Glidarkillar

Björklund kommenterar DN´s serie om ”Prestationsprinsessor & glidarkillar”:
(Länkar till alla artiklar finns här)

– Flickor har länge haft högre snittbetyg än pojkar, men att skillnaden ökat under senare år är allvarligt. Det verkar finnas ett växande attitydproblem bland många pojkar som ”glider” fram i skolan.

Vad beror det på?

– Jag har ingen entydig förklaring, men tjejer mognar tidigare än pojkar. Kanske passar inte en pedagogik med mycket enskilda studier, grupparbeten och projekt för majoriteten av pojkarna. Jag skulle därför vilja se mer katederundervisning där läraren är mer närvarande i klassrummet. (DN)

Funderingar kring detta:

– Finns det verkligen ett växande attitydproblem? Konkurrensen om gymnasieplatser och på arbetsmarknaden har enligt min uppfattning varit hårdare de senaste åren än tidigare. Borde i så fall inte antalet omotiverade ”glidarkillar” minska? Har de inte förstått allvaret i situationen? Eller beror attitydproblemen på någonting annat, möjligen uppgivenhet? Kanske har de ökande skillnaderna ingenting alls med växande attitydproblem att göra?

– Trots en slags allmän kunskap om att killar mognar senare än tjejer finns det ingen diskussion om ålderssammansättningen i skolgrupperna. Hur kommer det sig? Skulle inte alla gynnas av att eleverna i en grupp hade en jämnare mognadsnivå? Varför är antalet ljus i tårtan så avgörande?

– Det är lätt att reta sig på Björklunds tal om ”katederundervisning” eftersom man ser en gammaldags korvstoppningsmodell framför sig, men om man i stället tolkar hans ordval i linje med hur meningen fortsätter, ”där läraren är mer närvarande i klassrummet”, ser jag någonting annat framför mig. Då är även jag positiv till ”mer katederundervisning”. Att låta eleverna arbeta med ”enskilda studier” som sträcker sig under lång tid utan att en lärare är med i processen är inte så lyckat. Men har vi verkligen så mycket av ett sådant arbetssätt i skolan som Björklund tycks tro?

– Björklund klumpar ihop ”enskilda studier”, ”grupparbeten” och ”projekt” i citatet, vilket jag inte tycker känns rätt. Grupparbeten och projekt har sina nackdelar, främst om inte läraren är närvarande i processen, men de är också högst relevanta för att förbereda eleverna inför dagens arbetsmarknad.

– Om det finns arbetssätt som rent generellt fungerar bra för tjejer, men mindre bra för killar, ska vi då förändra arbetssättet för alla för att uppnå ”jämlikhet” i betygen? Ska vi frånta tjejerna det som fungerar för dem? Nej, självklart ska vi inte det; vi måste lära oss att anpassa arbetet i stället för att pressa in alla i samma form.

Tänk så många tankar ett kort citat kan ge upphov till när man egentligen borde plugga till en tenta! 🙂

Tidigare inlägg i samma ämne:
Problem eller framgångssaga?”, ”Problem och framgångssaga

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, genus, Läraryrket, Pedagogik, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Glidarkillar

  1. Anders B Westin skriver:

    Skall jag vara övertydlig: Det finns ingen generell lösning. Hur man än gör så blir det fel på något sätt.

    Jag vet tex att man skulle kunna bygga en speciell skola för vissa typer av pojkar som väsentligt skulle öka deras prestationslust och förmåga. En skola för teknikfanatiker. (Jag tillhör själv denna grupp som fick vänta ända till Chalmers för att hamna rätt.)

    Men gör man detta så kommer som brev på posten kritiken att man exkluderar flickor, sportkillar och kulturkillar.

    Teknikkillar vet vad dom vill och vill skippa allt som upplevs som dösnack, bullshiit och trams. Målet är att begripa hur saker fungerar och hur man sedan kan skapa :

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Dessa_fantastiska_m%C3%A4n_i_sina_flygande_maskiner_%281965%29

    Om Sverige skall överleva som välfärdsnation kanske vi måste acceptera att vi redan i mellanstadiet delar in oss i olika livsspår.

    Vi kanske skall tillåta och bejaka ett samhälle där Bredesunds Tekniska Pojkskola anses vara något klokt och smart. Sen om någon samtidigt vill driva Bredesunds Tekniska Flickskola så är det helt ok!
    Då kan dom få tävla mot varandra om vem som bygger årets bästa och snabbaste lågenergibil.

    Dagens skola bygger ju på den omvända föreställningen att alla inte gillar teknik och skapande samt att alla skall bli lite allmänt queera och bredbandiga. Detta i en tid då jobb efter jobb i exportsektorn flyttar till Asien medan vi i det sjunkande skeppet snackar genusteorier.

    • Christermagister skriver:

      Att dela in eleverna i olika livsspår redan i mellanstadiet låter lite drastiskt. Risken är att det blir som i Kina, man plockar ut barn med vissa egenskaper för olika uppgifter redan i låg ålder och tränar dem hårt; resultaten kan bli goda, men av den personliga friheten blir det inte mycket kvar.

