Huvudledaren i dagens DN handlar om lärares arbetstider, status och lön, men med tanke på den senaste tidens genusdiskussioner börjar jag med att citera ett stycke:
”Det går inte alltid att förklara varför vissa [lärare] lyckas och andra misslyckas. Men det finns två faktorer som dramatiskt ökar sannolikheten för framgång. Den första är att läraren bryr sig om eleverna. Den andra är att hon tycker det är spännande och viktigt att undervisa i sitt fält.”
Min fetning och jag kommenterar inte ytterligare.
Artikeln går ut på att SKL´s krav på 40-timmarsvecka för lärarna skulle innebära sänkt status. Jag kan hålla med i stora delar av resonemanget, men jag undrar om inte min slutsats trots det är den motsatta. Att 40-timmarsvecka skulle öka lärarnas status. Äntligen slut på tjatet om korta arbetsdagar och långa sommarlov!
När det gäller risken att arbetsgivaren ökar antalet undervisningstimmar till en nivå som inte är hanterbar måste vi ju för sjutton kunna lita på att rektorerna vet att arbetet med eleverna måste förberedas och bearbetas!
I Skolportenbloggen skriver Per: ”I denna avtalsrörelse är det viktigast att bra lärare får bra lön! Parterna borde kunna enas om att 5 procent av alla lärare hos alla skolhuvudmän ska få 5000 kr i löneökning.”
Jag håller instinktivt med om att ett gott arbete ska belönas, men funderar på hur jag ska få det att gå ihop med min tanke på tighta arbetslag där man delar på ansvaret…
———————
För övrigt kan man i dag läsa om Faluns kommun som har köpt in konsulter för att utbilda lärarna i att ”sälja in sin produkt” (skolans verksamhet) eftersom konkurrensen med friskolorna är så hård och att kommuncheferna i Laholm har köpt in lustiga hattar för att bli bättre problemlösare.
———————
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, lärare, lärarlöner, läraravtal, lustiga hattar,
Christermagister 
Pingback: Hur många timmar går det på en arbetsvecka? « Flumpebloggen
Vad exakt skulle leda till att läraryrket fick högre status? Att folk slutade tjata om en av dess fördelar? Jag är tveksam! Samma sorts resonemang leder ju till att mäklare skulle få högre status om man sänkte deras lön. Jag litar inte heller på att rektorerna skulle klara av att hålla nere antalet undervisningstimmar. De har inte klarat av att hantera och distribuera de 35 arbetsplatsförlagda timmarna på ett vettigt sätt, varför skulle de då klara av 40? Vad ska locka högpresterande människor till att bli lärare om lönen är låg, arbetstiden sämre än för många (flextid är bara glömma, vilket många yrken har i någon form), semestern sämre än för de flesta andra (det är svårt eller omöjligt att ta ut semester i samband med terminens början eller avslut, kompensationstid blir det sällan tal om), ansvaret enormt, arbetsmiljön usel (många lärare lider av hörselskador och många äter mediciner), förmånerna inga?
För mig som faktiskt har testat 40-timmars arbetsvecka, som lärare, så är det inget alternativ. Även om jag fick ta ut viss övertid (runt 150 timmar på ett läsår) så var jag ändå tvungen att jobba en hel del pro bono, och aldrig ta rast, för att hinna med arbetet. Arbetsbördan minskade alltså inte men jag fick mindre tid för att göra mitt arbete. Alla lärare slutade på den skolan, och vissa gick in i väggen. Så blir det nog också om SKLs dumheter går igenom. Den sista spiken i kistan.
/Anders
Jag förstår hur du menar Anders. Jag har skrivit förut att jag tror att 40-timmarsvecka måste följas av att vi utvecklar arbetslagen ännu mer i skolorna. Först när lärarna arbetar i ordentliga arbetslag (flera lärare ansvarar för en grupp elever i både planering och bedömning) kan man på allvar börja vara flexibel i arbetstiderna. Det måste vara möjligt att skriva upp övertid när det behövs, och att ta ut den även när eleverna går i skolan.
