Återförstatliga skolan?

Bör vi ha en statlig eller kommunal skola?

Det är en högst aktuell fråga som antagligen kommer att
dominera debatten ett tag framöver nu när till och med
lärarfacken har gått i clinch.

Lärarförbundet har tillsammans med SKL (?… !) publicerat en undersökning som enligt dem visar att sveriges lärare inte vill ha tillbaka den statliga skolan. Det som är underligt är inte bara att man gör gemensam sak med en uppenbart partisk arbetsgivar-organisation utan också att man tydligen grundar sin slutsats på att bara en procent av 800 st tillfrågade lärare anger återförstatligande som en av de två viktigaste åtgärderna för att höja resultaten i skolan.
….För det första tycker jag inte att en generell resultathöjning är det främsta argumentet för ett återförstatligande, utan jämlikheten och kampen mot segregationen, och för det andra är metoden att bara ta med respondenternas två högsta prioriteringar tveksam.
….Lärarnas Riksförbund presenterar helt andra resultat. Enligt deras undersökning av samma fråga anser 89 procent av lärarna att kvaliteten inom skolan skulle förbättras om statens ansvar för skolan ökade. …………… (Statistik är lustigt!)

Lärarförbundet uttalar sig här och Lärarnas riksförbund här och här.

Jag har tidigare sagt att jag är för ett återförstatligande, men jag kan inte påstå att jag är säker i det ställningstagandet… Kylan förlamar mina tankar¹, men jag tycker att den här ledaren i GP lägger fram saken på ett bra sätt; ”Låt kommunerna sköta skolan efter lokala förutsättningar, men se till att staten garanterar att alla elever får en likvärdig utbildning.
….Visserligen tycker jag att det är ganska oväsentligt att tala emot ett återförstatligande med argumentet att det inte fungerade så bra tidigare, men trots många kommuners uppenbara oförmåga att styra verksamheten på ett gott sätt finns det någonting lockande med tanken på ett mer lokalt styre… Finns det en medelväg?

¹ Vi har inte drabbats av snö här i Malmö ännu men det är kallt i lägenheten och jag bränner värmeljus i stället för att lufta elementen eller ringa hyresvärden…

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

27 kommentarer till Återförstatliga skolan?

  1. Jan Lenander skriver:

    Som mattelärare blir jag djupt upprörd över SKLs och Lärarförbundets okunniga användning av statistik. Hur inkompetenta inlägg ska vi behöva stå ut med?

    När det gäller förstatligandet är jag precis som du sökande efter en kompromiss men SKL och Lärarförbundet sopar ju även segregationen under mattan. Detta är djupt omoraliskt gjort!

    • Christermagister skriver:

      Tyvärr kan jag inte tro att de är så okunniga, jag tror att de är ute efter att ”vinna rubriker”. Att man medvetet förvränger medlemmarnas åsikter på det sättet är också djupt omoraliskt!

      • Jan Lenander skriver:

        Jag tycker det är inkompetent att tro att man lura lärarkåren med så tillvrängd statistik. Du har dock säkert rätt i att det är med vilja de vränger på statistiken vilket är djupt omoraliskt.

        Ett försvar av lärarförbundet har varit att de förstås ska ta till vara sina medlemmars intresse, det är fackförbundets uppgift. Min syn är att de representerar sina medlemmar även moraliskt och att deras agerande är djupt upprörande och det blir bara ännu värre av om de tror att de kan skaffa sina medlemmar ekonomisk vinning.

    • Plura skriver:

      Statistik är möjligheternas konst.

      Det jag vill bevisa är alltid rätt fast alla har samma underlag. Å enasiden hett av bara den i ena foten å frost å andra foten. Mitt i mellan normalt.

      • Jan Lenander skriver:

        Nej och åter nej, statistik som vetenskap handlar om att tala sanning även om slumpmässiga företeelser. Krav på en kurs i statistisk slutledning till alla forskare, beslutsorgan etc. som tänker använda statistik för sina argument.

      • Plura skriver:

        Kära Jan, var inte så puritansk. Både du och jag vet att statistisk är både normalfördelade och stokatstiska i sin företeelse samt allt däremellan.

        Så det viktiga är vilken hypotes man sätter upp för att statistiskt bevis saker och ting. Ta bara ett kärt ämne oss emellan som har att göra med kundnöjdhet. Ett ytterst subjektivt ämne. Använder du NKI använder du bäst regretionsanalys. Men om du använder behovsanalys är det en annan statistisk metod, som jag just nu inte kommer ihåg namnet på.

