Män som hatar kvinnor

man-som-hatar-kvinnorI fredags såg jag filmen ”Män som hatar kvinnor”, och jag borde väl ha varit beredd på att bli besviken (det brukar ju vara så med filmatiseringar av böcker), men det var jag inte. Jag vet inte varför… Kanske trodde jag att man hade satsat lite större efter böckernas framgång. Men besviken var jag alltså. Filmen var inte dålig, men kändes mer som en TV-serie än biofilm. Dessutom tycker jag inte att man lyckades göra huvudpersonerna speciellt intressanta. Framför allt Mikael Blomkvist tyckte jag var ”platt”.
En kompis som inte läst böckerna sa att hon tänkte läsa del 2 och 3 efter att ha sett filmen, men det är nog ingen bra idé, det är alldeles för mycket som fattas i filmen och karaktärerna är inte desamma.

pingvin-litenpingvin-litenpingvin-litenFilmen får tre pingviner, av fem möjliga.

.
Andra bloggar om: , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Privat och foto och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Män som hatar kvinnor

  1. eva-marie skriver:

    Jag såg filmen i veckan som gick (utan att ha läst först) och blev tvärtom positivt överraskad. Men det är som du säger – man blir ALLTID besviken om man läst en bok innan man ser filmen. Jag kände som din kompis – jag vill läsa nr 2 (3:an har jag läst knasigt nog). Ha det bra!

  2. Bloggsnekker skriver:

    Takk for innlegget ditt. Jeg tror filmen allerede nå har et ”trilogi-preg”, all den tid den tar for seg den første av tre bøker. Kanskje det gir deg TV-serie-følelsen?
    Jeg har selv lest bøkene (på svensk) og synes filmen yter bøkene rettferdighet. Er enig med deg i at Blomqvist er tonet ned mange hakk, men til gjengjeld er dette først og fremst blitt Lisbeth Salanders film. Hun er blitt svært tydelig. Dette er kanskje grunnen til at jeg nå ser fram til neste bit av historien.
    Etter å ha sett filmen og kjørt hjem i min bil fant jeg fram bok 3, Luftslottet som sprängdes, og leste om igjen scenene med rettssaken der Annika Giannini plukker psykiater og maktmenneske Peter Teleborian i småbiter. Men sover så godt når de onde har fått sitt straff…

  3. mAria skriver:

    Tvärtom tyckte jag. Mikael Blomkvist var otroligt trist som figur i boken och på film blev han i alla fall en person… Och Slander var häftigare som bokkaraktär än på filmen, de balanserades upp på nåt vis.
    Anledningen till att jag orkade igenom alla tre böckerna var ju att Salanderskildringarna var spännande och inte att Blomkvist var det. Han var ju bara beige.
    Nu ska de ju bli biofilm båda de andra delarna, fick man veta idag i nyheterna. Fyra stjhärnor från mig för filmen.

  4. Bloggsnekker skriver:

    Vi er nok uenige m.h.t. Blomqvist, Maria. I boken mener jeg han framstår som en riktig alfa-hann, uregjerlig, tar for seg, litt Fantomet, litt James Bond. I filmen har helt klart Salander hovedrollen, og – som du sier – Blomkvist blir mer menneskelig – en person. Ennskjønt utfyller de hverandre intellektuelt på en vakker måte. At det finnes følelser mellom de to er det verre å få øye på, eller å forstå.
    Allusjonene til Astrid Lindgren gjorde det litt slitsomt å tro på historien. At det står ”Villa Kulla” på døren til leiligheten i Fiskargatan på Södermalm…. Kanskje en forfatter trenger noe å more seg over?
    Det er den svarte grunnstemningen som skaper energien i boka, og den er perfekt for Salander.
    Og til høsten kommer minst en ny film.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s