Jonas Svensson, docent i religionsvetenskap, har gjort det som jag inte hann med när jag skrev om Björklunds ändring i kursplanen för religion tidigare; han har jämfört det ursprungliga förslaget med den slutgiltiga texten, och hans slutsats är allvarlig:
”Vi har alltså fått en läroplan som tydligt markerar […] kristendomens […] särart i förhållande till andra religioner. En sådan värdering bygger inte på vetenskap och beprövad erfarenhet utan är ett i grunden religiöst ställningstagande.” (SvD)
P.S. Läs även Torbjörn Tännsjö i Newsmill och Robert Aschberg
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, religionskunskap, religion, kristendom, Björklund, Jan Björklund,
Christermagister 
Som jag har förstått det, efter att ha läst på saken i olika tidningar och på Webben så är uppfattningen att den öppnar dörren på glänt för kristdemokraterna och kristendomens påverkan på tolkning av världen överhuvudtaget. Själv finner jag mig inte särskilt bekväm med det förhållandet. Har vi äntligen kommit så långt i samhällsutvecklingen att vi bortser från sagor och mytologi i verklighetstolkningen, så skall inte en återgång till det tidigare egentligen vara en förbättring.
Bara tanken…
Jag håller fullständigt med.
Jag tycker det är ganska tydligt att skolverkets förslag handlade om att de andra tre ”världsreligionerna” skulle få mer plats. Jag håller med om att ett modernt samhälle borde göra upp med åtminstone de mest absurda myterna. De kristna är man dock ganska van vid och kan hjälpa sina barn att hantera men om man ska bli tvungen att diskutera stora och lilla vagnen med sina lågstadiebarn så känner jag lite suck, nej tack!
”De kristna är man dock ganska van vid och kan hjälpa sina barn att hantera”.
Under förutsättningen att det handlar om kristna barn kan man väl hantera dessa myter ganska smärtfritt, men i annat fall handlar det ju om att indoktrinera icke-religiösa barn eller barn från en annan religiös kultur i den kristna religionen. Varför ska vi göra det? Som bakgrundsinformation till varför vissa seder och bruk ser ut som de gör är det väl OK, men som sagt snarast samhällskunskap.
En minskning av religionsinslaget hade varit det bästa men jag är tillräckligt mycket pragmatiker när det gäller skolan för att nöja mig att det är så många fler barn som har föräldrar med en kristen bakgrund att ska jag välja mellan undervisning i buddism eller kristendom så väljer jag det senare.
Varför finns inte det existentiella alternativet:
Det sammansatta kunskapskomplexet
astronomi, geologi, paleogeologi, antropologi, arkeologi, kosmologi, biologi, logik, matematik, humanetologi, psykologi, socialpsykologi, evolutionspsykologi, evolutionsbiologi, evolutionslära, genografic project, mitokondrie-DNA.
Dvs den nya BOKEN
som den självklara
KUNSKAPSDISKURSEN
Varför föraktas kunskap ????????
Jag hatar politik.
Bebisdiskursen.
Jag är också mer intresserad av de frågeställningar du tar upp en av gamla religioner. Att det finns oerhört många som söker någon typ av andlig dimension och inte nöjer sig med den existentiella påtagliga är dock något vi behöver ta hänsyn till. Jag tror att vi är i minoritet.
Jan, det jag är ute efter är att vi ska skilja på att utöva religion, undervisa om religion och på att förklara hur religion har påverkat samhället. Det första hör hemma i den privata sfären, det andra i religionskunskapsämnet och det sista i samhällskunskapen eller historian. När vi undervisar om religion tycker jag att det är självklart att alla de stora religionerna jämställs, men i samhällskunskapen och historian är det lika självklart att kristendomen får mer plats. Skillnaden ligger i fokuset; inom samhällskunskapen och historian kan man studera saken mer objektivt, det är inte myterna som är i fokus.