Utvecklar vi arbetslagen kan vi också börja göra tidsvinster genom att samarbeta med både för- och efterarbetet samt alla dokument som måste fyllas i. Arbetslagen behöver förstås ha inflytande över timplanen och ha sina undervisningssalar och arbetsrum i anslutning till varandra.
Vidare tror jag att treterminerssystemet som diskuteras är bra och går ihop med det här. Mer om det i det här inlägget:
Jag tror också att problemen med att ”hantera och distribuera de 35 arbetsplatsförlagda timmarna på ett vettigt sätt” till viss del beror på de 10 övriga timmarna. Brukar inte du också för höra att ”det är det du har förtroendetiden till” så fort du påpekar att din tid inte räcker till? Har man 40h så har man…
Destruktiva ledningar kommer alltid att finnas och det är ett enormt problem att man har svårt att hantera det i skolan. Jag har också varit drabbad av rektorer som leder skeppet i sank och vet att man känner sig maktlös. Vem ska man vända sig till? Hur får man fram att det är ledningen det är fel på och inte något annat?
Övriga brister i arbetsmiljön som du pekar ut instämmer jag också i, men de har ju inte direkt med arbetstiden att göra?
”måste vi ju för sjutton kunna lita på att rektorerna vet att arbetet med eleverna måste förberedas och bearbetas”
Det är något jag absolut inte litar på, tyvärr. Har själv hört från en skolledare att ”Det behövs väl inte så mycket för- och efterarbete för språkundervisning, det är ju bara att prata”.
Ja, sådana finns, men då ska de avskedas… Kanske blir det tydligare vilka ledningar som är kompetenta på det här sättet?
Bortsett från arbetstiden är ju inte en skolledare som gör det uttalandet lämplig i alla fall. Den synen måste ju smitta av sig på annat. Jag menar att vi inte kan acceptera att skolorna styrs av ledningsgrupper som är så inkompetenta, eller har så dålig insikt i verksamheten, att arbetstidsavtal måste skrivas centralt. Det är ju ett tecken på att något är fel!
P.S. Är det verkligen så vanligt att ”Undervisningsskyldigheten” (usken) finns kvar i avtalen? Jag har i alla fall arbetat utan ett sådant avtal i flera år utan att skolledningen lagt på lärarna orimligt mycket undervisning…
Snyggt rutet, Christermagister!
Att utveckla arbetslagen kanske fungerar på de stora skolorna, de mindre skolorna har dock inte särskilt mycket personal. Jag är dessutom tveksam till att ett mer utvecklat arbetslag leder till några större förbättringar. De gånger jag har hört ”det är det du har förtroendetiden till” har jag helt sonika sagt att jag inte tänker göra det. Lärare måste bli bättre på att säga ifrån och mindre arbetstid kommer inte att lösa det problemet.
Brister i arbetsmiljön har med arbetstiden att göra, både direkt och indirekt, genom allt merarbete som tillkommit, och tangerar min huvudsakliga avsikt och fråga med kommentaren: varför skulle 40 timmars arbetsvecka leda till högre status? Så min fråga kvarstår likväl: varför och hur skulle läraryrkets status höjas genom att ta bort den (enda) statussymbol som finns kvar?
Hälsningar
Anders
Det finns en utbredd uppfattning av att man blir lärare för att kunna sluta tidigt och ha ett långt sommarlov. Möjligen kan det göra att några personer söker sig till yrket, men det är inte någonting som jag anser höjer yrkets status. Jag har svårt att se det som en statussymbol.
Christermagister – faktum är att ‘själv kunna bestämma över sin tid’ ligger högt på listan av statussymboler. Anders har en klar poäng, och lyssnar man på debatten kring 40-timmarsvecka och semestertjänst istället för ferietjänst handlar det i mångt och mycket om att arbetsgivaren vill ha kontroll över den anställde, dvs lärarens, tid.
Förtroendetiden ÄR en statussymbol, hur ihålig den än ser ut från insidan, det vore dumt att förneka.
