Vårdstrejken är över. (AB, DN) Tack och lov har jag inte drabbats av den överhuvudtaget, jag hade t o m glömt bort att den fortfarande pågick. Jag har alltså inte engagerat mig alls. Jag tyckte från början att det verkade vara en hopplös kamp som fördes av Vårdförbundet.
Resultatet tolkas av en del som århundradets flopp (DN):
– Vi har kämpat i sex veckor och patienter har lidit för 0,5 procentenheter. Jag kan inte tänka mig en enda sköterska som är nöjd med det här avtalet.
Av andra ses det goda resultatet som en sporre och ett förhandlingsvapen:
– Det är bara att gratulera Vårdförbundet till lägstalönen. Det kan bli någon form av riktmärke för andra.
Det var precis det här som gjorde att jag såg kampen som hopplös. För visst kan jag tycka att syrrorna är värda mer, men det finns det andra som också är. Det ekonomiska läget och förhandlingsklimatet gjorde att Vårdförbundets krav var omöjliga att uppfylla fullt ut. Det hade inneburit ekonomisk kris. Utan att analysera det här närmare så tycker jag att syrrorna ska vara nöjda med det de fick, och att det är synd att det behövdes en strejk för att inse det.
Hell-man har skrivit något viktigt om det här. Han utgår från att politiker och arbetsgivare gamblar med att personalen inte säger upp sig, trots att de är besvikna, och skriver att det kan gå snett:
Politiker och arbetsgivare måste snart avkrävas svar på hur de ska lyckas rekrytera till – och behålla folk i – ett stort antal yrken, såsom exempelvis sjuksköterskor, lärare och socialsekreterare.
Länkar till andra bloggar om:
avtal, avtalsrörelse, konflikt, läraravtal, lärare, löner, offentlig sektor, sjuksköterska, sjuksköterskor, sjukvården, skola, skolan, strejk, Vårdförbundet, vårdstrejken,
Christermagister 