Ditt resonemang låter ganska bra men jag är inte riktigt säker på att det håller hela vägen. Exempelvis är det här med att jämställa de fyra världsreligionerna väldigt tveksamt baserat på antal utövare men framför allt pga av att diversiteten inom kristendomen är så mycket större än inom islam. Tar man upp kulturella aspekter eller nyttoaspekter undrar jag om inte judendom skulle lyftas till plats nummer två. Komplexiteten i samverkan mellan buddismen och andra kinesiska livsåskådningar är helt enorm och de andra kan få starkare inverkan på den andlighet vi kommer att möta i framtiden.
Ju mer jag läser på desto säkrare blir jag på att regeringens förslag följer en rimlig pragmatisk linje där det i och för sig finns bättre upplägg men de är inte politiskt genomförbara. Skolverkets förslag upplever jag alltmer som alltför starkt influerat av vissa religiösa krafter. Dessutom känns det som att avvägningen mellan olika trosuppfattningar och deras inverkan på svenska samhället är en tydligt ideologisk fråga som ska bestämmas av politiker och inte av tjänstemän.
Skulle man vilja genomföra din princip tror jag man skulle behöva ha en annan utgångspunkt helt och hållet och basera det hela på principiella skillnader mellan livsåskådningar. Definitionen av målen skulle då snarare ta upp reinkarnation, en och flera gudar, himmelrike, nirvana och andra religiösa begrepp än världsreligioner som bara spelar roll i det historiskt – samhällsvetenskapliga perspektivet.
Jag letar nog hellre principiella likheter…
Som jag skrev i det förra inlägget tycker jag att religionskunskapen ska fokusera mer på livsfrågor och på hur olika religioner löser dessa. Utgår man från livsfrågor blir det naturligt att ta in även elevernas tankar i undervisningen och dessutom blir det rätt ointressant hur många anhängare en viss religion har; läraren presenterar de olika alternativen som religionerna innehåller. Som jag också skrev tidigare kommer man då se att de flesta religioner har mer gemensamt än man kan tro.
Visserligen blir det då besvärligt att förklara varför anhängarna till olika religioner som är så lika varandra ändå krigar, men den diskussionen hör faktiskt bättre hemma inom ämnena historia och samhällskunskap; det är ju där vi kan hitta förklaringarna till konflikterna, inte i religionen (även om parterna själva påstår det).
När det gäller angreppssättet för religionsundervisning är vi överens.
Jag är en anhängare av innehåll som är viktigt för många. Baserat på ett nyttoperspektiv på religionsundervisning vill jag se en ökning av elevens möjligheter att föra en diskussion med sin omgivning om livsfrågor. Det betyder att en religiös diskussion kring hur man uttolkar en helig skrift med allt från bokstavstro till stor frihet är viktigt att ta upp medan många frågeställningar från österlandet kan tonas ner. Reinkarnation är kraftigt växande som andligt synsätt här i Sverige men de flesta väver ihop det med keltiska myter och kristendom istället för med hinduism och buddism.
Jag skulle vilja ha ett nytänk så att religion blev mer av livsåskådningsfrågor av generell natur. Kanske dags för namnbyte på skolämnet. Det är dock helt fel att utöka undervisningen om islam, buddism och hinduism.
Jag märker förstås att mitt resonemang färgas av mina egna skolupplevelser. Undervisningen om olika varianter av kristendom var trots allt fyllda med mycket jag kunde relatera till och frågeställningar jag sen mötte. De andra ”världsreligionerna” var ju bara ytterst svårförståeliga myter som kändes oerhört jobbigt att slösa tid på. Det var förstås intressant att ställa kristendomens etablerade tankesätt mot andra som var nästan lika etablerade men det var många timmar och lite inlärt ändå.
För min del, och för mina elevers del, så är frågeställningarna om mötet mellan den etablerade svenska traditionen och islam och buddhismen mer aktuella än hur olika varianter av kristendomen ser ut.
