I en kommentar skriver en läsare:
Jag unnar kepskillar allt gott och jag unnar dem att ha kepsen på sig i klassrummet även om jag som god demokrat följer skolans ordningsregler och tvingar dem att blotta hjässan under lektionerna.
Jag hoppas att inte någon tar illa upp nu, det är inte alls meningen. Jag förstår precis hur det kan vara och jag tror att vi är många som någon gång har hamnat i samma situation; men jag undrar hur god demokrat man egentligen är när man tvingar någon att ta av en huvudbonad… Jag har alltid sett kepsförbudet som en härskarteknik som lärarna använder för att visa vem som bestämmer och är förvånad över att Skolverket inte har uttalat sig skarpare i frågan. Det enda jag kan hitta från Skolverket är följande:
Skolverket kan konstatera att klädsel bör ses som ett individuellt uttryck som normalt bestäms av eleverna själva och inte bör ingå i en skolas ordningsregler. Detta utesluter dock inte att skolan kan ha ordningsregler som innebär att eleverna inte får ha ytterplagg eller keps/mössa under lektionerna.
Skolverkets uppfattning är vidare att en skolledning också på grund av omständigheter i särskilda fall kan uppställa förbud för viss klädsel. Ett sådant beslut är endast motiverat om det kan visas att klädseln i just det särskilda fallet påverkar ordningen och säkerheten i skolan eller om skolan därigenom förhindras att fullfölja sitt pedagogiska uppdrag. (Länk)
Kepsfrågan väcker av någon anledning väldigt starka känslor hos många. I NA hittar jag en insändare skriven av två elever i år 8. Med mycket hövlig ton framför de sin berättigade fråga om varför det är förbjudet att bära keps i skolan och bemöts genast av så föraktfulla kommentarer utan substans att jag skäms!
”VARFÖR måste ni ha mössa på Er? Fryser ni om huvudet?”, ”det är en fråga om hyfs och uppfostran, i Sverige har man inte mössa och hatt inomhus om man är väluppfostrad och normalbegåvad.”, ”När ni är i skolan är ni på ‘jobbet’, och där får man försöka uppföra sig även om man inte har nåt förstånd att skryta med.”
Att hänvisa till hyfs och tradition är bara löjligt och några argument som passar in på Skolverkets kriterier ovan kan jag inte komma på. Lärare brukar ibland säga ”Jag måste ju kunna se eleverna i ögonen när jag talar allvar med dem”, men om man har en så dålig relation att man inte lyckas framföra sina önskemål på något annat sätt än genom tvångsåtgärder och eleven känner ett behov av att gömma sig anser jag att man har mer grundläggande relationsbekymmer att ta tag i. Det är dessutom få relationer som främjas av konfrontation. Att de lärare som störs av elevernas kepsar av någon anledning berättar hur de ser på saken och ber eleverna att inte ha dem på är en sak, men jag anser att det är en kränkning av elevernas integritet att tvinga dem att ta av mössan. Jag tycker att man borde kunna använda följande lagar för att stoppa kränkningarna:
– Föräldrabalken kap. 6 1§: ”Barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.”
– Barnkonventionen, art 16, 1: ”Inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende.”
– Barnkonventionen, art 29, 1: ”Konventionsstaterna är överens om att barnets utbildning skall syfta till att […] utveckla respekt för barnets föräldrar, för barnets egen kulturella identitet, eget språk och egna värden,”
Alla skolans lagar och förordningar är dessutom fyllda av direktiv om elevdemokrati och inflytande, så att inte ens låta eleverna vara med och bestämma eller ge en godtagbar förklaring till förbudet borde vara otänkbart. Indra och Caspian Rehbinder har skrivit ett mycket välformulerat brev till sin skolledning om saken och Fanny kommenterar på ett tydligt sätt den bristande demokratin.
Jag tycker att en god demokrat i skolans värld måste se på saken ur elevernas synvinkel och arbeta för att avskaffa påtvingade keps- och mössförbud. I kommentarerna till ett tidigare inlägg skrev Tweedelee:
På vår skola bestämde vi för några år sedan att strunta i kepsarna. Några förutsåg total anarki och katastrof med sjunkande måluppfyllelse och nerklottrade korridorer. Inget av detta har hänt. I varje klass finns ett par som väljer att ha keps eller mössa, majoriteten går barhuvade, anarki har ännu inte uppstått och korridorerna är varken bättre eller sämre än förut.
Vi lärare har en lugnare vardag. Mycket behagligt faktiskt.
Slutligen vill jag påpeka att jag själv aldrig har burit keps, varken utomhus eller inomhus, och jag fick därför trixa med en bild. Jag valde en läderkeps i förhoppningen om att se ut lite som Rob Halford, men i stället blev jag mer lik en stins! 🙂
.
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, demokrati, elevinflytande, kepsförbud,
Christermagister 
Hej – intressant. Jag har skrivit mycket om det här. Jag tycker diskussionen är fullkomligt tröttsam. Skolverket har för övrigt haft bilder med barn med mössor på sig i sina publikationer och även på hemsidan. Ha det gott, A-M
Ja, det är tröttsamt att den fortfarande behövs!
(Anne-Marie har liksom de flesta bloggare en smart sökfunktion på sin blogg. Klicka på hennes namn ovan och skriv in ”keps” i sökrutan till höger så får ni en lista på hennes inlägg om saken.)
Att hetsa upp sig över kepsar är väl en typisk Björklundsk taktik. Tröttsamt och onödigt definitivt, men visst handlar det främst om ett enkelt sätt för lärare att utöva makt. Har fastnat i fällan själv genom att lojalt följa skolans ordningsregler, men nu är jag äldre och visare. 🙂
Det är skönt att åldrandet för med sig något positivt! 😉
Du får väl börja med flumpekeps, som undertecknad. 😉
I never leave home without it! (Dock tycker jag det är alldeles för varmt med keps inomhus…)
Jag passar helt enkelt inte i huvudbonader, annars hade jag inte tvekat!
Bra skrivet. Det är jättesvårt att som lärare upprätthålla regler som man varken förstår eller kan förklara poängen med, vilket gör att man tappar förtroende från eleverna.
Ja, att hålla på sådana regler är ett säkert sätt att tappa elevernas förtroende och respekt. Men det är inte lätt när man hamnar på en skola med dessa traditioner!
