Elevernas betyg på lärare

Jan Björklund kommenterar i dag det faktum att flera kommuner låter elevernas betyg på lärarna påverka lönen.

”Elever ska inte vara med och bestämma lärarens lön. […] Självklart ska lärarna lyssna på eleverna. Eleverna ska ha ett inflytande i skolan i takt med stigande ålder och mognad. Men maktbalansen mellan lärare och elev i klassrummet kan rubbas betänkligt med den nya Göteborgs-modellen för lönesättning av lärare. Lärare utövar ledar­skap i klassrummet, och i detta ingår också att fatta obekväma beslut. […] Om eleverna ska sätta betyg på sina lärare måste man inse att risken är påtaglig att vissa elever utnyttjar tillfället att ge igen för något som eleven är missnöjd med. […] Kommuner som fattar beslut om att eleverna ska delta i lönesättningen för sina lärare förstår inte skolans utmaningar. Lärar­yrkets status måste höjas. Folk­partiets uppfattning är att skolan borde återförstatligas, och den här typen av kommunala beslut exponerar tydligt varför.” (DN)

Jag håller med Jan Björklund, men vill förtydliga hur viktigt jag tycker det är att eleverna får vara med och utvärdera sin undervisning. Självklart ska de få säga vad de tycker och påverka sin undervisning, men precis som när läraren genom betyg tydliggör att en elev inte har nått målen ska detta efterföljas av en utredning och en åtgärdsplan; inte sänkt lön. Vad är det som säger att det ens är läraren som förtjänat det låga betyget? Kanske tycker eleverna att undervisningen är tråkig på grund av att de inte har tillgång till datorer. Är det läraren som ska ha sänkt lön då? Är läraren stressad och lättirriterad? Hur ser lärarens arbetsvillkor och schema ut?

Självklart finns det tillfällen då lärare bör stå till svars för sina misslyckanden, men utan en utredning om orsaken och åtgärdsplaner för att förbättra situationen är risken stor att det blir som att skjuta servitrisen för att maten är dålig.

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, Läraryrket, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

55 kommentarer till Elevernas betyg på lärare

  1. Lilla O skriver:

    Skjuta servitrisen, klockrent…

  2. MarySaintMary skriver:

    Tänkte likadant som du när jag läste det i DN. Och blev chockad över att jag faktiskt höll med Jan Björklund om något 🙂

    • Christermagister skriver:

      Ja, det händer ibland (faktiskt allt oftare) att man tvingas hålla med Björklund, och varje gång handlar det om skolans övergripande styrning och system. Det är när han uttalar sig om metodik och pedagogik som det blir fel, och det är ju inte så konstigt eftersom han inte är utbildad pedagog, en sådan som han själv är tydlig med inte ska ha speciellt mycket inflytande över skolans elever.

  3. Ping: Att sätta betyg « You're no different to me

  4. Björn skriver:

    Bra inlägg Christer, och vad skönt att hålla med Jan för en gångs skull. 🙂

    du sätter fingret på en viktig punkt; inte tusan kan en enskild lärare hållas till ansvar för att en (eller flera) elever inte når målen. det vore att reducera en mycket komplex situation till något alldeles för enkelt.

  5. Ping: Våga bli utvärderad « metabolism

  6. Kristian Grönqvist skriver:

    Håller helt med Dig…

  7. Kristian Grönqvist skriver:

    …och med Björklund, som allt oftare, vilket Du kan förstå, seglar upp som min favoritregeringsmedlem.

  8. Nilla skriver:

    Om man läser Björklunds artikel noggrannt så träder hans bild av en elev fram som någon som inte kan avgöra om en lärare fungerar bra eller inte. Dessutom verkar han utgå från att elever i allmänhet är hämndlystna och att de skulle ta tillfället i akt att drämma till. Trots att de inte skulle ha någon anledning till det. Han verkar också ta för givet att bristande ledning och lärares undvikande av konflikter skulle rendera positiva omdömen. Jag önskar att han visste vad fel han har på den punkten.