När det gäller reinkarnation (från kommentaren ovan) så tycker jag att det är lämpligare att diskutera själva begreppet och tankarna bakom än att knyta det till en speciell religion, och det är samma sak med många religiösa/filosofiska tankar. Reinkarnation var ju t ex aktuellt för en del av de grekiska filosoferna, som sedan via romarkulturen påverkade kristendomen.
Jag har förstås mycket fokus på arbete i teknikföretag och samarbete med länder i Europa och Amerika. Olika kristna värderingar kan här spela stor roll i hur kontakterna fungerar. När man samarbetar med indier och kineser så har de oftast läst på om våra sedvänjor och är beredda att anpassa sig.
När det gäller reinkarnation och ett antal andra begrepp så tycker jag också ”att det är lämpligare att diskutera själva begreppet och tankarna bakom än att knyta det till en speciell religion”. I den delen är vi överens.
När det gäller avvägningen mellan elevers möjligheter att möta viktiga affärspartners eller diskutera religiösa frågor med invandrare så undrar jag om vi kan vara överens om att det är mer en politisk avvägning än en pedagogisk?
När du skriver ”diskutera religiösa frågor med invandrare…” så undrar jag hur många invandrare, eller elever från annat än kristna kulturer, du har i din skola? För mig som arbetar i en skola med runt 80% elever från andra kulturer så är det här ingen fråga om att förbereda eleverna på att träffa affärspartners eller möjliga diskussionspartners… Det handlar om att de ska kunna få grepp om verkligheten de lever i. Varje dag är för dessa elever ett möte mellan den traditionellt svenska kulturen och den egna kulturen…
När kursplanen anger att de ska undervisas i de kristna högtiderna handlar det inte om att ge dem en bakgrund till deras egen kultur, det handlar om att undervisa dem från scratch i en ny kultur…
Ja, det är helt klart att vår olika skolverklighet skiljer sig och därför också slutsatserna.
Jag måste också erkänna att det skulle vara jobbigt att sänka målen för vad mina eleverna kan uppnå som tekniker och företagare för att tillfredställa något annat i och för sig också lovvärt behov.
Ja, men med ”min” uppdelning kan man ju ha ett religionskunskapsämne som främst utgår från livsfrågor och jämställer de olika religionernas svar och ändå få in de övriga bitarna inom samhällskunskapen och historian; det är väl ändå främst de bitarna som är relevanta i kontakten med andra länder? Hur religionen och andra faktorer påverkar samhället?
Ditt förslag öppnar många möjligheter och någon gång hoppas jag att stora delar av det används i framtidens skola.
Nu är det dags att fokusera på min matlagning och min egen lilla verklighet.
De myter som styr oss idag – livsfarliga sådana som 1900-talets historia visar – behöver verkligen knäckas, gärna av godartade tolkningar av Bhagavad-Gita eller Bibeln. Mer kristendom – kanon! Vi behöver bättre sagor än de eländiga ”jag-mig-mitt” som driver mängder av ungdomar till självmord och ångest idag. De värsta myterna är pseudo-vetenskapliga mytologier som grasserar bland lärare i skolan. Där behövs skepticism och hjärtats ärlighet. Bra Björklund, vi är många som saknar ”the good old religion”. Busarna och de meningslösa materialisterna är för många som det är.
Humanism och medmänsklighet utan att för den skull blanda in en massa myter, kan inte det kännas mer eftersträvansvärt?
Religionen har en mycket blandad historia där den inte alltid försvarat medmänsklighet. Vad menar du med ”pseudo-vetenskapliga mytologier som grasserar bland lärare i skolan”? Jag ser inga tecken på något sådant.
Hmm, varför inte större fokus på religionssociologi, religionspsykologi mm.? Att med eleverna diskutera och ta reda på vad religion spelar för roll i samhällen eller i människors liv? Fundera mer på frågor som: VAD är en religion, HUR är en religion, VAD menar man med begreppet GUD (i olika religioner)? Vad innebär det att TRO? osv. Elevernas erfarenheter (olika eller lika) blir en bra start.
