Prioritera basfärdigheterna

I dagens DN påpekar Ibrahim Baylan det självklara; att brister i basfärdigheterna från skolans första år försvårar den fortsatta skolgången, och skriver: ”Därför ska basfärdigheterna och elevernas undervisning under de första åren i skolan prioriteras, så att inte ett enda barn lämnar tredje årskurs med bristfälliga basfärdigheter”. (DN)

Efter att ha tillbringat den övervägande tiden av mitt yrkesverksamma liv i skolår 4-9 kan jag bara hålla med. Det är oerhört viktigt att ”inte ett enda barn lämnar tredje årskurs med bristfälliga basfärdigheter”; det vill säga att de måste ha god språkförståelse, kunna läsa, skriva och räkna. De grundläggande orsakerna som jag finner till elevernas bekymmer med att nå målen i år 4-9 är i stort sett alltid relaterade till basfärdigheterna, och det spelar ingen roll om det handlar om samhällsorienterande eller naturvetenskapliga ämnen. Det är oerhört sällan som eleverna egentligen har svårt att förstå det ämnes-specifika inom SO eller NO. Det de har svårt med är språket.

Förutom att vi satsar extra resurser på undervisningen i år 1-3 behöver alltså lärarna som är verksamma där verkligen vara experter på språkhantering, läs- och skrivundervisning och grundläggande matematik. Är det sådana lärare vi utbildar i dag?

Om vi tittar på innehållet i Grundlärarutbildningen med inriktning mot arbete i förskoleklass och grundskolans år 1-3 ser vi att 60 hp (1 år) ägnas åt den utbildningsvetenskapliga kärnan, 30 hp (en termin) till vetenskapliga uppsatser och 30 hp till praktik. Ämnesspecifikt läser man 30 hp matematik, 30 hp svenska, 15 hp engelska, 15 hp SO, 15 hp NO och ytterligare 15 hp antingen SO eller NO.

Det är förstås bra med bredd i utbildningen, men med tanke på ovanstående så tycker jag att sammanlagt 45 hp inom SO/NO är ganska mycket och jag funderar på om man verkligen behöver 15 hp engelska… Missförstå mig inte nu, det är förstås bra att få utbildning i detta, men vi har ju trots allt bara en begränsad tid att ”spela” med och 30 hp svenska låter lite. Med tanke på hur viktigt språket är för den fortsatta skolgången och på vilken utmaning det faktiskt är att lära alla barn att läsa och skriva så skulle jag vilja se 60-90 hp svenska i utbildningen.

Vad säger ni om det?

Länkar till andra bloggar om: , , , , ,

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, Läraryrket, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Prioritera basfärdigheterna

  1. frokenvikarie skriver:

    Håller verkligen med! 30 hp svenska som ska rymma läs- och skrivinlärning, olika läsinlärningstekniker, barnböcker, osv känns väldigt lite! Jag har 60 hp i min examen och känner mig ändå inte helt tillfreds med det! Nästan allt arbete i skolan går tillbaka till läsning och förståelse av text, om det inte fungerar är eleverna illa ute och får allt svårare att må målen i många ämnen.

    • sökaren skriver:

      Dessutom menar jag att alla lärare som arbetar i våra storstadsområden där det finns invandrare behöver kompetens i svenska som andraspråk. Känns ganska orimligt att det skulle få plats i de där futtiga 30 poängen.

  2. tråkmagistern skriver:

    Vad ska Baylan göra med de nioåringar som kommit till SVerige i januari? I vanlig politikerfloskelvana skriver han ”inte ett enda barn”. Som vanligt är det inte genomtänkt.

  3. Göran Tullberg skriver:

    Elever flyttas från klass till klass efter ålder. Det spelar ingen roll om en elev saknar förutsättningar för de krav på ”lyssna, tala, läsa, skriva” som undervisningen i mellanstadiet fordrar.

