Svenska folket är mer generöst mot invandrare än tidigare och störst acceptans finns i storstäderna, bland kvinnor och bland de yngre. (DN) Sverigedemokraterna rasar också under riksdagsspärren i Skops senaste väljarbarometer. (DN)
….Är det inte så att det är folk i storstäder och ungdomar som har mest kontakt med invandrare? I så fall är det ju intressant att notera att acceptansen är störst bland dem…
Men vad är det med religion som gör folk så irrationella och oresonliga?
”Stödet för invandrares religionsfrihet har inte förändrats sedan 1993, och i dag menar fortfarande runt 40 procent att den som kommer från ett annat land skall ha full frihet att utöva sin religion i Sverige.”
60 procent tycker alltså att de har med den saken att göra?! Att de skulle ha rätt att förbjuda någon annan att utöva sin religion. Hur tänker man då?
….Handlar det om t ex tvångsgiftemål och omskärelse kan jag förstå ställningstagandet, för man kan ju inte ha rätt att utöva vad som helst med hänvisning till att det är en del av en religion. Hur skulle det se ut?! Jag skulle ju kunna starta en sekt som skrev in i grundpelarna att bankrån var en verksamhet som välsignades… Jag kan däremot inte förstå att folk protesterar mot att man bygger en viss byggnad för att kunna samlas i, eller mot att man väljer att inte äta en viss sorts mat.
Om du tillhör en av dem som skulle svara att den som kommer från ett annat land inte skall ha full frihet att utöva sin religion i Sverige kan du väl dela med dig av dina tankar, för det är en komplicerad fråga med många tolkningsmöjligheter!
Länkar till andra bloggar om: invandrare, invandring, Sverigedemokraterna, SD, religion, religionsfrihet,
Christermagister 
Pingback: Goda nyheter – och dåliga « Per pladdrar på
För mig är det en moralfråga.
Det är fult att luras. Det är fult att inte ta till sig kunskap. Det är extra fult när man försöker få andra att tro att tro är sanning.
Det är som jag ser det omöjligt att utöva religioner tillsammans med andra utan att utsätta sig för risken att man medverkar i ett kollektivt lurendrejeri som odlar lögner inne i andras hjärnor.
Där är mitt moraliska dilemma.
Den tysta eremiten är däremot helt ok!
Men spelar det någon roll att man kommer från ett annat land? Jag antar nämligen att majoriteten av dem som svarat nej på frågan tycker att det är helt OK att svenskar utövar kristendomen i full frihet…
Självklart spelar det ingen roll vilket land man kommer ifrån.
Det är bara det att lurendrejeri är smittsamt. Tillåter man en att luras så måste väl alla få luras.
Annars blir det orättvist.
Ett jäkla dilemma. Det spelar då ingen roll att man själv vill vara snäll. Konsekvenserna kommer ändå.
Ett slags tidsfördröjt allmänningens dilemma som till slut leder till att man själv börjar känna sig väldigt ensam med att tycka att det är fult att luras.
Vad hade du svarat om du varit med i Skops väljarbarometer då?
Hade du svarat ”ja”, den som kommer från ett annat land skall ha full frihet att utöva sin religion i Sverige, och menat att om någon får luras måste alla få luras, eller ”nej”, och menat att religionsutövandet i sig är fel, oavsett vem det handlar om, för att det är lurendrejeri?
Alla skall ha rätten. Jag vill inte förbjuda något. Däremot ställer jag långtgående krav på skolan att sprida den kunskap som den samlade vetenskapen erfarit.
Med detta verktyg så trubbar man successivt av den religiösa makten över människans mentala sfär.
Skolan får för ögonblicket ett klart IG i detta sammanhang.
Helt enkelt fruktansvärt dåligt. Jag har noga följt mina tre barns skolgång genom grundskola och gymnasium. Den naturvetenskapliga existentialismen är lika uruselt undervisad som ämnet teknik. Dvs nästan inte alls.
Dessutom vill jag ha en bred analytisk modig religionskritik som ersätter Lars Vilks tramset.
Men Anders, naturvetenskap är exakt i en bemärkelse att du har en matematiskt bevisat samband. Allt annat är icke bevisade teorier.
