Gymnasieelevernas betyg är inte rättvisa, konstaterar Skolverket…
(DN, SvD, AB, Sydsvenskan)
Jag hänvisar till mitt tidigare inlägg och diskussionen i Flumpebloggen och sammanfattar med:
Nej, de är inte rättvisa och om vi vill ha en skola med någotsånär relevant utbildning så bör vi inte ens försöka få dem helt rättvisa. Enda chansen till det är nämligen att enbart betygsätta ytliga detaljkunskaper och att använda flervalsfrågor när vi gör det.
Självklart ska vi försöka sätta så likvärdiga betyg som möjligt, och det gör vi genom fortbildning, egenkontroll, diskussion och nationella prov som vägvisare, men själva problemet, som jag ser det, är att betygen har för stor inverkan på våra elevers möjligheter i livet. Vi bör arbeta för att minska den fokuseringen i stället för att försöka skapa ett helt likvärdigt betygssystem.
Uppdatering: Berätta vad du tycker i Flumpebloggen,
DN´s huvudledare tar upp saken och går helt på min linje ;-), ingressen sammanfattar väl: ”Med fler vägar till högskolan skulle konsekvenserna av felaktiga betyg minska. Hårdare centralstyrning av betygsättningen skulle däremot göra mer skada än nytta.”
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, grundskolan, gymnasiet, gymnasieskolan, utbildning, utbildningspolitik, betyg, pedagogik, flumpedagogik, Flumpebloggen,
Christermagister 
Det är just där vi är helt i olika länder. Flervalsfrågor visar in te heller på något annat än ytlig kunskap. En elev skall kunna relatera både innehållet och tankegången i ett exempel och det duger inte flervalsfrågor till. Det är detsamma som tipsextra. Vi fråntar eleverna helt möjligheten att lita på sitt kunnande.
För övrigt så anser jag att vi skall ha betyg i varje klass.
Det är just det jag menar, och därför kan betygen inte vara helt likvärdiga…
Helt upp emot väggarna med Skolverkets rapport!
Lika debatten i Aktuellt i kväll.
Allt handlar om summativ bedömning. Denna har inget med formativ bedömning att göra.
Låt mig låna ett exempel från Anne-Marie Körlings förträffliga bok om skriftliga bedömningar.
Eleven skrev 1+1=1.
Enligt Björklund och andra fundamentalister är det fel.
Ack vad de bedrog sig, om man användar sig av summativ bedömning.
Om man använder formativ bedömning och frågar elev hur h*n tänkt skulle man få svaret: häller man en hink sand över en annan hink sand bir det ett.
Helt riktigt, för matematiskt pratar man om volym, inte att plusa ihop två lika föremål som äpplen. För då får vi ett summativt rätt svar 1+1=2.
VSB.
Eller för den som inte är logiker, VSB = Vilket Skulle Bevisas.
För att betyg ska var rättvisande behövs regler för en formativ bedömning.
Ett annat problem med betyg är att dom i allt för hög grad bedömmer socialkompetens. Du kan vara hur duktig som helst på prov och andra uppgifter men syns du inte och tar för dig i klassrummet då kan du inte få bra betyg. Såg det själv när jag gick i skolan. Fanns elever som var väldigt klipska gjorde bra ifrån sig på uppgifterna men var blyga. Dom fick sämre betyg än det coola gänget som gapade på lektionerna men som hade sämre resultat på proven.
Ja, här finns spännande fält att fundera på:
skriftligt vs muntligt
social kompetens vs formell korrekthet
anpassning vs förmåga ”att ta för sig”
Vilka kunskaper och färdigheter ska bedömas?
Vilka egenskaper behöver vi i arbetslivet och samhället?
Men om nu betygen har så stor betydelse i våra liv, vore det inte bättre att till att börja med försöka få dem rättvisa?
Tobbe: Hoppas du inte är lärare och lär ut att det heter ”bedömmer socialkompetens”. Lite stavnings- och ordkunskaper är väl inte helt fel i alla fall. 🙂
Jo, försöker gör vi nog, men det är en omöjlig uppgift om vi ska ha någon kvalitet på undervisningen. Om inte bedömningen grundas enbart på ”kryssfrågor” så hamnar vi oundvikligen i att det är individer med olika kunskaper, erfarenheter och uppfattningar som ska bedöma elevernas kunskaper och färdigheter. Inte ens läkare lyckas ju ställa samma diagnoser trots att det finns ett faktiskt ”problem” att upptäcka… Vi letar efter olika saker och på olika sätt. Att bedöma en elevs kunskaper handlar ju faktiskt lika mycket om att ”leta” på rätt sätt som vad eleven faktiskt kan…
Hur vi uppfattar ”rättvisa” betyg handlar ju också om vilken funktion vi anser att de i huvudsak har/ska ha. Om det handlar om motivation för eleverna är det ju viktigast att de upplevs som rättvisa av eleverna i klassen, men om det handlar om en sorteringsfunktion till den fortsatta karriären inom ett yrke finns det kanske ”rättvisare” och lämpligare sätt att göra urvalet. Jag är t ex inte det minsta betjänt av att ha en lärare som är fantastiskt kunnig om h*n saknar förmåga att föra vidare sin kunskap.
Problemet är egentligen inte hur man skall lyckas locka ut kunskapen. Problemet är huruvida den här personen kan bli civilingenjör eller läkare eller något annat kvalificerat för att den kommit in på utbildningen pga kreativ betygsformulering.
Betygen måste visa på den ”faktiska” kunskapen, inte ”relativa” kunskapen eller den ”fantiserade” kunskapen utsprungen ur ett empatiskt perspektiv.
