Bildlänk
I Aftonbladet driver Tinni Ernsjöö Rappe och Jennie Sjögren debatten om ”glidarkillar och prestationsprinsessor” vidare. De påpekar att vi inte ska kritisera de duktiga flickorna och att ”prestationsprinsessor” är ett nedvärderande ord att använda.
Jag håller fullständigt med om att vi inte ska kritisera, eller hålla tillbaka, de duktiga flickorna; vilket jag var tydlig med i ett av de tidigare inläggen. Det vi måste se upp med är att våra höga förväntningar inte medför att vare sig tjejer eller killar bränner ut sig. Vi måste hjälpa eleverna att hitta strategier som ger en balans mellan höga prestationer och välmående.
Jag håller också med om att ”prestationsprinsessor” inte är ett smickrande epitet, men det är å andra sidan inte ”glidarkillar” heller; lite humor måste väl tillåtas i debatten?
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, genus, jämställdhet,
——————————
FRÅGA:
Är det OK att använda ordet ”prestationsprinsessor” om man samtidigt använder sig av ”glidarkillar”? Tummen upp för JA och tummen ner för NEJ
Christermagister 
Ibland måste man vara övertydig om beteenden. Då kan begreppen spegla oönskade beteende utan att spegla personer i sig.
Jag förstår inte deras vinkel.
Ordet prestationsprinsessor är ju ett begrepp för den delgrupp flickor/kvinnor som i så hög grad fokuserar på prestation för att uppnå bekräftelse att de får psykiska problem som renderar i utbrändhet, ont i huvudet, magen, värk i kroppen mm.
För min fru som jobbar som psykoterapeut är denna grupp av kvinnor en typisk patient.
Högpresterande kvinnor som är i psykologisk balans ingår inte i denna grupp.
Vi skapar ord som försöker beskriva ett arketypiskt tillstånd.
Ordet ”hårdnolla” är ett sådant ord. De flesta förstår ungefär vilken mänsklig arketyp detta ord försöker beskriva. Hårdnollorna blir inte mindre hårdnollor bara för att vi byter detta ord mot något annat ord.
Vinkeln kan ju vara att man i debatten har fokuserat på hur mycket de pluggar i stället för på strategier för att plugga utan att bränna ut sig. Dessutom tycker även jag att ordet ”prinsessor” antyder att de…smyckar ut sig/lägger på en fasad i stället för att ha en verklig grund för sin ”glans”. Talet om att de är duktiga på att läsa av vad det är läraren vill ha går i samma linje; man antyder att det egentligen inte finns någon kärna i deras kunskap/”glans”.
Det kan inte vara så att prinsessor används för att förstärka känslan av att flickorna i fråga upplever att prestationerna är det som ger dem betydelse? Att de måste prestera för att få skina?
Så kan det också vara…
Christer
Risken är att man lägger in efterhandskonstruktioner i orden som faktiskt inte fanns med när någon för länge sedan myntade begreppet.
I min frus yrkesvärld har detta ord funnits länge vad jag förstått. Ett uttryck som beskriver den besvärliga dualismen.
Å ena sidan duktig men å andra sidan svag. (kommer nog från ”prinsessan på ärten”)
Ord är bara ord. Faktum är att vissa människor vill vara (måste vara) så duktiga att de blir sjuka på kuppen. Detta gäller inte enbart flickor. Vissa grabbar råkar ut för samma förlopp men antagligen är de inte tillräckligt många och arketypiska för att ett begrepp skall myntas.
I min mellansons mellanstadieklass fanns ett annat begrepp.
Drottning. (Det var en tjej som argsint bossade över alla andra tjejer.)
Det kan mycket väl vara så att man lägger in efterhandskonstruktioner i orden, eller med andra ord tolkar orden annorlunda än vad ”avsändaren” menade. När man använder metaforer är det antagligen extra viktigt att man gör innebörden tydlig för läsaren. När du tar upp ”prinsessan på ärten” blir allt tydligare för mig, som ändå tyckte att uttrycket var OK från början, men det är ju inte säkert att de högstadie- och gymnasietjejer som läst artiklarna uppfattar det på samma sätt…
Språk är bevisligen besvärligt.
Handikapp är förbjudet medan funktionshinder är helt ok!
