Jag tror att det droppar in några nya läsare till bloggen tack vare en artikel i Skolvärlden och därför vill jag hänvisa till ett par tidigare inlägg som hänger ihop med artikeln ”Flumpedagogikens försvarare”. (Diskussionerna i kommentarerna är minst lika viktiga som själva inläggen.)
Jag har nyligen försökt förklara Flumpedagogiken/Relationspedagogiken i dessa inlägg:
Relationspedagogik, Relationskompetens och Svårt, men viktigt. Förutom det finns det 106 inlägg inom kategorin ”Flumpedagogik” att läsa igenom i högerkant. 😉
Min syn på skriftliga omdömen och betyg har jag försökt förtydliga bl a i dessa inlägg:
Skriftliga omdömen och Att bedöma elevers kunskapsnivå.
För övrigt har jag utnyttjat dagens möjligheter att designa en egen T-shirt som komplement till ”flumpe”-tröjan och innan någon kommenterar den bristande avstavningen så vill jag säga att det är ett medvetet ”reklamknep” och i linje med originaltröjan som finns att beställa i Flumpebloggen.
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, pedagogik, flumpedagogik, flumpedagog, relationspedagogik, relationspedagog,
Christermagister 
Vackert och mycket värdigt!
Jag vill också hitta på en pedagogik. På 80-talet försökte jag kalla mig ”intuitionspedagog” – det kanske är dags att damma av den titeln?
Kom igen Mats, du märker nedan att jag etablerar en pedagogik och passar på att leka med att utbildningsministerns namn är samma som mitt eget. Lite kul?
Det är bara att sätta igång att designa en sådan tröja Mats!
Härligt Christer!
Skönt att se att du håller fanan högt. (Inte minst eftersom jag har lite annat som stjäl tid från flumpebloggandet för närvarande…) 😉
Det är ju ett grupparbete… 🙂
Jag lanserar mig som Janpedagog med önskan att komplettera relationspedagogik med mod, tålamod och klara besked. Anledningen är att visa att Jan Björklunds idéer kan vara något som stärker relationsbygget med eleverna.
Mod och tålamod är en del av hjärtat på framsidan av tröjan. 🙂
Jag ser fram emot att läsa om hur du tolkar Björklunds idéer i din blogg!
Nu kommer blogg inlägget om Janpedagogik, Mod, tålamod och raka besked . Hoppas du tycker det blir roligt att läsa och kommentera.
http://janlenander.wordpress.com/2010/11/27/mod-talamod-och-raka-besked/
Kan man vara medlem anonymt?
Pingback: Flumpedagogiken relativiserad « Flumpebloggen
Intressant, tycker att det är viktigt att förknippa det hela med relationspedagogik.
Blir djupt ilsken när jag ser inslag i abc om Vallentuna som sätter sig över det fria skolvalet med argument att det är fördyrt att sätta elever i grankommunen som har en fristående skola som specialliserat sig på elever med Asperger.
Eller kvällens Skolfront där den totala avsaknaden av kompetens och empati om barn som inte är dumma utan lider av vissa nevrologiska bekymmer som kallas dyselexi.
När ska skolan börja leva upp till sitt uppdrag??? Oops, jag skulle nog formulera det som, när ska inkompetenat hobbypolitiker börja lära sig vad de är satta att förvalta? Och när kommer myterna att upphöra i skolan?
Ja du, när elevernas rättigheter och arbetet för deras bästa inte är lika intimt sammankopplat med kommunens svajiga ekonomi och både politikers och marknadskrafternas kortsiktiga tänkande?
När den lilla fattiga västgötakommunen skulle betala pendling till en häftig Stockholmsskola så framstod det fria skolvalet inte lika självklart. Jag tror att de slapp!
Dyslexielever har rätt till hjälp och bör ges effektivast möjliga.
Du tror att de ‘slapp’? Hur menar du då?
Det var nog så att föräldrarna också ville flytta till Stockholm så frågan löste sig av sig själv. Jag är inte insatt i om kommunen skulle kunnat hålla emot att betala mer än dubbla skolpengen till en elev utan några speciella behov.
Det var ett konstigt exempel, Jan, vad vill du säga med det?
Jag vill säga att en del rättigheter kan användas i fel syfte och att det kan bli bra sorgliga konsekvenser när någon som är duktig med regelverket ska pungslå det allmänna i en ort där resurserna redan är för små.
I skolans värld stöter man allt som ofta på någon förälder som är duktig med regelverket och plötsligt går inte resurserna till dem som behöver dem mest utan till de som är mest om sig och kring sig.
Dilemmat med ruriken Flumpedagogik är, att den inte längre innehåller det som namnet antyder.
