Hans Dahlgren skriver i SvD att Centerpartiets välfärdsgrupp nu föreslår en rad åtgärder för att samhället ska bli bättre på att ”upptäcka barn och ungdomar i riskzonen för att utveckla ett normbrytande beteende”. (Länk)
Två delar i det hela tycker jag extra mycket om. Den ena är att han skriver att ”den stora utmaningen handlar om att riva stuprören och att få förskola, skola, socialtjänst och polis att arbeta tillsammans” och den andra att han poängterar att både skydds- och riskfaktorer bör identifieras i det förebyggande arbetet. ”I dag läggs nästan alla ansträngningar på riskfaktorerna men det är lika viktigt att uppmärksamma till exempel trivsel i skolan eller ett starkt socialt nätverk som att sätta in insatser mot exempelvis skolk.”
Samarbete mellan olika instanser och yrkesgrupper, förebyggande arbete och satsningar på skyddsfaktorer, det är ord som går hem i ett specialpedagoghjärta!
Länkar till andra bloggar om:
skola, skolan, skoldebatt, skolpolitik, utbildningspolitik, specialpedagogik
Christermagister 
Vi får hoppas att Hans Dahlgren menar något påtagligt när han aviserar det förebyggande arbetet.
Annars är det lite illavarslande att han använder passiva ord och uttryck som utmaning och uppmärksamma problem. Jag tror att vi redan nu mycket väl känner till vad som utgör goda miljöer och därmed s.k. skyddande faktorer (ofta motsatsen till nedbrytande faktorer). Att identifiera problemungdomar går faktiskt relativt lätt. I ett stort projekt jag deltog i kunde vi med 90 %-ig säkerhet identifiera vilka ungdomar som skulle hamna i svårigheter på något sätt i vuxna år. Förutsägelserna byggde helt på lärares skattningar av olika klassrumsbeteenden. Gissa vilka typer av miljöer dessa ungdomar kom ifrån? Inte var det från Solsidan.
Ja, ”fina ord mättar bara tillfälligt” skulle man kunna säga, men i mitt arbete i olika arbetsgrupper har jag upptäckt att några ”fina” fokusord faktiskt ofta är till nytta. När man börjar spåra ur kan man alltid återkomma till dem: ”gagnar det här verkligen samarbetet mellan olika instanser på bästa sätt?”, ”har vi med några satsningar på skyddsfaktorer i vårt förebyggande arbete nu, eller har vi återigen fastnat i enbart reaktionära åtgärder?”.
Själva identifieringen är mycket riktigt en kunskap som redan finns i verksamheten och politikernas del i det här är väl att se till att lagar och rutiner underlättar samarbetet mellan olika instanser i stället för tvärtom, och att det finns resurser även till förebyggande arbete.
Förstår att dessa rader är ljuv
musik i herr specialpedagogs något slitna öron. Men handen på hjärtat, är det inte gammalt skåpmat, kanske inte för en centerpartist men ändå. Jag tycker vi jobbar en hel del efter detta med skyddsfaktorer, föreningslivet är en viktig del i detta. Men vi jobbar även med ett stärkt samarbete mellan olika myndigheter, ett inte alltid enkelt arbete men jag känner att det finns en vilja från de inblandade att det ska fungera.
Mr D
Det är självklart inga nyheter i verksamheten, men det som gör mig mest glad är att det kommer från en politiker (oavsett partitillhörighet). Jag tycker att det är alldeles för sällan man från politiskt håll försöker knyta ihop verksamheter och arbeta långsiktigt. Kanske beror det på vårt system med ministrar med ganska klart definierade arbetsområden, skolminister, socialminister, idrottsminister osv, och på att de relativt korta mandatperioderna inte direkt uppmuntrar till långsiktighet…