Kamrateffekten

I kommentarerna till mitt inlägg Skolvalet och segregationen blev det diskussion om ”kamrateffekten” och jag försöker här konkretisera med tre vardagsexempel. Kortfattat kan man säga att kamrateffekten verkar på tre plan; kamrater kan fungera som positiva förebilder, som hjälp till de som inte riktigt förstått och som grädde på moset befäster de som förklarar för sina kamrater sina kunskaper på ett effektivt sätt; alla är vinnare!

1) Elever i år 6 arbetar med arbetsområdet ”yrken” och ska i grupper om 3-5 elever genomföra en intervju med någon ur en vald yrkesgrupp. Intervjun och en kort faktatext ska sedan sammanställas skriftligt på en dator så att den kan sammanföras med de övriga gruppernas arbete och bilda en ”tidning” som alla elever får utskriven.

Några elever är duktiga på att komma på frågor, andra på att intervjua, på att uttrycka sig väl skriftligt eller på att sammanställa det hela på datorn; en grupp sammansatt av elever med samtliga dessa olika egenskaper lyckas förstås bäst och under arbetet överför de en del av sina kunskaper och färdigheter till sina kamrater. Eleverna sporras förstås också av andra gruppers resultat och det de lär sig kan användas i nästa arbete av liknande typ.

2) I år fyra arbetar man med ordklasser på ett ganska traditionellt sätt, men en enkel liten tävling livar upp stämningen. Klassen delas in i grupper och läraren förklarar hur man bygger en ordkedja där sista bokstaven i ett ord utgör första bokstaven i nästa. Den första tävlingen handlar om substantiv och grupperna får 1 minut på sig att diskutera hur de ska göra, sedan ger läraren klassen det givna första ordet och den grupp som efter 2 minuters skrivande har flest korrekta substantiv vinner. En kedja kan alltså se ut så här: bil, lås, sagobok, kotte, ekorre, eka, apa …. Man fortsätter sedan med adjektiv och verb och diskuterar till slut vilken ordklass som var svårast att komma på ord till och hur det kan komma sig. ”Träna er på att använda adjektiv i era texter så kommer det att bli lättare nästa gång vi kör den här tävlingen!”

Under den förberedande minuten förklarar de som är säkra på vad som utmärker en ordklass det för sina kamrater och jag kan faktiskt nästan dagligen höra elever i den här klassen påminna varandra om att använda adjektiv i texterna.

3) I år fem får eleverna flera matematiska problem att lösa i grupp. När tiden är ute väljer läraren ut en elev från varje grupp som får redovisa gruppens lösning för resten av klassen. De redovisade lösningarna diskuteras i helklass och jämförs med andra gruppers lösningar och det blir uppenbart att samma problem kan lösas på många olika sätt.

Den här formen av grupparbete gör att alla i gruppen måste vara säkra på hur lösningen och metoden ser ut, eftersom vem som helst kan bli ansvarig för att redovisa gruppens tankar. Man utnyttjar alltså kamrateffekten både i själva grupparbetet och senare när de olika lösningarna jämförs; och det är inget snack om att många elever suger åt sig mer av sina kamraters lösningar och resonemang än när läraren går igenom lösningar själv. (Självklart ger även läraren sin input.)

Jag är övertygad om att många av mina läsare har fler exempel, så fyll gärna på!

Länkar till andra bloggar om:
, , , , ,

Annonser
Publicerat i flumpedagogik, Pedagogik, Skolvardag | Märkt , , , , , | 18 kommentarer

Skolvalet och segregationen

Skolverkets rapport om ökande klyftor i Sveriges skolor i har slagit ned som en bomb i skoldebatten. I en ny studie i projektet ”Den svenska skolans nya geografi” visar vi att de privilegierade grupperna utnyttjar skolvalet för att undvika kontakt med de underprivilegierade. Vi kan också visa att boendesegregationen inte är den drivande kraften.
(DN)

Bo Malmberg, Eva Andersson och John Östh från Kulturgeografiska institutionen på Stockholms universitet ger sig in i skoldebatten med dunder och brak; man är ju inte riktigt van vid begreppen ”underprivilegierade” och ”synliga minoriteter”…

Att rapporten slagit ned som en bomb i skoldebatten är väl att ta i, den har länge varit aktuell (jag skrev mitt första inlägg i frågan i november 2007), men precis som de skriver har den konsekvent viftats bort av ledande politiker med hjälp av lobbyister.

Skolverket och gruppen från SU pekar ut samma orsaker till att skolvalet leder till ökad segregation och sämre resultat som länge diskuterats här och i olika skolbloggar:

De orsaker som Skolverket pekar på är en ökad sortering, i kombination med kamrateffekter och att lärarnas förväntningar på eleverna påverkas av elevsammansättningen.

Efter att ha stångat huvudet i väggen under lång tid har jag insett att det inte är rimligt att vrida tiden tillbaka och göra reformen ”det fria skolvalet” ogjord, och kommunaliseringen tycks även den vara svår att upphäva. Jag försöker nu i stället fokusera på vad vi faktiskt kan göra, i stort sett omedelbart, under dagens premisser.

Några exempel på vad vi kan göra:

– Se över skolornas antagningsprocesser för att försäkra oss om att ingen segregering sker här; kanske även byta ut köprincipen mot lottning? (länk)

– En nationell kampanj om det fria skolvalet riktat till elever och föräldrar, på olika språk, så att alla är medvetna om vilka möjligheter som finns och hur man går tillväga.

