Tre snabba lästips för reflektion som alla har med orimliga krav att göra:
I anslutning till inlägget om skolskjutningar i tyskland och finland kan du läsa om hur de orimliga kraven som skolan ställer på vissa elever skapar ”ett gränslöst hat”. (Sydsvenskan 1) Peter Nyberg tydliggör hur viktigt det är att vi i skolan lyckas uppmärksamma och hjälpa ”elever i behov av särskilt stöd” på andra sätt än med hjälp av piska och straff. I en anslutande artikel kritiseras lärarutbildningen för att de inte lär ut hur man på bästa sätt ”hanterar barn med svår aggressivitet”. (Sydsvenskan 2) Jag håller med, det finns inte med i utbildningen, men är det kanske ett orimligt krav? Kan man verkligen begära att lärare hanterar ”svår aggressivitet”? Självklart skulle det vara bra med en grundkurs, men framförallt tycker jag att det är samarbetet med psykiatrin och de sociala myndigheterna som behöver utvecklas. En person, eller en organisation, kan inte klara av hela arbetet kring eleverna som har det riktigt svårt.
Sydsvenskan klipper i dag till med en hattrick genom att också publicera en artikel om de orimliga krav som både lärare och elever utsätts för på Rosengårdsskolan. (Sydsvenskan 3) Johan Alm verkar vara en vardagshjälte och han sätter ett par fina citat i krysset:
När han tillfrågas om vilka mål som är realistiska för en skola som Rosengårdsskolan, säger han:
-Realistiskt? Det är ett otäckt ord. Om man anser att ”man får vara glad om hälften klarar sig”, då har man hamnat i en människosyn som är under all gyttjenivå.
När man talar om vad som krävs för att eleverna ska nå målen är svaret tveklöst:
-Mer resurser. […] Det finns forskare som påstår att resurser och gruppstorlek inte har betydelse – men det är skitsnack.
Jag håller med Johan. Visst finns det mycket att göra när det gäller arbetssätt, kursplaner och organisationen i skolan, men en grundförutsättning för att klara av en så svår situation som Rosengårdsskolan tycks befinna sig i är att resurserna ökar. Allt annat är att ställa orimliga krav på skolan.
Christermagister 
Resurser är absolut ett måste. I Göteborg drar de ner mest i stadsdelarna Lärjedalen, Gunnared och Bergsjön, gissa hur befolkningen i dessa stadsdelar ser ut? Hur tänker de egentligen?
Jobbade förut i en ”invandrartät” förort och nu i en ”medelklass” dito, dock på IV så mina elever tillhör inte direkt toppskiktet. Min slutsats är ändå att dessa elever är värda alla resurser som finns, det finns till och med pengar att spara eftersom så många av dem borde misslyckas enligt statistiken.
Vore jag mer konspiratoriskt lagd så skulle jag svara att det beror på rent ekonomiska överväganden; ”det är bortkastade pengar, det blir aldrig någonting av dem ändå”, men det säger jag alltså inte… 😉
Inte behöver Du vara konspiratoriskt lagd för det. Självfallet behöver det här landet, pizzerior, sushibarer sibylla, samt städning i offentliga som privata lokaler. Se omkring Dig. Hur många svenskar ser Du i de jobben….Jag pratade med en med. dr som var taxiförare i Stocholm häromdagen… Han skulle aldrig gå full till kirurgjobbet…
Christermagister, det borde du. Om för mycket antyds och för lite sägs rent ut blir resultatet inte ett förbaskat dugg, eftersom allt flummas iväg i mummel. Kan det bero på rent ekonomiska övervägande? Klart det kan. Varför inte? Det är få saker i politikers värld som inte består av ekonomiska överväganden.
Hmm, Morrica, du pendlar vilt mellan att vilja ta av handskarna och inte! 😉
Det här barnuppropet är ju en ganska tydlig aktion, vad mer kan vi göra? Vi bloggar redan om våra åsikter… Ska vi bli tydligare? Kanske starta en gemensam blogg och samla en massa pedagoger? Skriva motioner och arbeta politiskt?
Kom gärna med förslag så ska jag fundera på vad jag mäktar med…
Jag sover på saken, god natt! 🙂
*skrattar* jag pendlar mellan att blåsa i min stridslur och komma ihåg att det finns en mer diplomatisk väg att gå, en väg som oftast leder längre än stridens.
Men oavsett vilken av vägarna man går är tydlighet viktig. Inte bara för att nå fram med sina argument till meningsmotståndarna, utan minst lika mycket för att nå fram till meningsfränder.
Vilket är målet? Är det skola för alla, en skola för alla, skola för alla som vill gå i skolan och andra alternativ för dem som så önskar/behöver eller är det något helt annat?
Tydlighet, sa Bill. Det blir en promenadseger för motståndarna om man upptäcker att man drar åt olika håll och börjar kiva inbördes rätt som det är.