Jag har sagt det tidigare och säger det igen: att i någon slags analys dela in alla individer i en skola i endast två grupper, pojkar och flickor, känns hopplöst otillräckligt, men jag måste ju anpassa mig till forskningsklimatet.
….I dagens DN skriver man om ”ny, unikt könsuppdelad statistik” som bekräftar tidigare kunskap och erfarenhet; flickorna når bättre resultat i skolan men upplever sämre arbetsro medan pojkarna når sämre resultat och upplever att lärarna misslyckas med att väcka deras intresse.
Detaljerade analyser kan vara till stor hjälp som grund för skolans utvecklingsarbete, men hur går vi nu vidare rent praktiskt? Tänk om vårt fokus på att höja pojkarnas resultat medför att flickornas sänks, och tänk om metoderna för att väcka pojkarnas intresse innebär att flickorna upplever än sämre arbetsro.
….Jag håller inte med om att det viktigaste är att få eleverna att fundera över normer (DN), utan snarare att vi i skolan själva gör det och använder dessa funderingar som grund till att försöka förändra vårt arbetssätt. Men som sagt, det får inte bli ”pojkarna mot flickorna”. Glöm inte heller bort att 20-30% av eleverna snarare passar in i beskrivningen av det motsatta könet; strikt könsuppdelade grupper är alltså ingen bra idé…
Eller vad tycker du?
Uppdatering: Tydligen tycker Hanne Kjöller att det är en bra idé med könsuppdelade skolor och det är väl ganska symptomatiskt att hon tycker att flickorna bör ha flickskolor ”för att slippa hållas tillbaka av mindre begåvade och mer störande pojkar”. (DN)
Följ också diskussionen hos Mats.
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, genus, jämställdhet, könsroller,
Christermagister 
Christer
Det du skriver : att i någon slags analys dela in alla individer i en skola i endast två grupper, pojkar och flickor, känns hopplöst otillräckligt, men jag måste ju anpassa mig till forskningsklimatet.
handlar egentligen om att samhället inte förstått den för ”evighet” existerande ”konflikten” mellan naturlig och sexuell selektion.
I den puckade tillvaron som vi existerar i så accepteras att människor fackindelas efter den naturliga selektionens kraftfält. Men inte ett ögonblick reflekteras att det är den sexuella selektionen som skapat det välstånd som medger denna konversation via våra dataapparater.
Könslikhet = encellig bakterieodling.
Igen blogg eller Twitter så långt medvetandet kan nå.
Kämpa på Genusvetare. Hur man än vänder sig så är andan bak.
Lär ni ut hela evolutionsläran i den Svenska Skolan eller gäller enbart den första boken?
Jag önskar att jag kunde svara på den frågan Anders… Personligen lär jag inte ut någon evolutionsteori överhuvudtaget och i övrigt är det nog högst individuellt. Även de nya (”tydliga”) kursplanerna är öppna för vida tolkningar och att döma av dina inlägg i debatten när det gäller den andra boken så tror jag att en lärare som undervisar om detta riskerar att få vissa problem…
Jag skummar förslaget till kursplan i biologi och i syftesdeln läser jag:
Undervisningen ska ge eleverna möjlighet att använda och utveckla kunskaper om biologins förklaringsmodeller.
Detta öppnar ju för båda böckerna, och i det centrala innehållet hittar jag för år 4-6 punkten
–Livets utveckling och organismers anpassningar till olika livsmiljöer
och för år 7-9 punkterna
– Naturvetenskapliga teorier om livets uppkomst. Livets utveckling och mångfald utifrån evolutionsteorin.
– De biologiska modellernas och teoriernas användbarhet, begränsningar, giltighet och föränderlighet.
Jag tycker att det känns som att detta öppnar för i stort sett vilken undervisning i frågan som helst… Som lärare kan du ju t ex välja att fokusera på teoriernas användbarhet eller begränsningar…
Jag tycker dina evolutionsteorier drar ganska långtgående slutsatser. Jag är i och för sig bara på universitetsnivå i mina studier av evolutionen men tycker att dina resonemang saknar riktig stringens. Har du några källor?
