Bildlänk till SvD
Jag vet inte hur många gånger och under hur många år som jag och en massa andra debattörer på olika nivåer har kritiserat förekomsten av riskkapital i skolans värld.
(Ett exempel från 2010 finns här)
Det känns ju så grundläggande på något sätt: för att få tillstånd att driva en skola så ska man vara beredd på ett långsiktigt åtagande.
Det har aldrig heller känts som att det borde vara speciellt svårt att lista ut vilka som är lämpliga ägare ur den här aspekten. Det enda hindret mot en rimlig begränsning har varit politisk ideologi.
.
Nu har uppenbarligen Jan Björklund äntligen insett att ideologin inte är kompatibel med verkligheten, och mycket riktigt så tycks det inte vara så svårt att genomföra själva begränsningen. Han säger att det”inte borde vara något problem att identifiera vilka riskkapitalbolag som diskvalificerar sig.
– Det är ju ingen hemlighet vad företag har för affärsidé.”
Så, samtidigt som jag är glad att en förändring är på gång så kan jag inte låta bli att vara lite bitter för att det inte har gjorts mycket tidigare, kanske redan från början… Gång på gång visar sig regeringens, med egna ord ”handlingskraftiga”, beslut inom skolpolitiken i själva verket vara illa genomtänkta hastverk.
—————————————
Ytterligare läsning: Konkursskolor saknar ansvar för eleverna (DN), Låt stat och kommun styra etableringen av nya skolor (DN)
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, friskolor
Christermagister 
Vi lever i ett reaktivt samhälle där saker måste upprepas tillräckligt många gånger för att en förändringa skall komma till stånd. I princip all lagstiftning bygger på det på ett eller annat sätt.
Som du nämner; ”svårt att göra tummen upp och berömma någon som bara ser till att mildra det helvete som med rent maktmissbruk förorsakats”.
Man kan också se det som att rädda sitt eget skinn inför kommande val…
Tyvärr tror jag inte att Jan ännu har insett den ideologiska vidden av t ex kraschen för JB. Det blev bara en justering, ingen omläggning av ideologin.
Så sant! Hur känner sig Jan, alltid steget efter, när han ideligen tvingas komma med div. korrigeringar, ny lagstftning, nytt lappande och lagande?
Man kanske borde ge Jan verktygen? Idag har Fredrik alla verktygen och har låst verktygslådan.
Dricksar man Björklund gör han vad som helst.