På WordPress har man ett samarbete med Plinky, vilket är en tjänst som dagligen kommer med ett förslag på ett ämne att blogga om. Eftersom sommarsäsongen inbjuder till mer lättsamma ämnen, eller inlägg som går lite utanför de vanliga områdena, tänkte jag testa Plinky lite då och då under sommaren. Dagens ämne var inte direkt inspirerande och därför funderade jag ut ett alternativ att varva med; jag ska plocka fram en bok ur bokhyllan, bläddra fram en sida på måfå och skriva om något jag hittar där, eller kanske bara publicera ett citat… Vi får se hur det utvecklar sig! …
(*tar fram en bok och bläddrar*)
”Jag ville göra henne glad. Att göra henne glad gör mig glad, och då sjunger fåglarna ljuvligare än vanligt, bina gör bättre honung och världen fröjdar sig – så verkar det i alla fall ur min synvinkel.” (Ur ”Odd Thomas” av Dean Koontz)
Jag har hört sägas att allt en människa gör ytterst är en självisk handling. Att hjälpsamhet, ädelmod och generositet egentligen bara syftar till att tillfredsställa sig själv. Att vi gör goda gärningar för att vi njuter av känslan av att vara goda, inte för att vi verkligen vill hjälpa. Eller att vi gör det för att det ger oss fördelar i det sociala spelet; en god och hjälpsam person har större chans att själv få hjälp och stöd när det behövs.
Instinktivt känns det inte bra och jag skulle gärna vilja säga att det inte stämmer, men jag kan inte komma på något som motsäger den här teorin… och kanske spelar det ingen roll?
Länkar till andra bloggar om: Dean Koontz, litteratur, bok, böcker, filosofi,
Christermagister 
Jag tror inte det spelar någon större roll, faktiskt.
Kanske hade Anton LaVey rätt – vi gör goda gärningar för att vi en dag kan befinna oss en position där vi kan behöva någon som står i tacksamhetsskuld till oss. Kanske har de kristna som säger att vi samlar skatter i himmelriket och gör goda gärningar för att säkra vårt eviga liv rätt. Eller kanske finns det faktiskt äkta genuin godhet i oss alla, i större eller mindre grad, och vi gör en god gärning då och då bara för att.
Resultatet blir ju i alla fall att den goda gärningen blir gjord, och världen lite bättre för en person, och därigenom lite lite bättre för oss alla. Dessutom tenderar goda gärningar att yngla av sig, och det är inte heller så dumt för världen.
God gärningar skapar positivism. Den brukar föra tillvaron framåt.
Vad innebär begreppet ‘positivism’?
Goda gärningar skapar relationer mellan individer och grupper, och relationer innehåller, oavsett om vi vill prata om det eller inte, hierarkier. Den som befinner sig i position att göra en god gärning befinner sig, just där och då, i överläge. Mottagaren befinner sig i underläge, men dennes position förbättras av den goda gärningen, alltså tack vare den som utförde gärningen (vad än den består i) och hamnar således i tacksamhetsskuld. Hierarkin består tills skulden är gäldad.
Så kan man se det.
Samtidigt kan man relatera den till situationsetiken = vad du vill att andra ska gör dig ska du göra dem. Bemöts du med negativism eller illgärningar blir du bemöt med det. Lagen om sådd och skörd gäller i de flesta relationer. Eller om någon gör dig illa. Hut går hämnd.
Givetvis, Plura, om alla verkligen vore snälla och hänsynsfulla mot varandra vore det en fantastisk värld.
Vår kultur innehåller mycket av en kyrklig kontrollerande syn, där maktens män ville ha ett självuppoffrande ideal med människor som ställde upp i deras planer och krig utan att ifrågasätta. Nu har vi både religion och andra moralrörelser som tar en avstamp i våra individuella känslor för att vi ska engagera oss mot gemensamma mål. När jag någon gång ibland saknar de dār idealen uppifrån tänker jag pá hur mycket stoörre frihet det ger att jag vill göra gott utifrån mina egna behov. Jag tror att Jag kan åstadkomma mer positivt med den utgångspunkten.
Jag gillar tanken på att våra goda gärningar (det låter pretentiöst, men jag tänker även ”snälla och omtänksamma handlingar”, eller helt enkelt ett ”schysst beteende”) påverkar oss själva… Genom att vara schysst mot andra förändras vi och det blir lättare och lättare att vara god, det faller sig mer naturligt. Liksom det faller sig mer naturligt att vara schysst mot någon annan om man själv blir schysst behandlad. Godheten sprider sig och gör världen lite bättre…
Den religiösa synen på en belöning efter döden känns inte riktigt tillfredsställande, och om någon försöker få en att göra självuppofrande saker med det som motivation ska man nog dra öronen åt sig.
Det ”känns” bra när man gör saker med kärlek och omsorg. Dessutom verkar det ju löna sig sägs det. Jag ser ingen motsättning i det. Det är väl bara skönt att det är så det är. Fast jag tror att det är viktigt att tjata om det. Så att även framtida generationer kan känna efter och med gott samvete göra gott.
Konsten att vara snäll (eller vad den nu hette) av han Einhorn kan väl vara en bra bok om man vill börja fördjupa sig. Boken Lycka där någon författare har intervjuat Dalai Lama är också tankemat.