är okej”, ”Bloggvärldsbloggen är gud”, ”Kollektiv bestraffning är alltid bra”, ”Förklaringar är fel”, ”Insikt är meningslöst” och ”Milkshake är inte så dumt det”…
Jag har inte druckit milkshake sedan mellanstadietiden, så jag vet inte riktigt vilken sida som är tokigast…
Även yrkesgruppen gymnasielärare domineras snart av kvinnor, enligt Lärarnas tidning. Många manliga lärare går i pension samtidigt som lärarstudenterna till stor del är kvinnor.
I artikeln framkommer två åsikter som vi brukar diskutera inom Malmö högskolas nätverk ”Män på LUT” (blogg, facebook).
1) Könsbalansen är underordnad kvalitetsaspekten. Det viktigaste är att vi har bra lärare i skolan.
2) Könsbalans bland lärarna är en förutsättning för att få en bra kvalitet i utbildningen.
Jag vet inte jag… Kan man ställa sig mittemellan?
Det är klart att lärarna i första hand ska vara bra pedagoger, men en viss könsbalans tycker jag är nödvändig. Att kvinnodominansen kryper upp mot 60-70% får vi nog acceptera, men sedan måste vi fundera på hur vi kan locka fler män till verksamheten; män som är goda pedagoger. Enligt skolverkets siffror är bara 3% av förskolans pedagoger män. I grundskolan är det 24% män, men de flesta av dem arbetar i år 7-9.
Under ”öppet hus” på Malmö högskola har vi tänkt fråga om det behövs fler män i skolan, och i så fall varför? Kanske ska vi också fråga vad de besökande männen tror fäller avgörandet. Varför väljer man att bli lärare? Varför väljer man att inte bli lärare?
”Nu ska också socialvården omfattas av lex Sarah, lagen som i dag ålägger sjukvårdspersonalen att anmäla missförhållanden. Folkhälsoministern Maria Larsson (KD) säger i Dagens Nyheter att hon vill att socialarbetare blir bättre på att upptäcka och anmäla missförhållanden i sin verksamhet. Därför utvidgar regeringen tillämpningen av reglerna i lex Sarah till att gälla även socialvården.” (DN, SvD, Sydsvenskan)
Varför inte låta lex Sarah gälla även inom barnomsorgen och skolan?
Nästan alla svenska skolors arbete mot mobbning får underkänt i en granskning av Skolinspektionen. Den visar att trakasserier förekommer varje dag. (AB, SvD)
Skolinspektionen skriver att elever både kränker varandra och känner sig kränkta av personal, att låg vuxennärvaro under den tid när eleverna inte har lektion ökar mobbningen, att dåliga relationer mellan lärare och elever gör att eleverna inte berättar om vad de utsätts för och att eleverna sällan får hjälpa till i kartläggningen av riskområden i skolan.
Jag skrev precis klart mitt examensarbete på specialpedagogprogrammet. Ämnet var ”skolk” och resultaten och slutsatserna i mitt examensarbete går nästan direkt att överföra till Skolinspektionens resultat om mobbning. Även de skolkande eleverna känner sig ofta kränkta av andra elever och lärare, goda relationer med lärarna kan lösa problemen inom även detta område och inte heller när det gäller att motverka skolk får eleverna hjälpa till i kartläggningen.
Slutsaterna är ju ganska uppenbara; pedagogerna måste ha färre elever att undervisa så att det finns en möjlighet att bygga goda relationer, man behöver fler arbetstimmar som inte är schemalagda och eleverna måste tillåtas vara med i processen.
Björklund efterlyser civilkurage hos personalen så att de inte ignorerar tecken på mobbning. Självklart Herr Minister, och jag tror att det bästa sättet att öka personalens åtgärdsfrekvens är att se till att de inte är upptagna med fullt så många schemalagda lektioner eller annat pappersarbete. En självanmälningsplikt, typ Lex Maria, tror jag också är nödvändig. Vi har ett stort problem med att lärare inte vågar påpeka brister i den egna verksamheten eller hos kollegor i dagens klimat.
Björklund tror också att arbetet mot mobbning kan förbättras med införandet av den nya skollagen.