Man skulle kunna gå så långt att man sträcker sig till att materia och antimateria är dess motpoler. Och ingen har ännu lyckats bevisa det svarta hållets exakta uppkomst och vad big bang står för. Inte ens Einstien lyckades.
Då börjar vi även här närma oss religiösa teorier om universums uppkomst.
Plura
Religioner som bygger på modern vetenskap har jag lättare att tåla.
Men böcker som är 1500 -5000 år gamla och som bygger på fria fantasier har jag svårt att tolerera.
Det är en jäkla skillnad att spekulera i teoretiska Gudsbegrepp än att hänvisa till skriftliga gamla cirkelbevis som sanning.
Och då bryr jag mig inte om pastorerna heter Ulf Ekman eller kulturislamisten Muhammed Omar.
Som alltid Anders måste det sättas in i sitt sammanhang, så även gamla skrifter, annars hamnar man fel om man tar det bokstav för bokstav.
Och skulle jag skala bort allt som har med tro att göra kan du betrakta dessa skrifter som goda levnadsregler eller management regler för att styra verksamheter. Mycket av etiken kommer just från den ur din synvinkel sagoboken Bibeln.
Jag det finns mänsklig klokskap som i en salig röra blandas med lögner och maktspråk.
Jag är en ordningsam minimalist.
Lögner i en låda och klokskap i en annan låda.
Anders för att förstå. Vad är lögner för dig och vad är klokskap?
Ett exempel:
Lögn: Jag vet att det finns en Gud.
Kunskap: Jag vill att det skall finnas en Gud men jag vet inte om det finns något sådant.
Det är i hög grad ett förhållningssätt. Vetenskapen skall använda sig av den senare attityden. Dvs att blottlägga och därefter ödmjukt förhålla sig till detta och när något annat framkommer inkorporera detta i kunskapsbilden.
Inget i den nuvarande kunskapsrymden indikerar att det finns en Gud. Ändå lever många tvärsäkert med denna föreställning.
Något slags glapp i kunskapsspridningen måste således finnas.
Det är skolans uppgift att sprida den samlade kunskapsmängden.
Christer
Du svarade själv på frågan. Omskärelse och bortgifte av unga flickor skulle inte gå för sig enligt Dig. Det är väl att utöva sin religion.
Bära burka i skolan och barnomsorgen. Det är religionsutövning.
Jag håller faktiskt med Anders
Det är mycket vanskligt att dra gränsen.
Personligen tycker jag att man gärna kan utöva sin religion, så länge man inte kräver att offentliga strukturer skall bistå på något sätt. Vill man bygga en moske och skramlar ihop till den själv, är det helt i sin ordning. Vi har religionsfrihet, inte religionsplikt. Hur man klär sig är upp till en själv, men det offentliga rummet skall förbli oberört.
Samma sak gäller vid befintlig dresscode.
Det här borde inte vara svårt att vara stenhård med. Det skall informeras om detta direkt när man kommer till landet. Acceptera eller åk!
Yttrandefriheten är helig och vill man bli kränkt så får man lov att bli det. Reagera med våld, innebär straffsatser eller utvisning. Inget hymmel överhuvudtaget. Jag tror dessutom att de flesta invandrade skulle välkomna en klar information om detta
När jag åker till ett muslimskt land, så tar jag alltid häsyn till rådande normer och önskar en öppen och rak information.
Flyttar man från ett muslimskt land, så antar jag att man gör det för att komma någonstans, inte hem igen.
Vad har religion med dess utryck att göra. Du måste var historielös. Läser du bibeln kan du finna att kvinnan ska tiga i församligen. Hon ska täcka sitt huvud.
Jag kan räkna upp massor av sådan yttre attribut som funnits i det patriakala Svergie som bekänner sig till den Lutherska tron. Och det är inte längre tillbak än 40 år sedan.
PS
I landet gäller landets lagstiftning. Inte någon annan. Det ingår i kontraktet.
DS
Hej Christer!
Jag tycker ditt inlägg samt de kommentarer som kommit in visar att man inte kan köpa den statistik som DN visar. Vad menar man med religionsfrihet? Är man emot religionsfrihet bara för att man våga problematisera vilken typ av religionsfrihet man syftar på eller vems? Det är klart att en tydlig gräns går vid lagstiftningen, men riktigt så enkel är inte gränsdragningen och det gäller alla religiösa utövare, inte minst kristna grupper.
