Vid den här tiden på året blossar alltid debatten om skolavslutningar i kyrkan upp. Jag har förstås skrivit om det här flera gånger tidigare, men i år finns en liten ny knorr på frågan. Den nya skollagen är tydligare i sina skrivningar om vad som får förekomma och inte på en skolavslutning och resultatet är att flera präster inte ställer upp på att låta skolor ha avslutning i kyrkan under dessa premisser. (Sydsvenskan)
Helt rätt agerat, tycker jag. Skolan ska vara fri från konfessionella inslag och bedriva undervisning om religion, medan en skolavslutning i kyrkan under ledning av en präst är en ceremoni där man deltar i religionen. Ceremoniledare är också prästens roll; ingen präst med lite självaktning borde ställa upp på att delta i en skolavslutning under de förutsättningar som gäller i dag (länk).
Självklart finns det fortfarande gott om präster som debatterar för att få fortsätta bedriva skolavslutningar i kyrkan under religiösa former och som vanligt blir jag illa berörd av hur viktigt det tycks vara för dem att eleverna deltar under obligatoriska former.
– Det är en sorg för mig att lagen har skruvats åt. Skollagen har en tendens att fostra oss till religiösa analfabeter. Om man inte är trygg i sin egen mylla så blir man osäker när man möter människor från andra religioner och kulturer, säger Nina Karemo.
Vi är ganska många som inte känner oss ett dugg trygga i kyrkans ”mylla” och inte tillhör varken den religionen eller kulturen, så varför ska vi tvingas delta i dessa ceremonier? Skolavslutningen blir ju då i stället ett tillfälle av osäkerhet eftersom man (med Nina Karemos ord) möter människor från andra religioner och kulturer.
Om de som känner sig trygga och hemma i kyrkan vill ha en skolavslutningsceremoni i kyrkan så finns det absolut ingenting som hindrar att man anordnar det efter skoltid. Man anordnar ju egna högtider vid jul, påsk och vid en massa andra tillfällen; varför tycks det vara så omöjligt vid skolavslutningstider?
Den enda logiska förklaringen är att man ser skolavslutningarna i kyrkan som ett missionstillfälle, och det tycker jag inte att skolan ska ställa upp på.
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, skolavslutning, religion, kyrkan,
Christermagister 
Sedan 2000 tillhör trossamfundet Svenska kyrkan inte det allmänna och kyrkans normgivningsmakt över medborgarna har upphört. Kristendomen saknar legitimitet för ett ökande antal upplysta människor med religionsfri livsåskådning i Sverige.
Sverige är en sekulär stat, där trossamfundens religiösa normer enbart gäller de egna medlemmarna. Det vore orimligt om medborgare med religionsfria livsåskådningar, eller medlemmar i andra trossamfund, tvingades underordna sig otidsenliga normer eller traditioner i en religion som man överhuvudtaget inte tillhör.
Saken gäller rätten till frihet från religion och kommunens ansvar för att skydda enskilda elever i den obligatoriska grundskolan mot otillbörlig och ensidig religiös påverkan av trossamfundet Svenska kyrkan.
Skolverket publicerade december 2011 en juridisk vägledning om skolverksamhet i kyrkolokaler. En kompletterande vägledning om skolavslutning publicerades den 16 maj 2012. De aktuella bestämmelser som gäller en grundlagsskyddad religionsfrihet är regeringsformen 1 kap. 2 § och 2 kap. 2 § samt Europakonventionen artikel 9.
Enligt den nya skollagen 2010:800, 7 kap. 19 §, är reglerna om befrielse från obligatoriska inslag i undervisningen väsentligt mer restriktiva än i den tidigare skollagen. Avsikten är inte att bestämmelsen ska tillämpas när det gäller skolverksamhet i kyrkolokaler.
Rektorer och lärare som inbjuder till skolavslutning i en kyrkolokal agerar ombud för trossamfundet Svenska kyrkan och sviker föräldrarnas förtroende för skolan. Elever och föräldrar står i beroendeförhållande gentemot skolans lärare och rektor. Lojalitetskonflikter uppstår för elever och föräldrar som tvingas värna sin religionsfria/religiösa integritet. Föräldrar med religionsfria livsåskådningar och föräldrar med annan religiös övertygelse kan dra sig för att begära befrielse för sina barn från otillbörliga och ensidiga religiösa moment i undervisningen och skolavslutningen.
Kloka rektorer och lärare ordnar skolavslutningen utan kyrkans medverkan så att elever och föräldrar slipper avslöja sin livsåskådning och sitt privatliv för skolmyndigheterna.
Källa:
Klicka för att komma åt Skolan%20och%20kyrkan%20120302.pdf
http://www.skolverket.se/lagar-och-regler/juridisk-vagledning/2.6125/skolavslutning-i-skolan-1.175509
Skolverket
Enligt nya skollagen 2010:80, 1 kap. 6 § ska utbildningen vid en kommunal grundskola vara konfessionsfri.
Trossamfundet Svenska kyrkans skolkyrkoverksamhet är konfessionell med det uppenbara syftet att rekrytera konfirmander och framtida kyrkomedlemmar.
Citat:
/Inom den s.k. skolkyrkoverksamheten, som ofta sker ekumeniskt, pågår verksamhet som omfattar både medverkan i lektioner och lärarfortbildningar och en närvaro på skolans raster./
/Konfirmandarbetet är liksom skolarbetet i hög grad beroende av personliga relationer. I de församlingar där det finns en god relation till de unga redan i tidig ålder finns det också större förutsättningar att rekrytera konfirmander./
/Utskottet delar motionärernas önskemål och uppmanar därför Kyrkostyrelsen att intensifiera samtalen med Skolverket genom de upparbetade kanaler som redan finns genom Sveriges Kristna Råd./
Källa:
Konfirmandundervisning i skolan
Kyrkolivsutskottets betänkande Kl 2005-7
Kyrkomötet 2005
Den svenska extremismen sticker fram i Skolverkets föreskrift att att även en välsignelse
skall uppfattas som en kränkning.
Pingback: Kyrkan, avslutningen och psalmen – Amen! | Anne-Marie Körling