    Jag har jobbat som lärare i många år och den bild jag har av eleverna jag möter i skolan stämmer inte alls överens med Björklunds. Tvärtom; om man ställer en allvarligt ställd fråga till en elev och är intresserad av svaret så får man kloka synpunkter. Problemet med Björklund är att han inte inser det, och det säger mer om honom än om Sveriges elever.

    • Christermagister skriver:

      Ja, jag håller med dig om att bilden av eleverna som Björklund målar upp ofta är nattsvart (oförtjänt), men i det här fallet tycker jag att det räcker med risken att det sker. Dessutom; även om de flesta elever varken är hämndlystna eller omogna så kan misstanken om det påverka pedagogernas arbete.

      Jag har tittat på frågorna som används i utvärderingarna och de är jättebra. De ska absolut användas, men jag tycker inte att resultaten ska vara offentliga och lönegrundande. Resultaten ska ligga till grund för utredningar om orsaken till ett eventuellt missnöje och en åtgärdsplan. Först om det står klart att det är den enskilda läraren som bör klandras och denne har vägrat kompetensutveckling och förändring kan straffåtgärder komma på tal, och då är det väl snarast uppsägning som blir aktuellt.

  9. Nilla skriver:

    Alla som är eller har varit elev, och som har minnet i behåll, vet att det finns lärare som inte borde jobba som detta. Lärare som kränker elever på olika sätt ser jag som det allvarligaste. Tyvärr har det under alla år varit omöjligt att komma till rätta med det problemet eftersom avsked i praktiken inte är och inte har varit ett alternativ.

    Jag säger inte JA till att elevernas betygsättning ska vara lönegrundande för jag tycker inte att lösningen är att ge de lärare som inte fungerar i kontakten med eleverna lägre lönepåslag. Det är ju ingen lösning som förbättrar situationen för eleverna. Skolledningar måste börja våga ta i problemet och erbjuda de lärare det gäller ett sådant stöd att de kan utföra sitt jobb på ett tillfredställande sätt. Eller sluta jobba som lärare. Det handlar i grunden om elevernas rättssäkerhet och den är inte mindre viktig än lärarnas.

  10. Magister-janne skriver:

    Ibland blir man förvånad, men jag håller med Björklund i sak. Exemplet med servitrisen är ungefär som när man sa till kollegan som hade den svåra klassen (med 19 diagnoser av olika art) att ”du har så låga betyg i din klass, därför får du inte så god löneutveckling!”. Men om eleverna är glada och nöjda i utvärderingen får man hög lön… Jag börjar bjuda på Plopp och Pucko innan rasten en lite oftare veckorna innan utvärderingen 🙂
    Nej, inte är det vettigt att elevernas utvärderingar ska vara lönegrundande, men att utvärderas är nog bra.
    Många (lärare?) är livrädda för att utvärdera sig själva.
    Har sett det på min egen skola. Att t ex använda våra egna underlag för IUP och utvärdera och diskutera blir ”för känsligt”. Att vi själva ska utvärderas blir alltså för känsligt, men att ständigt bedöma och tillrättavisa elever (och förvänta sig att de följer och förstå kritiken) det är vardag.
    En annan sak…
    Jag funderade senast idag på hur det kan komma sig att lärare som ständigt flyttas mellan skolor och som aldrig lyckas stanna eller göra ett bra jobb med elever eller kollegor (men aldrig konfronteras eller får hjälp på riktigt att faktiskt klara av sitt jobb) fortsätter att vara lärare. Om jag hela tiden hamnade i konflikter med kollegor och elever, blev sågad i utvärderingar, bara fick korta vikariat, kände mig ensam, ständigt blev ”över” och fick byta skola eller bröt ihop och grät för att eleverna ständigt var elaka osv. skulle jag verkligen fortsätta som lärare då?
    När inser man att man har valt fel (om ingen hjälper en att förstå det)?
    Naturligtvis måste vi ha chefer som har mod och medel att hantera lärare som inte har den kompetens som förväntas eller krävs. Ska man få fortsätta att t ex kränka elever varje termin (som jag vet att fd kollegor gjort)? Nej, självklart inte!
    Elevernas utvärderingar behöver tas på allvar och kritik från enskilda elever eller elevgrupper likväl som elevrådet får inte bemötas med ”det förstår ni väl att man inte kan!” eller ”Sååå kan man inte göra” eller att man helt enkelt lyssnar men inte agerar.
    Om samma kritik mot samma lärare dyker upp termin efter termin av olika elevgrupper finns det väl ändå underlag för att AGERA!
    Utvärdera mera!

