Skolverket vill satsa ”minst 1,3 miljarder” på fortbildning av landets mattelärare. (DN)
Visst är det bra med fortbildning, särskilt i didaktik, men Johan Wendt har också rätt i att det inte räcker med att ”kasta en påse pengar på lärarna” (SvD):
”problemet med sjunkande mattekunskaper går inte att lösa med att kasta en påse pengar till fortbildning av en lärarkår som redan går på knäna av för hög arbetsbörda. Problemet för svensk matematikundervisning ligger snarare i för få timmar matematik på schemat, storleken på klasserna och att varje elev får lite tid att individuellt diskutera med läraren. Vill någon elev rusa iväg i sina studier eller om någon elev har halkat efter så hinner inte lärare med dessa elever oavsett om lärarkåren får fortbildning eller ej.”
Det här ämnet har förstås anknytning till förra veckans inlägg ”Striden om tiden”. På ett plan har vi kampen om lärarnas tid som ska fördelas vad gäller fortbildning, planering, undervisning, efterarbete och alla andra mer eller mindre relevanta uppgifter som ingår i yrket och på ett annat plan måste elevernas tid fördelas mellan olika ämnen.
De stora organisatoriska frågorna handlar om att se till att lärarna får fokusera på sitt huvudsakliga uppdrag, alltså att skära ner på de där ”mer eller mindre relevanta” uppgifterna som tar så mycket tid, och på att organisera elevernas tid mer tematiskt; jag har skrivit det så många gånger, men det tål att skrivas igen, det är helt vansinnigt att samtidigt försöka undervisa grundskoleelever i 16 olika ämnen som alltför ofta inte har någon klar koppling till varandra och att låta runt tio olika lärare slåss om elevernas uppmärksamhet varje vecka.
Länkar till andra bloggar om:
skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik
Christermagister 
Pennies from heaven.
Johan Wendt vill ha del av kakan det utgör en del av inlägget, men visst har han rätt att intresset betyder enormt mycket. Mina erfarenheter är att vi helst bör ha både kunniga och intresserade lärare i varje ämne. Flertalet av de lärare som undervisar på lågstadium har varken intresse eller kunskap. 25% har inte någon matteutbildning alls i sin grundutbildning och resten har en helt otillräcklig.
Att utbilda lärare kan göra viss nytta. Men det bästa är att ha specialutbildade och intresserade lärare i matte och naturkunskap. Ta bort ”allmännläraren” från utbildning i matte, i naturvetenskapliga och i tekniska ämnen. Där behövs stor kunskap och ett brinnande intresse.
Vi bör följa upp Jan Björklunds förslag om lektorer som kan sättas i spetsen för mindre kunniga lärare som de styr och lär upp. Små tillfällighetsutbildningar räcker inte – det behövs utbildning på plats varje dag år efter år.
Strunta i tillfälliga småutbildningar. Använd inte pengarna för att ge lärare fritt. Använd dem för att betala välbetalda lektorer som leder och lär på plats. En lektor skulle kunna leda utbildningen på mer än en skola. Han skall bibringa intresse och samarbeta så att kurserna fångar lärares och elevernas intresse. Det ger närutbildning varje dag under all framtid. Men då måste en verklig kraft få en lön på 45 000 eller 50 000 i månaden. Plocka bort några rektorer och bypolitiker, så finns pengarna där utan stora extra utbetalningar.
En väsentligt förändring blir det om Sveriges rektorer lämnar sitt
älsklingskoncept, lärarlaget, och övergår till ämneslag, som det
var förr. Arbetslag tvärs över ämnena blir aldrig annat än elev-
vårdskonferenser. Mattelärare utvecklar sin undervisning bäst
genom samtal med andra mattelärare. Sen är det sant att gymnasierna
tappat sin ämnesexpertis efter det att kommunerna i strid med skollagen (§)
rensat bort alla med forskarutbildning (lektorer).
Kan inte annat än instämma. Just nu ingår jag i arbetslag för estetprogrammet. Det är jag matteläraren, en historia/samhällskunskapslärare, och 6-7 bild- och musiklärare. Jag undervisar sex olika klasser, varav en enda på estetprogrammet… Jag känner mig ärligt talat både överflödig och oviktig i arbetslaget, samtidigt som jag känner ett skriande behov att behöva bolla dagligen med andra mattelärare, något som försvåras av strukturen med arbetslag. För mig är det tydligt att det hela är fucked up, och att det absolut inte gynnar elevernas kunskapsutveckling i matematik.
Jag är inte lika negativ till elevcentrerade arbetslag men jag kan bli rent chockerad över den negativa inställning en del skolledningar har till samarbete mellan lärare med samma ämneskompetens. Jag undrar om det hänger ihop med den absurda inställning till tema som något tidsbesparande. Tema kräver mer och annorlunda ämnesdjup än vanliga undervisning för att bli lyckosamt och när det verkar som det hinner med mer är det för att det sveper omkring på ytan. Samma effekter som elevcentrerade arbetslag kan få.