David Lega tycker att detta är tramsigt.
http://www.lega.se/sv/index.asp
Han om någon har rätt att uttala sig i frågan.
Ett sånt tramsigt sätt att värdera! Varför skulle en person ha större rätt att uttala sig i frågan än någon annan? För att hans funktionshinder är synligt? För att han är kändis? För att han är en han?
Morrica
Det brukar vara de som själva tillhör en grupp som anses ha mest rätt att definiera sin grupps benämning.
Det går igen rätt ofta.
Ta bara ordet: Bitterfitta. Vem var det som skapade detta?
I mina ögon ett ganska dystert ord men som några damer valt att använda för att beskriva sig själva.
Du missade att besvara frågan, Anders. Låt mig förtydliga:
Vad gör just denne Lega mer värdig att uttala sig än någon annan med funktionshinder?
Än någon annan med funktionshinder?
Nej men som en som har rejäla funktionshinder till skillnad från folk utan funktionshinder som samtidigt är duktiga på att hitta på nya ord.
En som har fysiska, synliga funktionshinder, lätt för omgivningen att se och sympatisera med, således? Jo, det gör ju saker och ting påtagliga och enkla.
Men som Christer påpekar, det är inte alltid självklart att alla tolkar saker och ting på samma sätt. Din liknelse med prinsessan på ärten kan t ex lätt tolkas som lite förlöjligande, som en beskrivning av någon som känner efter alldeles för mycket.
Morrica
Det var inte min liknelse. Det var en förklaringsmodell som jag fått berättad för mig.
Innehåller inte ordet prestationsprinsessa just denna dualitet, dvs konflikten mellan stark och svag.
Är det inte dualiteten som just är syftet med ordet.
Att beskriva ett mänskligt dilemma.
Ordsammansättningar har väl ofta detta syfte.
Gubbslem är väl också ett sådant ord.
Jag tror att ordet ”prestationsprinsessa” har sitt ursprung som en yrkesjargong i kurators- och psykologkretsar.
När de sitter i fikarummet och snackar om sina patienter så är det någon som säger de förflugna orden:
– Nu hade jag en sådan där ”prestationsprinsessa” på besök igen!
Sedan läcker det ut i samhället och bland annat till några journalister på DN som gör en artikelserie och sedan så sitter vi och debatterar detta ord.
Du presenterade den som vore den din, men backar när du ifrågasätts. Ska jag tolka att du helt utanför diskussionssammanhanget väljer att lyfta fram ordet gubbslem som en förklaring till att du anser dig vara hal i diskussionen?
Min poäng förstärks av ditt inlägg, det ligger förminskande och lätt nedlåtande i detta sätt att använda ordet prestationsprinsessa.
Det är intressant att se dessa förklaringsmodeller.
Morrica
Du verkar tro att jag ständigt är ute efter ngt ont.
I denna tråd har jag endast velat förklara ordet prestationsprinsessa. Inget annat.
Jag frågade min fru som jobbar i psykbranschen om vart ordet kom ifrån från början.
Hon sa att det nog var en grupp stressforskare som myntade begreppet.
Jag hittade denna bok som kanske bekräftar min frus hypotes:
http://lexis.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9151849690
Anders, jag tror inte du alltid är ute efter något ont. Däremot får jag ofta intrycket att du är rätt naiv och har svårt att se saker från någon annan synvinkel än din egen.
Den hypotes du tillskriver din fru är inte särskilt intressant i sammanhanget, då det som gör någon skillnad för de aktuella eleverna och skolan idag är hur uttrycket används, och vilka värderingar som läggs i det idag. Ordet används i skolsammanhang som en feminisering av forna tiders plugghäst, men med en annan, än mindre uppskattande, klang.
Frågan är vilka förväntningar som görs ner. Som det nu är, är det de professionella och akademiska kraven som läggs ned först. Med alla andra krav som finns på kvinnor i vårt samhälle, är det en rent löjlig bortprioritering, särskilt som att intellektuell och ekonomisk frihet är de viktigaste verktygen mot kvinnoförtryck.
Och vad prioriteras i stället?
Pingback: Prestationsdepression « Tysta tankar
Heja Christer
Det är åtminstone lika bra med prestrationsprinsessor om vissa tjejer som med förståndfunktionshindrade om andra skrivande kränkta tjejer.