      Jag ville antagligen bli brandman eller soldat i mellanstadiet och fasar för vad en sådan uppdelning hade kunnat leda till!

      • Anders B Westin skriver:

        Christer
        Jag vill påstå att det nuvarande tillståndet är ännu mer drastiskt eftersom tolkningsföreträdet för det nuvarande tillståndet är än mer smalbandigt.

        Kan du berätta för mig vilka individer som har bestämt skolans nuvarande innehåll och struktur.

        Vilken härkomst och bakgrund har dessa individer ?

        Vilken har tex bestämt innehållet i ämnet historia.

        Jag som naturvetare kräver en helt annan inriktning.
        Jag kräver att historian börjar för 13,7 miljarder år sedan och att berättelsen i första hand fokuserar på processer och skeenden istället för som nu personer och logotyper.

        Även om det är svårt att veta vem man är när man skall börja i mellanstadiet så kan det i ett samhälle vara mer funktionellt då låt oss säga ca 30% av invånarna är mer inriktade på processkunskap än mänskligt skvaller.

        Bara för att beskriva ett enda dilemma.

        Vem har bestämt innehållet i läroplanen och på vilka grunder???????

      • Christermagister skriver:

        Läroplanerna och kursplanerna för grundskolan bestäms av regeringen, medan gymnasiets kursplaner fastställs av Skolverket (lokala kurser av styrelsen för skolan). Men som du vet har skolorna och enskilda lärare ett ganska stort utrymme att själva välja innehåll i undervisningen. Följande formulering är från grundskolans kursplan i historia:

        ”Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det nionde skolåret

        Eleven skall
        – kunna redogöra för viktiga händelser och känna till gestalter, idéer och förändringar i den historiska utvecklingen i Sverige, Norden och Europa samt kunna jämföra med andra länder,

        – känna till utvecklingen i några ledande världsmakter under olika tidsepoker,

        – ha insikt i hur stora samhälleliga omvälvningar har förändrat människors livsvillkor,

        – kunna identifiera och reflektera kring några olika historiska händelser och skeenden med betydelse för vår egen tid,

        – vara medveten om och kunna ge exempel på att historiska händelser och förhållanden kan betraktas på olika sätt,

        – kunna reflektera över hur information och propaganda har använts förr och används i dag som ett medel för påverkan.”

        Vad skulle du INTE kunna få in i detta?

        Jag säger det igen; du som brinner så för en sak borde verkligen försöka påverka, för det finns stora möjligheter till det.

        • Anders B Westin skriver:

          Christer
          Jag vet inte hur man gör när man påverkar förutom på det sätt som jag här försöker göra.

          Att vara med i ett politiskt parti är för mig en mänsklig omöjlighet. (Jag vet eftersom jag gjorde ett ärligt försök under 1990 – talet.)

      • Christermagister skriver:

        Jag är inte säker på att jag gillar tanken på ett funktionellt samhälle som inte tar hänsyn till den individuella valfriheten och integriteten… Vad är meningen, liksom? Samhället är till för oss, inte tvärtom…

        • Anders B Westin skriver:

          Jag vill inget annat än att människor skall få kunskap om hur verkligheten egentligen fungerar.

          • Plura skriver:

            Och vad är verkligheten egenligen?

            Som logiker skulle jag säga utifrån betraktarens ögon. Om det är utifrån betraktarens ögon finns det då en minsta gemensam nämnare som vi kan betrakta verkligheten utifrån?

            Tja – inte vet jag. Har precis läst igenom en intressant bok som skulle varit omöjlig att skriv för 65 år sedan om Sveriges hållning under andra världskriget och den vitbok av lögner som Östen Undén skrev. Det är alltid segraren eller den som har makten som skriver historien efter den verklighet de vill presentera. Att den verkligheten sedan är maläten och förskönade är en annan sak.

            Därför finns det inget som heter ”verkligheten egentligen fungerar”, möjligen bar i den naturvetensskapliga. Fast jag vet inte det heller, svarta hålet är ju en fantasi skapelse därför vetenskapen ännu inte har en verksam teori om just det.

            Så krast logiskt finns det ingen verklighet utan allt är relativt, som Eienstien sa……

        • Christermagister skriver:

          Nja… Du ville ju dela in eleverna i olika livsspår redan i mellanstadiet, med ett funktionellt och effektivt samhälle som mål, det är väl en helt annan sak?

          Kunskap om hur ”verkligheten egentligen fungerar” passar sig nog bättre i högre åldrar… Jag är inte ens säker på att jag vill ha den kunskapen, ibland kanske uttrycket ”ignorance is bliss” verkligen passar att använda…

          • Anders B Westin skriver:

            Christer
            Det var menat som en pedagogisk provokation.
            Jag är besviken på den diskurs som haft makten över den svenska skolan under min livstid.
            Det är tydlig snedvridning i maktförhållandena där samhällsvetare har fått alldeles för mycket att säga till om. Samhällsvetare gillar politik och att prata och får därför för mycket makt.