Att det är orättvist med duktigare och mindre duktiga elever kan vi inte göra något åt, även om vi vill..
Jag förstår hur du menar och det stämmer nog i vissa fall, men visst sjutton beror det i många fall på hur man ”lockar fram” kunskapen och vilken kunskap man väljer att mäta. Det är t ex långt ifrån säkert att den kunskap som lockas fram med hjälp av skriftliga prov är den som är viktigast för att avgöra vilken person som har möjlighet att bli en lysande psykolog. Och det är långt ifrån säkert att personen med högst betyg blir den skickligaste läkaren.
Jag är inte SÅ flummig att jag försöker dölja att det finns mer eller mindre framgångsrika elever, det är inte det den här diskussionen handlar om. Det handlar om att jag är ganska säker på att vi i många fall sorterar bort personer som skulle ha blivit mer framgångsrika än de vi släpper fram genom vår fokusering på betyg.
Betyg är klart överskattade.
Har levt i det konkurrensutsatta betygsystemet som heter relativa betyg.
Där var det definitivt inte frågan om kunskaper utan hur ”smart” jag var att utnyttja systemet för att ta mig vidare till nästa utbildningsnivå.
Och så har det varit ända fram till för tio år sedan när det målrelaterade betygssystemet infördes. En välgärning i sig.
Tyvärr har man syndat och kopplat på ett mätskala för att räkna fram meritpoäng i tron att det skulle göra en möjlighet att värdera behörigheten till högre utbildningar. Ack så fel tänkt. Och nu går man i tangentens rikning och också inför IG i den obligatoriska skolan.
Majoren och hans anhang har inte förstått att summativ bedömning är ytterst subjektiv och inte objektiv. Det som jag skrivit om i tidigare inlägg.
Först när man har kända kriterier för en formativ bedömning kommer man möjligen nära sanningen om kunskaper. Kompeternser däremot kan man aldrig mäta, men det är det som avgör om en människa lyckas eller inte.
Ja, och det är väl egentligen kompetenserna som är intressanta? Då får man ju övergå till ett system som mer liknar ett anställningsförfarande, vilket jag skriver om i flumpebloggens inlägg om betyg:
http://flumpedagog.wordpress.com/2009/11/30/vems-ar-betygen/
Helt riktigt!
Håller med dig fullt ut. Har väl försökt säga det i flera av mina inlägg.
Har träffat många männiksor i mitt liv som haft ypperliga kunskaper men inte haft förmåga att tillämpa dem. Och hur anställningsbar är du då?
Kunskaper utan kompetens är inte mycket värd i den krassa värld som gäller utanför skolans hank och stör.
Jo, jag vet att du har samma inställning, men jag vill driva resonemanget vidare för övriga läsares skull. 🙂
Tobbe skrev om att man måste ha social kompetens för att ha en chans till bra betyg. Är det fel?
Det står ju i läroplanen att jag som lärare ska ta hänsyn till allt jag vet och har sett av eleven. Det står också i målen för åtminstone mina ämnen (svenska och historia på gymnasiet) att du ska kunna kommunicera och uttrycka dina kunskaper. För att inte tala om att tillämpa dem – och där börjar vi väl närma oss det här med kompetens…
Läraren kan som jag ser det aldrig sätta betyg på det eleven kan och vet och kan göra. Vi kan bara sätta betyg på det som eleven kan kommunicera att de kan vet och visar att de kan göra. Detta kan och ska kommuniceras på så många olika sätt som möjligt.
Lisa, tolkade jag Tobbes kommentar rätt så menade han att trots att kunskaperna skall kunna kommuniceras på mångahanda sätt så upplever han att somliga kommunikationsmetoder tillmäts större värde än andra, vilket i sin tur leder till orättvisa vid betygssättning.
Om god social kompetens är en förutsättning för att kunna nå toppbetyg innebär det en överhängande risk att de elever som t ex är ruskigt blyga och inte vågar tala inför grupp, inte vågar bemöta coola gängets diskussionsinlägg eller inte vågar räcka upp handen i klassrummet av rädsla för att faktiskt få frågan redan på förhand är i underläge, oavsett kunskapsnivå.
Jag tror att alla har rätt i den frågan (Tobbe, Lisa, Morrica). Allt förekommer, i olika utsträckning inom olika skolkulturer och beroende på läraren. Det gäller att hitta en balans mellan de olika fälten.
skriftligt vs muntligt
social kompetens vs formell korrekthet
anpassning vs förmåga ”att ta för sig”
mm mm mm mm
Det viktigaste tror jag är att vi lyckas bekämpa den sjuka fokuseringen vid de nationella proven som avgörande för betygen.
Christer, vore det en god idé att byta ut vs mot t ex och/eller/alternativt/kompletterat med lr ngt liknande? Vs känns som om det är antingen eller, kombinationer göre sig icke besvär och det blir lite dumt i mina ögon
Ja, det har du rätt i. Det där är ingen formulering jag har funderat noga på direkt. Samtidigt tänkte jag nog spontant när jag skrev det att de gånger det här blir ett bekymmer i skolan så handlar det just om att någon individuell lärare har valt att premiera antingen eller… Om läraren lyckas balansera de olika fälten så uppstår ju inga större bekymmer.
Trevligt att se lite nyanserade åsikter i debatten! Det GÅR inte att sätta helt objektiva betyg på ett vettigt sätt, även om alltför många verkar ha den uppfattningen. Vägen till att minimera orättvisorna är därmed INTE att skapa hårdare centralstyrning och fokusering på en enstaka stor skrivning. Tvärtom bör vi, precis som du skriver, minska betygens betydelse, så att ett missat MVG inte är livsavgörande.