Vad menar du med källor. Har du läst Darwins andra bok om Människans Härkomst och Könsurvalet. Det står ju där.
Hur tror du att könsurvalet fungerar för människan. Finns det någon som vågar prata om detta. Jovisst. Kulturnissarna har ju ett ord för detta: Kultur. En socialkonstruktivistisk omskrivning av ordet sexuell selektion.
Är det inte självklart att neocortex har den centrala funktionen för sexuellt urval. Hur vi agerar, gör, viftar, pratar och konstruerar.
Det är ju därför vi fått vårt stora neocortex. Partnervalet.
Det är ju det vi håller på med kamouflerat bakom andra ord samtidigt som all intellektuell kraft åtgår till att förtränga just detta.
Skynket.
Jag vet inte om jag lägger ned så mycket intellektuell kraft på att dölja att jag är intresserad av tjejer och jag upplever en stor intellektuell stimulans av att arbeta tillsammans med tjejer. Hmmm snack om neocortex etc. men var finns det logiska resonemanget mellan detta och att samhälle och skola behöver vara på ett visst sätt.
Jag vill inte ha källor till att det finns sexuell selektion (könsurval) men eftersom det finns så många olika varianter på denna i vår värld efterlyser jag lite mer analys av varför en viss sorts interaktion mellan man och kvinna skulle vara så fördelaktig och eftersträvansvärd. Eftersom spektrat av rollfördelningar i djurvärlden spänner över alla varianter så undrar jag över grunden för varför du tror att just vissa roller ska vara så bra. De källorna vore intressanta.
Såg ett intressant klipp idag (kommer såklart inte ihåg vad gubben som pratade hette) som gick ut på att adhd-fallen ökat i takt med att de standardiserade proven blivit fler. Teorin var att det helt enkelt var för tråkigt. Exemplet var från USA och det som var ännu mer intressant var att fallen av barn med adhd blev fler ju längre österut man kom i landet. Lite OT, men visst har det betydelse hur undervisningen ser ut?!
O
I västra delen av USA skjuter man med grovkalibrig revolver från höften innan någon hunnit stava till ordsammansättningen AD-pang-Hd.
Så kan det vara B…
Kan det vara så att den selektering som grundskolan hade från starten kunde råda bot på detta. Då kunde ju nördar som jag ägna större delen av skolgången åt tekniska och slapp sitta och tragla obegripligheter som franska eller något annat tredje språk.
Enhetligheten i dagens upplägg behöver brytas upp. Men genast kommer alla försvarare av att unga inte ska göra tidiga vägval i unga år fram. En curling mentalitet hos vuxna som jag kan tycka är skrämmande. För det vara ju så att dom som inte visste om det var naturvetenskap eller teknik de vill läsa tog naturvetenskaplig inriktiningen ända upp i gymnasiet och därifrån valde studieinriktning.
Mångfald är bättre än en uniform enfald.
Jag förstår vad du menar, men samtidigt finns det ju en mening med ordet grundskola…
Jo, visst finns det en mening med ordet grundskolan. Men den är inte likvärdig med att alla nödvändigtvis ska ha en grund i alla ämnen.
På den tiden den var ny, grundskolan, fanns det Matematik A eller B och Engelska A eller B. På detta sätt läste alla allt fast med skiftande fördjupning beroende på om man skulle in på yrkeslinjer eller teoretisk gymnasieutbildning.
Jo, jag tycker nog att det är tydligt att namnet anger syftet med grundskolan; att alla ska ha en grund i alla ämnen. Däremot måste alla förstås inte uppnå samma nivå inom ämnet. Att man har en grund i alla ämnen är ju förutsättningen för att man senare ska kunna välja en inriktning.
Att alla ska ges möjlighet att få en grund i alla ämnen innebär inte egentligen någon motsättning gentemot Pluras tankegångar om möjligheten att välja utifrån intresse, och egentligen inte heller gentemot tankarna om meritpoäng för avancerade kurser. Det som behövs, som fattas idag och som jag inte ser mycket av i debatten överhuvudtaget, är en ökad flexibilitet redan från början. Det måste finnas möjlighet att ändra sig på vägen, att ändra inriktning, att komplettera med det man tidigare valde bort när man valde till något annat.
