”You and I are underdosed and we’re ready to fall
Raised to be stupid, taught to be nothing at all
I don’t like the drugs but the drugs like me
There’s a hole in our soul that we fill with dope
And we’re feeling fine
I don’t like the drugs but the drugs like me”
(Marilyn Manson)
I januari skrev jag ett inlägg om medicinering. Då hade det privata vårdföretaget Hälsokällan lockat kunder med allsång och en läkare i Eslöv som dömts för att ha skrivit ut narkotikaklassade läkemedel på felaktiga grunder hade överklagat med hänvisning bl a till att han ville ha prövat om han brutit mot ”vetenskap och beprövad erfarenhet eftersom han varit ute i ett gott syfte.” (SydSv)
Om utvecklingen inom sjukvården fortsätter åt samma håll som skolorna gjort efter friskolereformen så kommer vi snart att se annonser av typen: ”Läkarintyg varje gång!” och ”Välj själv vilken medicin du ska ha, vem vet bättre än du?!”.
I dag blir jag riktigt upprörd när jag läser artikeln ”Fick diagnos efter 20 minuter” i Expressen. Reportern spenderade 20 min hos en privatpsykiater och beskrev symptom hos en ganska normal människa i dagens samhälle. Resultatet blev antidepressiv medicinering med obestäm längd, kanske resten av livet!
Jag kan förstå att man ibland behöver medicinera någon som är så djupt deprimerad att de är oemottagliga för samtal och terapi, eller för att akut förhindra ett självmord, men den här slentrianmässiga medicineringen har jag dåliga erfarenheter av. Det är att lösa problemen från fel ände. Det gör att man inte tar tag i det verkliga problemet. Rådet ”att dränka sina sorger i alkohol” trodde jag inte var något som läkarkonsten ställde sig bakom!
Läs också: ”Kanske får för många barn diagnosen” och ”Vanlig medicin fördubblar risken för självmord”
Länkar till andra bloggar om: sjukvård, privat sjukvård, medicinmissbruk, missbruk, droger, politik, alliansen, regeringen, samhälle, bipolär light, Lamictal, psykiatri, psykologi, psykisk sjukdom, depression, Marilyn Manson,
Christermagister 
En sak jag undrar är hur dom gjorde förr i tiden när det inte fanns antidepressiva läkemedel?? Åt man Johannesört eller fick elchocker?
Livet är upp å ner och jag tycker att man alldeles för lättvindigt skriver ut psykofarmaka som om det skulle vara lösningen på allt.
Jag är själv född 77 och skulle lätt bekriva min generation som ”The Prozacgeneration”.
En orsak till människor psykiska ohälsa kan vara att man idag inte tar sig tid med varandra.
Ja, den sämre kontakten med människor och stressen i dagens samhälle leder säkert ofta till ”psykisk ohälsa”. Tiden räcker aldrig till och lönen är inte tillräckligt hög för att du ska kunna skaffa alla de där sakerna du MÅSTE ha för att må bra.
De senaste åren har dessutom tendensen att förklara allt med diagnoser ökat. Tänk bara på alla bokstavskombinationer i skolan!
Så fort du har diagnostiserat ett tillstånd så kommer den moderna och rationella människan på ett botemedel i form av medicin…eller är det bara läkemedelsbolagen?
Psykofarmaka har sin plats i det moderna samhället, men ska användas ytterst försiktigt! Särskilt när det gäller barn. Jag har haft elever i de lägre tonåren som fått antidepressiva piller av en läkare, och sömnmedel av en annan…för att kompensera…