Vi diskuterade ett gäng kollegor våra erfarenheter av hur matematikundervisning ofta är numera och såg en del slaviskt avbetande av tal som tecken på vilka stora kompetensbrister det finns hos vissa ”mattelärare”. Citatet från slöjdläraren som tagit några mattekurser om att ”det är så enkelt att bara sitta av mattelektioner och att det inte behövs något runt omkring” avslöjar vilken okunskap vissa har om vad ämnet kräver av läraren. Den här mattesatsningen är oerhört välbehövlig. Sen kan man förstås fundera hur den ska riktas när det finns så många olika hål bland lågstadielärare, mellanstadielärare och lärare med huvudfokus på andra ämnen.
Arbetstidssdiskussionen är en viktig frågeställning även för matematik men den här satsningen är värdefull även som en självständig insats.
Vidi och Jan! Ni har så rätt. Jag skulle gärna sagt det själv.
Vidi! Vi måste ha ämneslag med egna lokaler och koncentrationsläsning och möjlighet att verkligen jobba hand i hand. Kommunerna har betett sig illa mot skolan på många sätt.
Jan! Det är så riktigt. Det räcker inte med småkurser. Om jag tolkat nyherna rätt, så är det just sådana meningslösa åtgärder som politikerna vill sätta in. En slöjdlärare med en månads matteutbildning, utbildad av någon som aldrig själv undervisat.
Vad skönt att vi är överens. Ingen brukar vara överens med mig.
Jag är ofta överens med dig, även om jag kan hoppa till och känna tveksamhet inför en del långtgående förslag och mycket kraftfulla formuleringar.
Mycket viktig kommentar om småkurser. Matematikpengarna får inte användas för ännu mer ytkunskap. Lite duttande med matematikutbildning så att kommunerna har fler likformiga klossar (lärare) att flytta runt och hålla nere lönerna för. Istället rejäla satsningar på de som har rejäla förkunskaper i matematik så att de kan nå ett riktigt ämnesdjup.
Jan! Vi har olika bakgrund. Jag har levt i ett skolsystem som varit bra från början och bara blivit bättre. Jag och kollegor har många gånger fått lancera nya grepp och lyckats bra. Bästa ingenjörer. Elevergrupper som klarat universitetsstudier bättre än universitetet någonsin uppleft. Framgångar hela vägen.
Du och många andra lärare upplever motgångar. Dels är skolan stökigare nu, dels har lärare mindre inflytande. dels har lärare i allmänhet inte haft den tur jag ofta haft.
Jag ser att skolan kan bli 599% bättre än den är nu för jag har uppleft skolor som har varit 600% bättre. Du har inte sett verkligt fungerande skolor. Du ryggar för långtgående förslag som måste till, men som verkar helt omöjliga i den ynkliga röra som skolan oftast är idag.
Jag håller självklart med dig om rejäla satsningar. Själv jobbade jag med rejäla satsningar i Afrika. Det gick fantastisk bra ett år. Vi fick komplimanger. Det gick för bra! Den rektor jag arbetat med blev utnämnd till chef för universitetet.
Jag tvingades då arbeta med en totalt oduglig rektor som var släkt med kungen och som jag inte rådde på. Han förstörde allt vi byggt upp på ett år, på mindre än en vecka. Därför vet jag att bara folk som kan skola skall leda. Bypolitiker och rektorer är gift!
Vi har olika erfarenheter. Erfarenheterna styr oss.
Jag har ju erfarenheten att mycket är bra i vår svenska skola. Jag har ju också underlag för att hävda att svenska skolan ligger bra till i jämförelse med övriga världen. Vi har i och för sig sjunkit tillbaka till från de absolut bästa nationerna men vi har många fler länder efter oss än före. Jag är nyfiken på dina förslag kring hur skolan kan bli bättre men precis som många av de reformer som drabbat skolan skulle även dina förslag kunna leda till försämringar om de inte analyseras utifrån svenska elevers förutsättningar. Din berättelse visar också på ett annat problemområde, hur skapar man en stabilt bra skola. Hur ska den överordnade organisationen, rektorstillsättningar, lärarutbildning, mm utformas för att dina lösningar ska hålla under lång tid?
Du säger bra. Men bra kan bli mycket bättre. Och många skolor är inte ens bra!
Att utgå från elevers förutsättningar är ett viktigt krav. Skolor gör inte det! Hade de gjort det, så hade det inte funnits underkända eller elever som inte klarar studierna. Varje misslyckande för elever är ett misslyckande för skolan. Det visar att förutsättningarna inte beaktats!
Skolorna nu är verkligen inte stabila. En del läggs ned, andra faller samman. Skolk och mobbing ökar. Stabiliteten ligger i samförstånd, samarbete och välskött ekonomi. Där missar dina skolor. Vi hade totalt samförstånd och samarbete och glänsande ekonomi.