– Införa generösa regler för bidrag till kollektivtrafiken så att den ekonomiska faktorn inte blir lika stor.

– Se över utjämningssystemet så att resurserna hamnar på rätt ställe.
I dag används i genomsnitt bara 6 procent av skolbudgeten för att jämna ut sociala skillnader. Många kommuner struntar helt i att kompensera skolor som har svårare förutsättningar.” (länk)

– Erbjuda riktigt höga löner och goda arbetsvillkor till lärarna som arbetar i utmanande områden så att man lyckas locka till sig de mest engagerade och kunniga lärarna.

– Satsa stort på kontinuerlig handledning och kompetensutveckling för lärarna i de utmanande områdena så att inte hopplöshet och lågt ställda förväntningar påverkar undervisningen negativt.

– Kraftigt minska riskkapitalisters intresse i skolbranschen genom att begränsa möjligheterna att plocka ut vinster och tvinga dem att skriva något slags kontrakt på att man åtar sig att driva skolan under en viss tid.

Det vara några förslag, från smått till stort; du kan säkert komma på fler kloka förslag, så fyll gärna på med dem i kommentarerna!

Några av mina tidigare inlägg: Friskolor och segregation, Friskolornas utmaningDet fria skolvalet – segregationen och resultaten, Valfriheten i skolan ökar betygsklyftorna, När vinstintresset får styra, (mer om vinstintressen som styr: länk, länk, länk, länk)

Mer i ämnet: DN, AB,

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Publicerat i Okategoriserade | Märkt , , , , , , , , , | 15 kommentarer

Skolavslutning i kyrkan

Vid den här tiden på året blossar alltid debatten om skolavslutningar i kyrkan upp. Jag har förstås skrivit om det här flera gånger tidigare, men i år finns en liten ny knorr på frågan. Den nya skollagen är tydligare i sina skrivningar om vad som får förekomma och inte på en skolavslutning och resultatet är att flera präster inte ställer upp på att låta skolor ha avslutning i kyrkan under dessa premisser. (Sydsvenskan)

Helt rätt agerat, tycker jag. Skolan ska vara fri från konfessionella inslag och bedriva undervisning om religion, medan en skolavslutning i kyrkan under ledning av en präst är en ceremoni där man deltar i religionen. Ceremoniledare är också prästens roll; ingen präst med lite självaktning borde ställa upp på att delta i en skolavslutning under de förutsättningar som gäller i dag (länk).

Självklart finns det fortfarande gott om präster som debatterar för att få fortsätta bedriva skolavslutningar i kyrkan under religiösa former och som vanligt blir jag illa berörd av hur viktigt det tycks vara för dem att eleverna deltar under obligatoriska former.

– Det är en sorg för mig att lagen har skruvats åt. Skollagen har en tendens att fostra oss till religiösa analfabeter. Om man inte är trygg i sin egen mylla så blir man osäker när man möter människor från and­ra religioner och kulturer, säger Nina Karemo.

Vi är ganska många som inte känner oss ett dugg trygga i kyrkans ”mylla” och inte tillhör varken den religionen eller kulturen, så varför ska vi tvingas delta i dessa ceremonier? Skolavslutningen blir ju då i stället ett tillfälle av osäkerhet eftersom man (med Nina Karemos ord) möter människor från andra religioner och kulturer.

Om de som känner sig trygga och hemma i kyrkan vill ha en skolavslutningsceremoni i kyrkan så finns det absolut ingenting som hindrar att man anordnar det efter skoltid. Man anordnar ju egna högtider vid jul, påsk och vid en massa andra tillfällen; varför tycks det vara så omöjligt vid skolavslutningstider?

Den enda logiska förklaringen är att man ser skolavslutningarna i kyrkan som ett missionstillfälle, och det tycker jag inte att skolan ska ställa upp på.

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Publicerat i Debatt och politik, Lgr 11, religion, skolpolitik, Skolvardag | Märkt , , , , , , , , | 4 kommentarer

Diagnoser krävs för att få extra stöd

Lärarnas tidning har låtit undersökningsföretaget Skop fråga 1 000 lärare i grundskolan vad som krävs på deras skola för att få extra resurser till elever i behov av särskilt stöd.

24 procent svarar att det krävs en diagnos, till exempel dyslexi eller adhd, för att det ska bli några extrapengar. (LN)

Att låta diagnoser styra resursfördelningen strider helt klart mot skollagen som tydligt anger att det är elevernas behov av stöd som är det avgörande, ingenting annat.

Lärarförbundets ordförande, Eva-Lis Sirén, anser att politikernas resursstyrning är alltför omedveten och att det är ett problem att ”lärarna inte har den ordinationsrätt som Lärarförbundet länge krävt”.

Jag skulle tro att det första pedagogerna som arbetar på en skola där det krävs diagnos för att få extra stöd bör göra är att se över hur man skriver sina pedagogiska kartläggningar och utredningar; för om man gör det strukturerat och grundligt så tycker jag att man kan säga att pedagogerna redan har ordinationsrätt.

Det räcker med en kort granskning av skollagen för att förstå vad jag menar:

Skollagen, 3 kap. 8 §

Om det inom ramen för undervisningen eller genom resultatet på ett nationellt prov, genom uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska detta anmälas till rektorn. Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. […]

Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.

Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds.
Vilka på skolan är i första hand lämpade att utföra en sådan utredning?
Ja, precis, skolans pedagoger.

Om pedagogerna verkligen utnyttjar sin möjlighet att beskriva elevens behov av stöd i de pedagogiska kartläggningar och utredningar som jag vet skrivs ute på skolorna så har man i praktiken ordinationsrätt, för den sista meningen i ovan citerade stycke är inte speciellt svår att tolka, eller hur?

Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.

Det skulle vara intressant att se hur Skolinspektionen bedömde ett fall där en gedigen pedagogisk utredning visar på ett stödbehov som inte tillgodoses…

En utredning kan innehålla ett psykolog- eller läkarutlåtande och en diagnos, men det finns ingenting som säger att den ska göra det för att kravet på att tillgodose elevens behov av stöd ska gälla. Skolverket förtydligar ytterligare (mina understrykningar):

I vissa fall behöver skolans utredning kompletteras med en medicinsk, psykologisk eller social utredning i samverkan med eleven och vårdnadshavarna. Viktigt att ha i minnet är att exempelvis en medicinsk diagnos inte är en upplysning om vilket pedagogiskt stöd en elev behöver och att diagnoser aldrig får vara ett villkor för särskilt stöd.

Mer i ämnet: SR,

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , ,

Publicerat i Debatt och politik, Läraryrket, skolpolitik, specialpedagogik | Märkt , , , , , , | 3 kommentarer

Sent födda barn får fler adhd-diagnoser

Barn födda sent på året löper en kraftigt högre risk att få en adhd-diagnos än barn födda tidigt på året. Det visar nu för första gången statistik som Socialstyrelsen tagit fram åt DN. ”Vissa barn ska kanske vänta med att börja skolan”, säger överläkare Björn Kadesjö. ”Det kan handla om omognad. De sent födda pojkarna klarar inte av att möta skolans krav. De hade kanske inte behövt få stora problem om omgivningen lyckats möta barnen utifrån deras egna förutsättningar”. (DN 1)

I oktober skrev jag om att  ”januaribarnens” kunskapsmässiga försprång i skolan håller i sig genom livet och att de som föds sent på året har sämre förutsättningar att lyckas. (Januaribarn klarar sig bäst) Om vi ser det som en riskfaktor att vara född sent på året eller en skyddsfaktor att vara född tidigt på året (DN 2) spelar ju i praktiken ingen roll, den första uppenbara slutsatsen som vi kan dra är ändå hur viktigt det är att undervisningen bedrivs på en lämplig nivå för den individuella eleven. Förutom det så måste vi också förstå hur skadlig inverkan känslan av att inte riktigt räcka till i gruppen är. Vi pratar om KASAM här, känslan av att verksamheten är begriplig, hanterbar och meningsfull, om gruppdynamik och om försvarsmekanismer.

Ett barn som inte är moget att sitta stilla och lyssna fokuserat, att greppa pennan, att dra ett rakt streck eller att klippa med sax, eller inte begriper vad undervisningen går ut på, upplever ständiga misslyckanden i förskolan och skolan. (Den mognadsmässiga spridningen bland eleverna i en årskull är tveklöst mycket stor under skolans första år och även om gruppens pedagoger är fantastiska på att erbjuda undervisning på olika nivåer så finns det en praktisk gräns för hur mycket man kan individualisera, och det finns ingen möjlighet att undvika att barnen jämför sig med sina kamrater i gruppen.) Ständiga misslyckanden leder förstås till att barnet mår dåligt och utvecklar strategier för att dra uppmärksamheten ifrån dem, och att dessa strategier och den ångest som eleven känner hindrar barnets utveckling och ibland till och med tolkas som tecken på adhd är väl inte så långsökt?

Det sorgliga är att vi diagnostiserar barnet i stället för verksamheten. Vi diagnostiserar dessutom barnet utifrån hur det agerar i en skolklass baserad på födelseår. Håkan Jarbin, överläkare vid barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Halland berättar rakt ut hur stor vikt som läggs vid skolans utlåtanden när man diagnostiserar ett barn: ”vi går mycket på vad skolan säger, eftersom de problem som dessa barn har inte syns lika lätt när vi träffar dem. Det är skolan som berättar hur det går i skolan. Om barnet har koncentrationsvårigheter och dessutom är född sent på året ökar sannolikheten att det får en diagnos.” (LN)

I mitt förra inlägg föreslog jag att vi skulle knyta samman verksamheten i förskoleklassen och skolans första två år mer så att det inte blir så dramatiskt att ”gå om” ett år, och det tycker jag fortfarande är en bra idé. För enkelhetens skull kallar jag verksamheten som nu består av förskoleklass och år 1 och 2 i grundskolan för ”steg 1”. Jag tänker mig att barnen får 2-4 år på sig att utveckla den mognad och de färdigheter som krävs för att gå vidare till ”steg 2” (skolår 3…) utan att det behöver bli så tydligt att de ”byter grupp”. Verksamheten och gruppindelningarna i ”steg 1” ska förstås bygga på elevernas mognad och färdigheter i stället för att avgöras av deras födelseår.

Det är inte en direkt detaljerad plan, men vad säger du om den formen av åldersblandad och tidsmässigt flexibel skolstart? Den fortsatta skolgången följer dagens mönster, men kanske kan de mer flexibla första åren göra att färre elever upplever stora problem?

