I Flumpebloggen förklarar Janne flumpedagogens syn på ordning och reda, och på regler och bestraffning. Ett litet smakprov:
”Kan man, med hjälp av auktoritära medel, skapa en på djupet lugn och rofylld arbetsmiljö? Kan man, med hot om bestraffning eller genom att ta ifrån någon dennes mobiltelefon/mp3-spelare/keps, skapa en miljö som motiverar densamme till lärande och utveckling?
Är det inte så att man på förhand lägger krokben för sig själv genom att utgå från att varje lektion kommer att bli en konfrontation? Finns det inte t.o.m. ett uttryck som illustrerar denna ”självupfyllande profetia”? (Jo, det gjorde det visst…)”
På tal om det här med beslagtagande av mobiltelefoner som Björklund gjorde en så stor sak av så måste jag berätta att de största problemen med tekniska prylar hade jag för… 10-12 år sedan (!) när jag jobbade på mellanstadiet och den nya flugan hette Tamagotchi (en liten elektronisk leksak som pep vid de mest olämpliga tillfällen och ”dog” om den inte fick uppmärksamhet i form av ett par knapptryckningar). Den situationen löste vi efter ett tag med att låta eleverna inreda ett ”Tamagotchi-dagis” utanför klassrummet. De målade en kartong som dagisbyggnad och sydde täcken till sina små husdjur så att de kunde sova bra. När någon hade ett ärende utanför klassrummet såg de till alla behövande Tamagotchis på en gång. Lugnet i klassrummet var återvunnet.
Flummigt? Ja, kanske.
Effektivare än konfrontation? Det är jag övertygad om.
Uppfostrade jag individer utan respekt för klassrumsmiljön? Nej, det gjorde jag inte. Jag tror att diskussionen vi hade om behovet av lugn i klassrummet och lösningen vi kom fram till var bra mycket mer effektiv än ett förbud hade varit. Kanske lärde jag dem att kompromissa?
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, grundskolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, Jan Björklund, pedagogik, flumpedagogik, flumpedagog, Flumpebloggen,
Christermagister 
Jag tror den vetenskapliga termen borde vara lösningsfokuserat lärande =)
Det är, har jag funnit, bra att ha en vetenskaplig beteckning och därmedföljande teori att vifta med när man kommunicerar med björklundare.
Tamagotchi-pedagogik!
På mitt (vårt?) sätt att se det så vinner man så mycket mer på att låta eleverna vara delaktiga i beslut som detta. Har man en bra relation med (jag väljer medvetet ordet ”med” i stället för ”till” även om det kan bli något missvisande…) sina elever så är det inte svårt att få till ”ordning och reda” och jag tror att det är där relationen (respekten, tilliten…) brister som man måste ta till Björklunds metoder.
Jag tänker en del på vad tv-matte-läraren Stavros sa ang att få eleverna att lyckas: ”Man måste älska sina elever!” (Fritt översatt från eldig Medelhavssvenska till ”vanlig tråk-svenska”: ”Man måste bry sig om sina elever på riktigt!”)
Jag kom och tänka på en annan sak när det gäller lärare och deras ev tillhörighet till flumpedagogiken. Vad säger ni om alla dessa så kallade ”Eldsjälar” till lärare som man brukar prata om, jag tror att alla pedagoger som får epitetet ”Eldsjäl” skulle kunna skriva under på Flumpebloggens definition av ordning och reda.
Mycket handlar om att vara närvarande (inte bara fysiskt, jmfr mindfulness). Att lyssna. Att finnas där. Att respektera. Att vara genuint intresserad.
Orkar man det får man ”ordning och reda” på köpet. Tror jag.
Det tror jag också! 🙂
”det är där relationen (respekten, tilliten…) brister som man måste ta till Björklunds metoder.”
Ja, och det är dessutom i stort sett bara då situationerna uppstår; ergo, arbeta med relationerna i stället för att införa regler och straff. Ge lärare fortbildning i att hantera relationer och tid att skapa och upprätthålla dem i stället för ökade befogenheter att disciplinera.
Helt rätt! 🙂
Hej, ville bara tacka så mycket för kommentaren på min wordpress-sida http://www.andrews.se/trollflickans ang. min dubbel-fototriss med dubbelgångarbilder 😉 Så – tack! 🙂 Och jag är säker – jag har ingen tvilling 😉
Christer: Vad tror du om att du, jag och Dahlman börjar jobba på Mullbergaskolan? 🙂 Verkar vara något för oss…
http://www.mullbergaskolan.se
Världsklass!! 😀
🙂
Jag undrar om vi skulle vara välkomna…
”Flummigt? Ja, kanske.
Effektivare än konfrontation? Det är jag övertygad om.
Uppfostrade jag individer utan respekt för klassrumsmiljön? Nej, det gjorde jag inte. Jag tror att diskussionen vi hade om behovet av lugn i klassrummet och lösningen vi kom fram till var bra mycket mer effektiv än ett förbud hade varit. Kanske lärde jag dem att kompromissa?”
Det kan säkert stämma, men du kanske också lärde dem, att
1. oavsett hur underliga önskemål de än har, så bör man gå dem till mötes och
2. skolan är inte primärt en arbetsplats
Hur kommer en sådan attityd att fungera i arbetslivet?
En arbetsgivare kommer knappast att vilja vara lika tillmötesgående som du var inför någon som vill prioritera någon motsvarighet till ”en liten elektronisk leksak som pep vid de mest olämpliga tillfällen och ”dog” om den inte fick uppmärksamhet i form av ett par knapptryckningar”.
Kanske, men jag tror inte det, och dessutom tycker jag att 9-10 åringar har rätt till ett liv som inte helt och hållet styrs av planer på deras framtida arbetsliv.
När det gäller dina punkter menar jag att föräldrarna redan hade gått dem till mötes i deras ”konstiga önskemål” (jag hade ett samtal med föräldrarna om detta) och att diskussionen vi hade om klassrummet som en arbetsplats troligen grundlade deras respekt för arbetsplatsen bättre än ett förbud hade gjort.
Pingback: Ensam och blödig « Christermagister