Klass 9A, uppföljning

Eleverna från TV-kända Klass 9A har fått det tufft på gymnasiet. När man jämfört deras resultat på diagnostiska prov i matematik och engelska med elever från 39 andra skolor så visar det sig att de elever som fick G och VG i år 9 erhåller bland de sämsta resultaten i gymnasiet. ”Johannesskolans elever med betyget G i matematik har i genomsnitt så svaga provresultat att de enligt utbildningsförvaltningens bedömning behöver stödundervisning.” (Sydsvenskan, DN)

Även om vi bortser från den första naturliga misstanken, ”eleverna fick oförtjänt höga betyg för att projektet skulle ”lyckas”, så finns det ett par intressanta punkter att poängtera. I mitt senaste inlägg om betyg så länkade jag till några artiklar där Hans-Åke Scherp, docent i pedagogik, uttalade sig om betyg. (SvD, Dagen)

Forskningen visar att ju mer man betonar prestationsmålen desto sämre blir resultaten i kunskapsmålen. (…) Inriktningen på prestation verkar också vara kopplad till vad forskarna kallar ytlärande. Med det menas att eleverna lär för att komma ihåg vad som står i en text. Motsatsen är djuplärande, vilket betyder att de försöker förstå andemeningen i det de studerar. – Skillnaden är att ytlärandet gör att eleven kanske klarar matteprovet och får ett bra betyg medan djuplärandet innebär att han eller hon förstår, tar till sig kunskapen och lär sig för livet.

Jag säger inte att klass 9A hade lyckats bättre utan hjälpen de fick, men visst är deras resultat ett ganska tydligt tecken på att ovanstående uttalande stämmer? Att använda betygen som morot fungerar till en viss gräns och under en viss tid, men inte i längden. Det inser en flumpedagog.

Även den djupare dimensionen av att vänja eleverna vid morötter tog jag upp i mitt förra inlägg: ”En utebliven morot blir ett livsavgörande misslyckande som allvarligt minskar chanserna att man lyckas förtjäna moroten vid nästa försök.” Eleverna blir ”mer benägna att klandra sig själva om de misslyckas”, säger Hans-Åke Scherp. Är det ett rimligt antagande att eleverna från Klass 9A plötsligt kände sig ganska övergivna när de började gymnasiet? Borta var alla kameror och teamet av uppmuntrande lärare. Plötsligt var de vanliga elever…eller kanske t o m elever som skolan hade orimliga förväntningar på. Kanske elever som blev extra granskade av sina nya lärare?

Jag vet inte, men jag skulle förstås uppskatta om någon kunde informera mig. Jag hoppas verkligen att eleverna får det stöd som de förtjänar på gymnasiet och önskar dem lycka till!


Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, flumpedagogik, Läraryrket, Pedagogik, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Klass 9A, uppföljning

  1. sivan skriver:

    Alla elever kan ju inte hoppa 2,30 i höjd.
    Motivation måste finnas annars lika bra att göra annat.
    Skolan måste inse att resursena måste ”slösas” på de som verkligen vill studera. Allt annat är ett oerhört slöseri. Missförstå mig inte. Alla kan läras sig grundläggande skriva mm, men sedan skall man inte ”plåga” de omotiverade eleverna. Dom får ännu sämre självförtroende etc. Vad är det för mening med att en elev går ut med IG i alla ämnen från gymnasiet. Vad är det för mening med att en elev fortsätter att läsa MATTE B om eleven är underkänd på MATTE A, Varför skall en elev som är underkänd på MATTE A och MATTE B få läsa MATTE C. Snacka om destruktivt.
    Och jag kan som lärare intyga att ALLA RESURSER OCH ALLT FÖR STORA RESURSER GES IDAG TILL ELEVER SOM, knappt vill ens komma till skolan på gymnasiet

  2. Jag tror att det är ungefär samma sak som när man anordnar sommarskolor: på kort tid hoppas man hinna ta igen sådant som egentligen tar längre tid att förstå och bli förtrogen med för att man ska känna att det är ens egen kunskap. 9A-projektet varade knappt en termin, om jag minns rätt, och skulle ge eleverna kunskaper som vanligtvis tar mer tid att lära sig. Inte konstigt att de glömmer. Det blev ett alltför ytligt lärande.

  3. christermagister skriver:

    Sivan, motivation och att se till så att eleverna verkligen vill studera är ju en av skolans uppgifter. Vad föreslår du att vi gör med de ”omotiverade eleverna” i stället för att ”plåga” dem med fortsatta försök? Visst är det destruktivt om de fortsatta försöken resulterar i sämre självförtroende och IG i alla ämnen, men då är det väl sättet man försöker förbättra elevens prestationer på som är felet? Inte faktumet att man försöker? Som sagt, vad är alternativet?