Om det ska vara sådan rabalder om kepsar ska väl tjejernas huvudbonader och skiftande varianter av i jämlikhetens tecken eller?
Debatten vittnar bar om individer oförmåga att se igenom de yttre attributen. och säger mer om dem själva än något annat.
Ja, så borde det ju vara, och är väl ibland, men ofta har lärarna ett större behov av att ”sätta killarna på plats” än tjejerna.
Jag minns en händelse i grundskolan som konfunderade mig och en kamrat. Hon var inte lika ”ambitiös” och på god fot med matteläraren som jag var. På en mattelektion hade jag på mig en mössa med mjuk skärm i fram som faktiskt täckte ansiktet lite, medan hon hade en bonad som satt mycket längre bak på huvudet och mest höll ihop håret, den satt inte ens nära pannan. Min kamrat blev ombedd att ta av sig, det blev inte jag. Den enda anledningen, ”jag vill kunna se er i ögonen”, stämde ju inte alls. Jag tror inte läraren var helt medveten om vad hon gjorde den dagen, men man kan ju undra vad i hennes undermedvetna som fick henne att göra det val hon gjorde.
Behovet av att markera sin maktposition…
Jag har, när jag jobbat på kommunala grundskolor, vid flera tillfällen fått skäll av kollegor, vid ett tillfälle av rektorn själv, för att jag inte lagt tid och kraft på att förmå eleverna att avlägsna huvudbonaderna. Jag är en synnerligen tankspridd människa, men det är svårt att få kollegor att förstå att jag faktiskt inte riktigt lägger märke till den förtretliga kepsen, lika lite som jag besitter förmågan att irritera mig på en slöja eller en charmig mössa. Det är dumt, jag vet, men det är ett handikapp jag inte kan göra något åt, lika lite som en döv kan börja höra på kommando.
Men jag avviker från ämnet. Jag ämnade skriva:
Det förundrar mig hur man kan vara så respektlös mot ungdomarna att man lägger fokus på vad de bär på huvudet istället för att lägga fokus på vad de har i huvudet.
Ja, jag har också fått skäll av samma anledning, men det var tack och lov ganska länge sedan nu. Du har inte ett handikapp, det är ditt undermedvetna som talar. Det vet vad som är rätt! 🙂
Från början är det väl en praktisk historia. Ytterkläder har man på sig utomhus och innerkläder inomhus.
Simkläder har man på sig i simhallen och idrottsutrustning på gymnastiken, eftersom man inte vill sitta i svettiga kläder efter gymnastiken.
Har jag rätt eller har jag rätt?
Kepsen.
Intelligenssurrogat eller hjärnprotes. Lite som en attacheväska. Innehåller ingenting, men påstår någonting. Från början ett ytterplagg, numer en snuttefilt som måste has med in för att göra ett statement på ingenting. Eventuellt på”tom i bollen”.
Och Ni tycker att skolan av alla institutioner skall uppmuntra detta!!!
Visst. Varför inte? Hur tänker Ni?
”The times they are a changing”… Keps är inte längre ett ytterplagg, och varför skulle det vara det? Man har ju inte keps för att man fryser direkt; att hålla solen eller håret borta från ögonen är snarare ursprungsfunktionen.
Menar du att kepsen skulle ha en annan funktion än t ex en slips, eller bara att du anser att det ena plagget signalerar dumhet och det andra motsatsen? En högst subjektiv bedömning i så fall!
Hur vi tänker? ”Varför skulle man inte få ha keps? Vad sjutton har lärarna med det att göra?”
Jag håller med om frågans överdrifter. Men skillnaden mellan slips och inomhuskeps är nog ändå ganska uppenbar.
Vad är funktionen med inomhuskeps. Jag påstår att det är en indikation på ett sk kompensationsbehov. (tröst, snuttefilt, den förlorade farsan mm)
Kanske skulle det vara värt att försöka hantera kompensationsbehovet.
Låt grabbarna få blomma ut och vara stolta istället för att behöva gömma sig bakom kepsen.
Förklara, Anders, vad är skillnaden mellan slips och keps? Utöver vissa mindre skillnader i placering och utformning, givetvis.
Slips är traditionell utsmyckning.
Keps kan vara en utsmyckning och ett verktyg för tillhörighet.
Men jag hävdar att många (inte alla) använder den som ett slags mentalt skydd. Skärmen ger trygghet. Blygheten / osäkerheten syns inte lika tydligt.
Dessutom finns en dimension av klasstillhörighetsmarkör som står i konflikt med det tidigare (i och för sig utopiska) idealet att utjämna / få bort klasserna.
Jag tror att vissa politiker / lärare fortfarande har målet : Det klasslösa samhället.
Ska vi prata klassmarkörer borde ju slipsar vara förbjudet om något!
Christermagister, det stämmer. Problemet tycks inte ligga i klassmarkerandet per se, utan i vilken klasstillhörighet som markeras.
Anders, det är ganska få av alla som bär keps eller mössa som gör det av kompensationsbehov, och när det gäller dem menar jag att vi måste försöka arbeta med att hantera grunden till kompensationsbehovet, inte hur det yttrar sig. Det är det jag menar när jag skriver att man i så fall har mer grundläggande relationsbekymmer att ta tag i och att konfrontation är fel väg att gå.
En slips är väl en snuttefilt om något!
Christer
Jag skrev ju just detta. Att sikta in sig på orsaken till kompensationsbehovet.
Slips är för mig nästan det omvända. Dvs ”titta på mig” . Jag har pondus. Jag är en man. Inte en liten pojke.
Ja, men varför ha ett förbud då?
Finns det det ett generellt förbud! Det har jag inte kunnat se på många av de skolor jag besöker i jobbet.
Men Christer. I grunden är denna fråga oändligt svår. Någonstans går en gräns för alla. Du accepterar keps inomhus men jag är säker på att jag skulle kunna illustrera ett ungdomsmode där även din grind faller ned.
Vi har att göra med ett klassikt fall av det sluttande planet. Det finns en garanterad gräns för alla. Når vi den yttersta gränsen kommer en motkraft som återigen heliggör skoluniformen.
Idealet skoluniform är i grunden inte så fult eftersom en del i detta ideal liknar ”inför Gud är vi alla lika” och att i skolan skall vi fokusera på kunskap och inte på individuell påfågling.