Och det måste finnas möjlighet att göra detta långt upp i åren. Dagens rigida system för vuxenstudier kastar en mörk, kall, ödesdiger skugga över ungdomars möjligheter att pröva sig fram.
Jag tycker att det vore bra om man kunde ha variation även i vad själva grunden ska innehålla. Vi måste se till att alla kommer upp på en miniminivå men behöver denna nivå se likadan ut? Behöver den innehålla exakt samma minimikriterier? Att välja efter intresse blir alltför begränsat för de som har svårt för skolan.
Mini är väl mini… Du menar att vi ska sänka miniminivån?
Möjligt att se det så men välgjorda perspektivskisser istället för att lösa ekvationer innebär inte ett dugg lägre krav men för en enskild individ kan det bli lättare.
Mer av betyget uppnås inom områden eleven har fallenhet för.
Jag tycker att det verkar som att både du och jag är ute efter att i första hand ändra/variera metoderna att nå vissa mål på. Om målen skrivs mer som problem/uppgifter att lösa så är det lättare än när de innehåller metoder (t ex att kunna räkna ekvationer). Är i så fall inte det centrala innehållet i de nya kursplanerna den största fienden mot det här tankesättet?
Vi vill båda skapa mer variation och erbjuda olika vägar till kunskap men jag vill gå ett steg längre och börja prata om likvärdig kunskap så att två individer kan uppnå minimikraven med olika blandning av kunskap.
Bra skrivet! – Det intressanta i det hela tycker jag ligger i de praktiska konsekvenserna av könsuppdelningen. Jag ses den dagligen på min egen arbetsplats. Vad händer med de pojkar som inte passar in i mallen och vad händer med de flickor som inte gör det.
Mina skräckexempel är klassrum där de ”duktiga flickorna” används som stötdämpare för att så att säga lugna ner pojkarna. Klassrum där det alltid skall sitta en kille och en tjej tillsammans. Eller halvklass uppdelningar i tjej och killgrupp – för då får i allafall flickorna någon lugn stund under veckan!
För mig (och det här är väl självklart egentligen) så får vi inte se till de statiska grupperna. Vi kan könsindela i skolan idag det är av någon anledning ok. Varför då? Vi gör ju inte det med någon annan ”grupp” – vi skulle inte ens komma på tanken att dela in grupper efter etnisk tillhörighet eller klass.
För att vi ‘alltid gjort så’, traditioner är ofta tyngre argument än vetenskap.
Jo – jag vet! Men ändå!
Pingback: Det finns ingen kunskap | Björn – om skola och utbildning
Hur korkat det än låter så är jag för könsuppdelade klasser, och ffa för pojkarnas skull.
Ni är fortfarande insnöade på att det är synd om flickorna.
Facit visar inte det.
Hanne Kjöller må vara insnöad på detta, men knappast någon annan i denna tråd. Förutom detta inlägg (som ju utgår från att vårt fokus i första hand bör vara att höja pojkarnas resultat och motivation) så har jag skrivit ett par andra inlägg om detta på sista tiden:
https://christermagister.wordpress.com/2010/08/28/pojkar-och-flickor-i-skolan/
https://christermagister.wordpress.com/2010/10/12/tysta-flickor-och-skrikiga-pojkar/
När det gäller könsuppdelade klasser så tror jag inte att det är någon bra idé med hänvisning till de pojkar och flickor som pedagogiskt och intressemässigt inte följer den norm som antagligen skulle få styra. Det finns vissa flickor och pojkar som skulle må oerhört dåligt och utvecklas sämre av en sådan uppdelning (20-30% i båda grupperna gissar jag på). Ska man göra någon uppdelning så är det i så fall bättre att utgå från intresse eller lärstil; ”hur lär sig den här eleven (oavsett kön) bäst?”
Problemet med ditt resonemang är att hur man än vänder sig så har man ändan bar. Just nu glömmer du bort de kanske 30-50 % av pojkarna/flickorna som förlorar på den nuvarande ordningen.
Jag har tidigare lekt med tanken: Pojk, flick och queerskolor.
