Sent födda barn får fler adhd-diagnoser

Barn födda sent på året löper en kraftigt högre risk att få en adhd-diagnos än barn födda tidigt på året. Det visar nu för första gången statistik som Socialstyrelsen tagit fram åt DN. ”Vissa barn ska kanske vänta med att börja skolan”, säger överläkare Björn Kadesjö. ”Det kan handla om omognad. De sent födda pojkarna klarar inte av att möta skolans krav. De hade kanske inte behövt få stora problem om omgivningen lyckats möta barnen utifrån deras egna förutsättningar”. (DN 1)

I oktober skrev jag om att  ”januaribarnens” kunskapsmässiga försprång i skolan håller i sig genom livet och att de som föds sent på året har sämre förutsättningar att lyckas. (Januaribarn klarar sig bäst) Om vi ser det som en riskfaktor att vara född sent på året eller en skyddsfaktor att vara född tidigt på året (DN 2) spelar ju i praktiken ingen roll, den första uppenbara slutsatsen som vi kan dra är ändå hur viktigt det är att undervisningen bedrivs på en lämplig nivå för den individuella eleven. Förutom det så måste vi också förstå hur skadlig inverkan känslan av att inte riktigt räcka till i gruppen är. Vi pratar om KASAM här, känslan av att verksamheten är begriplig, hanterbar och meningsfull, om gruppdynamik och om försvarsmekanismer.

Ett barn som inte är moget att sitta stilla och lyssna fokuserat, att greppa pennan, att dra ett rakt streck eller att klippa med sax, eller inte begriper vad undervisningen går ut på, upplever ständiga misslyckanden i förskolan och skolan. (Den mognadsmässiga spridningen bland eleverna i en årskull är tveklöst mycket stor under skolans första år och även om gruppens pedagoger är fantastiska på att erbjuda undervisning på olika nivåer så finns det en praktisk gräns för hur mycket man kan individualisera, och det finns ingen möjlighet att undvika att barnen jämför sig med sina kamrater i gruppen.) Ständiga misslyckanden leder förstås till att barnet mår dåligt och utvecklar strategier för att dra uppmärksamheten ifrån dem, och att dessa strategier och den ångest som eleven känner hindrar barnets utveckling och ibland till och med tolkas som tecken på adhd är väl inte så långsökt?

Det sorgliga är att vi diagnostiserar barnet i stället för verksamheten. Vi diagnostiserar dessutom barnet utifrån hur det agerar i en skolklass baserad på födelseår. Håkan Jarbin, överläkare vid barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Halland berättar rakt ut hur stor vikt som läggs vid skolans utlåtanden när man diagnostiserar ett barn: ”vi går mycket på vad skolan säger, eftersom de problem som dessa barn har inte syns lika lätt när vi träffar dem. Det är skolan som berättar hur det går i skolan. Om barnet har koncentrationsvårigheter och dessutom är född sent på året ökar sannolikheten att det får en diagnos.” (LN)

I mitt förra inlägg föreslog jag att vi skulle knyta samman verksamheten i förskoleklassen och skolans första två år mer så att det inte blir så dramatiskt att ”gå om” ett år, och det tycker jag fortfarande är en bra idé. För enkelhetens skull kallar jag verksamheten som nu består av förskoleklass och år 1 och 2 i grundskolan för ”steg 1”. Jag tänker mig att barnen får 2-4 år på sig att utveckla den mognad och de färdigheter som krävs för att gå vidare till ”steg 2” (skolår 3…) utan att det behöver bli så tydligt att de ”byter grupp”. Verksamheten och gruppindelningarna i ”steg 1” ska förstås bygga på elevernas mognad och färdigheter i stället för att avgöras av deras födelseår.

Det är inte en direkt detaljerad plan, men vad säger du om den formen av åldersblandad och tidsmässigt flexibel skolstart? Den fortsatta skolgången följer dagens mönster, men kanske kan de mer flexibla första åren göra att färre elever upplever stora problem?

P.S. I kommentarerna till Mats inlägg ”En del nyheter gör mer ont” diskuteras en alternativ tolkning som har med kvaliteten på vinterspermier och sommarspermier att göra, men den ger jag inte mycket för med tanke på att ”barn som föds under de tre sista dagarna i december löper 39 procent större risk att få adhd-läkemedel än barn som föds under de tre första dagarna i januari på det nya året”, enligt artikeln i DN.

P.P.S. Jag menar inte att det nödvändigtvis är fel att diagnostisera barn, många individer och familjer har stor nytta av att få en förklaring till varför vissa aktiviteter är svårare än andra och en del barn behöver medicineras, men jag menar att vi måste bli bättre på att anpassa verksamheten så att de diagnoser som sätts är korrekta. Precis som forskaren Richard Morrow menar jag också att man i högre grad borde lägga fokus på livet utanför skolan när ett barn utreds för adhd.

Mer i ämnet: Dags att ifrågasätta att fler får adhd-diagnos (SvD), Snart kan alla som vill få en diagnos (SvD), Läkare varnar för övertro på diagnoser, Att vägra ge diagnoser är att svika barnen (SvD),

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, Pedagogik, specialpedagogik och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Sent födda barn får fler adhd-diagnoser

  1. Maths skriver:

    Vad kommentarerna till Mats inlägg beträffar så handlar delar av dom om att få lite distans till det annars så genetiska tänket kring orsakerna till ADHD. De handlar väl även lite om en kritik mot rådande diagnostikhysteri. Att barnen behöver bli bemötta utifrån sina egna förutsättningar tror jag inte någon ifrågasätter.