Det handlar till slut om vart ungdomar skall lägga energi och fokus. I den rådande kulturen åtgår en hel del energi till att vara ”rätt” eller vara ”rätt avvikare” och att få markera detta.
Ganska stressande för många unga. En del mår nog jättedåligt av denna identitetstävling.
Visst har alla en viss gräns, och det finns sådana gränser som jag absolut inte tycker att vi ska passera, men det är just generella förbud mot någonting som är vida accepterat jag talar om. Vissa skolor har sådana förbud mot kepsar och ibland går 10 minuter av varje lektion åt att tjaffsa om dem. Dessutom förlorar hela skolan elevernas respekt eftersom de inte kan se någon vits med förbudet och lärarna inte kan komma med en vettig motivation.
Ja men du ser. Hur vi än gör så hamnar vi vid en gräns som debatteras. Vissa tycker att gränsen skall få passeras medan andra försvarar gränsen. Sedan kommer nästa gräns. Alltid är det någon som vill töja och dra i gränsen. (Mina grannar tycker tex att de skall få slänga trädgårdsavfall på min tomt. Det kan väl inte vara så farligt. Är jag överkänslig?)
Jag skulle personligen kunna prata en hel skoltimma runt varför man kan ifrågasätta behovet av att ha keps inomhus.
Ett argument skulle just vara det ovan beskrivna.
Dvs problematisera / förklara gränsdragningens funktion och det sluttande planets dynamik.
Eftersom du faktiskt ställer frågan, Kristian – jag tänker: vad är det som gör honom, och andra, så besatta av en huvudbonad? Den kultur de refererar till när de argumenterar är sedan länge borta, män och kvinnor bär huvudbonader och hårsmycken ute såväl som inne idag, ändå används denna forntidskulturella sedvänja att männen skall blotta sitt huvud inomhus medan kvinnor behåller hatten på för att vara ‘klädda’ som argument. Varför? Vad är det som är hotfullt i huvudbonaden?
Så tänker jag varje gång denna pseudodebatt blommar upp.
På tal om kepsar – är det ok att ha studentmössan på under lektioner?
Vet inte, men antagligen…
En del elever åberopar ju barnkonventionen så fort de ser skymten av en lärare. Vågar man gå in i ett klassrum utan att få en massa paragrafer slagna i skallen? Det blir lite talibanaktigt när man drar till med balkar hit och konventioner dit. Är det inte bättre om vi koncentrerar oss på väsentligheter i stället och låter kepsar, burkor och ”häng” vara hemma?
Jo, jag tycker verkligen att det är bättre om vi kan koncentrerar oss på väsentligheter i skolan, det är just därför jag inte kan förstå varför man i vissa skolor väljer att tjaffsa om kepsar och mössor! Varför i hela friden gör man det?
När vi nu tycks diskutera det sluttande planet, så återstår bara frågan. Måste man ha kläder överhuvudtaget inomhus, Morrica. Varför i såfall?
Eller kan man ha inomhusmotorcykelhjälmar? Det körs ju motorcykel inomhus.
Riddarutrustning?
Hockeygarnityr?
Jag skäms verkligen för att ge mig in i den här debatten, eftersom den har hamnat i ett sandlådeläge, där folk i ren frustration använder vilka argument som helst, för att inte behöva agera.
Hur tror ni vi hamnade i det här läget från första början?
För att ingen bryr sig längre… kanske?
Vissa kläder eller utsmyckningar skulle ju kunna vara en säkerhetsrisk eller medföra att läraren ”förhindras att fullfölja sitt pedagogiska uppdrag” (Skolverkets kriterier ovan), men på vilket sätt skulle en keps eller en mössa passa in på dessa kriterier? En jättestor hatt eller frisyr som skymmer sikten för de elever som sitter bakom skulle kunna passa in, men om inte läraren och eleverna kan komma överens om sådana ytterligheter har man allvarligare problem att ta tag i!
Jag tycker att sandlådeläget intas av dem som försvarar förbudet, de bara skriker högt utan substans i argumenten, och vadå ”inte behöva agera”? Vi tycker ju inte att det finns någon anledning att agera. Ska vi agera mot att folk t ex har rött och rosa i kombination eller en ful frisyr också? Vem bestämmer vad som är snyggt och passande?
Men Kristian, väntar du dig verkligen att någon ska ta dig på allvar när du använder en trotsig trettonåringsretorik?
Problemet tycks vara det motsatta – känslan av att inte längre vara den normgivande generationen får somliga människor att bry sig alldeles för mycket om petitesser, ofta för att slippa låtsas om det som verkligen spelar roll.
Dessutom är jag fortfarande för skoluniform av inte bara utseendeskäl, utan av sociala, psykologiska och demokratiska skäl.
Jag har faktiskt skrivit en text om skoluniform också, men den kanske blir en debattartikel i stället. Vi får se, men jag tror att du kan gissa vad jag tycker… 😉
Hej Christer,
Vad spännande att ha hittat till din blog!
Jag har, precis som Körling, skrivit mycket om just detta i min blogg. Att be en ung kille – eller tjej (vi får inte glämma att tjejer också har mössa och keps) är samma sak som att skala av dem deras identitet. Jag har en pytteliten enkät angående denna fråga på min blog. Gå in och rösta, vetja…
Vänliga hälsningar från Malin – lärarkandidaten
Det ska jag göra!
En dimension som sällan framkommer är kepsens symboliska funktion. Om jag ger en tjej min älskade keps så väntar jag mig att hon ska bära den alltid. man tar väl inte av sig förlovningsringen bara för att någon tycker det?
Så roligt att du länkar till mig! Väl skrivet, och jag håller förstås helt med dig i sakfrågan!
Jag fick fortfarande inget svar på min fråga om inga kläder alls? vad skulle det innebära?
Jag tyckte att det ingick i sandlådedebatten, men OK då; nakna elever skulle nog kunna både påverka ordningen och säkerheten i skolan och i värsta fall förhindra läraren att fullfölja sitt pedagogiska uppdrag… 😉
Du har fortfarande inte svarat på varför keps skulle vara förbjudet.