        Så i botten är sannorliketen lika med att det är sannorlikt att det som hände i Harrisburg har hänt.

        • Jan Lenander skriver:

          Inom företagsvärlden användes statistik för att bevisa det man vill och utåt används det förstås ofta fortfarande på det sättet. Internt används statistik alltmer enligt vetenskaplig praxis. Det är en stark trend mot att använda statistik på ett professionellare sätt. Skolan bör ligga i framkant!

  2. Mats skriver:

    Jag tycker vi börjar med posten, järnvägen och Televerket . Om staten lyckas sköta dessa verksamheter kanske de kan få ta ansvar för en liiiiiiiiiiten byskola!

    • Christermagister skriver:

      Är det din kompromiss? 😉

    • Jan Lenander skriver:

      Jag tycker dina tre exempel är typiska tjänster som staten bäst håller fingrarna ifrån så länge de inte är duktigare.

      Skolan har däremot både myndighetsansvar och likvärdighetsansvar och kommunaliseringen var ett stort missgrepp. Det vore väldigt trevligt om även Mats kunde hänga med på tåget för att söka en kompromiss. Jag tror att du verkligen kan uppleva segregationen som ett allvarligt problem.

    • Plura skriver:

      Vadå Televerket, Posten och Järnvägen?

      Inget av det finns.

      Posten är nordisk och ägs av danskar och svenskar. Televerket heter TeliaSonera och ägs av svenskar och finnar och sist men inte minst. Rälsen ägas av staten men trafiken drivs av en förfärlig mängd operatörer där statliga SJ är en operatör. Summa summarum det är lika dj-v som i skolansvärld.

  3. Petter skriver:

    Kompromissen tycker jag är att vi går åt båda håll samtidigt. Vi centraliserar huvudansvaret för skolorna, dvs. staten tar återigen över. Samtidigt så ger vi den enskilda skolan mer makt att sköta sitt och skolverket kontrollerar precis som idag.

    Staten fördelar pengarna efter behov till skolor – den enskilda rektorn får makt över den pedagogiska vardagen och att styra sin skola.

    • Christermagister skriver:

      Frikopplar kommunpolitikerna helt alltså… Den lokala makten hamnar hos personer som är insatta i skolan.

      Det låter bra!

    • Bra kompromiss. Och om man släpper lärararnas bästa och istället tittar ur elevernas, kundernas, perspektiv är det otroligt viktigt att förutsättningarna är de samma var man än råkar bo. Inte minst för de elever med särskilda behov. För dem är det i dag kanske ännu mer lotteri än för de ”normala”… Det talar för statligt ansvar.

      De flesta rektorer är kompetenta och kämpar för sina elevers rättigheter så de söker resurser för anpassningar. Så gärna mer ansvar till dem.

      Kommunerna kan vi runda, de ska prioritera mellan sin egen studieresa till sydligare nejder och skolinvesteringar eller skolkostnader. Så de har det svårt i vissa kommuner.

      Men det vore också härligt om det blev enklare och tydligare processer för hantering av extra resurser till barn med särskilda behov. I dag händer det att kommuner förhalar ärenden, att de bara säger att pengarna är slut eller att beslut inte protokollförs. Vad ska då en fötvivlad förälder överklaga eller anmäla! Den här processen och dess beslutsgrunder blir antagligen tydligare om staten står för hanteringen.

      • Christermagister skriver:

        Precis, uppdraget i första hand!

        Processen för hantering av extra resurser till barn med särskilda behov är på pappret väldigt enkel och tydlig; om någon (lärare, elev, förälder) framför en oro för att en elev är i behov av särskilt stöd så är rektor skyldig att tillsätta en utredning. Om utredningen visar att eleven är i behov av särskilt stöd så är skolan skyldig att ge det. Punkt slut. Det ska inte vara något snack om diagnoser eller pengabrist och utredningen och besluten ska förstås protokollföras. Går det inte till på det sättet så är det det som föräldrarna måste överklaga eller anmäla.

      • Jan Lenander skriver:

        Kommunerna sitter ofta i knät på olika väljargrupper så att de kan välja att satsa på 100 byskolor istället för att erbjuda fullvärdig undervisning eller sporthall istället för behöriga lärare. Ja den här kompromissen är ganska bra och ur elevperspektiv ett riktigt bra val.

