Elevdatorer

I Sydsvenskan skriver man i dag om elevdatorer i två artiklar (länk 1, länk 2) och det är uppenbart att vi behöver mer forskning på området:
– Hur påverkas resultaten?
– Hur påverkas arbetssättet i klassrummet?
– Hur påverkar det ökade datoranvändandet olika förmågor hos eleverna?
Och alla följdfrågor till detta som i dagens läge bara är spekulationer…

De forskare som följer olika projekt med elevdatorer i Sverige har hittills inte kunnat se någon  effekt uppåt på betygen. Det är ju tråkigt, tänker jag, men samtidigt så betygsätter man ju inte en hel del av de fördelar som tidig datorvana kan medföra. Jag har tidigare skrivit att många av mina elever inte har någon som helst datorvana och att tillgången på datorer antagligen är dagens stora klassfråga. Det dessa elever vinner på att ha tillgång till datorer i skolan kommer kanske inte att visa sig i grundskolans betyg men kan vara avgörande för hur de klarar sig inom den högre utbildningen och när de söker jobb.

På orosfronten har jag tidigare skrivit om hur läsförmågan kan påverkas negativt av att tiden till läsning minskas (länk 1, länk 2) och jag funderar även på hur finmotoriken påverkas av att eleverna skriver på datorer i stället för med papper och penna…

Läs mer hos Mats och Metabolism.

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, Läraryrket, Pedagogik, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Elevdatorer

  1. Göran Tullberg skriver:

    DET HÄNGER PÅ LÄRARNA OCH ORGANISATIONEN.

    Datorer är helt underbara att arbeta med, men de måste hanteras riktigt och sättas in där de verkligen gör nytta. Du skrev att dina elever inte har datorvana. Det hade inte mina heller för 20 år sedan, men jag trodde det var anorlunda nu.

    Jag använde dator i utbildningen på två sätt

    (1) för simulering. Vi hade en del mätinstrument som mina kemister måste behärska som fullgoda ingenjörer, men de fick inte komma i händerna på okunnigt folk som förstörde dem. Då stte vi eleverna framför program med datorsimulering av instrumenten – som i en flygsimulator. Där fick de göra fel utan att förstöra. Var gång de gjorde fel, så dök en djävul med horn upp och berättade vad de gjort fel. Sedan gick de på instrumenten.

    (2) För övning i att tolka resultat i form av diagram. I stället för att visa hur de skulle tolka dem, så fick de själva försöka i datorn, misslyckas, få rättelse, försöka igen o s v. De måste själva lyckas gång på gång tills det nöts in. De blev sagolikt skickliga efter att ha suttit fyra timmar och försökt tolka diagram och fått ”smäll på fingrarna” av datorn.

    Mina övningar gjordes självklart inte för hela klassen på samma gång. Jag hade olika stationer för tre eller fyra pers. Grupper roterade under en månad eller två mellan stationer. Själv kunde jag inte ingripa om datorn ”hängde sig”, men vi var fem lärare som jobbade samman. En av oss var suverän på datorer.

    Det som behövs för bra datoranvändning är att man har riktigt bra och användbara program – att bara söka på webben kan vara OK om det har ett syfte, men bättre är superprogram som tvingar elever att jobba själva eller i grupp och vara på alerten! Sådana finns det 100-tusentals av i språk för alla stadier. Det gäller att hitta dem och att använda dem rätt.

    Sedan behövs en organisation som ger tid att sitta två-tre timmar i streck och nöta in glosor, uttal, stavning, skriva små noveller eller diskutera, eventuellt att sköta dyra analysinstrument eller tolka nästan obegripliga kurvor från analysinstrument.

    Datorerna måste alltid fungera, i synnerhet de tre-fyra första gångerna. Om de inte gör det, så måste det finnas reserv eller lagning på minuten. Eleverna får inte uppleva att de skall sitta och vänta på att datorer skall kopplas in, startas, repareras och ändras under en halvtimma innan de kan jobba.

    Att jobba med datorer skall aktivera och nöta in. Den skall svara på tiondels sekund och alltid funka! Läraren måste ha allting riktigt klart och ha givit exakta riktlinjer. Helst skall en elev i gruppen leda. Han och bara han/hon bestämmer vem som gör vad och bör helst själv ha prövat innan för att få auktotitet ”Jag har gjort det, jag vet hur det går till”. Då får vi på köpet övning i samarbete.

    • ChristerMagister skriver:

      ”Du skrev att dina elever inte har datorvana. Det hade inte mina heller för 20 år sedan, men jag trodde det var annorlunda nu”

      Ja, det trodde nog jag också lite blåögt, men som jag skriver i mitt tidigare inlägg har vi antagligen en tendens att överskatta den förmågan. Saken är den att det är så oerhört olika. Om jag grovt delar in de elever som jag träffar (år 3-5) i tre grupper så har jag en grupp som är riktigt duktiga (de kan t ex öppna ett skriftdokument, skriva någonting (och kanske t o m infoga en bild), spara dokumentet på ett funktionellt sätt (namnge det och sortera i mappar), söka information på nätet o dyl), en andra grupp som kan starta datorn och hitta ut på nätet för att starta ett onlinespel, men inte så mycket mer, och en tredje grupp som knappt kan starta datorn, inte vet att man ska dubbelklicka för att öppna ett dokument osv. Grupp två och tre är i majoritet.

      Som du skriver kräver ett effektivt arbete med elevdatorer både att läraren har tänkt igenom saken noga och att datorerna fungerar felfritt. Man kan väl säga att det är si och så på båda fronterna; lärarna har nog inte erhållit speciellt mycket utbildning i hur man undervisar en datorutrustad klass på bästa sätt och den tekniska suporten är inte blixtsnabb…

      Missförstå mig inte nu, det är inga större problem och jag tycker att det är bättre att införa elevdatorer med dessa förutsättningar än att inte göra det alls och i stället vänta på ”bättre tider” (det kan bli en lång väntan), men eftersom lärare och elever lär sig tillsammans kan arbetet resultatmässigt visa sig vara ganska ineffektivt i inledningsfasen. Däremot tror jag som sagt att själva datorvanan som eleverna får kan visa sig avgörande i längden; ju senare de ovanstående skillnaderna i datorvana börjar bearbetas, desto större utslag ger de i form av ojämlika resultat (skulle jag tro…).

  2. Göran Tullberg skriver:

    Tack Christer.

    Jag har (nästan) alltid organiserat grupparbeten så att en i gruppen blivit ledare (sedan byts ledare varje gång). Om en del av dina elever har datakunnande, så kan du tala om för dem hur väl du behöver dem för att de skall kunna sprida sitt kunnande.

    Gör dem (tillfälligt) till ledare för grupper som skall använda datorn för övningar ( t ex språkövningar i engelska). Men först måste du hitta bra övningar på nätet. Jag har hittat massor, men de flesta hittar du om du söker på engelska. Jag kommer inte ihåg om det hette ”Training english at school” eller annat. Du får nog variera,

    Sedan talar du varmt för programmen och säger att ni samarbetar i grupper, men för att få ordning i gruppen får ni en kamrat som ledare och att var och en blir ledare i tur och ordning för ni skall lära er leda. Ställ nu upp för varandra, nästa gång är du ledare och då kommer du att behöva kompisar som ställer upp.

    Du behöver en fjärdedel så många datorer som elever och några i reserv.

    Det är fräckt av mig att ge tips till dig som är aktiv. Jag är ju pensionär sedan 16 år, Hoppas du inte misstycker.

  3. Göran Tullberg skriver:

    http://www.vocabulary.co.il/

    Här är allt från enklast till svåraste.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s