    • Christermagister skriver:

      Ja, helt klart bör vi utvärdera mera. Antagligen är det så att de som verkligen skulle behöva utvärdera inte gör det om det är upp till läraren att låta eleverna utvärdera den egna undevisningen, alltså bör det vara en ledningsfråga.

      Jag har också ofta funderat på varför vissa personer inte bara byter yrke och hoppas på att man i framtiden kommer att kunna beordra lärare till kompetensutveckling och förändring, med indragning av legitimationen som yttersta åtgärd om personen vägrar. Återigen en ledningsfråga, som du skriver. Det är ju faktiskt skolledningen som ansvarar för att personalen är kompetent.

  11. Magister-janne skriver:

    Förresten så tyckte jag så mycket om ditt inlägg så att jag (utan att fråga;-) skrev och kommenterade samt länkade och pushade lite för det på den egna bloggen – OK?

    Janne

  12. Per skriver:

    Jag tycker det är extremt glädjande att en del kommuner fattat att elever måste få sin röst hörd vad gäller skolan, att elevers betyg på lärare skall påverka deras lön är fantastiskt!!!
    Tvivlar dock på att de som låter elever få berätta vad de tycker om sina lärare (helt otroligt att det inte införts tidigare) har det ”betyg” som elever sätter som helt avgörande för lärarens lön, att det bestämmer lön till 100%.
    Det verkar som att politiker har någon slags mental begränsning ibland där de tror att människor inte kan tänka själva, skulle en elev sätta låga betyg för att den ämnet är kass och eleven vill göra något helt annat, då går det lätt och märka.

    Det är ju superlätt och ”felen” som eventuellt kan uppstå på grund av elevers makt är minimala. Dåliga lärare märker man snabbt, så jävla svårt är det inte. De har länge skyddats av att elever inte har ett skit och säga samt att skolor inte påverkats om elevers resultat varit dåliga.

    • Christermagister skriver:

      Jag tycker att du har rätt i sak Per, eleverna ska utvärdera undervisningen och riktigt dåliga lärare ska bort. Men att inte höja en lärares lön, eller sänka den, löser inget problem. Vad säger att läraren bryr sig om det? Hur blir undervisningen bättre för eleverna på det sättet? Nej, antingen ska läraren erbjudas fortbildning så att h*n lär sig att undervisa på ett bättre sätt, eller så ska lärarlegitimationen dras in (beroende på graden av problemen). Riktigt dåliga lärare är inte så svåra att upptäcka, som du skriver, och då är det självklart en ledningsfråga att lösa problemet; det ansvaret ska inte läggas på eleverna. Tänk dig att det är en lärare som är riktigt kass på att undervisa, men ändå lyckas väcka elevernas empati; är det verkligen rätt att lämpa över ansvaret på eleverna då? Vi behöver skolledningar som tar ansvar för sådana saker, men som sagt; självklart ska eleverna få utvärdera och resultaten från de utvärderingarna ska vara en del av skolledningens bakgrundsfakta när de beslutar om åtgärder. På det sättet blir förfarandet rättssäkert och ansvaret hamnar på rätt ställe.

  13. Per skriver:

    @Christermagister

    Det är väl ingen som sagt att eleverna har ansvar över lärares lön? Vad som är sagt är att det är en faktor som man skall ha hänsyn till vid lönesättning.
    Om det inte kommer mer sätt och mäta lärares skicklighet så kommer aldrig högpresterande personer och söka sig till läraryrket. Det måste gå och mäta samt avancera på grund av skicklighet för att människor som har starkt fokus skall lockas.