”Förtroendetiden ÄR en statussymbol”
Det var ovanligt kategoriskt för att komma från dig! 😉
Det kanske den är, men i så fall har inte jag uppfattat det så. Om fri arbetstid ska vara en statussymbol så tror jag att det krävs en allmän uppfattning av att det verkligen utförs kvalificerat arbete på den tiden, och jag är rädd att den uppfattningen har svagt stöd.
Christer,
Jag är av den fasta åsikten att lärare måste bli bättre på att säga ifrån och ryta till. Jag gör det mot min arbetsgivare och föräldrar när de försöker få mig att utföra uppgifter som inte ligger inom ramen för min arbetsbeskrivning eller när de försöker pådyvla mig mer uppgifter än vad det finns tid för. Att vara ”snäll”, vika sig för de som klagar för att de är avundsjuka och lyda leder bara till att fler och fler anser sig ha rätt att klaga på lärare. Räta på ryggen, för tusan, och säga ifrån! Men du har fortfarande inte svarat på min fråga 😉
Morrica,
Jag tror inte att en statussymbol utan status vållar lika mycket skada som ingen status och ingen statussymbol skulle göra. Om det inte finns någon status eller några statussymboler hos en yrkesgrupp, varför skulle då duktiga, intelligenta eller högpresterande personer vilja jobba med det yrket? För att vara snäll?:)
Hälsningar
Anders
Anders, givetvis har du rätt, jag uttryckte mig illa.
Jag menade att en statussymbol för den utan status leder till avundsjuka, missunnsamhet och småsinthet i ännu högre grad än en ensam statussymbol gör för den som har status. Människor tenderar att missunna dem som befinner sig lågt på stegen minsta lilla som kan tolkas som extravagans, oavsett om det rör sig om en pool, en bil eller extra ledighet medan man unnar den som har att få lite mer.
Ursäkta otydligheten. Mitt svar är att statusen höjs genom att vi inte längre ses som en yrkesgrupp som arbetar mindre än de flesta andra varje vecka och har längre semester både på sommaren och runt jul.
Jag håller med om att lärare måste bli bättre på att säga ifrån, och jag tror faktiskt att det blir lättare att göra det med 40-timmarsvecka. Jag tror att många har jättesvårt att säga att man inte hinner med en viss uppgift p g a att rektor eller kollegor hänvisar till förtroendetiden.
Jag är inte säker på att 40-timmarsvecka är det bästa, men jag är inte heller så säker på att det skulle vara en kattastrof som många andra tycks anse. Jag förstår faktiskt inte varför det skulle bli så mycket värre än nu. Skolledningen kan ju redan nu lägga ut 35h undervisning/vecka, men det är det väl ingen som gör?
With all due respect, Christer, jag tror du har fel. Jag kan inte på något vis se hur fyrtiotimmarsvecka skulle leda till en statushöjning, jag förstår inte alls ditt resonemang.
Utveckla lite, kanske?
Minus, minus blir pluss… 😉
Man tar bort misstanken om att lärare har valt yrket för att de är lata.
Förstår du inte det så måste det vara ordet ”status” som spökar. Jag tänker mig kanske snarare ”anseende”…
Christer, på så vis. Jag förstår hur du tänker, men tror du tar miste.
Det är möjligt, det har hänt förut! 🙂
Morrica,
Givet att vissa fördelar irriterar en del människor. Och lärarna måste vara rädd om de få fördelarna de ännu har kvar.
Christermagister,
Ingen fara på taket, jag är inte alltid tydlig heller. 🙂 Tyvärr tror jag inte att 40-timmarsvecka skulle hjälpa dock. Töntstämpeln som lärare har är nog den enda fördom som jag är benägen att generellt hålla med om, lärare är vana vid att sänka huvudet och böja sig för starka viljor.