Större fokus på det personliga behovet av trygghet och tro på något och FÖRSTÅELSEN för varandra tycker jag ska vara utgångspunkten . För mig är kristendom en av många sätt att hitta meningen… Kanske inte mitt sätt dock.
Se mer:
http://magister-janne.blogspot.com/2010/10/religion-vara-eller-inte-vara.html‘
Janne
Varför skall man hitta en mening när det inte finns någon annan mening än den man själv tillsammans med andra människor konstruerar.
Ja, det är väl det man gör inom en religion? Konstruerar en mening tillsammans med andra människor?
Hur menar du. Man tar ju hjälp av virtuella hemliga agenter.
Det kan väl inte vara förenligt med ett demokratiskt synsätt.
En härskare som man inte har kontroll över. Lite som Stalin, Hitler och Berlusconi.
Tänk om dom är psykopater.
Förresten.
Sysslar inte skolan med kunskap?
Är det inte skolans grundläggande syfte att avslöja omoralisk manipulation.
Jag trodde att skola var = kunskap.
Är det inte detta som är syftet så slutar jag med att anstränga mig för gemensamheten.
Jag går i strejk.
Livslångt!
Hur kan de vara psykopater när de inte finns? 😉 De är ju som sagt konstruktioner… Något som vi egentligen har full koll på; vi kan välja hur vi utformar dem, eller välja att inte utforma dem alls. Om man som Janne skriver fokuserar på psykologin bakom religionerna blir detta förhoppningsvis tydligt.
Jag tycker inte att man på något sätt ska undervisa eleverna i religiösa ”lösningar” eller att de ska delta i några som helst religiösa riter, det vet du sedan tidigare inlägg, men att undervisa dem om hur religionen påverkar vårat och andra samhällen är ju helt nödvändigt. Kunskapen om detta är inte konstigare än om någonting annat i samhället, det är därför jag tycker att en stor del av det som nu finns i kursplanen för religionskunskap borde finnas i kursplanerna för samhällskunskap eller historia i stället. Vissa religiösa seder och bruk måste man ju dessutom ha koll på, hur konstiga de än är, för att kunna verka smidigt i samhället; det är ganska konstigt att vi tar tag i varandras händer och skakar dem upp och ner ca 3 gånger när vi möts också, men det kan vara bra att hålla koll på…
Christer
Jag har en strikt kunskapssyn.
Ämnet heter: Absolut tvärvetenskap.
(därav min obstinata uppräkning längre upp i kommentarsfältet)
I varje ögonblick är det skolans plikt att redovisa det nuvarande samlade kunskapsläget helt oavsett ämnets benämning.
Jag gör ingen skillnad på samhällskunskap, historia, religion, naturvetenskap, matematik, logik mm vad som helst.
Allt är en enhet och varje gren bär plikten att absorbera kunskapen från andra grenar.
Annars ruttnar kunskapens träd.
Religion måste därmed anpassas till övriga kunskapsnivåer.
Bibeln och Koranen får helt enkelt skrivas om.
Skall vi leva i en enda gigantisk global gruppgemenskap så kan vi inte fortsätta att tillbedja medeltidens föreställningar och lokala gruppsammanhållande sagoberätelser .
Vi måste med nödvändighet ha en gemensam saga. Den måste med nödvändighet utgå från den nuvarande samlade kunskapsnivån och dessutom vara så utformad att den tål och accepterar ny kunskap.
Gud måste således finnas bortom Big Bang. Inget i kunskapens träd pekar på teism. Deism är fortfarande möjligt. Ingen levande människa kan ifrågasätta detta och samtidigt behålla kunskapens moral.
I annat fall så är din hand med texten ”vi gillar olika” endast en naiv dröm.
Religion är ett släktselektionsubstitut.
I en global värld är gruppen (flocken) gigantisk. Inkludering kräver med nödvändighet en gemensam saga.
Endast kunskapen kan skapa denna saga.
Det andra är bara en dröm.
Anders, nu har jag svårt att veta vad du egentligen tycker är fel med skolans undervisning och/eller kursplanen, konkretisera gärna… (Kursplanen finns här.)