    Vad man också måste ändra på är att lärare inte skall kunna sätta betyg, den kopplingen är osund. Andra borde sätta betyg på eleven medan lärare och elever kämpar för kunskapen. Elever borde även få lov och byta ut lärare, det kan gå snett mellan elev och lärare i personkemi och då måste eleven ha möjlighet och välja någon annan. Råkade själv ut för det när jag gick i skolan. Finns det inget sätt för eleven att lösa det problemet på så sabbar det otroligt mycket för elevens skolgång.

    Angående att byta lärare, så måste eleven självklart kunna motivera varför. Inte mot läraren utan mot någon annan neutral samtidigt som man innan tagit bort lärarens makt via betygssättning. Kunskap är lätt och mäta. Personliga egenskaper är mycket svårare och mäta som man egentligen också borde fokusera på att få med men eftersom man inte mäter det idag så är det inget man tappar bort

    • Christermagister skriver:

      Återigen, jag håller med dig i sak, man ska kunna avancera på grund av skicklighet, men det är ledningen som ska avgöra vem som är skicklig, med hjälp av bl a elevutvärderingar. Jag säger i stort sett samma sak som du gör, men skillnaden är att jag tycker att man vid problem ska fokusera på att lösa situationen med hjälp av fortbildning, inte genom straffåtgärder (om det inte är så grovt att avsked är akuellt).

      När det gäller betygen håller jag också med dig, kopplingen mellan lärande och bedömning är osund. Jag skrev senast om det här:

      https://christermagister.wordpress.com/2010/05/12/debatt-om-betyg-och-omdomen/

  14. Per skriver:

    @Christermagister

    Vilka krav tycker du skolan som helhet skall ha på sig så att ledningen har incitament för att höja lönen för de lärare som gör bäst jobb mot eleverna? Det är mycket vanligt med ”inavel” inom organisationer där en liten grupp fått makt och högre lön där man istället för att se till organisationens bästa så ser man till sig själv.

  15. Christermagister skriver:

    Oj, en svår fråga! Tack för den! 🙂

    Jag spontanskriver lite och riskerar att inte få med allt:

    Kraven på skolan som helhet finns ju i Skollagen, Grundskoleförordningen, Läroplanen, kursplanerna och diverse andra dokument. Skolinspektionen ansvarar för kontrollen av att de efterföljs…

    När det gäller lönen för enskilda lärare måste förstås resultat finnas med som en del i det hela. Det viktiga när det gäller det tycker jag är att man utgår från en höjning av elevernas resultat (inte högst resultat jämfört med andra lärare) och att ”belöningen” på något sätt är kopplat till arbetslaget; det är långtifrån säkert att det är just läraren i svenska som bör få äran för att eleverna har höjt sina resultat i ämnet svenska, det kan lika gärna vara t ex SO-läraren eller en engagerad mentor/handledare/klassföreståndare.

    Utvärderingar är en annan del; elevernas som vi diskuterat ovan men också från föräldrarna.

    Lärarens engagemang i skolans utveckling är ytterligare en bit. Det kan gälla viljan att gå på fortbildningskurser och sedan dela med sig av sina nya kunskaper och färdigheter till kollegorna, eller att engagera sig i t ex elevrådet, friendsgruppen, skoltidningen mm mm.

    Det är vad jag kommer på nu, har du några ytterligare förslag?

  16. Magister-janne skriver:

    Hoppas skolledning och politiker följer debatten här… många intressanta tankar. Värt att diskutera för många i skolans värld…

    Varför kan man inte se till att rektorerna verkligen handleder och utvecklar (utvörderar) sin personal, ja att de är pedagogiska ledare istället för administratörer…
    Janne

  17. Per skriver:

    @Christermagister

    Japp, jag har ett ytterligare förslag. DET GÅR INTE och skapa en situation utifrån lagar som ens är i närheten av så effektiv som när ”målobjektet” (i detta fallet eleven) får styra. Alla sidoförslag man försöker komma på för att undvika att målet bestämmer hur skolan skall utvecklas blir mest ett spel för galleriet. Jag tror inte du kan hitta ett enda område som ens är i närheten av så effektvit som en marknad med mycket tuff, reglerad och fungerande konkurrenssituation bestämmer.