    Men att just skolans omdömen väger så pass tungt, känns lite skrämmande. Jag tänker då att ADHD är en beteendediagnos som inte utgår från en vedertagen sanning om orsaken bakom beteendet.

  2. MalinC skriver:

    Jag har också alltid tyckt att en flexibel eller som du beskriver, åldersblandad, skolstart hade varit mycket bra för många barn. Om vi verkligen ska utgå från det enskilda barnets förutsättningar, så kanske man inte ska vara så bunden vid ålder och årskurser? Jag tror till och med att gränserna mellan årskurserna kan vara glidande längre upp i åldrarna också?
    Det viktiga är att barnen når skolans mål – inte att det sker vid exakt rätt tidpunkt.

  3. Morrica skriver:

    Att använda sig av ADHD som en slaskdiagnos är ingen betjänt av – varken den som har ADHD och blir diagnosticerad, den som har ADHD och inte blir diagnosticerad, den som inte har ADHD och blir (eller inte blir diagnosticerad), skolan, lärarna eller samhället. Risken är att vi rätt som det är står med uppfattningen att ADHD egentligen inte ‘finns’ utan att det egentligen handlar om att personen är ‘lat’, behöver ‘rycka upp sig’ eller något annat lika värderande och ovetenskapligt.

    Och det är ngen vidare mån för kunskapstillväxt.

  4. Kenth skriver:

    Jag vill inte förminska begreppet ADHD eller problematiken runt det. Jag är medveten om att det finns människor vars liv blir mer hanterbara av att få en diagnos. Med en sådan disclaimer på plats vill jag bara erbjuda en tänkvärd vinkel.



  5. andersbwestin skriver:

    En liten kommentar om statistik och orsakssamband.

    1) Det finns ingen naturlag som säger att en egenskap endast beror på en faktor. Snarare tyder det mesta på att egenskaper är multifaktoriella, vilket sannolikt också är en orsak till frågans komplexitet.

    2) Var verkligen statistiken så finlemmad att det handlade om tre dygn på vardera sidan om nyår.
    Är inte det statistiska underlaget spridda över flera månader.

    I vilket fall för att ytterligare komplicera frågan är havandeskapsförgiftning en tydlig riskfaktor för ADHD. Tyvärr har man dålig koll på vad havandeskapsförgiftning har för orsaker. Man vet att förstföderskor är en riskfaktor. Det gäller således att undvika att bli förstföderska.

    • Morrica skriver:

      Förutsatt att man vill undvika ADHD. Vill man det, och i så fall varför?

      • andersbwestin skriver:

        Det där var självklart en skämtsam knorr.
        För mig är ADHD en gradualitet längs normalfördelningen. Dvs egenskaper som evolutionen funnit funktionella fram till den punkt där man har svårt att klara sitt liv.
        Precis som schizofreni kan ses som en variant av ”överslag” till kreativitet. Strax innan gränsen kanske geni men på andra sidan gränsen ett livslångt handikapp.
        Vissa med riktigt besvärlig ADHD önskar nog att de fått födas utan denna egenskap Men jag tänker inte ta på mig rollen att vara domare.

        Jag vet bara att vissa med jobbigare former av ADHD har det riktigt kämpigt. I det gamla jordbrukarSverige hade de nog betydligt lättare att hitta sin plats och trivas med livet.

  6. ChristerMagister skriver:

    Frågan om orsakerna till ADHD lämnar jag med varm hand över till någon annan; vi måste ju ändå ge alla chansen att utvecklas på bästa sätt i skolan och att hitta en plats i samhället (se t ex klippet som Kenth länkar till ovan). Min del i det hela är att påpeka att det är viktigt att vi anpassar verksamheten i skolan så att vi inte skapar onödiga problem och även att vi tänker efter hur vi beskriver barnen så att de inte blir feldiagnostiserade.

    Enligt artikeln i DN är statistiken så finlemmad att det handlar om tre dygn på vardera sidan nyår och det tycker jag tyder på att det finns en överhängande risk att elever med tidiga misslyckanden i skolan utvecklar ett beteende som skolan sedan beskriver på ett sådant sätt att det tolkas som ADHD. Men det är bara en grupp. Vi har en annan grupp som ”diagnostiseras” som ”skoltrötta” eller att de har utvecklat en ”antiplugg-kultur”…

    • andersbwestin skriver:

      Christer
      Jag tror som du att mognadsprocessen är en väsentlig orsak. Jag ville bara komplicera frågan eftersom jag tror att det är farligt att bara ha en enda bestämd förklaringsmodell.
      Jag har ibland tänkt att det vore bäst om pojkar fick börja ett år senare i skolan. Men hur man än gör så skapar man samtidigt andra stigman som man inte gillar.
      Flexibel skolstart är en annan variant. Men den är också utpekande så på något sätt gör man fel hur man än beter sig.

      Tyvärr verkar inte heller ”anpassad verksamhet” fungera som metod. Är det inte det som nästan alla skolbloggar egentligen handlar om.

  7. trkmgstrn skriver:

    Flexibel skolstart fungerar inte i praktiken. Läraren undervisar en grupp, inte en samling individer. Däremot skulle det vara bra med skolmognadstest, som sedan skulle följas. Alltså ingen hänsyn ska tas till föräldrars känslor. De pojkar (för det är det ju) som inte är mogna att börja skolan får då vänta ett år.

  8. addtastic skriver:

    Reblogged this on squid and commented:
    Löper barn födda senare på året större risk att feldiagnostiseras med ADHD? Intressant läsning!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s