Att nå fram i skoldebatten

megafonI Flumpebloggen och på många andra ställen har vi diskuterat vikten av en nyanserad bild i skoldebatten och hur vi ska nå fram till ansvariga politiker med våra argument som grundar sig på att läraryrket och lärande är så mycket mer komplext än de tycks inse. Jag skrev i en kommentar att vi inte ”borde BEHÖVA förmedla det till kommunfolk och ministrar! De borde vara tillräckligt insatta för att inte slänga ur sig sådana dumheter” (om ett nytt lärarlönesystem, mer om det här och här). Men Plura brukar mycket riktigt påpeka att vi måste bli bättre retoriker och trots att jag inte känner mig helt färdig i tankarna och att jag kanske skriver självklarheter slänger jag ur mig fyra ord som jag tänker mig kan hjälpa oss att sortera tankarna och gå i polemik inom rätt områden.

Mål, metoder, värderingar och prioriteringar. Jag förtydligar mig genom att använda det alltid lika aktuella kepsförbudet som exempel.

Skillnaderna i våra åsikter kan bero på att vi har olika mål, eller olika åsikter om målens existensberättigande. Kanske är det själva huvudmålet som inte är detsamma, men det kan även vara delmål. När någon vill förbjuda kepsar i klassrummet kan målen t ex vara att läraren ska kunna ha ögonkontakt med eleven, att det är mer hygieniskt att inte ha keps, att eleven ska visa läraren respekt eller helt enkelt att kepsar är fula.

Även om vi har samma mål kan ju våra val av metoder för att nå dem vara olika. Någon förlitar sig på formell makt, straff och regler, medan andra anser att det är mer effektivt att förklara, diskutera och ta gemensamma beslut. (Ett exempel.)

I en del fall kan vi säkert vara överens om både mål och effektiva metoder, men våra värderingar skiljer sig åt. Vi kan värdera målen olika (kan en elev vara respektfull med kepsen på?) och vi kan värdera metoderna på olika sätt (är det rätt att med formell makt tvinga eleven att ta av sig kepsen, trots att det är effektivt och leder till målet?).

Det är ju uppenbart att mål, metoder och värderingar ibland krockar med varandra, och det är då vi använder oss av olika prioriteringar. Kanske ställs vi inför konstaterandet att det är viktigt med ögonkontakt med eleven, men att h*n är tryggare med kepsen på. Eller att det effektivaste sättet att se till att kepsarna inte är på är att införa generella regler med straffpåföljder, men att det innebär att målet om att fostra demokratiska samhällsmedborgare blir svårare att uppnå.

Som sagt, självklarheter, men jag tänker mig att vi kan bli effektivare om vi synar inom vilket område våra åsikter går isär och är tydliga med det. Jag tror att vi måste försöka ställa politikerna mot väggen när det gäller målen; vad är det egentliga målet med det här? Och jag tror att vi måste vara tydliga med att vi ofta är överens om huvudmålen. Kan vi säga ”jag håller med om målet, men metoden är fel för att…”, eller ”jag delar ditt mål och vet att den effektivaste metoden är att…, men tyvärr innebär den metoden också att…” så kanske risken för missförstånd minskar? Kanske blir det inte lika lätt att avfärda oss med att vi är flummiga?

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, flumpedagogik, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Att nå fram i skoldebatten

  1. Janne skriver:

    Fyra ledord att använda! Jag tycker de är jättebra, och du illustrerar dem mycket väl med ditt keps-exempel.

    Och den förlängda tanken om att använda dem i debatten är också bra. Just för att de hjälper både oss och de vi diskuterar med att förtydliga våra ståndpunkter.

    Ska klura på de här orden över helgen, så får vi se hur de känns. 🙂

  2. Lisa skriver:

    Låter som användbara verktyg i debatten!

  3. Plura skriver:

    För att ytterligare stimulera eftertanken, kan Anne-Maries tanke med medföljande kommentarer ge uppslag till orden.

    Se länk http://annemariekorling.blogg.se/2009/september/mobilen-och-den-pedagogiska-tillrattavisninge.html

    Det kanske är negationen eller det motsatta som är retoriken. Om vi tar metod straff och ordning – det gör den rädde läraren. Den som vågar vänder det till en ny metod. Mobilen blir inte en störare utan ett pedagogiskt instrument….

    Flumpedagogiken är att vända den officiella negationsretoriken till en positiv sådan med hjälp av de fyra core value……

  4. Morrica skriver:

    Du skriver att man inte ”borde BEHÖVA förmedla det till kommunfolk och ministrar! De borde vara tillräckligt insatta för att inte slänga ur sig sådana dumheter” och på ett plan känns det snarlikt den alltför vanliga kärleksfällan ‘om han älskade mig skulle jag inte BEHÖVA tala om för honom vad jag vill ha, han skulle veta det ändå!’.

    Och så är det ju naturligtvis inte.

    Varken politiker eller äkta män är tankeläsare. Politiker är sällan valda utifrån sin insikt i samtliga samhällets funktioner, utan av andra anledningar. De förhåller sig till, lägger förslag utifrån och fattar beslut grundade i sin uppfattning av hur t ex skolan fungerar.

    Så det är upp till oss som faktiskt är insatta att berätta för dem hur det ligger till, på ett sätt som de förstår.

    Lyckligtvis är vi ju pedagoger och förstår värdet av att tala till bönder på bönders vis och till lärde på latin. Det tycks mig som om dina fyra ord kan vara ett bra stället att börja på.

    • christermagister skriver:

      Och då väcks ju frågan om de lyssnar på någon som är insatt…

      Jag tänkte på det när jag hade postat det här inlägget; är det någon som lyssnar? Jag menar någon från ”den andra sidan”?

      • Morrica skriver:

        Jag tror chansen att de lyssnar ökar dramatiskt när vi talar ett språk de faktiskt förstår, de där ‘på andra sidan’.

        Kanske kan vi till och med bygga en liten vinglig hängbro mellan utposterna, där ett eller annat försiktigt möte kan ske?

  5. Marie skriver:

    Skitbra inlägg! Dessutom lyckades du med konststycket att sänka politikerna till barnnivå…de lyssnar inte på vad man säger utan de hör bara vad de vill höra, eller vad som passar dem för stunden. Därför gäller det att vara Ö V E R T Y D L I G…;-)

  6. Ping: Ord och mening « Christermagister

  7. Plura skriver:

    Att nå fram i debatten. Ni känner säkert till Barnverket. Jag gjorde det inte förrens jag läste deras remissvar på den nya skollagen.

    Ta del av deras mycket intressant argument på http://www.regeringen.se/content/1/c6/12/82/37/6e7e5df2.pdf

  8. Ping: Det fjärde steget « Flumpebloggen

  9. Lilla O skriver:

    Bra inlägg. Tycker att jag brukar ha koll på din blogg, men det här har jag missat! Det har varit en massa annat tjafs som utvecklingssamtal, elevvårdskonferens och klasskonferenser som kommit mellan mig och mitt bloggläsande!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s