Jag till exempel anser att man ska tillåta burka om valet att bära den verkligen är fritt. Jag är också för bygget av moskéer och ställer mig positiv till religiösa friskolor så länge de följer svensk läroplan. Däremot finns det frågor som jag tycker är mer komplicerade att ta ställning till. Ska man som elev slippa gymnastikundervisningen som ett undantag på grund av religionstillhörighet? Är det rätt att klä sina barn heltäckande innan de ens har fyllt tolv år? Dessa frågor har i alla fall jag inga enkla svar på.
Tack för ordet/Gertie
Ja, det är tydligt att vi alla tänker oss olika saker när vi funderar på frågan, och då blir ju statistiken ganska intetsägande. Själv hade jag nog svarat ”ja” på frågan och tagit förgivet att det inte betyder att man kan bryta mot lagen i religionens namn (inte heller skollagen och religiösa friskolor är jag helt emot). Men det finns ju faktiskt de som tycker att man inte ska tillåta moskébyggen, oavsett vem som betalar, och att man inte ens ska tillåta hijab.
Jag förstår inte varför man måste dra in invandrares eventuella religionstillhörighet. Vågar påstå att de allra flesta människor som sökt sig till Sverige ändå försöker och vill anpassa sig till den rådande normen och bryr sig inte speciellt mycket om sin religion. Jag undrar om inte all provokativ och extrem klädsel är uttryck för osäkerhet och bekräftelsebehov. Sedan kan man ju alltid vända på resonemanget och fråga sig om svenskar alltid respekterar klädkoderna i länder de turistar i. Vet inte om det är så passande alla gånger med en svettig bar överkropp på en restaurang.
Nej fy, det har du rätt i! Dessutom ger jag mig sjutton på att en massa svenskar envisas med att hoppa runt ett blomsterprytt kors på midsommar eller fira jul oavsett vilket land de råkar befinna sig i!
Christer
Infödda svenskar ,religiösa och icke religiösa har växt upp i en religionsifrågasättande tidsperiod. Flertalet infödda kristna är religiösa fast de vet att Bibeln är en sagobok helt enkelt för att de har ett andligt behov.
Betydligt större andel av hitflyttade muslimer tror fortfarande att Koranen är sann. Man saknar den naturvetenskapliga kunskapsmängden och förståelsen av evolution och tidsaxelns längd i miljarder av år.
Hur många hitflyttade muslimer har en djupare känsla för den kambriska explosionen och dess effekt på världsbilden.
När hitflyttade oavsett religiös tradition får samma bakgrund i naturvetenskapen som många svenskar (fast skolan är dålig på detta) så kommer de religiösa spänningarna bli lika odramatiska som vårt förhållande till majstången och lekarna kring denna.
Och vad är den kambriska explosionen? Vad leder den till och hur bevisas den matematiskt?
Hej Christer, jag gillar dina öppna och ärliga svar.
Själv har jag under 2 veckor, sedan Lars Vilks stoppade föreläsning, engagerat mig om Islam, invandring och varför det ser ut som det gör. Jag gillar att debattera, och ifrågasätter vad som skrivs i media, precis som du verkar göra.
Låt oss syna DN’s ledare om svenskarnas inställning till invandrare.
Här kommer andra källor i ämnet som jag har hittat och jag länkar till den sajt som verkar vara mest kritisk och som har flera inlägg i ämnet:
http://politisktinkorrekt.info/2010/05/24/analys-som-undersokning-vantolkas-av-media/
1
Marie Demker är gift med Ulf Bjereld och bosatt i Göteborg. Sedan 20 år tillbaka medverkar Marie Demker regelbundet i media som frilansskribent och som kommentator till aktuella politiska skeenden, däribland ämnesområdena religion och politik, nationalism och främlingsfientlighet, fransk politik, forskningspolitik samt jämställdhetsfrågor. Demker har även föreslagit att Sveriges nationaldag ska avskaffas. Hon har tidigare varit aktiv i vänsterpartiet.
SOM-institutet ska vara opartiska (”SOM-institutet är en opartisk undersökningsorganisation vid Göteborgs universitet.”).