    Det man borde fokusera på är att skapa ett system som helt utgår från resultat från elevers prestationer. Det kan vara alltifrån omdöme, resultat på prov, utveckling under perioder (om man höjt eller sänkt sig), koppling till arbetsliv mm.

    Skolor borde ha friheten att själva arbeta fram metoder för hur man åstadkommer bra resultat, samt att ett bra system för att mäta skolans prestationer kommer avgöra deras ekonomiska kompensation.

    Riktigt duktiga lärare borde ha möjlighet och kunna tjäna riktigt bra, även så att andra lärare kan ta del av vad som fungerar för dem. Olika lärare fungerar bättre/sämre för olika typer av personligheter. Kanske att välväxta (vältränade män) klarar av trotsiga tonårings killar bättre än äldre småväxta tanter. Blir mätsystemet bra så kanske man till och med kan rikta in sig på vissa typer av elevkategorier. Det kan säkert finnas lärare som är väldigt duktiga i något annat, kanske datorer samtidigt som de undervisar i historia. De skulle kunna informera om det och locka elever som dels har ett stort intresse för datorer och kanske kombinerar det med historaundervisning.

    • Christermagister skriver:

      När jag läser vad du skriver tycker jag att du säger i stort sett samma sak som jag gör, men jag får trots det känslan av att du anser att dina åsikter är helt motsatta mina, missförstår jag dig?

      När det gäller att ”målobjektet” ska styra så beror förstås graden av elevernas inflytande på åldern, det antar jag att även du tycker. De här utvärderingarna som delvis ska styra lärarnas lön görs redan i år 3. Dessutom finns det en dimension av att den som går en utbildning aldrig riktigt kan avgöra om undervisningen är effektiv förrän den är avslutad, i vissa fall antagligen ganska lång tid efter att den är avslutad. Det är i alla fall min erfarenhet inom lärarutbildning och lärarfortbildning. Alltså kan man inte lämna över hela makten till eleverna, oavsett vilken nivå vi talar om.

  18. Per skriver:

    @Christermagister

    Det är möjligt att vi har samma åsikter. När det blir skrift över nätet så är det svårt och veta exakt vad någon annan menar och få tar så mycket tid att man granskar i detalj vad någon kan tänkas tycka eller menar.

    Att det inte fungerar bra idag (även om det möjligen blivit bättre) håller väl de flesta med om? har inte exakta kunskaper om hur skolan ändras. Men enligt mig skall en mycket duktig lärare ha möjlighet och tjäna väldigt bra, kanske 60-70 000 i månaden. Detta samtidigt som man har ett system som sållar bort personer som inte har talang för att undervisa (enligt mig finns det personer som helt enkelt inte kan, spelar ingen roll hur mycket fortbildning de erbjuds).

    Ett annat problem som exemplifierar att kvaliteten kanske inte är så bra bland lärare är att jag tvivlar på att lärare är speciellt eftertraktade inom andra jobb. Om lärare hade haft hög status samt man kunnat förstå vilka som är duktiga, hur duktiga och vad de är duktiga på så hade även andra branscher varit intresserade av och anställa dem. Det finns mängder av arbeten där utbildning mm ingår som en av de större arbetsuppgifterna.

    • Christermagister skriver:

      Ja då, jag håller med dig, det fungerar inte speciellt bra i dag. Jag tror att det största problemet är en stor mängd svaga skolledningar och ointresserade och okunniga kommunpolitiker. Och vi har långt kvar till en lön på 60-70 000!

  19. Per skriver:

    @Christermagister

    Eftersom det idag är omöjligt för en lärare och visa sin skicklighet med diverse mätmetoder, en lärare som jobbar inom en oflexibel skola där politiker har svårt och hålla fingrarna borta. Då lär det aldrig gå och avancera lönemässigt för att man presterar mycket bra. Det finns ingen annan som vet om det mer än de lyckliga elever som haft turen och få den skickliga läraren.

