Återigen känner sig en grupp experter överkörda av Björklund. Den här gången handlar det om förändringar i kursplaneförslaget för geografi (länk) och jag undrar om inte ministern snart kommer att uppleva problem med att rekrytera expertis …
Jag tänker inte säga mer om dessa förändringar eftersom jag inte är säker på vad de består av, men jag måste ändå kommentera ett uttalande:
Att kunna namnet på länder och huvudstäder i Europa, att kunna de största sjöarna i Sverige, att kunna namnen på de svenska landskapen, det är inte gammeldags, säger Jan Björklund. (SR)
Om inte drillning av de svenska landskapen är omodernt, då undrar jag vad som är det… Det är väl inget fel med att kunna dem, men världen har blivit så mycket större (mindre ?) än tidigare när det var ”elevnära” kunskaper på mellanstadiet. I dag är antagligen Mallorca, Phuket och Bagdad mer relevanta platser och vi kan ju inte pressa in allt!
Uppdatering: Jan Björklund skriver en replik i SVD och jag ger honom rätt; fakta och samband hör ihop (och han nämnde inte landskapen 😉 ).
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, Jan Björklund, kursplaner, geografi,
Christermagister 
Hur roligt är inte det här!
Jag är ett exempel på misslyckad geografiundervisning. Metodiskt tuggade vi oss igenom landskap för landskap och drillades i sjöar och berg. Blindkartorna låg i blåstencilerade högar och veckoproven avlöste varandra.
Idag tror jag att Dalsland ligger i Norrland….
Om inte Dalsland gränsar till Dalarna är det något fel på kartritarna…
Jag är ganska säker på Götaland, Svealand och Norrland (och Skåne förstås 😉 ).
Jag hoppas du kan alla städer i Skåne. Det tror Göteborgaren att han kan.
Du avslöjar dig med ditt exempel. Du vet ungefär var Dalsland ligger!!
Dalsland tillhör mitt län Västra Götaland så jag kan åka på mitt kollektivtrafikkort ända upp till Säffle.
Pingback: Är Christer Sveriges roligaste specialpedagog? « Tysta tankar
Vad roliga ni är, ätan, viskan, sniskan…är väl Hallands floder.
Men de där professorena är ute i ogjort värder.
Är ungarna så duktiga att de kan dra konklusioner om hållbar utveckling kopplat till geopolitiska spörrsmål i åtta års åldern?
Vuxna lyckas ju knappt med det.
Det är skillnad att sitta i sina elfenbenstorn och tycka. Och förlov sagt så är det inte Björklund utan hans fackmänn på departemaentet som gjort detta och de har helheten och inte några suboptimeringar som på lärosätena.
Nu ska vi se … den största ån i Skåne är väl Rönne å som rinner ut genom Ängelholm i en härlig krok genom stadens centrum.
Jag tror Helgeå är större!
Jag kan hålla med om att tragglande av Sveriges län kanske inte bör vara lika centralt.
Men håll med om att det ligger en hel del i att kunna följa en debatt och veta på ett ungefär vart Washington, St Petersburg, Johannesburg, Guangzhou och även Örebro eller Säffle ligger.
Annars har man ju ingen koll alls när det börjar refereras till dessa på TV eller internet…
En global värld – javisst. Men man måste även ha en viss lokalkunskap – även om man kanske inte skall överdriva den delen
/K
Ja, jag håller med om det.
(Men att veta var Rönne å ligger (se kommentar ovan) är det ytterst få som har något behov av! 😉
Jag har så svårt att se att det skulle finnas en motsättning – varför inte både och. Tyvärr hittar jag inte hela ”Björklunds” förslag någonstans så jag vet inte vad som eventuellt tagits bort och ersatts. Däremot tycker jag att det är märkligt att det i Skolverkets förslag under centralt innehåll för både 4-6 och 7-9 står: ”Namn och läge på länder, regioner, städer, hav, sjöar, floder, bergskedjor och öknar som eleven möter i undervisningen.” men man skiver inte fram att eleverna ska ha lärt sig något av det. Att bara se ”kartkunskaper” som ett medel i geografiämnet tycker jag är lite snålt, med tanke på att just att veta var ”saker ligger” är en ganska så praktisk vardagskunskap. För somliga Rönne å, för andra Hudson River…
Och den som inte tycker att det här dessutom är urkul – oavsett om du är 10 eller 70 – har inte jag träffat på ännu…
http://www.wartoft.nu/program/seterra/
Nej, jag håller med, det finns egentligen ingen motsättning. Problemet uppstår mest om det blir så att mellanstadiet ägnas åt Sverige och Europa medan världen får vänta. Jag tycker att det är illa när 12-åringar inte har en aning om var Sydamerika ligger men kan Sveriges alla landskap. Jag har överhuvudtaget lite svårt för det här detaljerade ”från delen (närheten) till helheten” synsättet. Jag börjar hellre med helheten (världsdelar, länder) för att sedan gå in på detaljer. (Självklart måste man ha koll på närområdet, men för de flesta av mina elever i Malmö är Bagdad bra mycket aktuellare att hålla reda på än Gästrikland.
Men håller du egentligen inte med Major, flåt, Minister Björklund då ?
Såvitt jag kunde uttolka så förespråkade han inte ngn speciell ordning, eller att man måste kunna just Sveriges landskap på sina fem fingrar -utan bara just det faktum att man inte kan börja prata om de ”stora” ämnena utan att faktiskt kunna lite världsdelar, städer, länder, områden osv
Om man sedan börjar med kontinenter och hav, eller med byar och kommuner är väl en annan sak ?
Denna debatt handlar väl (?) om om man överhuvudtaget skall låta eleverna lära sig geografi ”utantill medels traggling” eller bara ”flumma” utan så konkret inlärning !?
Bjärklund replik tycker iaf jag var rätt bra:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/fakta-och-samband-hor-ihop_5660547.svd
/K
Det är möjligt att jag håller med Björklund. Som jag skriver i inlägget har jag inte full koll på vilka ändringar det faktiskt gäller.
Däremot tycker jag att inlärning av landskapen är riktigt mossigt, OK för att veta ungefär var några av de största finns, men alla och exakt placering? Nej tack!
Att kunna välja ”från helhet till del” eller från ”del till helhet” har ju varit både den största fördelen och den största nackdelen med de nuvarande kursplanerna.
Visst var det på ett sätt helt fantastiskt att jag och kollegorna kunde bestämma helt själva hur vi gjorde på vår skola. Men hur kul var det för elever som flyttade, eller kanske kom till samma 7-9-skola från olika 1-6-skolor?
Sen finns det ju inget som hindrar att vi pratar med eleverna i både tvåan och femman om Bagdad och en massa annat som de faktiskt inte behöver kunna – just då enligt kursplaner och kriterier… Vi ägnar ju rätt mycket tid i skolan även åt det som inte inryms i exakta uppnåendemål eller betygskriterier.
Just det problemet försöker man ju lösa med ‘centralt innehåll’, om jag förstått saken rätt. Det finns inget som hindrar att man pratar om Baghdad i någon årskurs, men avsikten är att hindra att man hoppar över det i given årskurs. Den som flyttar från öster till väster, eller söder till norr, ska kunna göra det i trygg vetskap om att där inte är bitar av kursen som försvinner på vägen.
Pingback: Två saker till om icke-hierarkisk kunskap | Björn – om skola och utbildning