    Susanne, japp, för kort tid och ytligt lärande var ordet! Sommarskola har i min erfarenhet fungerat bäst genom att man förbereder elever på vad som komma skall. Man lägger sommarskolan i slutet av sommarlovet så att det snarast blir en mjukstart på den nya terminen. Kan man på det sättet få till en lyckad skolstart för dessa elever så kan det skapa en god spiral under resten av läsåret…

  4. sivan skriver:

    Alternativet är ju helt enkelt att de elever som inte är motiverade till att studera helt enkelt inte gör det. Dom elever som inte vill läsa teoretiska ämnen eller tragla med andragradsekvationer är förmodligen mer motiverade på andra områden. Det är lika fint att bli exempelvis svetsare som att bli exempelvis jurist eller lika dåligt om man vill se det så. Alla kan ju inte hoppa 2,3 i höjdhopp. En del kanske inte har lust, en del kan inte pga fysiska hinder, en del kanske har kordinationsproblem osv. Vad jag menar är att i dagens skola skall alla dvs alla läsa vissa ämnen på gymnasiet, och för de praktiska inriktningarna kallar man kursen för samma sak som på de teoretiska inriktningarna, men gör en light version för de praktiska. Snacka om förljugenhet.
    Inger Enekvist har skrivit flera böcker om detta resursslöseri i den svenska skolan.
    En elev mår bäst på att få göra det som ger positiv feedback, inte av att ständigt konfronteras med saker som eleven knappt klarar av och att det sätts in ytterligare resurser osv. ”Snälla Kalle , du skall klara av det du är ju så duktig” . Det är en oerhörd skillnad på hur kraven ställs på eleverna i exempelvis Finland eller Frankrike. För Sverige som land är det en katastrof det som sker.

  5. Peter Ingestad skriver:

    Äsch, bubblan som sprack. Vi ser att satsningar är meningslösa, ingenting att kasta pengar på, det är bara att låta sakerna ha sin gång.

  6. christermagister skriver:

    Du menar att vi ska inrätta fler yrkesförberedande utbildningar där de teoretiska kraven inte är så höga? Det är jag med på om vi samtidigt ser till att komvux (eller andra möjligheter att komplettera sin utbildning senare) förstärks. Jag tycker inte att man ska behöva ”fastna” i utbildningssystemet bara för att man inte var motiverad i femtonårsåldern.

  7. sivan skriver:

    Alldeles ok. Har själv haft många elever som fått en möjlighet genom komvux och där fått fantastiskt fina betyg. Många hade haft stora problem under vanliga skoltide, men mognat med åren och blivit mycket motiverade och tyckte att det var kul att ”sitta på skolbänken” igen.
    Håller med dig fullständigt. Yrkesförberedande utbildningar som ger de mindre teoretiska eleverna en bra självkänsla och en positiv känsla för skolan.
    Som de är nu blir skolan allt mera hatad av vissa elever pga att de aldrig ”liksom klarar sig” Dom får hjälp och hjälp och hjälp, till slut får dom nästan panik. ”JAG MÅSTE JU VARA HELT VÄRDELÖS”
    Och varför får en elev inte gå om en IG kurs istället för att fortsätta till nästa svårare nivå. DET ÄR VÄL ATT RIKTIGT PLÅGA EN MÄNNISKA!

  8. Jens skriver:

    Det är självklart viktigt att man erbjuds möjligheter att komma igen i vuxen ålder.

    Men jag väntar fortfarande på att möta elever ”som inte vill lära sig”. Det är få institutioner som i det avseendet har så låga kvalitetskrav på sig som skolan. (Jag inser samtidigt att skolan i andra avseenden har enorma krav.)

    Det är ju faktiskt roligt att lära sig saker! Så om någon är ointresserad bör det ju då bero på att man faktiskt kanske inte lär sig någonting eller upplever det som meningsfullt. Bristen på lärande kan drabba både eleven som redan kan, och den som av olika anledningar inte hänger med. häri ligger varje lärares utmaning.

    Tyvärr antar många lärare inte den här utmaningen. Istället heter det att eleven är ointresserad, eller så har man lösa antaganden om att eleven har något problem själsligt, kognitivt eller socialt. Och så kör man på som man alltid gjort, eller om det är yngre barn så får man en diagnos av något slag.

    Det är oerhört viktigt att skolan fokuserar på sig själv och sitt eget lärande. De inlånade lärarna i 9A hade en termin på sig och det är för kort. Men situationen nu säger något om problemtiken med kortsiktiga insatser.

  9. Jan skriver:

    Intressanta inlägg, hittade följande länk som kanske kan leda till eftertanke på varför Johannesskolan som kollektiv valde tv-serien.
    http://www.skolindicator.se/skolindicator/view.cfm?oid=1167
    För allt bottnar ju i att det finns skickliga pedagorer och föräldrar som stöttar sina ungar att lära sig och behålla nyfikenheten till nytt lärande.

  10. Rikard skriver:

    Hur har tidigare Johannesskolans elever klarat sig i dito prov? Det vore ju intressant att göra en sån jämförelse också.
    Om nu 80-90 % av eleverna går vidare till gymnasiet, om än med stort behov av stöd, jämfört med 50-60 % för ett år sedan, då innebär ju det ändå ett kraftigt lyft.

  11. Ping: Klass 9A – Säsong 2 | Christermagister

  12. Ping: Klass 9A väcker känslor och debatt : Redaktionsbloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s