    • Christermagister skriver:

      En kompetent skolledning vet vilka lärare som utför ett gott arbete och har alla möjligheter att använda samtliga kriterier jag skrev om ovan. Problemet är delvis att den totala lönepotten är för liten och dessutom tror jag att principen om en löneutveckling som är fast knuten till antal tjänsteår är väldigt fast rotad i skolkulturen…

  20. Per skriver:

    @Christermagister

    Är det vanligt med kompetenta skolledningar? Varför ha en skolledning när man kan ha system som går och granska direkt helt utan dividerande hit eller dit samt, om en nyutexaminerad lärare är extremt skicklig. Det tar förmodligen viss tid om skolledningen skall upptäcka duktigheten.

    Ett annat problem är att anpassa sig efter en otroligt föränderlig värld, skolledningen kan eventuellt bedöma utifrån en tid då världen inte såg ut som den gör idag då omställningar går väldigt snabbt.

    Hela skolan är ju hopplöst efter om man ser till hur världen ser ut.

    En riktigt skicklig läraren kanske kan undervisa 150 elever samtidigt, är det möjligt idag för en lärare och få köra den typen av undervisning?

    • Christermagister skriver:

      Det finns inget system som gör att det går att granska en lärares skicklighet ”utan dividerande hit eller dit”, och inte heller en metodik som gör att man under någon längre tid kan undervisa 150 elever åt gången, om man ska följa dagens läroplan och kursplaner.

      (Jag är lärare i grundskolan och utgår alltid från grundskolan om jag inte poängterar något annat.)

    • Jan E skriver:

      Jag tycker att det är lite svårt att tolka dina idéer och tankar om skolan. Ena gången för du fram marknadsekonomiskt tankegods för att senare kasta fram rent planekonomiska lösningar.

      Alla lärare vet att undervisning bygger på interaktion. Det är samspel mellan lärare, den enskilde eleven och själva gruppen. Vad gäller elevgruppens storlek tycker jag det optimala är mellan 15-20 elever. Blir de färre tycker jag gruppdynamiken ofta går förlorad och är klassen fler än 20 börjar det bli svårt att hinna med på ett sätt som jag tycker är önskvärt. Givetvis finns det en rad andra parameterar att hänsyn till om eleverna ska lyckas. Gruppens förkunskaper, inställning, sammansättning, föräldrarnas attityd till skolan, schemat, tidpunkt på läsåret, lärarens kunskaper och inställning till ämnet.
      De senare punkterna kan tyckas vara självklara men verkligheten är tyvärr en helt annan.

      • Christermagister skriver:

        Gäller kommentaren Per eller mig?

      • Per skriver:

        @Jan e

        Om frågan var ställd till mig?

        Om du med marknadsekonomiskt tankegods menar att ”ekonomin” i skolan skall styras till större del utav det resultat ”kunden” (läs: eleverna) får och upplever så är det korrekt.
        Jag tycker även att man skall satsa hårdare på att kunna anpassa sig efter elevers eventuella intressen, inte vara så strikt i vilka ämnen som man lär ut. Betyg (bedömning) borde också utvecklas så det synkar bättre med vad som önskas när man till slut söker jobb.

        Vad gäller planekonomiska lösningar är jag inte riktigt med på vad du menar?

        Att det är många faktorer som spelar roll i hur en klass fungerar ihop är självlart. Vad gäller klassens storlek så säger vetenskapen att den möjligen är relevant i lägre åldrar, äldre elever och storleken spelar knappt någon roll alls. En duktig lärare eller möjligen en lärare som just är extra duktig på att lyckas få bra stämning i en stökig klass borde också kunna få möjlighet att kunna visa samt få lämpliga klasser för just den talangen hos den läraren.

        Drygt 30 minuter in i programmet här http://axess.se/tv/player.aspx?id=926 , så berättar Mona Mourshed en del intressanta fakta.