Ledningen ligger för långt från verksamheten. Det behövs snabba beslut. Där är friskolor bättre. Jag har ett exempel där tre flickor mobbade en fjärde. Rektor bad politikerna om att få skilja de tre flickorna från skolan, men fick inget svar. De kontaktade en gång till, men inget svar. Sedan duschade de tre flickorna offret och kastade ut henne våt i vinterkylan. Då äntligen reagerade kommunen. Flickan blev så förstörd att hon blev sängliggande svårt sjuk i 3 á 4 år.
Kommunpamparna är inte där. Rektor är inte där. Fler och fler böter och ersättningar betalas ut för grov mobbing. Men lärare behöver inga bypolitiker eller rektorer. Vi har visat det. Lärarna är de som har utbildning och erfarenhet – varken politiker eller rektorer har det! Lärarna är där, men var finns ledningen – den saknas när den behövs. Full makt och ansvar för lärarna!
Skolorna är för stora. Alla skall vara sedda och alla känna varandra. Anonymitet föder skolk och mobbing. Ingen ser, ingen hör, ingen förstår. Då händer det som en blixt från klar himmel.
Jag tycker det är viktigt att moderera med att skolorna håller hyfsad standard. Det är viktigt att inse att det finns betydande risker för att svenska skolorna kan försämras rejält. Frälsarläror av olika märken har inte lett till något positivt än så länge.
Jag blir också upprörd över skolproblem som inte åtgärdas av de som roffat åt sig befogenheterna men verkligen inte tänker ta något ansvar. Jag vill också ändra på hur saker bestäms men hoppas på evolution istället för revolution när det gäller detta.
Intressanta synpunkter kring det här med matematikundervisning. Funderar kring att det vi ser i skolan speglas av synen i samhället på teknik och naturvetenskap varit ned prioriterat under många år.
Frågan om ledarskap är viktigt. Oavsett om vi älskar rektorer eller inte så måste det vara någon på skutan som talar om vart vi är på väg. I ert fall är ju problemet att skutan hamnat fel från början och ni hamnat i det jag kallar felträsket. Ni har ju inte under tjugo års tid lyckats göra rätt från början i den mål- och resultatstyrning som ska prägla skolan. Ni har inte lyckats med att omsätta VADet till strukturerad undervisning utan låtit er styras av mer eller mindre flummiga idéer från den sk vetenskapen.
Samtidigt verkar ni inte riktigt ha studerat kraven i de nya styrdokumenten. Det är väl därför det allmänna bråket kan fortsätta. Sått igång och bygg om undervisningen istället.
Dessutom berörde jag detta ämne kort i ett eget inlägg http://pluraword.blogspot.com/2011/08/rakna-med-brak.html#comments
Min synpunkt är att ämnesdjupet hos de som ska undervisa matematik är för litet så att det inte finns en chans för muntlig matematik, riktig formativ bedömning eller ens genomgångar av tillräcklig klass. Jag oroas över att pengarna satsas på ytan återigen, didaktikkurser gör ingen nytta när ämnesdjupet för att bearbeta dessa kunskaper saknas.
Tyvärr det här är ett område som de nya styrdokumenten inte gjort något åt. En av de viktigaste medlen för att vända utvecklingen rätt vore att höja lönerna för fullutbildade matematiklärare men de satsar kommunerna på sämsta lönepåslaget möjligt. Vi andra mattelärare har redan bättre sätt att undervisa på men vi är för få och ytterligare några lämnar yrket i år av ren ilska.
Pingback: Storsatsning på matte, jubel och fröjd? « You're no different to me
Glöm inte intresset. En bra mattelärare måste ha ett brinnande intresse. Men kunskaper? Den som har ett brinnande intresse skaffar sig snabbt allt mer kunskaper. Det är vad intresse åstadkommer. Lärarna måste tända elevernas intresse. Matematik är spännande. Den fångar tillväxt, spel, navigation, filosofi och allt. Vet ni att man kan mäta jordens omkrets med två meterlånga pinnar? Att navgation till sjöss var ren matematik innan sateliterna kom upp?
Jag läste ”Matematik för miljoner” av Hogben 800 sidor över en natt (eller två) och blev intresserad. Sedan läste jag lätt in hela gymnasiets matematik på ett par veckor. Intresset gör att allt blir så otroligt enkelt. Jag var aldrig intresserad av franska och engelska.
Ja, engagemanget är avgörande, men det finns ändå en stark koppling mellan ämnesdjup och engagemang. Sen behövs ämnesdjup i pedagogik och engagemang i eleverna men det finns ingen konflikt mellan detta och annat engagemang som en del verkar tro. Den som kan engagera sig i biologi, fysik, historia … har större chans att uppnå elevengagemang än den som inte är engagerade i något.