– I den klargör vi tydligt hur mycket en lärare får ingripa. Vi gör det möjligt för skolan att splittra mobbningsgäng och dela upp individerna på olika skolor. Det har inte varit möjligt tidigare, säger han. (AB)
Hmm, ja, det kan hjälpa i de mest extrema fallen, men inte i de flesta fall och aldrig förebyggande. Det krävs mer genomgripande förändringar för att klara av mobbningsproblematiken. Den dåliga nyheten är att de åtgärderna är dyrare än en liten lagändring, men den goda nyheten är att minst hälften av skolkproblematiken kommer att åtgärdas på samma gång.
I går var det partiledardebatt i SVT’s Agenda (del 1, del 2). Trots vissa intressanta inslag är mitt övergripande intryck att mycket av tiden slösades bort på onödigt tjaffs. Dels tillåts motståndarna stå och kasta siffror på varandra som inte går ihop (har arbetslösheten ökat eller inte?) och dels slösar man bort tid på att prata om detaljer som inte är bestämda ännu. Ofta är svaret, ”det presenterar vi i april”. Jag har tre önskemål inför den fortsatta valrörelsen:
1) Ägna tiden fram till i april åt att diskutera grundläggande värderingsfrågor i stället för detaljer som ännu inte är bestämda.
2) Organisera ”debatter” där de två allianserna diskuterar sinsemellan om olika frågor. Vad är de överens om? Vad är de inte överens om, och hur ska det lösas? Hur kommer ”laguppställningen” att se ut efter valet om ni vinner?
(Det gäller kanske främst MP’s språkrör, men även ministerposter.)
3) Direktsändningar i all ära, men skulle man inte kunna kräva små inslag i debatten där de huvudsakliga förslagen presenteras? Ofta blir debattämnet helt obegripligt om man inte är fullt insatt, vilket de flesta väljare inte är.
P.S. Det är pinsamt att den skolfråga som får mest uppmärksamhet är betygen.
Ett oflexibelt system och en föreställning om att de som har de högsta gymnasiebetygen har de bästa förutsättningarna att bli framgångsrika inom ett visst yrke krossar antagligen många drömmar…
I Aftonbladet anger Sofia ”Mymlan” Mirjamsdotter 10 regler för profilbilden på Facebook, och även jag får nog byta bild; kaffe har ju inte enbart hälsofrämjande effekter…
Mina tidigare inlägg om ”fallet Mats Mügge”
finns här och här.
Jag såg på Debatt i går där Mats och Sofia medverkade. (Länk till SVT Play, fr 28 min) Trots att Sofia försökte så tappade man bort den viktiga biten med att arbetsgivaren har fallit till föga inför föräldrarnas påtryckningar. Vem avgör hur en pedagog får se ut? Vilka värderingar ska råda i skolan? Föräldrarnas eller läroplanens?
Vintern är obehaglig överhuvudtaget, men jag hatar verkligen snö. Inte nog med att den är kall, blöt och i vägen, den är tydligen dyr också!
”Snön kan ju vara så vacker”, brukar jag få höra när jag gnäller, och det håller jag med om. Snön kan vara vacker, men för mig som bor i en storstad är det ungefär lika relevant som att vattentemperaturen i Hurghada är behaglig just nu. Snön i staden är inte vacker.
I Vellinge anser man att för många elever tar ledigt från skolan för att åka på långa semestrar. Nu överväger man en extra skolvecka (för alla), så att eleverna sedan kan plocka ut de fem ”extra” skoldagarna som ledighet när de vill…
I dag är det en sån där dag när man desperat rotar igenom kylskåpet och skafferiet för att försöka lösa matproblemet utan att behöva gå ut och handla… Är det sådana dagar de nya recepten kommer till?
I dag när jag skulle gå in mot stan tog jag utan att tänka efter på mig min mössa med texten ”Ramones”. Efter 5 minuters promenad kom jag dock på vad jag hade gjort och slet av mig mössan!Ramones har ju skrivit flera texter som inte alls är lämpliga för en lärare att förknippas med! Låten ”53rd & 3rd” från deras debutalbum (1976) syftar ju t ex, som alla vet, på att manliga prostituerade höll till där.