P.S. I kommentarerna till Mats inlägg ”En del nyheter gör mer ont” diskuteras en alternativ tolkning som har med kvaliteten på vinterspermier och sommarspermier att göra, men den ger jag inte mycket för med tanke på att ”barn som föds under de tre sista dagarna i december löper 39 procent större risk att få adhd-läkemedel än barn som föds under de tre första dagarna i januari på det nya året”, enligt artikeln i DN.

P.P.S. Jag menar inte att det nödvändigtvis är fel att diagnostisera barn, många individer och familjer har stor nytta av att få en förklaring till varför vissa aktiviteter är svårare än andra och en del barn behöver medicineras, men jag menar att vi måste bli bättre på att anpassa verksamheten så att de diagnoser som sätts är korrekta. Precis som forskaren Richard Morrow menar jag också att man i högre grad borde lägga fokus på livet utanför skolan när ett barn utreds för adhd.

Mer i ämnet: Dags att ifrågasätta att fler får adhd-diagnos (SvD), Snart kan alla som vill få en diagnos (SvD), Läkare varnar för övertro på diagnoser, Att vägra ge diagnoser är att svika barnen (SvD),

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Publicerat i Debatt och politik, Pedagogik, specialpedagogik | Märkt , , , , , | 18 kommentarer

Vad kan göra läraryrket mer attraktivt?

17 procent av studenterna som började på den nya lärarutbildningen i höstas har hoppat av; det är en ökning av avhoppen med drygt 30 procent jämfört med 2010. Bertil Östberg (statssekreterare hos Jan Björklund) är förstås inte nöjd men tror att ökad utbildnings-kvalitet kommer att leda till större söktryck och ett minskat antal avhopp på sikt. (LN) Han säger också:

Sen har vi alla reformer som bidrar till att göra läraryrket mer attraktivt, allt ifrån lärarlegitimation och behörighetsregler till karriärtjänster, informationskampanjer och möjligheter till en annan löneutveckling.

Jag tror att det är betydligt mer verksamhetsnära faktorer som avgör om yrket upplevs som attraktivt eller inte…

Photo Credit: The modern schoolteacher savecastlemore.ca

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , ,

Publicerat i Debatt och politik, Humor, Läraryrket, skolpolitik | Märkt , , , , , , | 17 kommentarer

och vinnaren är…

Förra veckan skrev jag att det rådde en ”oväntad enighet” inom skolpolitiken i Malmö (länk) och även nationellt tycks det i stort sett råda enighet. Ibrahim Baylan fortsätter att visa framfötterna med ytterligare en artikel i DN och i en uppföljande artikel säger Jan Björklund att han ”i princip håller med om vad Ibrahim Baylan skriver”.

Björklund har bara två invändningar, och den ena består till hälften av ett missförstånd. Ärendet på bordet är det segregerande skolvalet och Baylan skriver:

Kötid är ett kraftigt socialt segregerande urvalsinstrument. Vi vill se över om lottning till grundskolor med fler sökande elever än platser skulle vara ett bättre urvalsinstrument, jämte syskonförtur och närhetsprincip.

Björklund replikerar:

– Jag tror exempelvis absolut inte på en övergång till lottning för placering i svensk skola. Skolval som tombola tror jag skulle totalt sakna förankring hos föräldrar till skillnad från principerna med kötid och syskonförtur som enligt min bedömning uppfattas som rättvist och legitimt.

Om jag förstår Baylan rätt så menar han ju att lottningen skulle kunna bli aktuell som ersättning endast för kötiden – inte för närhetsprincipen och syskonförturen.

Och varför inte? Vi är ju visserligen ett köande folk, men skulle inte lottning också kunna vinna legitimitet? Om det går rätt till så är lottning rättvist och dessutom kan det kanske tillföra både lite spänning i vardagen och en positiv känsla inför skolstarten.

(Läsare som trodde att de skulle få läsa om Veronica Maggio i det här inlägget får hålla till godo med en gammal sång.)

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , ,

Publicerat i Debatt och politik, skolpolitik | Märkt , , , , , , , | 2 kommentarer

Prioritera basfärdigheterna

I dagens DN påpekar Ibrahim Baylan det självklara; att brister i basfärdigheterna från skolans första år försvårar den fortsatta skolgången, och skriver: ”Därför ska basfärdigheterna och elevernas undervisning under de första åren i skolan prioriteras, så att inte ett enda barn lämnar tredje årskurs med bristfälliga basfärdigheter”. (DN)

Efter att ha tillbringat den övervägande tiden av mitt yrkesverksamma liv i skolår 4-9 kan jag bara hålla med. Det är oerhört viktigt att ”inte ett enda barn lämnar tredje årskurs med bristfälliga basfärdigheter”; det vill säga att de måste ha god språkförståelse, kunna läsa, skriva och räkna. De grundläggande orsakerna som jag finner till elevernas bekymmer med att nå målen i år 4-9 är i stort sett alltid relaterade till basfärdigheterna, och det spelar ingen roll om det handlar om samhällsorienterande eller naturvetenskapliga ämnen. Det är oerhört sällan som eleverna egentligen har svårt att förstå det ämnes-specifika inom SO eller NO. Det de har svårt med är språket.