Jag tycker att vi ska läsa om religionens påverkan på människor och samhälle, om religionernas svar på livsfrågor och om vissa seder och bruk för att förstå samhället vi lever i.
Jag skriver om hela tiden för att jag inser att hur undervisningen tas emot av eleverna mest handlar om hur det framställs; det är lärarens inställning som är viktig och det är därför jag gärna hade sett att vissa delar flyttades över till historian och samhällskunskapen där det är naturligare med objektiva granskningar. Av samma anledning är det naturligt att frågor om hur jorden skapades och hur villkoren för vår överlevnad ser ut tas upp i de naturorienterade ämnena. (Jag tror att vi är överens om att religionernas svar på detta inte kan jämställas med de vetenskapliga svaren (även om det nämns när man läser om religioner), och inom kursplanerna nämns inte detta område alls inom religionskunskapen (vad jag kan se), det nämns bara inom geografin och biologin.)
Antagligen är du och jag överens om att vi med hänsyn till objektiviteten när vi läser om religioner har ett problem med lärare som bekänner sig till någon religion, och jag vet att vi båda tycker att religiösa skolor borde vara otänkbara.
Vi är kanske överens. Men jag tror möjligen att jag mer än dig hakar upp mig på den stela ämnesuppdelningen som av tradition finns inom den svenska skolan.
Jag har ända sedan jag själv gick i grundskolan identifierat mig med detta problem.
Janne
Varför skall man hitta en mening när det inte finns någon annan mening än den man själv tillsammans med andra människor konstruerar
Jo, precis som Christer har redan svarat.. tillsammans med andra skapar man mening, men om det finns eller inte finns en mening ska INTE jag säga, det får eleverna själva komma fram till, eller inte…;-)
Pingback: Alliansregeringen anpassar sig till sd | Svensson
Det är klart att det inte är ”vetenskap och beprövad erfarenhet” att ge kristendomen en särställning. Det är en värdering. Om det är en religiös värdering i grunden eller inte låter jag vara osagt. Det finns säkert de som av religiösa skäl anser att kristendomen bör ha en särställning men det kan mycket väl finnas de som har ickereligiösa skäl till det. Men helt klart är att det är en värdering. Skolan ska ju som bekant inte bara förmedla kunskaper. Ni lärare förväntas väl också förmedla alla människors lika värde till eleverna, eller? Det är inte ett dugg vetenskapligt att anse att alla människor är lika mycket värda. Det är givetvis exakt lika lite vetenskapligt att anse att de inte är det, eftersom vetenskapen som sig inte tar ställning till människors värde.
Sedan, angående lärare med eller utan tro: de flesta lärare jag har haft genom sko
lan vet jag inte vad de trodde på. En del har jag sedan i efterhand fått reda på att de är med i olika samfund, en del vat jag fortfarande inte vad de tror på och en del har jag, antingen då jag hade dem eller senare, fått reda på inte hade någon religiös tro. Mina lärare har varit bra och dåliga, och olika skickliga i att ge en opartisk utbildning. Jag känner dock inte igen mig i att de troende lärarna specifikt skulle ha varit sämre på att vara objektiva; jag hade en vikarie i högstadiet som var spritt språngande ateist och han var inte objektiv för fem öre. Han var många gånger direkt kränkande i sina kommentarer mot oss elever som hade en religiös tro, och sedan spelade det inte så stor roll vilken denna tro var. Jag håller med till fullo om att det är viktigt med lärare som kan ge en objektiv undervisning, men vänder mig emot den i mitt tycke något oreflekterade ståndpunkten att religiöst troende lärare per automatik skulle vara sämre på detta än andra. Det finns givetvis troende lärare som kan ha svårt för detta, men det kan ateistiska och agnostiska lärare ha också, liksom både religiösa och ateistiska och agnostiska lärare kan klara av det väldigt bra.
Nej, det stämmer, man är varken objektiv eller skicklig (eller motsatsen) per automatik för att man har en viss tro.