Tänk om någon fotade mig under min promenad med mössan på och taggar mig på Facebook! Eller lägger ut bilden i en blogg med mitt namn under!
För att inte göra samma misstag igen är det bäst att jag går igenom min garderob… Bob Marley måste ju självklart bort. Likaså Guns N´Roses, Black Sabbath och Anti Flag. Kan jag behålla Bob Dylan tror ni? Nej, det är bäst att slänga den också…
Det är möjligt att jag sänker nivån på diskussionen om Mats Mügges PornStar-mössa lite väl långt nu, men efter 62 kommentarer till det förra inlägget tycks vi vara överens om principerna, men inte gränsdragningen. Ett samhälle som har sänkt toleransnivån för vad som är OK för pedagoger att uttrycka på sin fritid till den här nivån har i min värld gått alldeles för långt.
Jag vet inte vad som är obehagligast, att gränsen mellan privatliv och arbetsliv helt har suddats ut eller de dolda kraven som uppenbarligen ställs på personalen i verksamheten inom Frilufts förskolor.
Den officiella medarbetarpolicyn lyder:
”Vi eftersträvar att anställa välutbildade medarbetare såväl pedagoger som kockar med godkänd och varierad utbildning, olika nationalitet, kön och ålder.”
Jag säger, lycka till!
Jag hoppas att både Diskrimineringsombudsmannen och polisen sätter ner foten och fäller förskolan! Handledning och ”krissamtal” med såväl ledning, pedagoger och föräldrar på förskolan är nog också lämpligt.
I morse bestämde jag mig för att promenera till högskolan. Det var inte speciellt lockande i mörkret och kylan, men tanken på en fullsatt buss var ännu mindre lockande, så jag pluggade in ett par små lurar i öronen och började missmodigt lunka längs med Lundavägen. (Malmöbor inser genast misären).
Eftersom Bad Religion gjort en låt som heter ”A Walk” valde jag att lyssna på dem, och efter ett par låtar var humöret märkbart bättre. När jag hade kommit till ”The Answer” var humöret på topp och hjärnan började fungera.
”I don´t believe you have the answer, I´ve got ideas too”
Någonstans vid Centralstationen var det dags för ”I Want To Conquer The World” och kinderna blossade. Jag var nära att höja näven och brista ut i ett spontant ”Viva la Revolución!” till närmsta snubbe med palestinasjal!
”I want to conquer the world, give all the idiots a brand new religion,
put an end to poverty, uncleanliness and toil,
promote equality in all my decisions…”
I går pratade Mats och jag om musik i undervisningen.
Förutom att höja humöret har Bad Religion i 30 år bevisat att punkrock inte behöver innebära simpla texter med hjärndött innehåll. De har hittat en enkel och slagkraftig form att framföra sina åsikter på. Åsikter som ibland kan vara kontroversiella, men alltid framförda med ett gott språkbruk och grunden till givande diskussioner.
Jag hoppas att det finns fler pedagoger där ute som inser värdet av att använda olika sorters texter i skolarbetet. Elevernas små mediaspelare och telefoner i klassrummet innehåller lyrik som grund till hundratals lektioner inom olika ämnen!
”I’m going for a walk, not the after dinner kind
I’m gonna use my hands, and I’m gonna use my mind
and I’m gonna build a world, independent and exempt
All alone I’ll be an empire, with no mortgage and no rent”
Diskussioner med grund i musiktexter kan väcka intresset hos eleverna och få dem att ta en mental promenad, utanför sina vanliga gränser.
Lärarnas Riksförbund har granskat kommunernas satsningar på skolan:
”Slutsatsen av granskningen är att skollagens krav på likvärdighet inte följs. Som exempel tas de ekonomiska resurserna, där Arjeplog lägger 66 500 kronor per elev och år medan Lessebo lägger 32 300 kronor.” (SvD)
Man konstaterar också att byråkratin kunde effektiviseras:
”Endast 50,1 procent av grundskolans totalkostnad går till undervisning, jämfört med 63,6 procent för OECD-länderna.” (DN)
I dag börjar jag en ny kurs och har inte tid att kommentera detta vidare, men jag har en känsla av att vi har diskuterat lösningarna tidigare; bl a här och fortsatt här.
