”Många skolor brister i sina skriftliga omdömen när det gäller saklighet och att de inte får handla om elevens personliga egenskaper. Samtidigt hamnar allt mer ansvar för den fortsatta utvecklingen hos eleven själv. Det visar en utvärdering om IUP och skriftliga omdömen från Skolverket.”
I media koncentrerar man sig på att omdömena fokuserar mer på personliga egenskaper än på kunskaper och på att de för ofta är betygsliknande. (SvD, AB)
….Att separera personliga egenskaper från kunskaper kan i vissa fall vara besvärligt, men som Martin Norin från Kunskapsskolan säger: ”Finns det ett beteende som påverkar resultaten är det något vi tar upp på utvecklings-samtalen, inte i det skriftliga omdömet”. (SvD)
….När det gäller de betygsliknande omdömena tycks det ha blivit precis som jag befarade; de har gjort informationen till elever och föräldrar mer otydlig i stället för tydlig. Det är så mycket enklare att skriva en bokstav än en redogörelse för hur det verkligen går inom ämnet.
En viktig del som inte nämns i media är att ansvaret för den fortsatta utvecklingen alltför ofta läggs på eleven. Om ni visste hur många gånger jag har läst omdömen med åtgärdsförslag av typen:
Nuläge: Kalle har inte nått målen i matematik.
Åtgärd: Kalle tränar mer hemma.
Tyngden bör ligga på hur skolan ämnar åtgärda situationen!
I Skolverkets text tas också de praktiska problemen upp; många lärare förutsätts skriva en enorm mängd omdömen och utbildningen saknas. Detta är förstås är en stor del av förklaringen till ovanstående brister och bådar inte gott för framtiden med tanke på den framhastade nya Skollagen…
—————-
Uppdatering: Björklund: ”Kritiken förvirrad”,
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, grundskola, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, skollag, skriftliga omdömen, betygsliknande omdömen, IUP,
Christermagister 
Och jag svårare ett barn har med att hinna med det som skall göras för att uppnå målen, desto mer !? skall barnet och barnets föräldrar sköta hemmifrån. Fast det borde vara tvärtom.
De exempel du relaterar till är icke meningar i min värld. Totalt intesägande på information. Och det tyder på att detta är skolans sämsta gren.
Om jag förstår saken rätt, ingår detta som en del i utbildningsvetenskapen, men man undrar vilken kunskap som förmedlas till blivande lärare och alla stackars lärare som gick lärarutbildningen tidigare.
Tycker det är befiriande att läst Ann-Marie Körlings bok ”Vägen till skriftligt omdöme”. Den borde vara nattlektyr för alla lärare. Då kanske vi slapp debatten kring summativ bedömning som hela rapporten skjuti in sig på. Det svåra verkar var formativ bedömning. Och det är den som leder framåt.
Jag håller med om att det är icke-meningar och hoppas att det framgår att jag anser att de inte är acceptabla. Problemet är ju att skolorna inte hinner med att utbilda personalen inom alla nya områden (eller inte har råd). Just därför är det ju så olyckligt när de nya direktiven och lagarna stressas fram.
De nya lärarna har nog inga problem med detta, men däremot de som har arbetat i många år. De som har lärarexamen mot de lägre åldrarna har ju ingen som helst utbildning i bedömning och att skriva omdömen, men helt plötsligt förutsäts de göra det på ett proffessionellt sätt.
Håller med dig om det här med behovet av kompetens i ämnet.
Sammtidigt har ju Björklund, trots kritiken att stressa och slarva, tillsatt 225 mille till Skolverket för att utbilda allt det som är nytt, till skillnade mot regeringen Carlsson för 16 år sedan. Vi får hoppas att delar av pengarna används för att bibringa lärarna kunskap i ämnet bedömning.
Har herr Plura gått in i valårsinställning? 🙂
Hur pengarna silas i systemet har vi ju alla erfarenheter av, men hoppas kan man alltid!
Nja, inte mycket politik får politikerna syssla med.
P.S. Det är ju inte bara pengar det handlar om, utan även tid. Trots att det inte är förrän i juli 2011 som lagen börjar gälla ska ju dessutom den nya läroplanen läsas in tills dess (som du påpekade i ett tidigare inlägg). Lärare har inte så jättemånga utbildningsdagar på ett år, och dessa dokument anser jag måste behandlas av arbetslagen tillsammans eftersom en gemensam syn på dem är en förutsättning för ett lyckat införande.
På tal om omdömen tycker jag att ni ska göra ett litet personlighetstest på NE. Testet består av sex steg och ni får veta vilken historisk personlighet ni är lik. Vid första testet fick om omdömet att jag var mest lik Drottning Victoria av England. Sne som jag blev gjorde jag om det och plötsligt var jag Erik XIV! Jag får väl trösta mig med att jag inte var mest lik någon av det förra århundradets mustaschprydda gentlemen. Däremot är mina barn av en annan åsikt… Skynda er att göra testet!
”Av våra 150 historiska personer så påminner du mest om Ulrike Meinhof!
Ulrike Meinhof (1934-76) var en framstående journalist som bytte bana och blev terrorist. Hade inget emot bankrån.”
Jaha, där ser man… 🙂
Länk till testet:
http://www.ne.se/historiska_personer/
Apropå att inte nå målen och kanske inte få så relevanta omdömen efter var man står kunskapsmässigt så tycker jag att du skall läsa min blogg idag, om att inte nå målen/inte trivas i skolan. Jag var moderator i Lidköping igår. Jag ställde några frågor till de i publiken som var föräldrar till barn med npf. Ta gärna upp det hur vi skall göra det bättre för barn med npf i skolan, i din fina blogg, som många läser.
malene
Skriv inte in det i Din CV…