Dagens tips är att fundera på män i skolan. Behövs fler män i skolan, och i så fall varför? Om de behövs, hur ska de lockas att söka lärarutbildningen? Om de söker och kommer in, (hur ser förutsättningarna ut när det gäller antagningen föresten?), hur ska högskolorna agera för att de inte ska hoppa av i samma utsträckning som nu?
Mats, från bloggen ”Tysta tankar”, har tillsammans med Rasmus och Fredrik från studentkåren i Malmö skrivit en debattartikel i Sydsvenskan. Kommentarsfunktionerna är tydligen avstängda, men Mats vill gärna veta vad du tycker. Du kan lämna din åsikt i det här inlägget, där det även finns en länk till den nypublicerade utredningen om män i skolan.
Jag har funderat mycket på det här tidigare. Jag anser att det behövs fler män i skolan, helt enkelt för att en större variation behövs. Grundförutsättningen är förstås att alla lärare är goda pedagoger, men även den personliga dimensionen som förebild är en viktig del av lärarrollen. Jag menar inte att man alltid måste vara en fantastisk och felfri förebild för våra barn och ungdomar, verkligen inte! Med förebild menar jag att man är i huvudsak god och att man genom sin blotta existens uppvisar ett alternativ. En man i skolan kan vara förebild bara genom att visa att inte alla män super, slåss eller hänsynslöst jagar ekonomiska vinster, för några elever. En man i skolan kan visa att det är OK även för män att välja ett omsorgsyrke, för andra elever. En man i skolan kan tillföra undervisningen dimensioner som inte hade funnits annars, som passar vissa elever. Hur bra en pedagog än är, oavsett kön eller stil, så skulle det inte vara lyckat att klona denna pedagog; det är en variation av goda pedagoger vi behöver. Inte bara i ett genusperspektiv.
Här kommer en ganska ofärdig tanke: Björklund verkar se en enda anledning att ha män i skolan, som stämmer väl överens med hans övriga ”pedagogik”; han anser att män är bättre på att hålla ordning i skolan. Han vill ha män med auktoritet som kan kväsa de farliga ”grabbgängen” med hjälp av sin fysiska styrka. Hans bild av män i skolan är därför mycket annorlunda än min, och lösningarna blir antagligen väldigt olika… Jag har inte läst hela utredningen ännu, men återkommer i frågan när jag gjort det.
Uppdatering: Läs även Morricas recept på en färgglad sallad
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, grundskolan, lärare, läraryrket, genus, kön, könsroller, lärarhögskolan, lärarutbildning, Björklund, Jan Björklund,
Christermagister 
Nu har jag läst här och hos Mats, tack för diskussion och läsning. A-M
Jag tror absolut också att det är bra med fler män i skolan, av samma anledning som du; variation! I den miljö som skolan är, där eleverna tillbringar så otroligt mycket tid, så är det självklart viktigt att de får goda vuxna förebilder – både kvinnor och män.
Jag har tidigare sagt vad jag anser i denna fråga.
Det är en självklarhet att det behövs fler män i skolan.
Auktoritet enligt gamla föreställningen ala Björklund är naturligtvis inte det vi vill ha.
Däremot ord som kunskap, vänlighet, ömsesidighet, pondus och respekt.
Orden som vi använder räcker liksom inte till. Men det finns tillstånd som uppkommer och som kanske hjälpligt beskrivs av ovan angivna ord.
Jag kan dessutom tycka att vuxna människor skall våga vara vuxna.
Jag kan ibland möta lärare som hellre verkar vilja vara kompisar och nivellerade tonåringar.
Det tror jag inte på. Eller rättare sagt. Det är förkastligt.
Man måste förstå att det mitt i allt positivt faktiskt pågår en ”maktkamp” i klassrummet. Ibland är maktkampen ett snällt spel men i vissa stunder är det blodigt allvar.
I detta läge får det inte råda någon tvekan om vem som har sista ordet då vi har att göra med en klok och vuxen lärare.
Nu hör det väl till saken att det ibland kan uppkomma den situation som du beskriver med det sk destruktiva grabbgänget”. Det föregås väl av många tidigare misslyckanden.
I det allra sista skedet uppkommer då kanske ett behov av ett språkbruk som kan benämnas auktoritet.
När jag uppfostrat mina barn så har jag väl tillgripit metoden auktoritet under en tiotusendel av vår gemensamma tid.
Vad jag menar är att verkligheten inte är svart eller vit. Det finns extremt komplicerade gråskalor allt mellan den översvallande värmen till motpolen auktoritär ilska.
Vad som är gott och ont är nog tillslut en mycket komplicerad funktion mellan dessa tillstånd.
I debatten mellan Björklund och hans motståndare verkar det endast finnas två tillstånd. Svart eller Vit.
I det verkliga livet finns det alla kulörer och ingen kulör utestänger den andra. Det är den magiska fördelningen av kulörer som skapar ett konstverk.
Att det inte finns fler män i skolans värld beror väl på pedofildebatten. Att många pedofiler söker sig till skolans värld eftersom det är där barnen finns!
Det här skrämmer säkert många män bort från skolomsorgen….
Det skrämmande är att det kanske just nu finns många pedofiler som jobbar i skolor! 😦
Carl, ja, tyvärr är det nog så, särskillt när det gäller de yngre barnen. Pedofildebatten har gjort att män är rädda för att arbeta med dem… Man förstår ju att föräldrar är oroliga, men den oron gör att det känns obekvämt att arbeta med barnen… Att man är orolig kan ju dessutom leda till att man blir en sämre pedagog (om man trots det väljer att arbeta i skola/förskola). Som någon sa under ett möte jag var på: ”En pedagog i förskolan som undviker kroppskontakt med barnen är inte en speciellt lämplig pedagog…”
Jag vet faktiskt inte hur man ska hantera den situationen…
Några förslag? 🙂