Fyra av fem män i Europa härstammar från jordbrukare som för tiotusen år sedan flyttade in från Mellanöstern; ett område som sträcker sig från östra Medelhavsområdet till Persiska golfen, inklusive de bördiga markerna kring floderna Eufrat och Tigris. Däremot tycks de flesta europeiska kvinnor ha sitt ursprung bland jägare och samlare, enligt en ny genetisk studie. (DN)
Att få Jimmie Åkesson och de andra snubbarna i Sverigedemokraterna att gå med på att de härstammar från Irak kanske kan bli svårt, men själv har jag fått förklaringen till att jag lider så svårt på vintern. Jag måste härstamma från något av de varmare områdena. Min kropp skriker att något är fel när termometern närmar sig noll!
Att män och kvinnor tycks härstamma från olika områden kanske dessutom kan förklara att vi ”mognar” olika fort? Enligt en annan undersökning mognar pojkar nämligen först vid 27 års ålder och är fullvuxna vid 29, medan kvinnor är några år tidigare. (AB)
Trots att jag närmar mig 40 är jag enligt undersökningens kriterier inte ”mogen” ännu, men om att mogna innebär att aldrig dricka ett par öl för mycket med polarna och i stället lyssna på radiodokumentärer är jag ganska säker på att jag inte vill bli det heller. Jag hoppas snarare på att bli så mogen att jag kan sätta igång en sådan här hoppdans i snabbköpet utan att skämmas när jag hör en bra låt!
När jag hade skrivit inlägget ”Självinsikt” kopierade jag det och skickade till Jan Björklunds pressekreterare Anna Neuman med förtydligandet: ”Jag skulle vilja veta vilken utbildning Jan Björklund hänvisar till när han anser sig lämplig att uttala sig i pedagogiska frågor?”
Jag anser nämligen att politiker bör hålla sig till ramar, regler och övergripande mål. De pedagogiska lösningarna bör pedagoger stå för. I det aktuella fallet borde den politiska reaktionen vara att i första hand ta reda på de vidare omständigheterna; t ex om pojkarna verkligen lär sig mindre i skolan, eller om de trots samma kunskaper får lägre betyg. Utifrån denna information borde de sedan delegera uppdraget att se över de pedagogiska alternativen till pedagoger.
I dag fick jag ett svar från en Erik Scheller:
Hej Christer,
Tack för ditt brev till Anna Neuman. Hon har bett mig, en av hennes medarbetare i den politiska staben, att skriva några rader tillbaka.
Självklart är det lärarna och inte politikerna som är skolans pedagoger. Som du själv tar upp i ditt inlägg syftar också mycket av regeringens politik på att återupprätta lärarrollen och stärka deras utbildning. Kunniga lärare som i klassrummet kan fatta välgrundade pedagogiska beslut är avgörande för att lyfta kunskapsresultaten i skolan.
Samtidigt går det inte förneka att det på vissa håll finns en aversion mot klassisk lärarledd undervisning. Därför finns det anledning att uppmärksamma de fördelar som en sådan undervisningsform kan ha.
Med vänliga hälsningar
Erik Scheller Departementsledningen Utbildningsdepartementet
God dag yxskaft… Det kan finnas all anledning att uppmärksamma för- och nackdelar med olika undervisningsformer, men vems uppgift är det? Att utbildningsministern gör uttalanden av följande karaktär är fortfarande lika tokigt.
– Den pedagogiska förändringen i skolans arbetssätt är boven i dramat. Då krävs det mer lärarledd undervisning. Detta är djupt kontroversiellt och många tycker tvärtom, men jag är övertygad om att det är så.
Hur ska någon kunna tro på att utbildningsministern respekterar den pedagogiska kunskapen som finns ute i verksamheten och inom den pedagogiska forskningen? Han är ju redan övertygad. Han har gjort sin bedömning av läget och bestämt sig för en lösning.
