När jag skrev om friskolornas vinster för ett par veckor sedan var jag lite tveksam till hur jag skulle förhålla mig i frågan, men det var med utgångspunkten att de hade startat sin verksamhet på marknadsmässiga grunder och tillförde någonting nytt.
När jag läser att en kommun har gett bort förskoleverksamheten till en person som kan både höja sin lön och ta ut en vinst på 3,2 miljoner inom ett år är jag säker; det är fel! (DN)
P.S. Jag blir mer och mer irriterad ju mer jag tänker på händelserna bakom den här artikeln.
”Bakom beslutet att låta Lena Ström ta över förskolorna ligger den borgerliga majoritetens policy att öka konkurrensen och valfriheten inom kommunen.”
Konkurrens mellan skolor och förskolor råder ju oavsett vem ägaren är, och vad är det som hindrar att kommunen själv ökar valfriheten i verksamheten? Varför måste det till en privat ägare?
”Enligt en kvalitetsinspektion som utbildningsförvaltningen gjorde i november förra året låg andelen förskollärare inom Kulturkrabaten på 34,7 procent mot ett genomsnitt i staden på 38 procent. På en av enheterna saknades helt förskollärare.”
Saknades helt förskolärare?! Har man då rätt att kalla det förskoleverksamhet?
Nej, när man låter affärsmässig ideologi spilla över på skola, vård och omsorg blir det lätt fel! Frågan är om inte de ansvariga politikerna bör stå till svars för förskingring?
Uppdatering: S kräver granskning av avknoppningarna i Stockholm: ”Eftersom staden vid de flesta avknoppningarna endast tagit betalt för inventarierna, torde ”majoriteten av de avknoppningar som ägt rum vara olagliga”, skriver Carin Jämtin (S).”
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, förskola, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, friskolor, privata skolor,
Christermagister 
Att fri marknad = valfri är en ganska bisarr koppling som framgångsrikt sålts in av högern och Svenskt Näringsliv. Inte för att dessa egentligen bryr sig sådär värst mycket om medelsvenssons valfrihet (än mindre valfriheten hos en arbetslös och ensamstående förälder i en problemförort), utan därför att de önskar mer marknadsstyre och lägre skatter och mindre offentligt (demokratiskt) styre och skattebetalad välfärd.
Nu kan en avreglering, utförsäljning, avknoppning eller marknadsanpassning leda till ökad valfrihet i vissa situationer. Men det följer inte per automatik (särskilt inte när man säljer ut *allt* till ett och samma privata intresse, så att detta kan skapa ett lokalt monopol, eller som i Fortums fall, ett regionalt monopol). På samma sätt går det att skapa valfrihet även utan privata vinstinstressen och/eller marknadsmekanismer. Valfriheten är alltså inte kopplad till huvudmannaskapet hos utföraren, utan till utbudet av tjänster och dessas utformning.
När det kommer till många av de utförsäljningar som Stockholms stad gjort under borgeligt styre så är det uppenbart så att ideologi (allt ägande i privata händer, inget i allmänhetens) gått före just det marknadsmässiga tänkande man annars omhuldar så mycket. Inget sunt företag skulle sälja ut så mycket egendom till sådana vrakpriser. Vare sig vi pratar om förskolor, allmännyttans bostadsfastigheter eller energidistributionsnät.
Skolan är ingen skillnad i detta sammanhang. Allt ska bort! För när det väl är borta, då kommer det bli oerhört svårt (= dyrt) att återskapa det igen. Särskilt om man reat ut det. Och sedan slängt pengarna på valfläsk (en vild gissning: skatten kommer att sänkas något strax innan valet). Då kan oppositionen inte göra någonting annat än gilla läget om/när de återfår makten. Så slår man sönder snart 100 års politisk strävan på mindre än ett årtionde.
Här kommer tomten med ännu en klok kommentar i säcken, tack för det! 🙂
Liksom förra gången kan jag bara säga att jag håller med!
Pingback: Stockholmsvänstern » Barn ska inte vara odlingslotter för privata pengar.