        Kompromissen kortsluter tyvärr inte SKL som lyckats gör sig till fiende med hälften av lärarkåren. Orättvisor, mygel och rent förtal av sina arbetstagare gör dem till en av arbetsmarknadens allra sämsta arbetsgivareparter. Långsiktigt är det här förstås ett ganska stort problem för jag räknar med fortsatt sjunkande lärarkompetens som resultat av den fortsatta statussänkningen.

        • Christermagister skriver:

          Vad ska vi med SKL till om vi rundar kommunerna? Någon form av mer lokal arbetsgivare och lokal övergripande organisation behövs säkerligen, men det bör ju i så fall vara en statlig underavdelning; kanske regionsbaserat under Skolverket?

          • Jan Lenander skriver:

            Jag uppfattar kompromissen som att kommunerna får behålla arbetsgivaransvaret för en majoritet av lärarna och de verkar rätt nöjda med att låta SKL vara stora stygga vargen åt dem.

            Kanske finns det en modifierad kompromiss som rundar SKL bättre …..

  4. Christermagister skriver:

    Kan man inte tänka sig att Skolinspektionen även inspekterar kommunerna som ett annat alternativ?

    • Plura skriver:

      Visst är det så Christer. Hela debatten verkar kretsa kring hur det är just nu, inte hur det kommer att bli.

      För det första står Skollagen över Kommunallagen.

      För det andra får Skolinspektionen muskler från 1 juli 2011 att i en glidande skala förorda från vite till tvångsförvaltning av kommunala skolor i en sexstegstrappa.

      Och som amen i kyrkan kommer tvisterna mellan staten och de 290 småpåvarna att hamna i förvaltningsdomstolarna.

      Det är det som är nytt.

      Juristerna kommer ytterst att styra skolSverige. Och det är bara att se påfåglingen av Skolinspektionen, där finns mer jurister än skolmänniskor.

      • Christermagister skriver:

        Jo, men det är ju fortfarande bara de enskilda skolorna som granskas. Vem granskar hur kommunen sköter resursfördelningen och att de har kontroll på det de är ansvariga för?

      • Plura skriver:

        Noppe!

        Om du läser nya skollagen är det två nivåer. Och om inte kommunen lyckas rätta till bristerna är det dem inspektionen nyper i örona inte rektorn och lärarna som syndar.

  5. Kristian Grönqvist skriver:

    Mats, om kommunerna hade fått ansvaret för posten, televerket, och järnvägen hade du aldrig fått dem att fungera överhuvudtaget. Men Du hade kanske haft en ny ishall, kommunhus och simhall.

    • Plura skriver:

      Men Kristian, staten äger bara bolag som driver dessa verksamheter. De är AB på en monopolistisk marknad och inte staligt styrda som myndigheter de en gång var. Och det är en dj-l skillnad.

  6. Mats skriver:

    Spräcker jag diskussionens ramar om jag tar upp det f.d. kommunägda kraftbolaget Sydkraft och jämför med statliga Vattenfall och tar upp en diskussion om elektrifieringen av landet?

    Okej – jag fattar. Det vara bara ett tamt försök till avledande manöver…

  7. Staten ska sköta det som är statens bord. Inget är det i högre grad än det obligatoriska skolväsendet. Därför spelar det ingen roll om de gjorde det bra sist eller om kommunerna kan göra det bättre. Skolan måste vara likvärdig och och den måste vara bra i varenda jäkla håla, stadsdel och förort.

    Inspirerad av ditt inlägg har jag dammat av ett jag skrev på sjukhuset i Uppsala för en vecka sedan. Inte så nyanserat som ditt dock. 🙂
    http://helenavonschantz.blogspot.com/2010/11/varfor-ligger-eva-lis-siren-med-fienden.html#comments

  8. Jan Lenander skriver:

    När jag läser Helenas inlägg inser jag att det är rent självklart bland lärare att betrakta SKL som en fiende. När jag läser kommentarerna till lärarförbundets agerande så är det ett accepterat faktum att de räknar med att SKL kommer ge dem favörer av detta samarbete.

    Bland högutbildade i de industriföretag jag känner till är arbetsgivaren ibland en motståndare men i stort sett alltid mer av en vän och allierad. Som lönesättande chef skulle det vara förödande att få rykte om sig att belöna ja-sägare och inte bedöma kompetens.

    Min slutsats är att SKL har misskött sitt arbetsgivaransvar i grunden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s