(Någon utbildning att hänvisa till finns uppenbarligen inte…)
I förrgår skrev jag ett inlägg som hade sin utgångspunkt i en diskussion om att tjejer får högre betyg än killar i skolan. Björklund är övertygad om att skolans inriktning mot att låta eleverna ta större ansvar för sitt arbete är ”boven i dramat” och tycker att mer katederundervisning är lösningen.
I kommentarerna skriver även Kristian Grönkvist att man bör hitta en arbetsmetod som är så god som möjligt för både flickor och pojkar, medan jag hävdar att individualiserad undervisning är det enda rätta.
Morrica undrar vad det är ”som upplevs som så hotfullt med individualisering idag”? Hon funderar på om det har att göra med att ”individualisering öppnar möjligheter för även dem som inte ses som så fina”, och Emma kontrar med att individualiserad undervisning i stället kan segregera skolan i högre grad.
(Länk till det tidigare inlägget)
Det intressanta är att både Morrica och Emma har rätt i sina funderingar… Individualisering kan öppna möjligheter för individer som annars hade varit chanslösa, och den kan öka segregeringen… Individualisering är inte en metod som alltid fungerar. Individualisering är inte en metod överhuvudtaget. Det är en inställning hos läraren av att vara villig att försöka använda alla metoder som existerar. Hur väl det fungerar på individ- och klassnivå beror på lärarens, och organisationens, förmåga att hitta de metoder som fungerar bäst för varje elev. Det kanske inte är rättvist, men jag tycker faktiskt inte att vi har något val.
Att använda skolan som ett politiskt rättviseprojekt är svårt på alla plan, men på individnivå blir det nästan makabert. Det Björklund säger i mitt tidigare inlägg är ju faktiskt att eftersom pojkarna inte är lika mogna som flickorna bör vi försämra undervisningen för alla, i rättvisans namn. Det är precis som när lärare stoppar elevernas utveckling inom ett ämne med hänvisning till att ”det blir så jobbigt om inte alla ligger på samma nivå”. Det är inte rätt mot enskilda elever, och jag undrar om Sverige har råd med en så kunskapshämmande taktik…
Rättvisa i skolan är, enligt mig, att alla får en reell chans att lyckas på bästa sätt utefter sin förmåga, och det kan vi bara åstadkomma genom en individualiserad undervisning. Rättvisa i skolan är också att alla får en möjlighet att försöka uppnå sina mål i livet. Orättvisan ligger inte i att individer får olika betyg, utan i att betygen har ett så stort inflytande över individens valmöjligheter.
Jag är i normala fall en utpräglad kvällsmänniska; sitter uppe sent på kvällarna och sover gärna länge på morgonen. Sedan jag kom hem från Thailand för några dagar sedan har dock min kropp fått för sig att jag är en morgonmänniska; jag vaknar runt halv åtta och är trött på kvällen. Häromdagen gick jag och la mig klockan elva, något som inte har hänt på många år!
Jag skriver att min kropp fått för sig att jag är en morgonmänniska, för mitt sinne är definitivt inte med. Morgonmänniskor brukar alltid prata om hur skönt det är att komma upp i tid på morgonen (och gärna lägga in en värdering om att det är ”bättre” av någon anledning), men jag kan inte se charmen… Vad sjutton ska jag upp så tidigt att göra? Jag har ju inget jobb att gå till och inga speciella ärenden att utföra som kräver morgonaktiviteter…
Självklart har morgonmänniskor en fördel i arbetslivet, samhället är ju utformat efter deras dygnsrytm, och det är intressant att se saken från två håll. Dygnsrytmen är ingenting vi väljer. Lika lite kontroll som jag har nu över att jag vaknar tidigt och inte kan somna om har jag i vanliga fall över att jag är pigg på natten och inte kan somna ”i normal tid”.