Förutom att vi satsar extra resurser på undervisningen i år 1-3 behöver alltså lärarna som är verksamma där verkligen vara experter på språkhantering, läs- och skrivundervisning och grundläggande matematik. Är det sådana lärare vi utbildar i dag?

Om vi tittar på innehållet i Grundlärarutbildningen med inriktning mot arbete i förskoleklass och grundskolans år 1-3 ser vi att 60 hp (1 år) ägnas åt den utbildningsvetenskapliga kärnan, 30 hp (en termin) till vetenskapliga uppsatser och 30 hp till praktik. Ämnesspecifikt läser man 30 hp matematik, 30 hp svenska, 15 hp engelska, 15 hp SO, 15 hp NO och ytterligare 15 hp antingen SO eller NO.

Det är förstås bra med bredd i utbildningen, men med tanke på ovanstående så tycker jag att sammanlagt 45 hp inom SO/NO är ganska mycket och jag funderar på om man verkligen behöver 15 hp engelska… Missförstå mig inte nu, det är förstås bra att få utbildning i detta, men vi har ju trots allt bara en begränsad tid att ”spela” med och 30 hp svenska låter lite. Med tanke på hur viktigt språket är för den fortsatta skolgången och på vilken utmaning det faktiskt är att lära alla barn att läsa och skriva så skulle jag vilja se 60-90 hp svenska i utbildningen.

Vad säger ni om det?

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Publicerat i Debatt och politik, Läraryrket, skolpolitik | Märkt , , , , | 14 kommentarer

No Coffee – No Workee

I går anordnade stadsdelen studiedag på en plats där man inte kunde uppbringa kaffe; inte ens efter lunch! När jag kom hem med svåra abstinensbesvär och berättade vad som hade hänt utbrast min sambo:
Va, inget kaffe till lärarna!? Lärare och kaffe hör ju ihop! En lärare utan kaffe är som löken utan laxen, som Tom utan Jerry!
Jag håller med och får nog inhandla en ny T-shirt…

Publicerat i Läraryrket, Skolvardag | Märkt , | 2 kommentarer

”Vi står inför en nationell lärarkris” – eller ”Show Me the Money”

Ännu en undersökning visar hur svårt det är att få studenter att satsa på läraryrket och nu ”lurar allvarlig lärarbrist runt hörnet”.
– Vi står inför en nationell lärarkris där Sverige beräknas behöva 80.000 lärare inom åtta år, säger Eva-Lis Sirén, ordförande i Lärarförbundet. (DN)

När jag skrev om det här för två veckor sedan skrev jag att jag var övertygad om att ”den helt avgörande faktorn i detta är att förbättra arbetsmiljön för lärare” (länk). Enligt denna undersökning ligger högre lön snäppet före, men det grundas ju på en kortsiktig bedömning. Särskilt svårt är det tydligen att locka folk till att utbilda sig till lärare inom matematik och naturvetenskapliga ämnen för årskurs 7–9. Det är kanske inte så konstigt, för antagligen resonerar man precis som Eva-Lis Sirén säger: ”Varför bli en dåligt betald mattelärare när jag kan bli en bättre betald civilingenjör?”

Är det väldigt egoistiskt att tänka att det ryms en positivt nyhet i denna krisrapport? Den ekonomiska lagen om tillgång och efterfrågan borde väl gälla även i detta fall?

.
Uppdateringar: Svenskt Näringsliv sponsrar nu arbetet med en ny ”elitutbildning” för toppstudenter, en konkurrerande lärarhögskola i privat regi. (SvD) Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka, men jag har svårt att se att problemet kan lösas långsiktigt på detta sätt utan både höjda löner och förbättrade arbetsvillkor.
…..ledarplats i DN anser man att vi måste skydda och framhålla yrkets positiva sidor: ”för att kunna konkurrera med andra yrken måste lärarbanan också bättre ta till vara sina positiva särdrag. Trenden har länge varit och är alltjämt att arbetet steg för steg blir mer kontorslikt. Den utvecklingen måste brytas.” (Hear, hear!)
…..Gustav Fridolin ”utmanar Folkpartiets passivitet i frågan, och anslår fem miljarder till höjda lärarlöner” i Miljöpartiets budgetförslag. (SvD)

Länkar till andra bloggar om:
, , , , , ,

Publicerat i Debatt och politik, Läraryrket, skolpolitik | Märkt , , , , , , | 13 kommentarer

”Dags att kavla upp ärmarna”

Fredagens Sydsvenskan ligger kvar i personalrummet och vi läser att det just nu råder en ”oväntad enighet om krafttag” inom skolpolitiken i Malmö. Både Stefan Lindhe (M) och  Ilmar Reepalu (S) är beredda att ”kavla upp ärmarna” (mer konkret än så blir det inte i artikeln).
……Det luttrade kollegiet anser att armkavlingen antagligen bara kommer att resultera i ytterligare ett dokument som vi ska fylla i…

Ingen tror riktigt på att vi kommer att få tillbaka de lärartjänster som skars ner i början av läsåret, att vi kommer att få alla våra ansökningar om ”studiestöd på hemspråket” beviljade eller att ökningen av platser i kommunikationsklasserna som flera elever är i ett skriande behov av kommer att inrättas inom den närmsta framtiden (mm mm).