        • Christermagister skriver:

          När vetenskapen visar att gruppstorleken inte har någon betydelse i de äldre åldrarna utgår man från ytlig faktainlärning (eftersom det är det enda som går att mäta enligt de vetenskapliga kriterierna). Förståelse, färdigheter och att eleven kan överföra kunskapen till relevanta sammanhang finns inte med i de undersökningarna (i alla fall inte i någon av alla de som jag läst).

          Det finns fler bekymmer med dessa undersökningar, ett av dem är att man utgår från närvarande elever. Jag skrev mitt specialpedagogiska examensarbete om skolk och i all forskning om elevfrånvaro finns en stark koppling mellan frånvaron och relationerna mellan elev och lärare; med 150 elever i en undervisningssal finns ingen chans att upprätthålla några relationer. Elever som hoppar av utbildningen finns inte med i dessa undersökningar. Inte heller faktorer som elevernas psykiska välbefinnande eller förekomsten av mobbning. Jag tror att de flesta är överens om att effektiviteten inte får ha ett alltför högt pris.

          • Per skriver:

            Om en lärare är så skicklig så att läraren klarar av och undervisa 150 samtidigt, att läraren bevisligen visat på stor skicklighet. Då kommer man kanske för att man just tycker läraren är skicklig och bra. Jag tror många som skolkar gör det för att de bl.a. inte gillar läraren, spelar ingen roll om det är mindre än 5 i gruppen.

            Självklart skall inte denna typ av (normala) undervisning blandas ihop med personer som behöver något special av en eller annan anledning.

          • Christermagister skriver:

            Att undervisa 150 elever är inte svårt alls, frågan är om de lär sig någonting… 😉

            På en skola där jag arbetade tidigare hade vi halvklasser (ca 15 elever) i matematik i år 7-9 under flera år, men pga nedskärningar fick vi gå upp till helklass. Antalet elever som behövde extra stödundervisning tredubblades och antalet elever som inte nådde målen i år 9 ökade med ungefär 25%.

            Men visst kan man variera gruppstorlekarna, vissa moment går utmärkt att sköta i större grupper. På en annan skola arbetade jag tätt tillsammans med två andra lärare och vi hade runt 50 st elever/lärare under vissa moment för att kunna ha riktigt små grupper under andra.

            I grundskolan måste lärare och elev ha en god relation för att läraren ska kunna veta hur h*n ska utforma undervisningen och för att eleverna ska våga både ställa de frågor de behöver ställa och berätta om någonting annat inte står rätt till. Det är min fasta övertygelse, och sådana relationer kan man inte upprätthålla i stora grupper.

        • Jan E skriver:

          Per!

          1. För mig är en elev alltid en elev. Ett kundperspektiv medför en risk att eleverna blir passiva och förväntar att lärarna matar dem med kunskap. För mig är skolan en resa och en elev är en person som lärarna skall hjälpa att höja sig ur okunskapen. Jag kan aldrig förlika mig att skolan är ett snabbköp där kunderna kan plocka åt sig just de varor de vill ha. Må fungera utmärkt inom livsmedelsbranschen men i skolvärlden faller det på sin egen orimlighet. Sedan kan jag tycka att skolan skulle kunna utgöra en bildningsoas i den knastertorra marknadsöknen som tycks breda ut sig överallt.

          2. Först föreslår du bland annat att elever ha utökade valmöjligheter för att sedan mena att en gudabenådad lärare med skall kunna leda en elevgrupp på 150 personer med allt vad det innebär. Då kan du lika gärna producera färdiga lektioner och visa upp dem på storbild. Graden av interaktion är ungefär densamma och associationen förskräcker.

          3. Den vetenskap du hänvisar till är rena alkemin. När jag menade att den optimala gruppen består av ca 20 elever utgick jag från ett genomsnitt och att eleverna är någorlunda civiliserade. Det är klart att gruppstorleken har betydelse om du har en klass där hälften är mer eller mindre dysfunktionella. Tron att en enskild lärare kan omvända en stökig klass hör hemma i fiktionens värld. Tyvärr kan man inte förvandla kvicksilver till guld.

