Föga förvånande vill Björklund lagstifta bort skolket, men den här gången tror jag att det leder åt rätt håll. Han vill införa en ny lag som säger att lärarna måste ringa föräldrarna samma dag som deras barn skolkar.
Jag tror inte att den största vinsten ligger i att skrämma eller straffa eleverna, utan i att skolan och föräldrarna samarbetar. För de flesta av oss lärare är det ju så självklart att samarbeta med föräldrarna, och att ringa dem så fort vi får reda på att en elev har skolkat, men jag har sett flera exempel på att det brister. Någon gång i lärarens engagemang, men för det mesta i skolans rutiner. Rent praktiskt är det inte alltid så lätt att lösa, särskilt i de äldre åldrarna när eleverna har många olika lärare under dagen.
Som vanligt är inte heller frågan så enkel som Björklund (och/eller reportrarna) vill få det att se ut. I Sydsvenskan berättar elever i Trelleborg om håltimmar och inställda lektioner, och ärligt talat; kan vi förvänta oss att tonåringar väntar sysslolösa i en skolkorridor i flera timmar?
Jag tycker inte om att ministern slänger ur sig populistiska lagar som vänder sig direkt mot varken elever eller lärare, men i det här fallet innebär det förhoppningsvis att skolorna tvingas förbättra sina rutiner; och det kan behövas i många fall.
—————————
För övrigt skulle det inte falla mig in att se ett program som heter ”Svenska Hollywoodfruar”, eller ens att läsa artikeln ”Anna Anka sågar svenska män” eftersom jag är övertygad om att det fru Anka har att säga inte rör mig i ryggen. Däremot skulle hon nog kunna hitta sin plats i politiken, för visst brukar Kalle Anka partiet få en hel del röster? 🙂
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, gymnasiet, gymnasieskolan, lärare, Björklund, Jan Björklund, skolk, Anna Anka,
Christermagister 