För mig betyder Flum ungefär detsamma som ostrukturerat, dimmigt, utan riktlinjer, oseriöst och allmänt löst sammanhängande.
Efter att ha varit en aktiv läsare på Din blogg har åtminstone min åsikt om just Din flumpedagogik ändrats till det positivare, men då måste jag framhålla att namnet är sälsynt illa valt, eftersom man bara har möjligheten att en gång göra ett första intrytck.
Första intrycket av ordet flumpedagogik kommer att sålunda stigmatisera hela den behjärtansvärda tanken med Din ide.
Skulle jag vara Du, skulle jag ändra själva rubriken.
Möjligen bara ett semantiskt problem, men det är därför vi har lektioner i svenska i skolan…
Tack, tror jag… 🙂
Det du lyfter fram har hela tiden varit ett problem, det håller jag med om, men att begreppet inte längre innehåller vad man associerar till när man hör det är samtidigt anledningen till att vi valde namnet. Vi anser att Björklund kallar saker som inte alls är flummiga för flummiga; att han kallar allt som inte stämmer exakt med vad han tycker för flummigt. Vi anser att det är HAN som använder ordet felaktigt. För att visa det använder vi HANS ord och fyller det med vårt innehåll; ett innehåll som inte alltid stämmer med hans men absolut inte är flummigt bara för det. Vi försökte få honom att bemöta våra åsikter på ett mer respektfullt och konstruktivt sätt än att vifta bort det med den nedsättande termen ”flum”, men du har nog rätt i att det inte riktigt har lyckats och att det är dags att byta taktik. Därför övergår i alla fall jag långsamt till begreppet Relationspedagogik i stället; men det är ingen förändring i själva synsättet.
Då kan jag bara säga en sak.
Det är en ännu sämre anledning. Saker blir vad de annonseras att bli, inte vad de förtjänar att bli. Det är en regel som gäller för hela det ”dumma ”samhället. Vad som gäller för den ”intellektuella ”majoriteten” är av totalt ointresse.
Och att kalla en pedagogik en sak för en enda skolministers skull är ju bara sällsynt missriktat. Det kommer nya skolministrar och nya föräldrar.
Kalla saker för vad de är. Tex relationspedagogik.
Det förklarar vad det handlar om.
Ironi skall stå-upp-komiker håller på med.
Väl talat, Kristian!
Bra sagt Kristian, men sen tror jag att ironi ibland är ett verksamt medel och absolut att humor är det. Jag tror verkligen att det var rätt av Christer och andra ”flumpedagoger” att samlas kring uttrycket flumpedagogik för att starta en motrörelse. Jag är förstås också övertygad om att Jan Björklunds idéer är bra och att Christer och de andra borde söka nya motståndare.
Ja, väl talat Kristian. Jag önskar att det inte hade varit nödvändigt, men så kändes det i det läget; media översvämmades av repressiva förslag och uttalanden samtidigt som alla kommentarer som lyfte fram en annan (relationell) synvinkel viftades bort som flum. Jag tror faktiskt ändå att vi med denna metod lyckades få en viss uppmärksamhet som har vänts till någonting positivt med tiden.
Jag brukar (i alla fall på sista tiden) försöka poängtera att det förstås inte är Björklund som person som är ”motståndaren”, det är den syn som vissa av idéerna underblåser. Jag brukar också försöka framhålla att jag inte tror att Björklund menar att det ska vara så illa som de exempel jag ibland tar upp, utan att jag talar om hur vissa pedagoger tolkar och använder de befogenheter som han sätter i händerna på dem. Det är inte i första hand själva befogenheterna det är fel på (dessa kan ju kloka pedagoger låta bli att använda om det inte är absolut nödvändigt) utan att de öppnar för missbruk av det stora förtroendet som en given befogenhet innebär.
Som jag skriver i en kommentar i Jan Lenanders blogg: ”Jag har svårt att se att några skolpolitiska uttalanden i debatten kan rubba en känslomässigt mogen pedagog, men om h*n redan är på gränsen till utmattning och känner sig ”inträngd i ett hörn” är det en annan sak.”
Jag lyfter fram hur många lärare som kände sig helt inträngda i ett hörn innan Björklund började. Det var munkavle på lärare från forskare, politiker och många andra makthavare och det fanns mängder av tabuämnen. Heterogena grupper var bra punkt slut och den lärare som knystade om att hans eller hennes uppdrag blev svårt var dålig. Besparingar kamouflerades bakom orden reform och ny metodik och den som kritiserade var förändringsobenägen. Den ”Nya matematiken” hade kommit och gått och de lärare som hade haft rätt i sin kritik fick aldrig någon upprättelse för det gatlopp de hade fått löpa.
Pingback: 2011 – relationernas år! « Flumpebloggen