          • Per skriver:

            @Jan E

            Jag tror du får förkovra dig i vad ”kundperspektiv” innebär. Du ger en beskrivning av att det skulle vara något negativ när du jämför med snabbköp, du ger även en beskrivning av vad kundperspektiv är. Man lyssnar på kunden men påstår att det är något annat än kundperspektiv.

            Att säga att kundperspektiv mot en elev där eleven skall behandlas som snabbköpskund är inte kundperspektiv. Kundperspektiv innebär just att man lyssnar på kunden och optimerar verksamheten efter kundens behov. I skolans fall innebär det att man optimerar skolan så långt som går efter elevernas behov.

            • Jan E skriver:

              Vad bra! Din första uppgift som lärare; att övertyga mig och andra om kundperspektivet. Du måste konkretisera mera och inte föra ett cirkelresonemang. Det räcker inte med att hävda att en kund är en kund är en kund. Hur, varför och på vilket sätt är kundperspektivet att föredra? Gärna vardagligt och verklighetstroget exempel.

              • Per skriver:

                Verklighetstroget exempel =
                Vill man sälja till en kund i en konkurrenssituation är det mycket viktigt och lyssna på kundens behov och kunna anpassa sig efter dem.

              • Christermagister skriver:

                Bara för att komplicera det ytterligare: Vem är kunden? Samhället, föräldrarna eller eleven?

  21. Per skriver:

    Fråga: Hur vet en skolledning att en lärare är bra?

    Under min tid i skolan så kan inte jag komma ihåg att en lärare blev granskad av annan någon gång.

  22. Christermagister skriver:

    Se ovan…

    Även om inte skolledningen genomför några utvärderingar på eget initiativ så pratar de ofta med både elever och föräldrar. Någon från ledningen brukar även vara delaktig i elevrådet och/eller friendsgruppen. De har tillgång till allt statistiskt material de behöver och genomför medarbetarsamtal. Ibland är de med på lektioner, särskilt om de har fått signaler om att något inte är bra.

    Möjligheterna finns, men det är inte säkert att skolledningen har förmågan att urskilja en god lärare eller att de bryr sig om att ”gräva lite djupare”. Det är här kompetensen kommer in.

  23. Per skriver:

    Svar på vem kunden är: Självklart eleven

  24. Jan E skriver:

    Per!
    Jag har uppfattat din hållning om eleven som kunskapskonsument som får det han pekar på. Så länge han betalar. Men lille Kalle skall väl ändå inte behöva håva upp pengar för att få en utbildning och vad händer om Pelle och Lisa är villiga att betala mer för samma produkt? I en fri och konkurrensutsatt marknad så säljer jag naturligtvis till dem som är beredda att betala ett högre pris. Kan inte Kalle betala får väl han vänta tills han har fått råd. Är det så du vill ha det?

  25. Jan E skriver:

    Men vill du inte ha betalt av dina kunder? Om du marknadsför och säljer en produkt så förväntar du väl att du får betalt. Annars skänker du ju bort dina produkter. Undrar om den strategin är så lönsam?

  26. Jan E skriver:

    Det hade jag ingen aaaning om! Vi använder skattepengar för att övertyga ”kunder” att använda våra skattepengar till …skolan. Hrm. Jag funderar och jag funderar och jag funderar och plötsligt… Eureka!

  27. Jan Lenander skriver:

    Eleverna är inte kunder eftersom de har väldigt lite inflytande på målen, de bestäms av skolverket och i visa mån av kommunen. Det är bevisat viktigt med professionella utvärderingar av vad eleverna tycker men lönesättning måste göras fullt ut av någon ansvarig för málen. Klassklimatet är enormt olika med insmickrande klasser, gnälliga, återhållsamma och översvallande klasser och ställer oerhörda krav på utvärderingar. Ihopblandning av betyg och utvärdering i debatten är skrämmande och en del debattörers sätt att presentera betyg som ett sätt för elever att ge igen gör mig riktigt arg. Lärare anstränger sig för att hjälpa eleverna och det är oerhört fel att låta någon behandla dem illa.

  28. Ping: Ett tips till nytt skolämne som skulle lösa många problem #svpol « Emil Isberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s