    Jag besökte skolor som länskolekonsulent och såg att många elever fick underbetyg där, men ändå flyttades vidare. ”Det är meningslöst att låta eleven gå om fyran, ty det han saknar borde han lärt i ettan och tvåan. Här i fyran kan vi inte lära honom det.”

    Vore det inte riktigt att kräva att avlämnande lärare inte släpper en elev till nästa klass utan att han behärskar det han måste kunna för att klara nästa steg. Att ha krav på uppfyllda mål och strunta i elevens ålder.

    Eleven själv skrev om nio totalt bortkastade år då han tvingades vidare alltid med underbetyg och alltid hånad för att han inte lärt basic i småskolan, Han har ingen chans till jobb eller ett fullt socialt liv. I gymnasiet går 25% ut med underbetyg i viktiga ämnen.

    • tråkmagistern skriver:

      Jo, men vilket ramaskri det skulle bli om 20-30% skulle underkännas i varje klass. För så många skulle det bli, åtminstone i början. Skolcheferna skulle avskeda rektorer och lärare på löpande band. Det viktigaste i svensk skola är föräldrarnas stolthet, inget annat.

  4. Håller med om att barnet måste äga språket innan övriga kunskaper kan hämtas in. Intressant debatt. Det är solklart att lärarutbildningen har mycket kvar att önska.
    Jag beundrar alla lärare som ger allt och gör ett fantastiskt jobb!

  5. Pär Engström skriver:

    Hej Christer!

    Jag vill bara peka på att lärarutbildningarna här har gjort lite olika. I den högskola jag arbetar på finns det renodlade ämneskurser om 30 hp svenska och 30 hp matematik samt två kurser om sammanlagt 30 hp med både svenska och matematik. Sammanlagt då 45 hp matematik och 45 hp svenska. Och vi har endast 15 hp NO och 15 hp SO, inget valbart för orienteringsämnen. Sedan har vi samma poängtal för engelska 15 hp. Plus ytterligare en kurs om 7,5 hp vill jag minnas om svenska och estetiska lärprocesser.

    En liten reservation för ovanstående. Jag tjänstgör på ämneslärarprogrammet och är inte helt insatt i kursuppläggen för grundlärarprogrammet (annat än i SO).

    • ChristerMagister skriver:

      Tack för påpekandet. Är det inte lite okarakteristiskt att man fortfarande tillåter så olika upplägg inom utbildningen?

      • Anna skriver:

        Med tanke på hur olika det varit är väl inte 30 hp att profilera sin utbildning med något att uppröras över. Dessutom ska ju kurserna i kärnan vara anpassade efter den inriktning man läser så att kurser om styrdokument, bedömning osv också kan utgå ifrån ämnesinnehållet. Skriver du sedan examensarbetet ”om” ett ämne får du lite till.

  6. sheilaeriksson skriver:

    Precis. Mitt bonusbarn gick i trean förra året och skrev fortfarande både bokstäverna och siffrorna bak och fram och läraren rättade aldrig honom. Hon svarade att de lär sig så småningom. Man kan fråga sig vad hennes roll som lärare var i så fall. Jag undervisade själv på universitet och insåg hur dåliga studenterna var i språk och att skriva. Duktiga studenter som inte klarade av att skriva en någorlunda bra rapport. Bonussonen får alltid en ”jättebra!” på sina läxor fast de verkligen är usla. Hur ska de lära sig? Vad är lärarens roll? Förstår att de inte vill ”kritisera” barn men någonting måste de lära ut. Nu får han så mycket hjälp hemma men tänk de barn som inte har det, eller vars föräldrar inte kan hjälpa dem med läxorna. Då blir gapet bara större mellan samhällsklasserna och barn från olika bakgrund.

    • Janne skriver:

      Gud nåde Dig om du försöker ens tänka tanken att bara skriva godkänt eller bra! Kommer du på den befängda idéen att framföra kritik- hur konstruktiv den än må vara- är risken stor att du som lärare får bära korset till din korsfästelse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s