Men professorer som Marie Demker, professor i statsvetenskap – Göteborgs universitet som skrev en debattsida på DN samt Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap – Göteborgs universitet och ledamot av förbundsstyrelsen för Sveriges kristna socialdemokrater – Broderskapsrörelsen – ulfbjereld.blogspot.com – uttalar sig båda om undersökningen, så den ska passa in i sina egna värderingar. Dessutom agerar de politiskt och SOM institutet ska vara opolitiska.
2
Det finns dock undersökningar som har undersökt svenskarnas inställning till invandringen på ett korrekt formulerat sätt. Dessa visar en förkrossande övervikt för de som vill minska invandringen. Enligt en sådan studie, Mayda & Facchini (2003), ville:
– 26 % av svenskarna minska invandringen kraftigt
– 27 % ville minska den lite,
– 27 % ville låta den vara som den var då,
– 8 % ville öka den lite,
– 2 % ville öka den mycket.
Totalt sett ville alltså 53 % minska invandringen, medan bara 10 % ville öka den. Dessa data är resultatet av ett forskningsprojekt som tagit fram data från en rad länder. Dess resultat har publicerats och genomgått sk peer-review, vilket SOM inte gör, generellt. Som källa har den därför mycket högre trovärdighet än SOM angående den faktiska attityden till invandringen i Sverige.
Länk:
Klicka för att komma åt dp3512.pdf
3
År 1992 uppgick andelen som tyckte att det var ett bra förslag att ”ta emot färre flyktingar” till 65 procent, år 2009 har den andelen minskat till 46 procent.”
Media beskriver ofta alla invandrare som ”flyktingar”, oavsett varför de har kommit till Sverige. Att vara för en minskad flyktinginvandring är alltså en oerhört extrem åsikt, som troligen endast extrema högergrupper har, och inte det svenska folket oavsett vilket parti man röstar på. Flyktingar utgör idag endast cirka fem procent av den totala invandringen varje år. Cirka 95 procent av dagens invandrare är alltså inte här för för att de är flyktingar, de får ändå tillgång till försäkringskassans resurser, socialbidrag, bostadsbidrag, vård, skola och andra tillgångar Sveriges välfärd erbjuder. De som kommit hit kan sedan även ta hit sina släktingar och andra som anhöriginvandrare.
I SOM-institutets opinionsundersökning ställs bara frågan om ”flyktingmottagandet”, samt lite frågor om integrationen i Sverige. Det är givetvis naturligt att de som svarat på enkätundersökningen är positiva till flyktingmottagande, det skulle även jag vara, samtidigt som jag och gissningsvis en majoritet av det svenska folket har ett starkt motstånd mot den förda massinvandringen. Någon fråga om den övriga invandringen ställs alltså inte av SOM-institutet.
Något annat som slagits upp i diverse medier är Sverigedemokraternas påstådda ras i opinionen efter Skops undersökning. I Undersökningen får Sverigedemokraterna 2,9 procent vilket är ett ras från förra mätningen där vi fick 5,0 procent. Vad man bör tänka på är dock att frågeställningen även här är tvivelaktig. Skop frågade 1 133 svenskar vilket politiskt parti de tyckte bäst om i rikspolitiken. Ja, i rikspolitiken tänker även jag främst på dagens riksdagspartier, inte på dem som ännu inte sitter i riksdagen. Skulle frågan istället vara ”Vilket parti kommer du rösta på i riksdagsvalet” skulle resultatet vara mer rättvisande.
4
Då som nu härleds hennes budskap från de opinionsundersökningar som gjorts vid SOM-institutet vid Göteborgs Universitet under en tioårsperiod. Under de senaste veckorna har dessa uppgifter återigen basunerats ut som en stor positiv nyhet i alla svenska media. Eftersom det inte förekommit något nämnvärt motstånd mot att ta emot flyktingar i modern tid undrar man naturligtvis vad det är frågan om. Och det finns all anledning att granska uppgifterna kritiskt eftersom Demker dragit mycket vittgående politiska slutsatser av sina undersökningar.