Riktigt mitt i prick skrivet. Till Lilla O vill jag säga att när ordningsregler har bestämts på en skola måste man se till att de följs efter bästa förmåga (dvs när man noterar ett regelbrott, Morrica). Precis på samma sätt som man följer läroplan och betygskriterier även om man tycker att de verkar vara skrivna av en stolle. Däremot borde vi alla göra precis det du nu gör; argumentera och debattera mot det dumma förbudet tills vi blir av med det.
Det är stötande när man ser lärare gå förbi alla möjliga brott mot god moral, hänsyn och gott kamratskap men slå ner som en hök på en keps. Jag tror faktiskt att kepsförbudet är skadligt för moralen bland både lärare och elever.
Jag som trodde att keps och mössfrågan hade ebbat ut. Verkar som det tar lite längre tid ute på landsbygden… Har själv aldrig haft problem med vare sig kepsar, mobiler eller vad det nu som har varit på tapeten. Jag har bara klargjort vad som gäller på mina lektioner och det har gått bra. Ta inga onödiga diskussioner och visa eleverna vem som bestämmer i klassrummet. De blir trygga av veta vad som gäller.
Christermagister
Så Dum är Du inte. Kläder är kläder. Alla plagg. Kepsar, slipsar, byxor, BH. Kring frånvaron av plagg råder det dock olika meningar. Också kring närvaron.
Därför sätter man upp ett regelsystem.
Om regelsystemet följs, uppfattas skolan som konsekvent. Om olika lärare skiter i det efter egen uppfattning så uppfattas skolan som inkonsekvent.
Och då är vi tillbaka i diskussionen om skolans agenda.
Flumpedagogik.
Lärare som skiter i varandra.
Lärare som inte ställer uppför varandra.
Lärare där var och en är sig själv närmast.
Skola utan regler. Utan konsekvens. Den absolut sämsta formen av skola som finns.
Av samma anledning är jag för skoluniform. En enkel regel. Samma kostnad för alla föräldrar, Inga bråk hemma om hur man skall vara klädd. Inget”alla har såna jeans för 1000 kr”eller keps för 400 kr. Inga ideologiska eller religiösa markörer som andra behöver störas av. Utan bara uppfattas som människa. Klok eller mindre klok. Uppfattas efter sina förmågor.
Om det skall vara plisserad kjol, skjorta och slips eller Mao-unisex gör detsamma för mig.
Möjligen en utopi, men vilken ljuvlig utopi…
Ett sakfel i din text: att alla lägger ut samma summa innebär inte samma kostnad för alla – det som för en innebär en kostnad av två procent av disponibel inkomst innebär för en annan tjugo procent, och för en tredje hundra procent eller mer ändå.
Denna skoluniformsreform du förespråkar, vad innebär den för lärarnas del? För skolledningens? För övrig skolpersonal?
Och det skall naturligtvis gälla för sikher, afganer, zigenare, teletubbies, o.a.
Vill man blomma ut som skola kan man ju tom ha gemensamma Badkläder och Gymnastik/Idrottkläder etc, vilket ytterligare skulle framhålla skolan gemensamma mål.
Pingback: Apropå kulturella markeringar och sånt « You're no different to me
Jag tror att all modern vetenskap inom det mänskliga psykets och beteendets områden är entydig i att människor mår och fungerar bäst när man upplever en känsla av sammanhang; när man känner sig delaktig, respekterad och befinner sig i ett sammanhang som styrs av väl motiverade och begripliga regler. Att tvingas rätta sig efter regler som kommer ovanifrån utan motivation eller begripliga orsaker föder inte trygghet och respekt, utan motsatsen. En regel om att man inte får smälla smällare i korridoren är aldrig något problem eftersom den grundar sig på begripliga orsaker. En regel om att man inte får ha dunjackorna med sig in i kemisalen brukar inte heller skapa några som helst problem efter att läraren har motiverat den med risken för att hela klassen ska skadas eller dö i en explosiv eldsvåda. Om eleverna får vara med och bestämma, t ex över vilken ungefärlig ljudnivå som är acceptabel i klassrummet, brukar faktiskt inga regler vara något problem enligt min erfarenhet.
Det är delaktighet och motivation/begriplighet som är den springande punkten i alla frågor om regler, oavsett om det gäller barn/ungdomar eller vuxna, och de som vill att kepsar ska vara förbjudet i klassrummen har inte lyckats lägga fram några begripliga/accepterade motiv till att de skulle vara förbjudna. I den här tråden tror jag inte ens att något försök har gjorts…
Och Kristian, det här handlar inte om att lärare ska stötta varandra i att följa en regel, utan om regeln överhuvudtaget ska finnas.
På min skola bestämde vi oss för att avskaffa kepsförbudet, somliga varnade för vilka allvarliga följder detta skulle kunna få, moraliskt förfall, rena Sodom och Gomorra skulle kunna utbryta. Vad hände? Ingenting. Ett litet antal elever har keps/mössa på medan majoriteten inte verkar vara intresserade av just dessa klädesplagg. Det moraliska förfallet har uteblivit och de flesta verkar kunna uppföra sig rätt väl, trots kepsarna.
Personligen tycker jag att det är skönt att kunna koncentrera mig på andra väsentligheter än kepsar.
🙂
Ärligt talat; har kepsar ställt till sånt bekymmer att det har hotat verksamheten? Det kan ju inte vara möjligt och det kan ju inte vara möjligt att människans hela identitet hänger på en keps. Det har aldrig varit ett problem att få elever ta av sig kepsen. Det är bara att begära det. Hittills har ingen vägrat. Men kanske får man höra en gråtmild sommarpratare i framtiden som talar sin tids hemska lärare som tvingade av honom kepsen. Undrar bara vad man får för epitet? Terror-Janne?
Ja, huh!