Är det ett luttrat eller ett cyniskt kollegium som har talat? Jag vet inte, det får väl framtiden utvisa, men jag vet att känslan av att ingen ”ett par pinnhål upp i hierarkin” verkligen tar hänsyn till vad pedagogerna skriver i alla dokument och utvärderingar är stor.

(Antagligen har detta inlägg en stark koppling till gårdagens inlägg om kortsiktigheten i planeringen av kommunens skolverksamhet.)

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Publicerat i Debatt och politik, skolpolitik | Märkt , , , | 1 kommentar

Kommunerna kämpar med skolplaneringen

– Kommunerna kämpar med planeringen eftersom det är många faktorer som påverkar. Även om man bor på ett ställe är det inte säkert att man vill gå i skola där eller det kan etableras en friskola där. Så lång framförhållning som två år kan man inte ha, säger Per-Arne Andersson, SKL. (Skolvärlden.se)

Så lång framförhållning som två år kan man inte ha…

Det är inte så konstigt att vi lärare ständigt tvingas starta ett nytt läsår under helt andra förutsättningar än de vi planerat utefter. Tjänster dras in med kort varsel utan att organisationen förändras i grunden, det är lärarna som får ”täcka luckorna”. Klassrummet man har organiserat efter verksamhetens behov behövs plötsligt till någonting annat. De 22 eleverna i klassen har utökats till 28… Inför det här läsåret trodde en av mina kollegor att hon skulle undervisa i Svenska som andraspråk, men det visade sig vid terminsstarten att hon skulle arbeta på fritids (!), och ett år kom vi tillbaks efter sommarlovet till en skola utan bord och stolar i matsalen; vi hade lämnat bort de gamla möblerna eftersom det skulle komma nya under sommaren!

Kortsiktig planering skapar naturligtvis kaos i verksamheten och kostar skattebetalarna stora summor.

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Publicerat i Debatt och politik, Läraryrket, skolpolitik | Märkt , , , | 2 kommentarer

Dagens citat

”sedan 1990-talet har skolans likvärdighets-uppdrag blivit alltmer uppluckrat. Skolan blir helt enkelt allt mindre en skola för alla och alltmer en skola för dem som har föräldrar med resurser. Det är nu dags att dra i nödbromsen och utan ideologiska skygglappar fundera över hur vi skapar en skola som är bra för alla barn.”
.
”När en femtedel inte kan räkna eller förstå en dagstidningstext – vad tror ni att vi får för land om tio år, om tjugo, om trettio?”

Per Kornhall i DN Debatt: ”Principen om en bra skola för alla gäller inte längre

Titta även in på Aftonbladet: ”Nya moderater, gamla soppkök

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Publicerat i Debatt och politik, skolpolitik | Märkt , , , | 5 kommentarer

White Noise

Vitt brus kan hjälpa personer som har problem med uppmärksamheten, säger fil dr och lektor i specialpedagogik Göran Söderlund, och nu har man utvecklat en app som ska testas på elever i Sverige. (SvD)

Spännande, tycker jag! Att många elevers fokus på det enskilda arbetet kan ökas genom att låta dem lyssna på musik är ingenting nytt, men brus? Ja, varför inte.

Den lilla notisen ledde mig till en musikvideo med en låt som växer och intressanta bilder från Nordkorea, håll till godo:

Länkar till andra bloggar om: , , , ,

Publicerat i Pedagogik | Märkt , , , , | 2 kommentarer

Rensa bort arbetsuppgifter

Allt färre vill bli lärare. De senaste 20 åren har antal förstahandssökande till lärarutbildningen minskat med nästan 60 procent och i höstas tvingades man ställa in flera lärarutbildningar. Det krävs flera åtgärder för att öka intresset för yrket igen, menar Christian Kjellström.
– Lärarlegitimationen och höjda löner är två viktiga faktorer för att höja statusen, säger han.
Lisbeth Ranagård tycker att det är ännu viktigare att förbättra arbetsmiljön för lärare. De ska få tid att undervisa och göra det under rimliga förhållanden.
(Skolvärlden.se)

Lärarlegitimationen ger jag inte mycket för, lönen är viktig (efter min dag som informatör under lärarutbildningens öppna hus förra året vet jag att den är avgörande för om unga ambitiösa studenter väljer utbildningen eller inte) men jag är övertygad om att den helt avgörande faktorn i detta är att förbättra arbetsmiljön för lärare. Med ett dramatiskt höjt löneläge kan vi antagligen få fler att börja studera till lärare, men om lärarna inte får ”tid att undervisa och göra det under rimliga förhållanden” så är det risk att många hoppar av; antingen under utbildningen eller efter sina första år i yrket.

Bildlänk

Jag tror också att förbättrade arbetsvillkor skulle göra att vi kunde dra större nytta av erfarenheten hos de rutinerade lärarna; de skulle ha mer kraft över till att dela med sig av sin värdefulla kunskap. I dagens läge är det få som känner att man har tid, möjlighet och kraft till att agera kollegial mentor.

(Läs om problemen med mentorskap i Lärarnas nyheter)

.
Så, hur kan vi rensa bland pedagogernas arbetsuppgifter så att de får mer tid till att fokusera på det de bör fokusera på: att planera, genomföra och utvärdera undervisningen och dess resultat?