Kanske är det den pragmatiska insikten.
Varför inte bara undervisning på olika sätt efter vad som är bäst för just den eleven, oavsett kön? Varför låta kön styra överhuvudtaget när det finns så stora variationer?
Problemet är ju att människan är ett ”flockdjur” där grupprocesser har stor inverkan på våra beteenden. Individ och kollektiv interagerar ständigt.
Din ståndpunkt är ”atomistisk” och utopisk. Kulturer kan inte skapas om människan endast ses som individ.
Vi är individer, divider ock kollektiv som tillhör en tvåkönad art.
Hur vi än beter oss så blir alltid vissa ”diskriminerade” i denna process..
Som jag tolkat evolutionsläran är det könsurvalet (dvs partnervalsarenan) som vi har att tacka för vår intelligenta hjärna.
Men nu lever vi i en kultur som med alla tillgängliga medel vill bekämpa denna mycket gamla process.
Vi kan kämpa men vi kan aldrig vinna. Däremot så kan vi vara smarta och se till att kraften i könsurvalet bygger välstånd istället för dystopi.
Varför är det bara sport och rockkillar som skall ha rätt att få göra kön som män?
Jag är teknikkille. Jag vill också ha rätt till att få göra kön. Teknikkillar vill också ha rätten att locka en hona.
Hur livet ser ut ur den aspekten vet du mer än mig om, men den huvudsakliga processen jag är intresserad av inom yrket är lärprocessen, individuellt eller i grupp, och när det gäller den kan jag inte förstå varför vi skulle dela in eleverna efter kön vid eventuella indelningar när det finns andra urval som är mer relevanta. Att dessa urval sedan i praktiken innebär att det inte blir en jämn könsfördelning i grupperna är en annan sak.
Jag tycker inte att vi skall dela upp i pojk och flickskolor. Jag problematiserar bara för att spegla den pågående diskursen – dvs att kön inte skall få ha någon betydelse. (fy skäms kön)
Däremot anser jag att det inom en grundskoleutbildning skall finnas möjlighet att få uttrycka kön på några fler sätt än via sport och rock.
Jag tycker tex att ”teknikkillarna” skall erbjudas möjligheter utan att någon nomenkltarurcentral står och mäter könsbalansen i detta val.
Vill fler killar än tjejer ”skruva, svetsa och meka” så skall dom få möjlighet att få göra detta utan att någon genuspedagog skall uttrycka förnumstigheter om detta.
Det håller jag fullständigt med om. Om jag ska tillåta mig att generalisera, vilket man måste ibland, så erbjuds tjejerna enormt många arenor i form av bl a sångframträdanden, målningar, pyssel mm. Inte är det någon som står och beklagar sig över att det är så många fler tjejer som väljer att vara med i Luciatåget t ex.
Precis så vill jag också ha det. De allra sämsta varianterna är när man bryr sig om kön typ varannan flicka varannan pojke.
Problemet är att själva skolerbjudandet inte är tillräckligt brett utan har en enda pratande abstrakt grundform som inte alla lärare kan frigöra sig från. Det borde finnas mer reell valfrihet långt ner i åldrarna.
Som den grundskola jag var förstligen att gå ut 1968.
Vi har gjort många saker bättre sen 1968 men den reducerade valfriheten är inget att glädjas över.
Tack för Din viktiga spalt. Jag tycker att staten sviker skolpojkarna när de utbildar genuspedagoger i Hirdmans anda och utsätter lärarkåren i landet för att radikalfeministiskt utbildade genuspedagoger ska ”lära” erfarna lärare isärhållandets principer mellan könen och förankra fördomsfulla stereotypa könsroller. Jag undrar dock varför inte fler män inom skolväsendet protesterar mot att rena hitlerhjärntvätten pågår mot lärarna/pojkarna i skolan genom den manipulativa distributionen av maskerade mansfördomar förmedlade genom genuspedagogerna? Ingen upplyst, ansvarstagande förälder vill väl ha sina barn i en skola där en genuspedagog är engagerad? Ingen manlig lärare eller skolpojke förtjänar att i sitt vardagsarbete behöva pådyvlas egenskaperna som finns i boxen för genuspedagogernas ”kategori pojkar”! Mvh Eva
Jag har faktiskt aldrig stött på någon genuspedagog ute i verksamheten och har därför ingen uppfattning om hur de verkligen arbetar (som om de skulle vara likadana allihopa…), men jag misstänker liksom du att den goda föresatsen om jämställdhet snarare leder till isärhållande och att de inte är speciellt intresserade av att stötta pojkarna i skolan.