Vad baserar hon denna slutsats på? Jo, i tio år har hon ställt ett återkommande ”förslag” om flyktingmottagning till ett visst antal slumpmässigt utvalda personer. Förslaget är att vi skall: ”ta emot färre flyktingar”. Då får hon under de tio år som ”förslaget” upprepats lite skiftande svar, men i stort sett är det hela tiden mer än dubbelt så många som tycker att det är ett bra förslag att ”ta emot färre flyktingar” än dem som tycker att det är ett dåligt förslag. Skälen till varför det skett vissa mindre förändringar under senare år har Marie Demker inga vetenskapliga förklaringar till. Men andelen respondenter som är svenskar och som är invandrare i projektet borde ju t. ex. kunna påverka resultaten över tiden.
Av 6000 slumpmässigt utvalda är det endast 4020 som svarat. Bortfallet är således ca 30%! Varför så många valt att inte svara tar man inte reda på. Dessutom har 30% av dem som svarat inte velat ta ställning till om förslaget är bra eller dåligt. Hur detta kommer sig har man inte heller något svar på. Slutsatsen blir att frågor som skulle vara särskilt intressant att få svar på fortfarande är obesvarade.
Men nu noterar Marie Demker med tillfredställelse att lite fler under senare år tyckt att ”förslaget” var dåligt (28% mot tidigare ca 20%) än de som tyckt att det var bra (44% mot tidigare ca 50%). Därav följer hennes slutsats att ”motståndet mot flyktingar har minskat” i landet. Men i själva verket är de resultat som man fått varje år under hela tioårsperioden en ren katastrof. Ty, om uppåt 50% av Sveriges befolkning skulle vara negativa till att ta emot flyktingar, d v s inte vilja ta emot människor som förföljs eller hotas till liv och lem i sina hemländer, då kan man väl i rimlighetens namn aldrig beteckna resultatet som positivt?
För att klarlägga hur SOM-institutet resonerat måste man granska dess metodik. Det visar sig då att man aldrig definierat vad en flykting är, vilket lämnat fältet öppet för intervjuoffren att själva tolka vad som menas. Marie Demker har i undersökningen inte ens reflekterat över att det kan finnas en stor skillnad mellan flyktingar och övriga invandrare och att det därför även kan finnas en stor skillnad i opinionens attityder till dessa kategorier över tiden. Av den anledningen är både undersökningsmetodiken och slutsatserna man drar av resultaten högst tvivelaktiga.
För det första är det inte särskilt relevant att låta folk ta ställning till om vi skall ta emot färre flyktingar eller ej, eftersom Sverige anslutit sig till de internationella konventioner som gör oss skyldiga att ta emot flyktingar. Därför har vi inget val.
För det andra är det inte vetenskapligt att utsätta människor för kravet att svara på en fråga om flyktingmottagning utan att förvissa sig om att vederbörande vet vad en flykting är. Enligt den definition på begreppet flykting (refugee) som bl a används av FNs flyktingkommissarie (UNHCR), och som stadgats i de internationella flyktingkonventioner som vi åtagit oss att följa, är en flykting en människa som förföljs eller hotas till liv och lem i sitt hemland. En flykting ansöker om asyl i något land och dennes skyddsbehov skall noga prövas innan asyl beviljas. Enligt FNs flyktingstatistik är det endast ca 5 – 7% av dem som sökt sig till Europa (inklusive Sverige) som uppfyller dessa definitioner. De övriga, som är den överväldigande majoriteten, betecknas som ekonomiska migranter (economic migrants), vilka sökt sig en bättre materiell tillvaro i det rika Europa. FN har vid flera tillfällen vädjat om att man inte skall blanda ihop dessa två kategorier eftersom det kan skada och urholka asylrätten.
I undersökningen gör man ingen skillnad mellan flyktingar (refugees) och ekonomiska migranter (economic migrants). Det får mig osökt att tänka på min gamle matematiklärare som, när en elev drog en ologisk slutsats, svarade med att fråga: ”Jaså, alla hästar äro djur och därför är också alla djur hästar?”. I Marie Demkers fall skulle denna logik kunna låta: Alla flyktingar äro invandrare och därför är alla invandrare flyktingar. Är det möjligen denna logik som smittat av sig när man på DNs ledarsida 2002-06-24, á propos den svåra arbetslösheten bland invandrare, påstår att ” … i stort sett alla som kommit hit sedan 1970 kommit hit som flyktingar”?