Jag har arbetat på ett par skolor som haft kepsförbud, och det var ett jäkla tjatande om dessa kepsar hela tiden! Antagligen berodde det mycket på att långtifrån alla lärare var överens om att förbudet borde finnas och att det var allmän kännedom eftersom saken hade tagits upp i klassråd, elevråd och föräldramöten; den strikta hållning som du förespråkar var alltså inte konsekvent. Hotade det verksamheten? Nej, kanske inte som helhet, men alla konflikter försämrade otvivelaktigt resultaten för många elever och gjorde arbetssituationen mycket sämre för personalen. Om du kommer att kallas Terror-Janne eller inte beror nog mycket på din övriga relation med eleverna, men jag är övertygad om att risken finns. Det sätt som vissa lärare kräver att kepsen ska av på har ofta skrämt mig; det är som att frustrationen för alla andra misslyckanden får sitt utlopp i denna primitiva handling: ”AV MED KEPSEN!” skriker de och spänner ögonen i de stackars hukande eleverna. Jag upplevde också att många elever hade på sig kepsen just för att starta en konflikt; de testar ju som bekant gärna gränserna och anledningen kan även vara att helt enkelt bli utkastad från lektionen. Sådana gränstestningar kan vi inte göra mycket åt, de dyker upp även utan kepsförbudet, men då kan i alla fall lärarna ta upp kampen för någonting vettigt, något som går att motivera.
Jag tycker att du ser på saken från fel håll. Du frågar om förbudet är ett sådant stort problem och berättar hur man bör göra för att få eleverna att lyda, som om regeln vore gudagiven eller självklar. För mig är det naturligt att i stället fråga sig om en regel går att motivera. Tycker du verkligen att vi bör ha regler bara för dess egen skull?
Om en keps eller huvudbonad blir föremål för sådana konsekvenser som du beskriver så måste det väl ändå handla om något helt annat. En god ledare, i detta fall rektor, går igenom för föräldrarna, personal och elever vilka förhållningsregler som gäller på skolan. Jag tycker att det handlar om en ömsesidig respekt mellan elever och vuxna.Anledningen till att jag inte accepterar huvudbonader i klassrummet är att en huvudbonad inte alltid är bara en huvudbonad. Precis som vilka klädesplagg och ting som helst kan de står för budskap som krockar med vad skolan officiellt står för. Jag sett huvudbonader med loggar och text med både sexistiska och rasistiska undertoner. Alltifrån kepsar som bär tydliga spår av nazismens militära estetik, sydstatsflaggor till mössor med Fuck off. Det kan bli ett evinnerligt ”diskuterande” om vilka kepsar och huvudbonader som skall vara tillåtna och inte och jag vill inte ha tre-fyra killar sittandes med sina kepsar som låtit sig inspireras av Hitlers afrikakår. Därför är det lättare att be eleverna att ta av sig kepsarna och lägga dem i skåpen under skoldagen.
Men vore det inte tydligare och bättre på alla sätt och vis om du i stället markerade vilka budskap som inte var OK? På det här sättet gör alltså skolan ingen markering om detta, en keps är en keps… Vad gör du om de har en t-shirt med rasistiskt budskap?
Självklart skall skolan klart och tydligt ta avstånd från rasistiska budskap. Men alla tecken är så tydliga eller så vet inte alla elever att vissa symboler kan väcka anstöt. För slippa uppkomsten av dessa diskussioner så tillåter jag inte kepsar. I fall med tröjor med Hitlers europaturné och liknande ”budskap” har jag bett eleven gå hem byta, rapporterat hem och arrangerat ett litet samtal med rektor. Lyckligtvis har jag haft ytterst få sådana fall.
Det tycker jag är ett bättre sätt. Om eleverna inte vet att vissa symboler kan väcka anstöt så är det ju viktigt att de får reda på det och att man kan föra en diskussion om saken.
Morrica
Nu är Du mer än tillåtet barnslig. Kläder till skolan måste man ha ändå. Och det intressanta är att alla har lika.
I länder där det är brukligt finns en uppsjö av urväxta hela och rena kläder på bytesdagar, syskon kan ärva etc. I de flesta afrikanska länder är det brukligt med skoluniform, likaså i Indien och Nord-Sydamerika vilket antyder att Ditt ekonomiska resonemang är helt åt fanders. I Sydostasien och flertalet Europeiska länder är det också så. Så många kan inte ha helt fel, eller?
Kristian, jag förstår att det blev lite för abstrakt för dig, men jag hoppas övriga debattdeltagare förstod mitt inlägg?
…och Christer
Vill du ha välmotiverade regler så är väl en skoluniform den mest motiverade regel Du kan ha i skolan, eftersom den gäller alla.
och Morrica:
Halmgubbar i debatter är ute sedan sextiotalet…
Det är lite tröttsamt att du byter ämne och ställer nya frågor hela tiden utan att komma med någon egen motivation till ämnet vi debatterar.
Jag har hela tiden talat om klädesplagg och regler. Olika bloggare här har talat om att regler inte skall finnas.
De finns ändå. För utan kläder vill inte ens Du att de skall vara. Eftersom regler är olika för olika människor, varför inte skapa en lika för alla -regel istället. I skolan.
Konsekvent.
Att anspela på ett klent förstånd hos mig eller halmgubbar i debatten är bortkastat.
Det slutade reta mig redan på 60-talet.
Motivationen är fortfarande att ha en konsekvent klädkod (kepsdebatt) i motsats till en inkonsekvent klädkod (kepsdebatt). Men Du har rätt. Vi kommer ingenstans.
För övrigt anser jag att betygen skall tilbaka.(förf. travesti)
Ingen har sagt att regler inte ska finnas.
Vad som är intressant är att förespråkare för kepsförbud aldrig håller sig till sakfrågan, utan snabbt glider iväg till näraliggande områden som regler gällande kläder över huvud taget, rasistiska symboler på mössor, eller liknande. Självklart är det rimligt att elever måste ha kläder på sig. Självklart ska dessa kläder inte vara nazistuniformer. Men kepsar?
På sin höjd får man argument som att kepsar inte är så viktiga för identiteten. Men ett sådant argument säger ingenting. Att någonting är oviktigt betyder inte att man ska förbjuda det. För de flesta personer är armband mindre viktigt för identiteten än kepsar, och skulle därför kunna förbjudas med samma ickeargument som grund.
Vad man måste se till är självklart den enkla frågan: Stör huvudbonader undervisningen? Jag har aldrig upplevt att de skulle göra det; däremot kan lärare som vill hävda sin rätt genom att tvinga elever att ta av sig huvudbonader störa undervisningen.
För en mer utförlig argumentation från min sida vill jag hänvisa till brevet jag och min syster skrev till hennes skola, som Christer nämner i sitt inlägg: http://caspianrehbinder.files.wordpress.com/2010/01/angaende-mossor.pdf
Caspian
Frågan är på en helt annan nivå än vad du diskuterar.
