Veckans tema i Musikfoto är en text, eller låt, som berör.
Jag blir ofta berörd av musik. Det kan vara texten eller melodin som berör. Det kan vara rösten eller en viss stämning i låten. Det kan vara artisten (just nu allt med Thåström efter en fantastisk konsert) eller helt enkelt ett minne som väcks.
Jag har ett komplicerat förhållande till Lars Winnerbäcks musik. Jag hörde honom för första gången på Hultsfredsfestivalen någon gång i början av 90-talet, på ett raspigt demokassettband innan han hade släppt någon platta. Jag älskade hans första skivor, de berörde mig djupt, och som vanligt när det handlar om ”kärlek” blir besvikelsen stor när någon inte lever upp till de högt ställda förväntningarna… Det räcker med att säga att jag inte längre räknar mig som ett Winnerbäck-fan, men låten ”Med bussen från stan” berör mig fortfarande.
Mina känslor inför att åldras och tvingas in i en fålla har jag skrivit om i inlägget ”Ålder”, och det är väl det som berör mig i den här låten. Jag börjar inte längre gråta eller får ångestattacker (omgivningens grepp om tyglarna är inte längre lika fast) men det fanns en tid när det var så.
”Skynda på, bussen går, klockan går. Skynda på om du också vill hinna med bussen till ett underbart liv och ett glas samarin och ett konto för säkerhets skull och en kräftpremiär och ett dammsuget golv…”
Länkar till andra bloggar om: Musikfoto, foto, fotografi, fotografering, fotobloggar, fotoutmaning, fotoutmaningar, bilder, bild, musik, Lars Winnerbäck,
Christermagister 
Det var en sorgelig sång du valt, jag har inte hört den tidigare. Tillsammans med bilden blev den ännu tydligare, jag blir rent sorgesam av vad den säger.
Ja, det ska ju inte behöva vara så, men jag är tydligen inte ensam om att ha känt så…
Hej!
Ja den mannen i sången, kan inte ha det särskilt roligt.
Må fint önskar Irene
Det verkar som att Lars Winnerbäck hade mer att säga mig i början av sin karriär. Jag fastnade för kontrasterna mellan yttersta misär och oansvarig gädje. Nu när musiken är mer slätstruken och radioanpassad kan man ju i alla fall hoppas på att det beror på att han mår bättre och är stabilare, trots att det går ut över hans konst (enligt mig).
lyssnar inte så mycket på honom…men jag vet några som är helt såld på winnerbäck.
Känner igen mig i åldersnojjan!! Är ingen fan av Winnerbäck men denna låten rörde om i mig!! Fin illustration till detta!!
Tack kommentaren idag hos mig!!
Var tvungen att läsa ditt inlägg ”Ålder”. Spännande reflektion som berör de flesta.
Själv hade jag ordentlig noja när jag fyllde 30. Nybliven morsa men hela världens måsten på mina axlar!
Sen upptäcker man att de där 4″V” går att leva me(OK jycken skippade vi).
Nu har jag inte längre tid att ha åldersnoja. Visserligen är det trist att kroppen inte är 20. Men det är lika kul att upptäcka att den fortvarande duger till att kasta sig ner i en opistad svart backe. Visserligen får det räcka mett ett åk idag och vila med en öl därefter.
Nu äntligen har jag tillräckligt mycket skinn på näsan och göra som jag vill. Ger katten i vad omgivningen tycker.
Allt har sin tid!
Åldersnoja har jag ännu inte drabbats av och jag är närmare 50 än 40……….så kanske hoppar jag över nojan!
Winnerbäck har jag aldrig lyssnat på. Men en speciell röst och en tänkvärd och ibland tror jag människor tänker för mycket i stället för att bara leva, om du förstår hur jag menar! /Anette
Jo, åldersojja kan man ha, men det är inte själva åldrandet som är det största problemet, utan att släpas in i en fålla skapad av förväntningar på hur livet ska se ut i en viss ålder. Hur man upplever det är väl väldigt individuellt.
Att ge ”katten i vad omgivningen tycker” och att bara leva i stället för att tänka för mycket på det är bra råd, tack! 🙂