Ännu en undersökning visar hur svårt det är att få studenter att satsa på läraryrket och nu ”lurar allvarlig lärarbrist runt hörnet”.
– Vi står inför en nationell lärarkris där Sverige beräknas behöva 80.000 lärare inom åtta år, säger Eva-Lis Sirén, ordförande i Lärarförbundet. (DN)
När jag skrev om det här för två veckor sedan skrev jag att jag var övertygad om att ”den helt avgörande faktorn i detta är att förbättra arbetsmiljön för lärare” (länk). Enligt denna undersökning ligger högre lön snäppet före, men det grundas ju på en kortsiktig bedömning. Särskilt svårt är det tydligen att locka folk till att utbilda sig till lärare inom matematik och naturvetenskapliga ämnen för årskurs 7–9. Det är kanske inte så konstigt, för antagligen resonerar man precis som Eva-Lis Sirén säger: ”Varför bli en dåligt betald mattelärare när jag kan bli en bättre betald civilingenjör?”
Är det väldigt egoistiskt att tänka att det ryms en positivt nyhet i denna krisrapport? Den ekonomiska lagen om tillgång och efterfrågan borde väl gälla även i detta fall?
.
Uppdateringar: Svenskt Näringsliv sponsrar nu arbetet med en ny ”elitutbildning” för toppstudenter, en konkurrerande lärarhögskola i privat regi. (SvD) Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka, men jag har svårt att se att problemet kan lösas långsiktigt på detta sätt utan både höjda löner och förbättrade arbetsvillkor.
…..På ledarplats i DN anser man att vi måste skydda och framhålla yrkets positiva sidor: ”för att kunna konkurrera med andra yrken måste lärarbanan också bättre ta till vara sina positiva särdrag. Trenden har länge varit och är alltjämt att arbetet steg för steg blir mer kontorslikt. Den utvecklingen måste brytas.” (Hear, hear!)
…..Gustav Fridolin ”utmanar Folkpartiets passivitet i frågan, och anslår fem miljarder till höjda lärarlöner” i Miljöpartiets budgetförslag. (SvD)
Länkar till andra bloggar om:
skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, lärare, lärarutbildning, lärarlöner
Det är absolut egoistiskt att tänka på den kommande lärarbristen som en positiv nyhet – Och helt rätt. Om lärare blir lite mer egoistiska kanske de får högre lön och då kanske kvalitén på lärare runtom i landet ökar på grund av konkurrens till det något mer eftertraktade yrket. Som nyutexaminerad gymnasielärare med snart 90hp i matematik, är det bara att gnugga handflatorna mot varandra och slicka sig om läpparna.
Apropå lärarkrisen – så allmänt sett så är väl den svenska modellens samhälle är väl ingen höjdare precis – för oss av vanligt folk = merparten av medborgarna, tyvärr tyvärr… 😥
Men ”simma lugnt” – för allt som har en början har ett slut – och jag hoppas på att ”förändringarnas vindar” kommer i slutet av 2012.
Så länge som det finns liv så finns det hopp – som jag ser det.
Citat: “Show Me the Money” (Slut citat)
Svensk skola får mer pengar än de flesta andra länder får, men hälften går till annat än lärande. De går till kommunal byråkrati och övervinster.
Riv bort allt kommunalt inflytande på skolan och all utsugning. Alla pengar till lärande. DÅ men bara då finns en chans att förbättra skolan
Pingback: Lärarkris och jobbdrömmar « Sökarens skoltankar
Ser du några tecken till bättre arbetsförhållanden? Har du några förhoppningar?
Du vet hur det är med hoppet…
http://sv.wikipedia.org/wiki/Pandora_%28mytologi%29
Lyssnade på studio ett igår där Per Kornhall, undervisningsråd på skolverket, nämnde att år 2010 var det 3 personer i hela Sverige som hade gymnasielärarutbildningen i kemi som förstahandsval.
3 personer – i hela Sverige
I Finland var det i höstas 900 sökande till kemilärarutbildningen i Helsingfors.
900 personer – i Helsingfors.
Det är ett misslyckande av gigantiska proportioner vi nu bevittnar. Det är närmast obegripligt hur vi i Sverige har kunnat misslyckas så kapitalt med att göra läraryrket attraktivt. Ett ord tränger sig på när man ser resultatet av de sista 20 årens skolpolitik: inkompetens. Alla beslut som har tagits för att göra skolan bättre, läraryrket mer attraktivt, etc. har fått helt motsatt effekt.
Jag skäms tamejfan.
det är bara att importera kemilärare från Finland… det har vi gjort på min skola.
Hela grundskolan och idén med integrering är ett misslyckande. Man måste inse att eleverna är olika men att vi undervisar grupper, inte individer. Dessutom måste man inse att alla föräldrar inte förstår sig på skola. Hur kan det vara så att man tar hänsyn till föräldrars vilja när det gäller att placera i mindre grupp. Det är horribelt.
Ge rektorn oinskränkt makt att relegera.
Något som är ganska typiskt i den här debatten kan man se en artikel hos Lärarförbunddet: ””Att söka andra jobb var en ögonöppnare””. Jarl beskriver hur arbetssituationen.
Ändå handlar artiklen om att lönen ska upp 10.000! Förstår du det? Jag har också läst artiklar av Eva-Lis med samma skeva slutsatser. Arbetsvillkoren är förjävliga, men upp med lönen! Hon har väl i princip jobbat för att vi ska jobba ännu mer för att få högre status. Ingen tanke på hur arbetsvillkoren påverkar oss och hur det i sin tur påverkar de vi är satta att hjälp fram.
Ja, det är skevt… Kan det bero på att det är lättare att mäta hur väl facket lyckas om man satsar på lönen? Fast med den logiken borde förstås facken ha tappat majoriteten av medlemmarna de senaste åren…
Idag har Metta Fjelkner en debattartikel i SvD, ”Lagstifta om mindre skolklasser”. Och hon är ju så rätt ute!
Visst är det skönt att läsa? Bättre arbetsmiljö för lärarna och bättre studiemiljö för eleverna. Två flugor i en smäll!
Men så kommer slutklämmen.
Efter en lång och välskriven artikel inom ämnet arbets- och studievillkor, är det ändå lönen och statusen som går utanpå allt annat.