Regler har ett egenvärde.
Ett sammanhållande kitt. Motståndet är testbädden. Trögheten är en friktionsdämpare.
Varaktiga och funktionella kulturer bygger i hög grad på regler och anpassning – hur ogärna du än vill acceptera detta.
Vi lever just nu sannolikt i den mest individualistiska tidsandan som människan upplevt.
Tro inte att det finns en naturlag som ger detta för givet.
Det är snarare en tillfällig illusion skapad av petroleum – samhället.
Snart är oljan slut!Likaså postmodernism!
En kortvarig lära som man får läsa om i skolböckerna som vi nu gör med barock, renseans och romantik.
Kepsen är en symbol för oljesamhället och människans eviga dröm om ”evighetsmaskinen”.
Men det finns ju olika sorters regler…
De sammanhållande reglerna du talar om är gemensamt beslutade i gruppen, ibland officiellt men oftast oskrivet. De definierar gruppen och allvarliga brott mot dem brukar innebära att individen utesluts. Dessa regler kan testas av individer i gruppen och medföra att reglerna ändras om majoriteten följer efter, men kepsförbudet passar ju inte in i den här kategorin eftersom det inte är gemensamt beslutat av gruppen (eleverna).
Kepsförbudet tillhör ju snarare gruppen av regler som används av personer i maktposition för att just markera makt. Även dessa regler kan testas, och det är väl ett återkommande tema när det gäller tonåringars relation till vuxna, men om det ska finnas ett värde i sådana regler måste de vara motiverade. Om barn/ungdomar testar de vuxnas auktoritet när det gäller regler och upptäcker att regeln är motiverad så bygger det förtroende, men om inte… Ja, då skapas bara förakt och misstro.
Christer
Jag tror att frågan är på en annan nivå.
Kepsen symboliserar.
Motståndare mot keps ser symbolen: Slöhet och slapphet, brist på uppfostran, trasch, brist på respekt mmmmm.
De som gillar kepsen som inomhus huvudbonad ser helt andra värden. Det är tufft, coolt, avslappat, inne, grupptillhörighet, sportigt, distanserade, trygghet.
Kepsen blir också en symbol för vilken attityd man skall ha till kunskap. Skall kunskap vara befriad från rock & roll eller skall vi bejaka det postmodernistiska.
Jag har själv ett ben i vardera lägret.
Åker man på internationella konferenser ser man tydligt två kulturer:
Inom audiotekniken (även på docentnivå) är kepsen och traschiga jeans självklara attribut.
Men inom den tekniska akustiken gäller kostym eller engelsk akademisk attityd.
Det är bara japaner och finnar som inte fattat detta. De har kostym oavsett audio eller akustik.
Frågan ”är” inte på en annan nivå. Några kanske tolkar den på det sättet, och det är möjligt att det var relevant en gång i tiden, men om man fortfarande läser in både trashighet och en viss attityd till kunskap i ett klädesplagg som uppemot 25% av eleverna (och deras föräldrar) bär så tycker jag att man har tappat kontakten med samtiden.
Man kan inte heller jämställa regler om vilka kläder som tillåts av ”makthavarna” i en obligatorisk verksamhet med en klädkod inom mer frivilliga grupper. Det är det som gör att jag tycker att det handlar om maktmissbruk och inte en anpassning till gruppens kollektiva vilja.
Christer
Du underskattar en parameter.
Man kan faktiskt tycka illa om samtiden. Man kan tycka att utvecklingen går i fel riktning.
Man kan uppleva som om man lever i fel tidevarv.
Krasst är det så att det pågår en maktkamp om tolkningsföreträdet.
Se bara hur Christopher O’Regan längtar till 1700 talet.
http://www.oregan.se/index2.html
Igår när jag såg Kim Novak badade aldrig i Genesarets Sjö för fjärde gången så står det klart: Jag längtar till 60 – talets enkla barndom.
Ja, det kan jag förstå, och ibland känner även jag på det sättet, men man måste ju inse att man då har tappat kontakten med samtiden och att påtvingade regler inte är rätt väg att gå. Jag säger inte att allt är bättre nu, men om man vill ha en förändring (eller återgång) så måste man ju argumentera för saken. Kanske kan man övertyga samtiden om att vissa saker är värda att hålla fast vid.
Ja just det.
Det är väl det du och jag försöker göra på våra bloggar.
Jag tycker bland annat att ytans påfågling fått alldeles för mycket plats i vår nuvarande kultur och detta på bekostnad av kunskap och tanke.
Det är sådant jag brukar benämna ”flum”.
Ja, fast när det gäller kepsförbudet kommer ju ingen som är för ett förbud med några relevanta argument, det handlar bara om känslor och traditioner; sådant som jag skulle kalla flum.
Att dra slutsatser om någons kunskaper och inställning till lärande utifrån huvudbonaden är dessutom inte bara fördomsfullt utan också flummigt, i bemärkelsen oredigt.
Att läraren lägger ner tid på ”ytans påfågling” i stället för kunskap och tanke är alltså också flum…
Det blev en triss i flummighet för de som är för ett förbud alltså! 🙂
Nja, är det verkligen läraren som stör om han påminner en elev att ta av sig huvudbonaden? Det är väl ändå eleven som stör lektionen genom bryta mot regeln! Det är ju lite som att hävda att polisen stör ordningen genom att hälla ut alkohol som förtärs på allmän plats. Vi måste ju hålla på de lagar och regler som vi gemensamt har beslutat om att ha i samhället och i skolan. Vill man förändra är det upp till den enskilde medborgaren att medverka till en förändring. Systemet kallas demokrati eller majoritetens diktatur.
Men det existerar ju ingen demokrati i den här frågan. Det handlar inte om en regel som är gemensamt beslutad i samhället. Att medverka till förändring är precis vad vi försöker, men det är svårt när de som försvarar regeln inte kommer med några argument utan bara säger ”så har det alltid varit och så ska det vara, punkt!” Jag tycker att det handlar om maktmissbruk och att det är katastrofalt för skolans försök att ”fostra demokratiska medborgare”.
