I morse bestämde jag mig för att promenera till högskolan. Det var inte speciellt lockande i mörkret och kylan, men tanken på en fullsatt buss var ännu mindre lockande, så jag pluggade in ett par små lurar i öronen och började missmodigt lunka längs med Lundavägen. (Malmöbor inser genast misären).
Eftersom Bad Religion gjort en låt som heter ”A Walk” valde jag att lyssna på dem, och efter ett par låtar var humöret märkbart bättre. När jag hade kommit till ”The Answer” var humöret på topp och hjärnan började fungera.
”I don´t believe you have the answer, I´ve got ideas too”
Någonstans vid Centralstationen var det dags för ”I Want To Conquer The World” och kinderna blossade. Jag var nära att höja näven och brista ut i ett spontant ”Viva la Revolución!” till närmsta snubbe med palestinasjal!
”I want to conquer the world, give all the idiots a brand new religion,
put an end to poverty, uncleanliness and toil,
promote equality in all my decisions…”
I går pratade Mats och jag om musik i undervisningen.
Förutom att höja humöret har Bad Religion i 30 år bevisat att punkrock inte behöver innebära simpla texter med hjärndött innehåll. De har hittat en enkel och slagkraftig form att framföra sina åsikter på. Åsikter som ibland kan vara kontroversiella, men alltid framförda med ett gott språkbruk och grunden till givande diskussioner.
Jag hoppas att det finns fler pedagoger där ute som inser värdet av att använda olika sorters texter i skolarbetet. Elevernas små mediaspelare och telefoner i klassrummet innehåller lyrik som grund till hundratals lektioner inom olika ämnen!
I låten ”A Walk” sjunger Greg Graffin:
”I’m going for a walk, not the after dinner kind
I’m gonna use my hands, and I’m gonna use my mind
and I’m gonna build a world, independent and exempt
All alone I’ll be an empire, with no mortgage and no rent”
Diskussioner med grund i musiktexter kan väcka intresset hos eleverna och få dem att ta en mental promenad, utanför sina vanliga gränser.
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, grundskolan, gymnasiet, gymnasieskolan, utbildning, lärare, pedagogik, flumpedagogik, musik, Bad Religion,
Christermagister 
Jo det handlar kanske om att inse populärkulturens kraft. Jag tror att många lärare fortfarande väljer att administrera en dold kanon av fin kultur som de känner sig hemmastadda i.
Det blir liksom lättare att sätta betyg då!
Som gymnasielärare i svenska är det min förbannade plikt att ge eleverna möjlighet att orientera sig i litteraturhistorien och ta del av klassikerna (även om jag inte förstår varför kanon skulle vara dold, Mats). Däremot hindrar väl inte detta kursplanefaktum oss från att behandla även nutida skönlitterär text?!?
Eller som det står i målen: ”Ett historiskt perspektiv i studierna skall ge kunskap om liv och tänkande i det förflutna, samtidigt som kunskapen om nuet därigenom skall få djup och bredd.” Med ”litteraturläsningen och språkstudierna i centrum”.