Likvärdiga betyg

I Flumpebloggen har Janne börjat reda ut diskussionen om betyg. Hans första inlägg handlar om likvärdighet/rättvisa; är det överhuvudtaget möjligt? Janne tror inte det, och med samma motivation tror inte jag heller det; betygen sätts av individer som verkar i en unik miljö. Det finns inte en möjlighet att alla individer, oavsett miljö, bedömer elevernas kunskaper och färdigheter på samma sätt.

Trots att jag studerat till specialpedagog det senaste året har jag inte tagit chansen att uttala mig från studentperspektivet i någon högre grad, så för att konkretisera det ovanstående tänkte jag försöka mig på det nu!

Är betygen jag erhåller likvärdiga/rättvisa i förhållande till mina kurskamreter och till alla specialpedagogstudenter i landet? Trots att det råder ultimata förutsättningar ur rättvisesynpunkt (högt utbildade och insatta lärare som arbetar i team och betygsätter enbart de inlämnade/redovisade uppgifterna) så är jag övertygad om att de inte är det.

Betygen ska ju säga i hur hög grad jag uppfyller kursens mål. Ett exempel: Under kursen ska jag ”redogöra för olika faktorers betydelse för den kognitiva, kommunikativa och socioemotionella utvecklingen hos barn, unga och vuxna samt de svårigheter som kan uppstå under utvecklingens gång.” För att redovisa detta (och flera andra mål) skriver jag en uppgift, som inte bara bedöms efter innehållet utan även efter formen. Jag har dessutom ett visst sidantal som jag inte får överstiga.

När det gäller bedömningen av min inlämnade uppgift kan man väl kortfattat säga att ju bättre jag känner betygssättande lärare, desto större chans till ett högt betyg har jag (om jag är beredd att anpassa mig). Bedömningen grundar sig ju på den lärarens individuella tolkning av kursens mål. Hur högt mitt betyg blir avgörs också av vad den läraren anser är viktigt att ta upp och vilken form h*n föredrar i själva skrivandet; formellt vetenskapligt eller reflekterande och personligt? Det är sådant vi studenter diskuterar; ”Vi har ju lärare X i den här kursen, då är det bäst att…”, ”lärare Y tycker att det är jätteviktigt med…, så se till att lyfta fram det när du skriver!”

Nationellt finns det ju så många variabler som kan påverka bedömningen av min uppgift och vad betyget egentligen står för att jag blir yr i huvudet, men jag tror att det här räcker för att inse att ett högt betyg av en lärare inte ens är jämförbart med ett annat inom skolan.

Det är svårt att skriva blogginlägg om betyg och bedömning eftersom ämnet är så komplext och jag hela tiden kommer in på sidospår (som möjligheterna att uppnå ett högt betyg och hur betygen används), men jag stannar här eftersom dagens fråga är besvarad; nej, jag tror inte att betygen kan vara likvärdiga och rättvisa.

P.S. Jag måste väl ändå säga att jag tror att det bästa vi kan göra är att se till att alla som arbetar inom skolan är utbildade och att skolan bedriver ett aktivt kvalitetsarbete runt betyg/bedömning. Nationella prov och jämförelser mellan både lärare och skolor är en del av detta, men de nationella proven får inte bli avgörande för betygen. Blir de det så blir de också avgörande för undervisningen och vi har en korvstoppningsskola.

P.P.S. Spiken i kistan för tanken på att använda betyg som någon slags likvärdig mätare av kunskap borde ju ändå vara tidsaspekten. Nya system och omräkningar gör ju att ett tidigare toppbetyg inte längre är toppen (DN) och vem tror egentligen att mitt avgångsbetyg från gymnasiet säger någonting om mina kunskaper i dag?

Några tidigare inlägg om betyg: 19 aug, 17 aug, 12 jun,

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Detta inlägg publicerades i Debatt och politik, flumpedagogik, Pedagogik, skolpolitik, Student och märktes , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Likvärdiga betyg

  1. Janne skriver:

    Intressant med studentperspektivet. Just relationen till den betygsättande läraren tror jag betyder väldigt mycket. Inte minst eftersom ju bättre relationen är, desto lättare är det för läraren att se mellan raderna och läsa in kunskap du har, men som du inte nödvändigtvis visar upp i examinationen.

    Just den grejen ser jag som positiv ur något slags processtänkande. Att den i grunden kunskapsmätande examinationen förvandlas till en del i en pågående dialog mellan läraren och eleven, och vars yttersta mål är att skapa bildning av kunskap. Och att läraren är kompetent nog att se den här processen och stimulera den. Och sist men inte minst bedöma kvalitén i den här bildande dialogen i form av ett betyg.

    Jag tror att det skapar förutsättningar för rättvisande betyg, i det att de beskriver elevens lärandeprocess. Men likvärdigt blir det ändå inte…

    • christermagister skriver:

      Jag håller helt med dig, det kan vara någonting positivt och t o m rättvist med det (eftersom bedömningen kanske blir mer rättvis om läraren läser in all kunskap h*n har av mig), men som sagt; det öppnar också för djupa orättvisor (eftersom alla inte har samma kontakt med läraren) och för en skadlig anpassning till bedömande lärare…

      Överhuvudtaget så är det ju knasigt att bedömas på en enskild skriftlig uppgift… och även efter en enskild lärares godtycke… Som sagt, ett komplext ämne!

      Jag tror att man måste tänka om helt. Just nu är betygen för viktiga för enskilda individers möjligheter i livet. Det är där vi måste börja…

  2. Pingback: Betygen är inte rättvisa… « Christermagister

Lämna en kommentar