Polisen publicerade nyligen en konkret lista (DN) , kanske kan vi åstadkomma detsamma? Vi har tidigare diskuterat lärarassistenter (länk) och jag tror även att ökat stöd av skoljurister skulle underlätta arbetet. Ett inlägg i SvD om ”att ”arbetslinjen” inte är något annat än en enkelspårig skattesänkarstrategi” fick mig att minnas en annan artikel om ”trygghetsvärdar” (SvD). Grundaren Håkan Brock säger:

–Man pratade om att en sänkning av restaurangmomsen skulle ge ett visst antal jobb (runt 3500 enligt regeringens utredare), men man skulle kunna fixa betydligt fler jobb genom att lägga de drygt fem miljarderna som sänkningen kostar på verksamheter ute i skolorna. Det skulle dessutom spara in ännu mer pengar genom att få bort förstörelse och sabotage. För att nu inte tala om vad alla stressade lärares sjukskrivningar kostar.

Är det fler än jag som känner att det skulle bli betydligt lättare att fokusera på undervisningen om man kunde minska inslaget av rastvaktande, konfliktlösning och kanske också den föräldrakontakt som detta medför?

Uppdatering: Metta Fjelkner tycker att lönen är det viktigaste (surprice! 🙂 ), ”När Sveriges akademikers centralorganisation (Saco) i fjol granskade lönsamheten hos 36 olika högskoleutbildningar kom man fram till att endast en var direkt olönsam: lärar-utbildningen” (DN) men P J Anders Linder håller med mig och anser att vägen går via ”skickligare skolledare” och ”engagerade uppdragsgivare i förvaltning och politik”. (SvD)

Länkar till andra bloggar om:
, , , , , ,

Publicerat i Debatt och politik, Läraryrket, skolpolitik | Märkt , , , , , , | 30 kommentarer

Dialektalt

Några elever arbetar med en övning i läsförståelse och en av texterna handlar om ett sommarläger och hur man gör för att anmäla sig till detta. En av eleverna har svarat att den som är först till kvarn får plats på lägret…

Jag: Hmmm, vet du vad en kvarn är?
Eleven: Naee, det vet jag inte…
Jag: Det är en mölla.
Eleven: ?? Men, va?! Vad ska de till en mölla att göra?!

Det är inte alltid så lätt att veta vad vi testar med standardiserade övningar och prov.

Publicerat i Debatt och politik, Läraryrket, Musik, skolpolitik, Skolvardag | 2 kommentarer

Att väcka läslusten

Ibland är forskningsresultat härligt lätta att både förstå och hålla med om.

Publicerat i Läraryrket, Pedagogik | Märkt , , , | 17 kommentarer

Dagens citat – lärarlöner

Kommunernas löften om högre löner till lärarna har inte infriats. De senaste två årens löneökningar ligger runt 2% per år (vilket, om man räknar med inflationen, är en relativ lönesänkning).

– I den takten skulle det ta 109 år för lärarna att komma ifatt andra yrken med jämförbara utbildningar men mycket bättre löner, konstaterar Lärarförbundets Eva-Lis Sirén. (DN, LN)

Länkar till andra bloggar om:
, , , , ,

Publicerat i Debatt och politik, Läraryrket, skolpolitik | Märkt , , , , , | 11 kommentarer

Japaner, japaner…

I slutet av 80-talet var jag i Tokyo vid två tillfällen och att besöka Japan igen ligger definitivt på min topp-tio-lista över saker att göra när jag vinner en miljon.

Japan är så härligt annorlunda!

Där säljer till exempel inte bara hologrammet Hatsune Miku med den datagenererade rösten skivor, hon fyller även konsertlokalerna! (Läs mer i Sydsvenskan)

Länkar till andra bloggar om: ,

Publicerat i Privat och foto | Märkt , | 4 kommentarer

God jul!

Enligt gammal god bloggtradition bjuder jag på Anders F Rönnblom:

Publicerat i Privat och foto | Märkt , | 4 kommentarer

Köttfria dagar

Att köttmängden i maten ska vara för hög är nog en av få saker vi inte behöver oroa oss för när det gäller skolmaten…

Publicerat i Debatt och politik, skolpolitik, Skolvardag | Märkt | 3 kommentarer

Lucia med dingeling

En del skoldebatter dyker upp med säsongsmässig regelbundenhet och vid den här tiden på året brukar vi kunna läsa om skolor som stoppar killar från att vara Lucia. (DN) I år glädjer det mig dock att kunna läsa att en av killarna som vunnit skolans omröstning faktiskt får tillstånd att bära ljuskronan. (DN)

Ingen hade protesterat om en tjej hade spelat Jesus i ett julspel.

Länkar till andra bloggar om: , , ,

Publicerat i Debatt och politik, genus, Skolvardag | Märkt , , , | 8 kommentarer

Lunchlektion

När vi hade satt oss till bords vid fredagens ”Nobelmiddag” stirrade en av eleverna skeptiskt på sin tallrik med den lilla förrätten på och utbrast:
Är det här lunchen? Jag är jättehungrig!
Det är ju bara förrätten, svarade jag
-*???*, uttryckte eleven utan ord, så jag förklarade:
Det här är förrätten, sedan blir det varmrätt och i dag blir det till och med efterrätt!