Med utgångspunkt från denna märkliga metodik drar Marie Demker, efter diverse utläggningar om ”högerpopulistiska partiers” framfart i övriga Europa på senare tid, slutsatsen att resultaten visar att ”möjligheterna för ett högerpopulistiskt parti att vinna terräng i Sverige är mycket små”. Hon har säkert goda avsikter med denna slutsats. Men undersökningsresultatet, såsom det nu redovisats, pekar väl snarare i motsatt riktning eftersom nästan hälften av respondenterna tyckt att det var ett bra förslag att ”ta emot färre flyktingar”?
Såsom ett typexempel på ett ”flyktingfientligt” och ”främlingsfientligt” parti i SOM-rapporten framhåller Marie Demker det saligen insomnade Ny Demokrati. Utan att ange några källor påstår hon att detta parti varit motståndare till att ta emot flyktingar. Under ett telefonsamtal med mig påstår hon att detta stått ” i en gul trycksak” som hon läst för länge sedan. Men enligt det partiprogram, som jag efter viss möda lyckats få tag på, framgår det klart och tydligt att Ny Demokrati tvärtom varit positivt till att ta emot flyktingar. Både ur forskningsetiska och allmänna synpunkter borde Marie Demker, som dessutom under vårt telefonsamtal gjorde anspråk på att vara mer vetenskapligt tillförlitlig än SIFO, ha kollat sina källor bättre.
Om Marie Demker först hade upplyst sina respondenter om att över 90% av dem som invandrat till Sverige de senaste 20 åren varken bestått av flyktingar eller arbetskraftsinvandrare och därefter ställt frågan om vi skall öka eller minska den typen av invandring då hade hon med all säkerhet fått ett helt annat resultat. En sådan frågeställning hade ur verklighetsynpunkt varit ärligare och med all säkerhet också resulterat i en ökad empati för flyktingar, vilket i sin tur förstärkt asylrätten. Dessutom hade en sådan rak fråga legat mer i linje med den frågemetodik som SIFO tillämpat i sina opinionsmätningar sedan slutet av 1950-talet. Under alla de år som SIFO ställt samma fråga har endast ca 9% av de tillfrågade velat öka invandringen. SIFO kallade därför den massinvandring som skedde under första hälften av 1990-talet för ”En tickande bomb”.
Att endast lägga tonvikten vid svenska medborgares inställning till den lilla gruppen flyktingar, vilken är försumbar när man ser på den totala mängden invandrare, är således under inga omständigheter varken hederlig eller relevant. Ty, nu har ju Marie Demker i praktiken skiljt ut den svagaste och mest behövande gruppen bland invandrarna och gör en sensation av sina märkliga resultat utan att undersökningen klarlagt vad intervjuoffren egentligen svarat på.
De slutsatser Marie Demker dragit av SOM-institutets undersökningen säger därför mer om hennes egna ambitioner än om den verklighet hon säger sig ha undersökt. Av den anledningen är det mycket illavarslande när både massmedia, politiker och andra forskare tagit SOM-institutets undersökningsmetodik på vetenskapligt allvar och på så sätt förvandlat verkligheten till politiskt korrekt desinformation.
I vanlig ordning har det sekulariserade Sverige svårt att skilja på religiös utövande och patrialkala struktur från de hemländer invandrana kommer ifrån. Dit hör hedersmord, självbombare mm.
Som alltid är det kunskap om motståndaren som ger frihet för en saklig debatt. Tyvärr saknar jag den kunskapen hos många. För det var samma sak på 70-talet. Skulle du föra en debatt med maoisterna måste du kunna Maos lilla röda. Lika gäller om buddister, judendom, islam m fl världsreligioner.
Och i inget av fallen är det acceptans man ska eftersträva utan respekt för andra människors världsbild. Utifrån dialogen kan man möjligen skapa en samsyn. Otvetydigt är det så att den del av svenskarna som har en annan bekännelse än den lutherska är stor. Så stor att den kan betraktas som de största ”frikyrkliga” samfunden.
Vet inte om jag kom utanför ämnet. Men tänk på ordet tolerans när det gäller livsåskådningar. Om man kockar ned det hela till minsta gemensamma nämnare handlar det om människors tolkning om liv och dö samt det som är utanför det timliga och stundliga.