            Jag vill få dom att fatta detta och inse att det krävs ett nytt spår så att även kreativa människor inom teknik och naturvetenskap orkar med att bevista skolsystemet.

            Kanske krävs då en egen arena för dessa mänskliga arketyper eftersom samhällsvetarna annars pratar sönder arbetsmiljö och fokus.

            Detta kan vara svårt att förklara med ord men det är något som en som jag och mina gelikar märker inom några sekunder när man gör besök i skolvärlden.

            Jag och mina teknikerkollegor på jobbet pratar ofta om detta. Vi upplever att vår personlighetstyp inte har någon plats inom grundskolan. När vi pratar med varandra så fattar vi exakt vad vi menar men när vi försöker beskriva denna upplevelse inom skolvärlden så är det ingen som förstår. Det är som en glasvägg.

            Här har du en väsentlig förklaring till varför många män inte kan tänka sig att bli lärare.

            Fick man profilera sig och odla stoltheten / statusen i en manlig teknikerskola så kan jag garantera att betydligt fler män skulle välja läraryrket.
            Och som en automatisk biprodukt så skulle unga pojkars intresse för kunskap öka.
            Färre skulle vara sk glidarkillar.
            Var det inte just det som var ämnet i denna inlaga.

          • Christermagister skriver:

            Jo, men som du säger är det svårt att förstå… Jag har inte svårt att se att du har rätt i att en samhällsvetenskaplig diskurs styr skolan, men jag har svårt att förstå att tekniskt intresserade människor, som dessutom brinner för att föra detta intresse och denna kunskap vidare, ratar skolan som arbetsplats och ger upp sin möjlighet att påverka samhällets framtid för att de inte ser möjligheten att ”odla stoltheten / statusen”…

            Det spelar ju ingen roll hur väl du, eller andra, lyckas övertyga samhällsvetarna om att ”det krävs ett nytt spår så att även kreativa människor inom teknik och naturvetenskap orkar med att bevista skolsystemet” om ni inte är beredda att själva göra det.

            Jag är dessutom övertygad om att vi inte behöver dela upp skolan i olika spår, eller för olika kön, så tidigt för att kunna föra in mer teknik och naturvetenskap i skolan. Det räcker med att fler tekniker och naturvetare kliver in som lärare; det var det jag menade med att visa hur stor påverkan en enskild lärare kan ha på innehållet i skolan tidigare.

  2. Plura skriver:

    Det finns inte ett arbetssätt – här tror jag lärarkåren har något att jobba på. Är lärare av idag besjälade av metodiken – MAKIS för att genomfölra sina lektioner? Där jag bara kommer ihåg den första. Startas lektionerna med att motivera för eleven varför h*n ska läsa just detta?

    En annan fundering är när man ser de skriftliga omdömen, som ligger till grund för utvecklingssamtalen. Den saknar i mångt en formativ bedömning om vad som ska presteras. När man läser så slappa formuleringar som att ”du nått målen” eller ”är på väg” blir man smått mörkrädd.

    Man frågar sig snabbt vilka mål? Är de tydliga och konkreta? Innehåller de en progression? Och vad är på väg? Från vad till var? Signalerar man att G är ”good enough”. Varför ska jag då anstäga mig kommer glidarkillarna att säga?

    Mer tydliga utmaningar och klargörande för vad som krävs är viktiga. Lärakåren har allt för vagt språk som ord typ bör, erbjuda, m fl. För att lyckas med projektarbete i tonåren måste du tydligen ha föräldrar som lär upp sina ungdomar hur man projektplaner och styr projektet. Man kan inte lämna en grupp tonåringar att själv driva jobbet utan en tydligt projektledning från läraren.

    Tja, det var några spontan tankar som dök upp så här i veckoslutet. Och jag vet inte om den muntliga kulturen i skolan också stöka till det?

  3. Hej Christer!

    Har själv bland annat bloggat om vikten av kvalitet i undervisningen. Jag ser det som självklart att det borde vara kvaliteten som styr och inte sättet en lärare undervisar på. Dessutom lär sig olika personer på olika sätt. Undervisningen och sätten att utvärdera kunskap måste därför alltid variera och det tror jag faktiskt att de flesta lärare gör idag. självständiga arbeten kräver ju en pedagogisk och ämnesskicklig lärare.

    Det förvånar mig att politiker och andra ofta använder ett antingen eller resonemang. Varför ska man alltid kasta ut barnet med badvattnet? Många diskussioner är också väldigt förenklade.

    Hälsningar Gertie

    • Christermagister skriver:

      Hejsan Gertie!

      Ja, svart och vitt och förenklingar är väl tyvärr politikens signum… Frågan är varför de anser sig kompetenta att uttala sig i pedagogiska frågor överhuvudtaget. De borde hålla sig till målbeskrivningar och lämna över detaljerna till utbildad personal.

  4. Ping: Katederundervisning | Christermagister

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s