Ord och mening

Att tolka vad som sägs eller skrivs och att förstå den egentliga betydelsen är inte alltid lätt. I går sa högskolelektorn till mig:

Det är verkligen kreativt, på gränsen till okonventionellt.

Ett uttalande som jag i de flesta fall skulle vara mycket stolt över och ta som uppmuntran! Nu skedde uttalandet efter att jag lagt fram en idé om hur jag kunde genomföra en undersökning till min magisteruppsats, vilket i kombination med hennes bekymrat rynkade panna i stället fick mig att korrigera mina planer en smula…

I debatten om ”betygsliknande omdömen” för sexåringar som just nu rasar (DN) tycker jag att det är uppenbart att man talar över varandras huvuden. Från motståndarhållet måste man visa lite tolerans och tolka i vilket sammanhang orden yttras, och av vem, för att förstå vad som egentligen menas. Från anhängarhållet måste man inse att vissa ord är olämpliga att använda om man inte använder dem i den vanliga betydelsen.

Det är olyckligt att man blandar in ett ord som ”betyg” i den här debatten eftersom den egentliga meningen i de flesta fall tycks vara ”skriftlig information”, rätt och slätt. Robert Noord (anhängare) skriver så här: ”För mig är betyg inte ett omdöme om den enskilde eleven utan en information om hur pass väl skolan, d v s dess lärare, skolledare och skolpolitiker, lyckas i sitt uppdrag att ge eleverna den kunskap de har rätt till.” För de flesta motståndare är betyg någonting helt annat och det är klart att grupperna inte förstår varandra när de lägger så olika betydelse i orden!

Vad är då meningen med alla mina ord? Ja, jag har slingrat in mig lite…

Jag har en känsla av att de flesta egentligen tycker samma sak, men att debatten snedvrids pga slarvigt använda ord från ett håll och strikta ordtolkningar från ett annat. Jag tror att majoriteten av både anhängare och motståndare till ”betygsliknande omdömen” tycker att skriftliga besked till hemmet om hur det går för barnen är rätt, men att det är fel att stämpla sexåringar som misslyckade och otillräckliga.

Om jag hade orkat engagera mig mer skulle jag försöka använda de fyra orden jag skrev om i inlägget ”Att nå fram i skoldebatten”, men tyvärr är energinivån låg just nu. Som så ofta har man inte ens benat ut målet för åtgärden i debatten, och det är alltså den första frågan som den som orkar fortsätta debatten måste ställa; vad är målet med att ge betygsliknande omdömen?

Om målet är vad Robert Noord skriver om kan man ju undra varför inte arbetsdokumentet skickas till berörda parter i stället för till eleven och föräldrarna…

Uppdatering: Björklund vill förtydliga regelverket, varför fallet i Haninge bedömdes olika,

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Ord och mening

  1. Morrica skriver:

    Ord är viktiga. Ett gemensamt språk är förutsättningen för framgångsrik kommunikation och du har rätt, det finns många språkförbistringar i detta. Både i debatten om skriftliga omdömen, debatten kring lärarutbildningarna och debatterna kring skolan.

    Hur löser vi detta?

  2. christermagister skriver:

    Ja, du, nu är vi tillbaka i det här med att ”prata med bönder på bönders vis” och problemet med att både den kommunala verksamheten och debatten styrs av oinsatta personer… Vi måste pressa dem på betydelsen av orden de slänger sig med och på det egentliga målet med åtgärderna. Det är först när vi får upp det egentliga målet till ytan som vi kan komma med alternativa åtgärder…

    I det aktuella fallet är det ganska uppenbart att det politikerna egentligen vill ha är siffror på skolornas effektivitet som är lätta att redovisa och att arbeta med förbättringar/förändringar utifrån. För att motivera detta pratar man om något som för mig är samma sak som IUP och om man bara kunde tvinga dem att läsa på om IUP så skulle deras argument för betygsliknande omdömen försvinna… Kvar står vi med behovet av att fylla deras pärmar med statistik, men varför inte behålla ”betygen” som arbetsdokument inom verksamheten för att tillfredställa dem? Vi har ju visserligen fortfarande samma problem med det praktiska arbetet i att bedöma lärande och att sätta siffror på det, men det drabbar ju i alla fall inte eleverna…

  3. Morrica skriver:

    Att prata med bönder på bönders vis går som en röd tråd både genom denna debatt och andra. Språket är som en hammare, det fungerar lika bra som verktyg som det fungerar som vapen, och det används på båda visen.

    Jag tror det är en vansklig väg att vandra detta att sätta press på och att tvinga, och jag tror också det är enklare att ändra på vårt eget sätt att uttrycka oss än att försöka få någon annan att tala annorlunda.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s