Men så länge det finns ett majoritetsbeslut om saken så är det väl det som gäller, eller? Ska vi börja processa och argumentera för varje sak som varje enskild individ tycker är fel blir ju situationen outhärdlig. Om en skola har beslutat att huvudbonad är ”förbjudet” på skolan får man väl acceptera det. Eller om det är tillåtet så är det. Ska det vara så svårt?
Nej, det håller jag med om. Det har det aldrig varit något snack om. Eleverna i insändaren skriver ju också: ”Så länge det är regler är det klart att vi följer dem, men man kan ändå inte låta bli att ifrågasätta dem.”
Processa och argumentera får man göra i rätt forum.
Bara det att kepsförbudet väcker så starka reaktioner visar att kepsen är en symbol, mycket mer än ett klädesplagg. Och vad gäller den klassiska kommentaren från ”kepskramarna” att ”kepshatarna” glider iväg från frågan är det ju bara en taktisk manöver. Kepshatarna talar fortfarande om klädesplagg och framför allt deras symboliska betydelse.
Jag tycker att man skall ta ett vetenskapligt grepp över det hela.
Kan inte Du som lärare titta på de resultat som finns i kunnighetshänseende och ärligt utvärdera vem som har de bästa vitsorden. De som har keps eller inte. Och kom inte med några ursäkter om klasstillhörighet eller invandring. Sen behöver vi ju inte träta. Så skulle man gjort med betyg för länge sedan i Sverige om det fanns en forskning värd namnet…
Visst har kepsen blivit en symbol, men jag ser i första hand en maktkamp. De som vill förbjuda kepsar har fått för sig att de behöver den makten över eleverna för att visa vem som bestämmer, och kanske är det så; men om de inte klarar sig utan denna maktdemonstration så anser jag att de borde ändra sin pedagogik och förbättra relationen till eleverna i stället.
Tror du på allvar att kepsen påverkar kunskapsutvecklingen? Det skulle vara intressant att se någon ta ett vetenskapligt grepp om den åsikten…
Du låter som en gammal SKP:are med dina marxististanfrätta argument. Ska vi kalla eleverna för proletärer och lärarna för kälkborgare? Inför kepseriets diktatur och ställ alla kepshatande lärare inför folktribunalen. Kanske ett litet korrektionsläger för folkets fiender i inre Småland?
Jo, för att anse att lärarna har makt över eleverna måste man vara marxist… Lågt.
Hela resonemanget om kamp hit och dit, att en del lärare skulle drivas av ett inre förbudsbehov och av att härska samt att eleverna är en förtryckt majoritet får mig att tänka på marxismen.
Ärligt Christer
Om Du gör en snabb screening så lovar jag att Du hittar skillnaden. Inte i förstånd, men i skolresultat. Just för att kepsen blivit en coolhetssymbol. Och coolhet söker de grabbarna som inte riktigt hänger med. De andra behöver inte. Men Du måste se förbi den ideologiskt mentala spärren.
Snacka om spärr! Det är möjligt att det är så, men då ligger ju inte förklaringen i kepsen, som du påstår eftersom jag inte fick hänvisa till någonting annat, och på vilket sätt skulle ett förbud mot kepsar förbättra situationen? Det är ju precis i de fallen som kepsförbudet är extra skadligt, eftersom det enda som händer är att man skapar konfrontationer som ytterligare spär på grabbarnas behov av att visa sig coola och gör att de missar viktig skoltid och halkar efter ännu mer.
För att tydliggöra detta vill jag gärna rekommendera intressant läsning på området:
Desmond Morris: Människans symboler samt Fotbollsfolket. Vi vill ständigt visa vem vi är eller vem vi skulle vilja vara, symbolerna visar på ett utomordentligt tydligt sätt vem som blir ”Lasse på Lagret och vem som blir läkare, civilingenjör eller chef i största allmänhet. Ffa för lärare skulle jag rekommendera en genomgång. Så skulle vi slippa en ovetenskaplig och postmodernistisk diskussion.
Ja, för all ”riktig” vetenskap visar att det effektivaste sättet att vinna någons respekt på är att pissa på deras symboler, för att använda ett lite drastiskt språkbruk, men det är ju precis så det upplevs.
Det blev lite skrivfel: Människans symboler skall vara Carl Jung naturligtvis. Men å andra sidan kan man gärna kombinera den med Desmond Morris: Människan, en fälthandbok
Du har nog missförstått det hela. Genom att förstå symboliken eller drivkraften i folks handligar kan man bättre tackla dem och bli en bättre lärare.
Det har jag inte alls missförstått. Jag förstår mycket väl att människor använder symboler för att uttrycka sig, och den springande punkten i det hela är ju att det finns bättre sätt att tackla detta än att tvinga någon att avlägsna symbolen utan att göra någonting åt grundproblemet. Då blir man en bättre lärare. Det är ju det jag menar i inlägget: ”om man har en så dålig relation att man inte lyckas framföra sina önskemål på något annat sätt än genom tvångsåtgärder och eleven känner ett behov av att gömma sig anser jag att man har mer grundläggande relationsbekymmer att ta tag i.”
Om man från början registrerar vilka som vill vara coola, kan man med bestämdhet säga att de behöver extra hjälp, då kan de också tävla med kunskap istället för med symboler som kepsar… och det är egentligen det skolan är till för.
Återigen, inga som helst problem, men vad sjutton har ett kepsförbud med saken att göra? Det gör ju bara saken värre. Du och jag har ju precis samma mål, men jag anser att det är de som vill förbjuda kepsar som blundar för problemet.
Anders, jag förstår verkligen inte hur du tänker. Regler har verkligen inget egenvärde. Du skriver att varaktiga och funktionella kulturer bygger på regler. Det stämmer självklart, då varje samhälle behöver regler för att hållas uppe. Reglerna finns för att de har en positiv effekt på samhället – lagar har vi inte för lagarnas skull, utan för att motverka kränkningar av individers rättigheter, skyldigheter, privilegier et cetera.
Du har rätt i att kepsen är mer än bara ett plagg. Den blir en symbol; i detta fall en symbol för individen. Att kalla det brist på uppfostran och respekt är att utan anledning lägga negativa värderingar i individualitet.
Sammanfattningsvis kommer du inte med några argument för kepsförbud mer än att du personligen tycker att kepsar är fula och sänder fel signaler.