Morrica tog upp det här ämnet häromdagen och skriver att det finns ”anledning att anpassa samhället efter människor, och inte tvärtom”. Jag håller med, men vet inte riktigt hur det ska gå till i praktiken. Just nu hoppas jag bara att min kropp hittar tilbaka till sin tidigare rytm snart, för trots att ”morgoninställningen” måste vara praktisk i arbetslivet saknar jag de pigga kvällarna och tycker att morgonen är mest gråtrist och deprimerande…
Jag uppskattar verkligen att många TV-program finns att hitta på nätet nuförtiden. SVT Play fungerar utmärkt och har befriat mig från att behöva anpassa mina dagar efter TV-tider, men i dag såg jag Let´s Dance på TV4 Play…
26 gånger under programmet dök det upp en ruta som skymde bilden. 26 gånger!
Så oerhört irriterande! Dessutom var det samma meddelande varje gång. Men det mest överjävliga var att meddelandet inte försvann automatiskt efter ett par sekunder, det fortsatte att blinka fram samma mening om och om igen tills jag klickade bort det! Inte en chans att sitta tillbakalutad i soffan och slötitta på programmet alltså. Ett totalt kasst upplägg av TV4!
I Sydsvenskan för rektor Jörgen Håkansson, genuspedagog Anna Sundman Marknäs och eleverna Daniel Talebi och Florence Mensah i klass 9B på Dammfriskolan i Malmö ett intressant samtal om varför tjejer har bättre betyg än killar. (Länk)
Artikeln avslutas med utbildningsminister Jan Björklunds kommentarer:
Skolan har på senare år gått i riktning mot mer eget arbete och eget ansvar. Flickor är i genomsnitt mognare och klarar bättre av den undervisningsformen, medan en större grupp pojkar slappar.
Det är Jan Björklunds analys av betygsskillnaderna mellan könen.
Botemedel: mer katederundervisning.
– Den pedagogiska förändringen i skolans arbetssätt är boven i dramat. Då krävs det mer lärarledd undervisning. Detta är djupt kontroversiellt och många tycker tvärtom, men jag är övertygad om att det är så, säger han.
Jag har sagt det flera gånger förut, och säger det igen; Jan Björklund har många goda åsikter om hur skolans övergripande styrning och regelverk ska se ut. Hans raka, enkla och lösningsfokuserade mentalitet passar utmärkt till att sätta upp ramar för verksamheten (om han får lite hjälp med konsekvens-analysen), men när han ger sig in i pedagogiska debatter och försöker hitta lösningar blir det ofta helt fel. Pedagogik är inte en tydlig, rak och enkel vetenskap och generella lösningar är sällan lämpliga.
Jan Björklund talar ofta om vikten av en gedigen utbildning för såväl rektorer som lärare och anser att det är elevernas rätt att erhålla utbildning av kunniga och utbildade pedagoger. Han vill införa lärarlegitimation i Sverige:
- Lärarlegitimation kvalitetssäkrar läraryrket och höjer dess attraktionskraft. Att vi har duktiga lärare är en nyckelfråga för Sveriges framtid. (Länk)
Helt rätt anser jag och undrar varför Jan Björklund inte applicerar sina egna principer på sig själv? ”Jag är övertygad om att det är så”, säger han. På vilket sätt anser han sig själv lämplig att komma med pedagogiska lösningar? Vilken utbildning hänvisar han till? Vilken erfarenhet? Anser han sig själv legitimerad att avgöra vilken undervisningsform som är bäst för Sveriges barn och ungdomar?
Under semestern i Thailand började ett födelsemärke på ryggen klia och jag har gått med på att söka upp läkare för en kontroll.
(Ja, mamma, jag solar försiktigt… )
Jag ringde sjukvårdsupplysningen och frågade vart jag skulle styra mina steg och alternativen som gavs var min vårdcentral eller en privatklinik som har tillgång till hudspecialist. ….Problemet är att jag känner mig lite skeptisk till allmänläkarnas kunskaper inom specialiserade områden (ett exempel) och misstänksam mot den privata vården överhuvudtaget. Det känns som att det är givet att den vinstdrivande vården rekommenderar att jag opererar bort födelsemärket, oavsett om det är motiverat eller inte…
”…och jag frågar, vem i hela världen kan man lita på?”