Trevligt att ni delar med er av era tankar, fortsätt gärna!
Utan att gå in på detaljer kan vi nog konstatera att man ska vara försiktig när man tolkar statistik och resultat från undersökningar, vem som än lägger fram dem.
Jag konstaterar också att diskussionen rör många olika plan; det privata, samhällets skrivna och oskrivna regler/lagar och det politiskt-ekonomiska.
Angående Peters kommentar: jag uppfattade undersökningen (som DN redovisade den) som i första hand en attitydundersökning. Att folk är mer tolleranta mot befolkningen som befinner sig i landet behöver inte betyda att de är nöjda med den förda politiken; det är ytterligare en fråga som gör att resultaten i undersökningen är svårtolkade.
På grund av det mångbottnade ämnet skulle jag vara tacksam för en liten fokusering; vad skulle ni ha svarat på frågan om religionsfrihet och vad hade det svaret stått för?
Om jag skulle fokuser Christer, ja till religionsfrihet men inte på bekostnade av männskliga rättigheter som isidosätt i sekter när det gäller barn. Där måste samhället bli bättre på att ifrågasätta och gripa in. Inte dölja sig bakom religionsfrihet som täckmantel för att inte göra ett dugg.
För den vetgirige är boken ”Sektbarn” av Charlotte Essén på Albert Bonniers Förlag en bra läsning för att försöka bena upp skiljelinjerna mellan hubugg och religionsfrihet. Att sedan vuxna ger sig in i sekter är ju deras eget fria val. Sekterna kan stavas Knutby, Livets Ord, Jehovas vittne, Hare Krishna, Familjen, Wabaismen (den gren som finns i Sadie) är en annan sak.
Religionsfrihet, ja. Men det får inte missbrukas så att religion påverkar stat, beslut eller socialt. Och med en religion som Islam blir det svårt.
Har du förresten hört en muslim uttrycka sig över brott utförda av andra muslimer. Ex självmordsbombningar, har du hör en muslim förkasta det? Har du hört en muslim gapat över ett par löjliga rondellhundar av Lars Vilks? Det sätter lite perspektiv på debatten.
Jo, det har jag hört och de är i majoritet, men det är de högljudda som får plats i media. Och de är i minoritet.
Självspillning är enligt islam förkastligt och tillhör inte en rättrogen muslim, men vissa trosrörelser inom islam har helgat detta. Speciellt de som är anhängar av wabahismen och Al-Quida. Merkväl att det finns lika många trosrörelser inom islam som det finns inom kristendomen.
Man ser det man vill se. Vad jag vet så är det ingen högljudd oppostion som kritiserar Sveriges och andra länders engagemang i Afghanistan. Att sekulariserade och ultrarationalistiska västländer fullständigt bombar sönder och samman ”barbariska” muslimska länder talar man sällan om. Varför?
Kan du förtydliga vad du menar med bomba sönder Afghansitan och andra islamiska länder!
För att nyansera din bild kan det vara intressant att höra vad du tycker om boken ”Att flyga drake”?
Jag menar att vi människor så lätt demoniserar de ”andra” och har svårt att se våra egna illdåd. När den utländska militären har ihjäl civila i Afghanistan så rubriseras dessa dåd ofta som ”misstag” medan attacker mot USA & CO genast benämns som terrordåd. Vad är skillnaden?
Sedan tror jag att religionen spelar en underordnad roll i de flesta krig. Vad det egentligen handlar om är makt och det oberorende om det kläds i religiösa eller politiska företecken. Sovjets anfall mot Afghanistan i slutet av 1970-talet skedde knappast i religionens namn utan av en uttalad religionsfientlig stat i realpolitikens namn.
Helt rätt att vi har en onyanserad blid. Ofta bygger den på okunskap om ”motståndaren”. Den retorik vi väst använder liknar i mångt den som var på 70-talet när höger och vänster puklade på varandra.
Kunskapsbristen var stor i båda läger. För att du ska kunna argumentera måste du kunna mer om motståndaren än de själva. Det var svårt att argumentera med maoisterna på 70-talet. Men de blev lite svarslösa när man själv kunde ”Maos lilla röda” och byggde arbumenten utifrån det.