Jan E, om en lärare säger åt en elev att sluta med någonting som i sig inte är störande – som att ha på sig en mössa – så ja, då är det läraren som stör. Din liknelse med polisen är hemskt dålig, då polisen helt enkelt följer de lagar som finns för att undvika störande beteende. Demokratiskt fattade lagar, till skillnad från kepsförbud, som oftast enbart är genomdrivet av lärare.
De enda argument som tas upp för kepsförbud är alltså fortfarande:
• Det är bra med regler.
• Beslutet är fattat av någon, att ifrågasätta är odemokratiskt.
• Kepsar symboliserar världens ondska. Slapphet, dålig uppfostran, marxism, och så vidare.
I övrigt kommer man inte med några argument. Hållbart?
Förbud mot diskriminering
Det är en rättighet för barn och elever att inte bli diskriminerade eller kränkta på annat sätt. I lagen införs därför ett förbud mot diskriminering.
Direkt diskriminering: Ett barn eller en elev får inte missgynnas genom särbehandling på grund av någon av de fem diskrimineringsgrunder som lagen omfattar, det vill säga kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder.
Indirekt diskriminering: Ett barn eller en elev får inte missgynnas genom att till synes neutrala ordningsregler med mera tillämpas så att de får en i praktiken diskriminerande effekt.
Hur tolkas detta egentlgen / På skolor som har kepsförbud ?
Ett gäng vanliga svenska killar passar inte in på någon av de fem diskrimineringsgrunderna och därför är oftast inte denna lag tillämpligt när det gäller kepsförbud. Tyvärr, det hade varit bra!
Enkel lösning: Be dem vända kepsen bakofram, så ser man garanterat deras ögon.
😉
Kul ide Camilla, men varför då inte gå hela vägen och ta bort den. Den gör vad jag förstår ingen annan nytta än markerar ett ställningstagande.
Om det skulle vara så, vad är det i så fall för fel med det? Ska vi förbjuda alla uttryck för ställningstaganden?
Intressant läsning. Det handlar som sagt om makt. Är det inte helt riktigt att en lärare ska ha en viss makt över sina elever? Själv tycker jag att det gått överstyr med ”demokrati” och ”rättigheter” för elever. Det har bara gått några år sen jag gick ut högstadiet där mobbade lärare var vanligare än mobbade elever. Kepsförbud är mycket riktigt gammaldags. Frågan är om inte skolan var en mer trivsam plats för ett par decennier sedan. Jag tror det…
Pingback: Piercad nekades plats på friskola | Christermagister
Jag tycker att ni glömmer några viktiga saker i denna diskussion:
Som lärare är vår främsta uppgift att förbereda eleverna på att bli goda medborgare. Där ingår det att lära dem de sociala regler som finns i samhället. Och hur tror ni att eleverna kommer att mottas när de i framtiden tror att keps är att ett acceptabelt plagg på en anställningsintervju eller på en fin restaurang? Mycket negativt skulle jag gissa på. Är det bra att det ser ut så? Kanske inte, men det är så verkligheten ser ut i alla fall.
Dessutom: Det sitter väldigt mycket attityd och avståndstagande i kepsar, huvor och mössor (och ett visst klientel som känner ett behov av att utrycka en sådan). Är det ett vinnande koncept inför framtiden? Det tror inte jag, och en attityd som jag inte vill ha in i mitt klassrum. I mitt klassrum skall man kunna vara ”avklädd”, svara fel och det skall vara högt i tak. Det är, enligt min erfarenhet, i en sådan atmosfär som eleverna växer som studenter och människor.
Slutligen: Jag menar att det värsta vuxenvärlden kan göra är att montera ner tydliga regler för godtagbart socialt beteende, för vi kommer sedan skicka ut dem i ett samhälle som är fullt av regler. Att välj att ”inte lägga tid på ytterplagg” det är den enkla och ”snälla” vägen och gå, men det är, enligt mig, att svika eleverna ungdomarna i det långa loppet.
Tror Karl här ovan på fullt allvar att eleverna i framtiden skulle tycka det vore acceptabelt av en arbetsplats eller fin restaurang att ha synpunkter på personlig stil och uttryckssätt? Varför skulle det vara en bra idé att anpassa sig efter föråldrat diskriminerande beteende? Jag tror inte dessa elever kommer ha något som helst problem i framtidens samhälle, som DE är med och bygger, däremot får kanske en och annan pensionär ta och skärpa sig och lära sig att det är ohyfsat att döma en individ efter hans kläder.
Att förbjuda en mössa men tillåta en slips är totalt inkonsekvent. Redan i första paragrafen i läroplanens värdegrund säger man saker som att ”var och en som verkar inom skolan skall främja aktningen för varje människas egenvärde”…”alla människors lika värde”…”Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart” osv. – då går det inte att hålla på och kränka elever som vill uttrycka sin personlighet med hjälp av en mössa och påstå att ”mössan har ingen funktion inomhus” och få dem att känna sig mindre värda och accepterade än någon som valt att uttrycka sin personlighet med något så funktionslöst som en slips.
Hej! Jag tycker exakt som du gör och har snavat över ett litet dilemma. Våra lärare har förbjudet kepsar i klassrummet och i matsalen! Men enligt det urklippet du har ur skollagen står det att lärare får förbjuda kepsar under LEKTIONSTID. Men de har ju även förbjudit de i matsalen! Ska jag ta upp det med mina lärare och i såna fall vilken paragraf är det skrivet i? Tacksam för svar!
Hejsan!
Stycket från Skolverket kommer inte från skollagen utan från ”allmänna råd”. Jag tror tyvärr inte att det finns någon direkt paragraf i skollagen att hänvisa till, men däremot tycker jag att du kan ta upp de övriga paragraferna jag hänvisar till i blogginlägget.
Jag tror också att om du försöker konfrontera skolan så kan de säga att även lunchen i matsalen räknas som lektionstid, eller i alla fall är en verksamhet som skolan ansvarar för. Det är nog smartare att ta upp frågan som ett demokratiproblem under elevrådet eller i ett möte med rektorn och tala mer om respekt för elevernas integritet än om lagar och regler. Låt dem gärna läsa mitt blogginlägg som inledning till diskussionen.
Lycka till!
Det är lärarens roll att härska, och när man tar av sig huvudbonaden så visar man respekt framförallt för den viktiga verksamhet som skall bedrivas.