Ett av problemen med 40-timmarsveckan är ju att undervisningstiden måste minska med 5 timmar/vecka för att det ska gå jämt ut. Ärligt talat så tror jag inte att detta kommer att hända när rektorerna, som du tidigare sagt, är ekonomiska ledare snarare än pedagogiska dito. Och sen försvinner ju som sagt läraryrkets största statussymbol om ferietjänsterna omvandlas till semestertjänster. Det blir en nedåtgående spiral med rakt ner i träsket.
Hälsningar
Anders
Anders, absolut. Det faktum att det faktiskt irriterar människor övertygar mig i än högre grad om att det är något vi måste slå vakt om.
Det beror nog på att det inte kommer från mig utan från diverse listor över vad som betraktas som statusmarkörer i arbetslivet, både här i Sverige, i EU och i övriga världen hamnar samma saker i topp – lön, inflytande och möjlighet att bestämma över sin egen arbetstid.
Och du, om det krävdes den allmänna uppfattningen skulle debatten som ‘arbetsgivarnas rätt att kontrollera lärarnas arbetstid’ blivit mer än en tumme. Att folk retar sig på att en sån lågstatusgrupp som lärarna har ett sånt privilegium stöder teorin om att det uppfattas som en statussymbol. Jag tror det är tvärtom – just det faktum att folk tror att vi faktiskt är lediga och kan göra vad vi vill utan att någon kollar om vi jobbar eller inte är det som gör det till en statussymbol.
Så kanske det är… Just nu har jag svårt att se någon sorts respekt från samhället överhuvudtaget, men jag kanske bara har en dålig dag…
Respekt är en helt annan fråga! Hade vi samhällets respekt hade man unnat oss vår förtroende tid och istället hade det mumlats imponerat över hur enormt ansvarstagande vi är som sköter detta viktiga jobb trots att vi har sån frihet!
Så vad är en statussymbol värd då?
Det är ju som att sätta rosett på en bajskorv, om du ursäktar språkbruket…
Det kanske är med den känslan i maggropen som jag i stället ser det som att ta bort en av anledningarna att gnälla på oss…
Fy, vilken deppig vändning det här tog!
En statussymbol utan status är mer till besvär än något annat, den skapar konflikter, avundsjuka, missunnsamhet, you name it.
Men den är en flytdyna också, om än otillräcklig och nästan fåfäng så gör den det lite lite lättare att hålla sig på ytan. Släpper vi den blir det fruktansvärt tungt att ta sig upp igen.
Det där med lärarnas status är svårt. Man kunde tro det hängde ihop med lönen, men det gör det inte. Det är mer som med boxningstränare, karatetränare, stamofficerare i lumpen, hockeytränare etc.
Det handlar om att de kan mer än sin omgivning. Det ligger fortfarande status i det, Det är dem man måste tilltala FÖR ATT LÄRA SIG MER.
Och det är där själva hemligheten ligger.
Statusen finns i det där obeskrivbara ”huvudet högre än andra” och där har lärare abdikerat. Man skall vara både kompis och lärare. Det går inte.
För övrigt anser jag att betyg skall införas i alla klasser.
Kristian, förmodligen blir det snöstorm i morgon ty nu håller jag faktiskt med dig lite.
Att vara den som har tillgång till information och/eller kunskap och makt att avgöra om den skall delges eller inte är definitivt en statusmarkör.
Och att vara både kompis och lärare är lika oförenligt som att vara både kompis och förälder. Vilket inte i sig innebär att man inte kan komma både väl överens med sina elever och arbeta tillsammans med dem, precis som man i idealfallet kommer väl överens med sina barn och samarbetar med dem också.
Ja, även jag håller med.
(Inte om betygen, men den debatten orkar jag inte ta nu.)
Arbetar vi överhuvudtaget i samma land?
Klart vi kan lita på våra rektorer men det innebär inte att de inte måste hålla en ständigt krympande budget. Jag litar på att min rektor gör så gott han kan i detta avseende även om jag inte tycker att han lyckas.
Vidare är även rektorer skyddade av LAS. Dvs ända sättet att bli av med jobbet är att misshandla någon eller… just det. Inte klara av att hålla budget.
SKL är ute efter att suga mer blod svett och tårar. Så enkelt är det.