Eleven sa fortfarande ingenting och såg fortfarande frågande ut, men en av hans kompisar vände sig till honom och sa:
Ta det lugnt, det blir riktig mat snart, det är så svennarna äter

Publicerat i Skolvardag | Märkt | 4 kommentarer

Stressad

När man vaknar på söndag morgon och upptäcker att hjärnan redan är igång med att formulera meningar till en pedagogisk utredning som ligger halvfärdig på skrivbordet på jobbet så vet man att det är dags för en längre ledighet. Tack och lov är den snart här, och fram tills dess tror jag att jag ska unna mig en efterrätt lite då och då!

Publicerat i Läraryrket | Märkt | 6 kommentarer

Nobelfest

I dag har vi haft Nobelfest i skolan och mina arbetsuppgifter har varit allt annat än vardagliga. Jag har städat, dukat, vispat grädde, lagt upp guacamole, hällt upp välkomstdrinkar, serverat mat, plockat undan tallrikar, dansat ringdans och brutit arm.

Det är svårt att nå upp till originalet i skolmiljön, men ganska fint hade vi det i alla fall!

Länkar till andra bloggar om: , ,

Publicerat i Inte bara lärare, Läraryrket, Skolvardag | Märkt , , | 1 kommentar

McBröllop

och skaffa ringen i en leksaksautomat på Coop… Ja, jösses!

Det är inte så att jag tycker att man måste ha en flashig fest. Om jag någonsin gifter mig har jag gärna grillfest utomhus, men McDonalds – aldrig!

Publicerat i Privat och foto, reflektioner | Märkt , | 1 kommentar

Fototriss – Röd

I veckans Fototriss har man åter igen chansen att vinna en julklapp från Coolstuff. Årstiden och temat gör att många bidrag antagligen består av julpynt, men eftersom julpynt inte riktigt är min grej plockar jag fram några andra bilder. Personligen tilltalar mig den tredje bilden bäst just nu; jag sitter nämligen hemma och helgjobbar.

Länkar till andra bloggar om:
, , , , ,

Publicerat i Okategoriserade | 15 kommentarer

Dagens kalkon

Kungen är Sveriges statschef, en symbol för rättsstaten och demokratin”, skriver Lena Mellin i Aftonbladet.

En symbol för rättsstaten och demokratin? Det är väl tvärt om?!
Monarken ärver sin titel och står över lagen…

Länkar till andra bloggar om: ,

Publicerat i Debatt och politik | Märkt , | 4 kommentarer

Skolväsendets överklagandenämnd

Bildlänk

Genom en artikel på SR fick jag upp ögonen för Skolväsendets överklagande-nämnd. På deras sida finns enkelt överskådlig information om de nya reglerna för överklagande, länkar till de lagar och regler som styr skolan och dessutom vägledande beslut som ytterligare förtydligar vad som gäller.
….Toppen både för föräldrar som är missnöjda och för oss som dagligen kämpar för att göra rätt!
.

Hör jag dig fundera på vilken artikel som fångade mitt intresse? Jo, den om att skolan inte får skära ner på stödet till eleverna på grund av minskade ekonomiska resurser. (Länk)

Länkar till andra bloggar om:
, , ,

Publicerat i Lgr 11 | Märkt , , , | 2 kommentarer

Fritidspedagoger tar strid (2)

I uppdateringen till mitt förra inlägg skrev jag att det förefaller som att fritidspedagogerna kan gräva ner stridsyxan, men om man följer kommentarerna till inlägget så inser man att det kanske var lite förhastat. Det tycks inte alls vara klart att fritidspedagogerna kommer att få ansvara för verksamheten på fritidshemmet. Jag misstänker att det är tolkningen av ordet ”undervisning” som förvirrar, men jag vet inte riktigt vad jag ska tro.

Numera använder man nämligen den gemensamma benämningen ”skolväsendet” om förskolan, skolan och fritidshemmet och dessutom tycks man benämna all verksamhet ”undervisning”, vilket kan vara orsaken till förvirringen. Ännu ett exempel:

I morgon ska en interpellation av Mikael Damberg (S) till utbildningsminister Jan Björklund (FP) besvaras. Frågeställningen är om utbildningsministern ”är beredd att ompröva sitt ställningstagande och starta arbetet med legitimation också för fritidspedagoger” och i texten hittar jag följande uttalande:

fritidspedagogerna tar ansvar för att planera och genomföra viktig pedagogisk verksamhet i skolan.

Syftar Mikael Damberg i det här fallet på verksamhet som sker under skoltid och som  ingår i timplanen; en del av elevernas ”minsta garanterade undervisningstid” i ett ämne?
Eller syftar han på den pedagogiska verksamheten på fritidshemmet, efter skoltid?
Och vilken sorts legitimering är det egentligen fritidspedagogerna kämpar för? En legitimering för att bedriva undervisning inom den obligatoriska grundskolan, inom timplanen, eller en legitimering för att kvalitetssäkra sitt verksamhetsområde inom fritidshemsverksamheten, utanför timplanen?

I interpellationstexten skriver Damberg också ”För de barn som har svårast att nå målen i skolan skulle en utveckling av fritidshemmen betyda allra mest samtidigt som det naturligtvis skulle gynna alla barn”, vilket återigen lyfter frågan från mitt förra inlägg: Hur hanterar vi det faktum att skolväsendet numera inkluderar både förskola och fritidshem; verksamheter som inte alla har tillgång till och som är avgiftsbelagda?

Uppdatering: Följ debatten här

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , ,

Publicerat i Debatt och politik, Lgr 11, skolpolitik | Märkt , , , , , , , | 2 kommentarer