-Går upp klockan halv nio
-Sätter mig vid en dator (med en kopp kaffe) och arbetar med mitt examensarbete till klockan ett
-Går ner till stranden, äter lunch och stannar där till klockan fem
-Efter en dusch arbetar jag ytterligare en dryg timme och sedan är det dags för middag och några öl med familjen.
Jag har sett att ni har snökaos… Här är det lite varmt, men det ordnar sig med en fläkt. Hyggligt skönt att slippa julstressen också!
”Going, going, gone” är namnet på en riktigt bra låt med Bob Dylan, men den melankoliska tonen i låten speglar inte riktigt vad jag känner inför att resa till Thailand i dag! Jag har däremot alltid tänkt mig att ”Ca Plane Pour Moi” handlar om att flyga någonstans med ett plan, och trots att jag i dag vet bättre så får den ha den betydelsen ett tag till. Och stämningen passar mycket bättre!
Det blir antagligen långt mellan inläggen här i bloggen ett tag framöver!
Bara för att jag då och då ( ) kritiserar Björklunds skolpolitik blir jag i vissa kretsar kallad ”en röd bloggare” eller t o m ”kommunist”. Det stör mig inte så mycket eftersom jag helt klart drar åt det rödgröna hållet, i alla fall i skolfrågorna, men jag tycker att det är onödigt… Precis som Anders B Westin brukar skriva så tycker jag att skolfrågorna är för viktiga för att låta partipolitik skymma de goda lösningarna. ….Därför kanske det är tokigt av mig att citera Rossana Dinamarca från hennes presentation av vänsterpartiets skolpolitiska program och påpeka att det är precis vad jag brukar skriva, men det struntar jag i:
Några graderade betyg vill inte Vänsterpartiet ha, vare sig i grundskolan eller på gymnasiet.
– Det vi vill garantera, det är att man har de kunskaper man behöver för att kunna gå vidare till nästa steg. Det vill säga, du ska inte kunna lämna grundskolan utan att ha nått målen. Och har man nått målen i grundskolan så har man inga problem med att fullfölja även gymnasieutbildningen. Men sedan har vi satt upp att till den högre utbildningen, där det kan behövas att man gör ett urval, att man gör som många lärosäten i dag, nämligen egna urval. Och det tycker jag är mycket bättre att vi satsar på, säger Rossana Dinamarca. (länk)
Hur gör man för att rösta på Vänsterpartiet enbart i skolfrågorna?
SVT vann tv-kriget om bröllopet. Kungafamiljen var rädd att TV4 skulle förvandla vigseln till ett ”ovärdigt jippo” och vill att vigseln ska vara ”en ickekommersiell miljö”. (AB)
Det kan man ju förstå, rent mänskligt, men är det inte så att motiveringen till att vi har en kungafamilj anställd är deras kommersiella värde?
Jag tycker att kungafamiljens själva existens, med de förutsättningar som råder i en modern värld, gör att allt runt omkring dem blir ett ”ovärdigt jippo”…
Till exempel sådana här inlägg när man (jag) talar om individer och deras livsval som affärstransaktioner.
Att ställa relevanta frågor som den tillfrågade har en möjlighet att svara på är viktigt, i alla fall om man kräver ett kortfattat svar och inte är ute efter en längre diskussion. Jag låter Ozzy svara Aftonbladet:
och 
Ett urval av påståenden: ”Slaveri är billigt”, ”Dödsstraff är okej”, ”Bloggvärldsbloggen är gud”, ”Kollektiv bestraffning är alltid bra”, ”Förklaringar är fel”, ”Insikt är meningslöst” och ”Milkshake är inte så dumt det”…
I dag är det en sån där dag när man desperat rotar igenom kylskåpet och skafferiet för att försöka lösa matproblemet utan att behöva gå ut och handla… Är det sådana dagar de nya recepten kommer till?
I dag när jag skulle gå in mot stan tog jag utan att tänka efter på mig min mössa med texten ”Ramones”. Efter 5 minuters promenad kom jag dock på vad jag hade gjort och slet av mig mössan!
Jag blir så upprörd att jag helt överlåter sakframställan till 
Jag uppskattar verkligen att många TV-program finns att hitta på nätet nuförtiden. 
)
