Hur kan en dator till varje elev vara möjlig på vissa skolor men inte i andra?
Janis ställer frågan i bloggen Metabolism och jag har inget bra svar, men apropå det så vill jag säga att vi vuxna som inte växte upp med datorer ofta tycks överskatta elevernas datorvana och förmåga. Jag anar en inställning från många håll om att det inte finns något behov av att lära eleverna så mycket om hur man hanterar datorer och de program som finns tillgängliga; ”det där kan ungdomarna antagligen mer om än vi kan…”.
Visst är det så i vissa fall, men eftersom eleverna på min arbetsplats nyligen fått varsin laptop så vet jag att undantagen är fler än jag kunde ana. Många elever har ingen som helst aning om hur de ska hantera verktyget och de som redan kan vad jag trodde att de kunde är försvinnande få.
Är det här den nya klassfrågan, och har inte skolan ett enormt kompenserande uppdrag i så fall?……………… (filed under retoriska frågor…)
P.S. @Morrica, ”eleverna” i rubriken var från början ”barnen”, men jag ångrade mig. 🙂
……..@övriga, se Morricas inlägg Är det skillnad? för förklaring.
Länkar till andra bloggar om:
skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik,
Christermagister 
Det är en viktig sak du tar upp här, och i förlängningen en demokratifråga; vi ska t.ex. inte bara lära hur att argumentera för sin sak utan även hur man kan göra sin röst – och det gör man i all högre grad med datorn som hjälp. Liksom man tar del omvärlden. Det är verkligen, eller kan bli, en klassfråga.
”göra sin röst hörd” ska det förstås heta! /Janis
Tack!
Jag misstänker att det ofta rör sig om att lärarna inte själva känner sig direkt hemma med datorer, och för att inte riskera att hamna i en situation där detta blir uppenbart väljer man att låtsas att man tror att eleverna redan kan. Usch så hemskt det ser ut när jag skrev ut min tanke i ord!
Du har alldeles rätt! Det är en myt att eleverna är så hemma på datorer. Förmodligen beroende på att de funktioner de använder utanför skolan är så begränsade. Att ladda ner gratisprogrammet photostory var till exempel inte alls självklart lätt för mina elever.
Tror på Morricas teori att lärarna är rädda att verka sämre än sina elever. Vi diskuterar en till en nu och skepsisen från många kollegor är lite överraskande dock. Inte inom mitt program dock. Mina elever är grymma på att spela spel på Facebook, men när det handlar om att hantera power point eller ens word är jag i många fall betydligt bättre. Dessutom finns det gott om program de har hjälp av som stavarex. Jag tycker att det ska bli skitkul att använda datorer ännu mer i undervisningen. Sedan vi fick en kanon och fem datorer i höstas har i alla fall en liten del av världen kommit in i klassrummet. Bara att kunna kolla morgonnyheterna ihop, vilket lyft.
Eleverna har säkert inte all den kunskap vi tror att de har.Men min uppfattning är att de kan använda datorn för att kommunicera med omvärlden och det är detta som förmodligen är det största värdet med dator i skolan. Sen kan de kanske inte värdera fakta mm som de letar efter. Men de kan säkert inte de flesta vuxna heller. På min skola har de flesta elever och även vuxna en dator som de fått/lånat av skolan. Inte sällan hör jag att de vuxna är tveksamma till en sådan 1-1 satsning. Istället ser de den traditionella undervisningens stora värden. Vi jobbar med läsning för de yngsta barnen via datorstöd. Barnen skriver inte för hand så mycket utan via dator. Spännande arbetssätt och framgångsrikt enligt de pedagoger jag talat med. Men tyvärr inte så mycket forskning kring denna typ av inlärning.
Jag läste om en undersökning där det just visade sig att eleverna inte hade några större datorkunskaper. Kan tyvärr inte hitta den länken nu. Men någon har uppmärksammat problemet.
Ser jag till mina barn, så satsade deras skola på IT-kunskaper. Barnen fick lära sig grunderna redan från mellanstadiet. Man hade ett systematiskt arbete för det här. Det visade sig sedan när de började på gymnasiet, att det fanns många klasskamrater som inte kunde det som mina barn fick lära sig i år 5 eller 6.
En dator till varje elev, säger vi. Nu råkar det vara bevisbart att en dator till
varje par av elever fördubblar sannolikheten för att uppnå syftet med datori-
seringen. Det vet man utomlands, men inte i svenska skolor.
Har du någon länk till sådana bevis så att jag kan hjälpa till att sprida den informationen?
Jag upplever att jag och eleverna kan olika saker när det gäller datorer. Vi får till ett fint utbyte med andra ord, de hjälper mig med det jag inte kan och tvärt om. Fördelen med elever gentemot skeptiska/stelbenta kollegor är att eleverna inte har problem med att öppna ett program och testa sig fram. De har någon sorts strategier för att hantera nya program (många klickar här och där och ser vad som händer helt enkelt).
Däremot är det ju många som inte vet hur man ställer in radavstånd men det vet ju jag hur man gör 🙂
Minns en av mina elever (en nia innan vår 1-1 start) som spelade bort en hel del av sin hemmatid och missade många mål i skolan pga frånvaro. Han var duktig på wow men visste inte hur man förde över en fil till ett usb-minne. En annan elev i samma årskurs fick skriva om sitt arbete tre ggr. innan hon förstod att hon måste spara ordentligt.
Fast å andra sidan har jag nu sjuor som hjälper mig att öppna korrupta filer, skapa hur snygga 3d-bilder som helst eller digitala loggor i photoshop. Sexor skapar snygga presentationer i keynote, filmer mot rökning och designar papperstidningar i publisher. De håller mer ordning på sina uppgifter och liv i ical/googlekalendern i både telefon och dator.
Undrar vad de kan när de går ut nian?
Nästa projekt blir att låta elever ur olika årskurser skapa en app till skoltidningen. Har precis börjat undersöka hur det går till själv.
Poängen jag har är att datorn måste in i skolan på riktigt om eleverna ska lära sig att utnyttja dess möjligheter. Inte bara till att chatta eller spela med.
Pingback: Elevdatorer | Christermagister