Jag tror att en stor del av problemet beror på att man vill förändra samhället utanför skolan med insatser i skolan där andra förutsättningar råder…
Genuspedagogerna är en brokig skara och jag tror att det teoretiska fundamentet svajar. En av personerna inom rörelsen kritiserar utvecklingen inifrån:
http://lumaol.wordpress.com/2010/11/03/pojkars-kanslor-i-nya-bocker/
Problemet med båda de inriktningarna du skriver om är att de utgår från att förändra någons roll eller egenskaper, när man i stället borde fokusera på att sprida insikt om att alla har samma värde och samma rätt till inflytande och utveckling oavsett vilken roll man intar eller vilka egenskaper man besitter.
Eva
Tack för det du skrev – samtidigt som jag hoppas att du verkligen heter Eva och inte Evert.
Det känns underbart när kvinnor ser helheten och det komplexa i att vara en art av två kön.
Allt handlar ju om att vi skall hitta rätt partner så att barnen mår utopiskt perfekt.
Alla vill synas som representanter på partnervalsarenan. Det är helt enkelt existensen av den abstrakta partnervalsarenan som genusvetenskapen inte fattat alternativt förträngt.
Inget annat – egentligen.
Hej igen,
Anders; var inte orolig – jag är en tvättäkta kvinna. 🙂
Jag tycker att ämnet är angeläget och håller med Christer och Mats att man inte ska dra alla genuspedagoger över en kam. Allt är inte svart och vitt. Man kan dock konstatera att regeringen år 2002 beslutade att utbilda genuspedagoger (prop. 2001/02:1). Utbildningssatsningen genomfördes till och med läsåret 2005/06. Teoretisk grund; Hirdmans genusteori. Mål: en pedagog per kommun. Den 7 mars 2006 hade 255 genuspedagoger från 145 kommuner utbildats (interpellation
2005/06:273) i enlighet med denna teori. Genuspedagogerna som utbildats med offentliga medel ansvarar för den nu obligatoriska genusutbildningen för skolledare. Hirdmans genusteori bygger på att maskuliniteten är statsikt överordnad femininiteten, och hon påbjuder bara ett statiskt tillstånd och en enda könsordning. Någon lösning på problemet erbjuder inte teorin. Flera mansforskare har kritiserat att inte mannen tillmäts multipla egenskaper, och att teorin fastlåser könsrollerna snarare än luckrar upp dem, men tyvärr ges inte mansforskarna lika stort utrymme inom skolväsendet som kvinnoforskarna. Mansforskarna varnar för att motsättningarna mellan könen kommer att öka i framtiden, och oroas för hur pojkarnas självbild riskerar att allvarligt skadas om de som kategori ständigt kopplas ihop med negativa egenskaper. Pojkarna presterar ca 10 % sämre än flickorna vad gäller studieresultat i grundskola och gymnasium, samt vad gäller att gå ur grundskolan med fullständigt betyg. Sverige behöver i min mening satsa på att stimulera och motivera killarna i skolan, snarare än underblåsa stereotypa könsroller. Trots alla ansatser har delegationen för jämställdhet i förskolan (SOU 2006:75) och delegationen för jämställdhet i skolan (SOU 2009:64) fastslagit att resultat av åtgärderna har i stort uteblivit. Det förefaller vara så att politikerna enkom bedriver detta dyra och destruktiva projekt för att vara politiskt korrekta, och för att radikalfeministerna inmutat ”problem-privilegiet”. Ledsen att inlägget blev långt och tack för ordet.
Du behöver verkligen inte be om ursäkt, det är alltid trevligt med långa kommentarer späckade av information! Jag tackar för bakgrunden och håller med om dina slutsatser.