Allt färre vill bli lärare. De senaste 20 åren har antal förstahandssökande till lärarutbildningen minskat med nästan 60 procent och i höstas tvingades man ställa in flera lärarutbildningar. Det krävs flera åtgärder för att öka intresset för yrket igen, menar Christian Kjellström.
– Lärarlegitimationen och höjda löner är två viktiga faktorer för att höja statusen, säger han.
Lisbeth Ranagård tycker att det är ännu viktigare att förbättra arbetsmiljön för lärare. De ska få tid att undervisa och göra det under rimliga förhållanden.
(Skolvärlden.se)
Lärarlegitimationen ger jag inte mycket för, lönen är viktig (efter min dag som informatör under lärarutbildningens öppna hus förra året vet jag att den är avgörande för om unga ambitiösa studenter väljer utbildningen eller inte) men jag är övertygad om att den helt avgörande faktorn i detta är att förbättra arbetsmiljön för lärare. Med ett dramatiskt höjt löneläge kan vi antagligen få fler att börja studera till lärare, men om lärarna inte får ”tid att undervisa och göra det under rimliga förhållanden” så är det risk att många hoppar av; antingen under utbildningen eller efter sina första år i yrket.
Bildlänk
Jag tror också att förbättrade arbetsvillkor skulle göra att vi kunde dra större nytta av erfarenheten hos de rutinerade lärarna; de skulle ha mer kraft över till att dela med sig av sin värdefulla kunskap. I dagens läge är det få som känner att man har tid, möjlighet och kraft till att agera kollegial mentor.
(Läs om problemen med mentorskap i Lärarnas nyheter)
.
Så, hur kan vi rensa bland pedagogernas arbetsuppgifter så att de får mer tid till att fokusera på det de bör fokusera på: att planera, genomföra och utvärdera undervisningen och dess resultat?
Polisen publicerade nyligen en konkret lista (DN) , kanske kan vi åstadkomma detsamma? Vi har tidigare diskuterat lärarassistenter (länk) och jag tror även att ökat stöd av skoljurister skulle underlätta arbetet. Ett inlägg i SvD om ”att ”arbetslinjen” inte är något annat än en enkelspårig skattesänkarstrategi” fick mig att minnas en annan artikel om ”trygghetsvärdar” (SvD). Grundaren Håkan Brock säger:
–Man pratade om att en sänkning av restaurangmomsen skulle ge ett visst antal jobb (runt 3500 enligt regeringens utredare), men man skulle kunna fixa betydligt fler jobb genom att lägga de drygt fem miljarderna som sänkningen kostar på verksamheter ute i skolorna. Det skulle dessutom spara in ännu mer pengar genom att få bort förstörelse och sabotage. För att nu inte tala om vad alla stressade lärares sjukskrivningar kostar.
Är det fler än jag som känner att det skulle bli betydligt lättare att fokusera på undervisningen om man kunde minska inslaget av rastvaktande, konfliktlösning och kanske också den föräldrakontakt som detta medför?
Uppdatering: Metta Fjelkner tycker att lönen är det viktigaste (surprice! 🙂 ), ”När Sveriges akademikers centralorganisation (Saco) i fjol granskade lönsamheten hos 36 olika högskoleutbildningar kom man fram till att endast en var direkt olönsam: lärar-utbildningen” (DN) men P J Anders Linder håller med mig och anser att vägen går via ”skickligare skolledare” och ”engagerade uppdragsgivare i förvaltning och politik”. (SvD)
Länkar till andra bloggar om:
skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, lärare, lärarlöner, trygghetsvärdar
Christermagister 
Visst handlar det som åtstramningar för att sänka skatter. Det verkar t ex vara syftet när det gäller nedläggninen av skolor i Vänersborg. De nu så knappa resurserna kan få konsekvenser som t ex när det gäller arbetsmiljöansvaret i Karlskrona.
Jag tänker på hur det var under 60- och 70-talen, då det var socialdepartementet som stod högre i hierarkin än finansdepartementet. På den tiden var man mer intresserade av att få fram kvalitet i välfärdstjänsterna än man är idag.
Ditt förslag på en lista och att man sållar i arbetsuppgifterna, innebär att man måste förstärka verksamheten med fler fysiska personer. För arbetsuppgifterna som sållas bort försvinner inte. Men är man i kommunerna beredda att ta det steget ännu?
Och precis som du skulle jag tro att det skulle ha en positiv effekt när det gäller att locka folk.
** Så kan det gå när man skriver i all hast. Inte bara stavfel, utan den första länken till en artikel om demonstrationen i Vänersborg blev fel. **
Regeringen är ju till synes beredda att ”betala” ca 5 miljarder för att skapa arbetstillfällen genom sänkt restaurangmoms, så varför inte på andra sätt? Men som vanligt är förstås de kommunala prioriteringarna mer osäkra…
Sedan är jag lite osäker på vilka budgetrestriktioner som är ålagda kommunerna. Någonstans i bakhuvudet har jag för mig att de inte får/kan höja skatter hur som helst. Det kom någon gång under nedskärningarna på 90-talet.
Det gör att det blir svårt att förstärka en verksamhet, utan att ta resurser från en annan.
Jag tror att det bra att det är just lärarna, som känner eleverna, som också tjänstgör som rastvakter. Ingen ska inbilla mig att betydande delar av förberedelser o.dyl. äger rum under rasterna. Ska konfliktlösning också outsourcas så får vi en hel del nytt folk i skolan med specialuppgifter och det är inte alls bra. På sikt borde lärarna få läsa betydligt mer om hur man upptäcker och hanterar konflikter under lärarutbildningen (lite socialpsykologi, t.ex.).
Att minska den nu jämförelsevis obetydliga kontakten med föräldrarna låter lite som ett grundskott mot hela idén med föräldrainflytande i skolan.
Tiden för att planera och efterarbeta undervisningstid är mer än tillräcklig. Kanske är det så att för mycken tid läggs på minutiöst planerande i stället för på friskt berättande i klassrummet? Hur mycket tid lägger lärare på att utvärdera sin egen undervisning? Om det görs så sker det nog i tämligen amatörmässiga former, där diskussioner lärarna emellan får utgöra bas för vad som är god undervisning.
Rejäl utvärdering görs på annat, mer precist sätt.
Det där med föräldrakontakt är en intressant fråga. Nu är jag inte lärare i den riktiga skolan (bara låtsasskolan 😉 ) men min tanke är att skolan ska sköta den verksamhet den är ålagd, utan att föräldrarna ska behöva vara aktiva. Om jag ska behöva vara aktiv för mina barns skolgång, känner jag spontant att något är fel. Och behöver jag ta till privatlärare för att mina barn ska få en vettig skolgång, då har vi definitivt hamnat i diket.
Bertil: Någon gång under arbetsdagen bör man väl få rast, alltså sätta sig ner med en kopp kaffe, även som lärare? Eller hatar du lärare så mycket att du skulle förvägra dem det om du hade ett trollspö?
Vad gör dig till en sådan expert på att läraruppdraget INTE har splittrats upp på för måga uppgifter, där till slut lektionernas kvalitet blivit lidande? En sådan gräns finns – det inser även du. Vad får dig att misstro nu aktiva lärares varningsrop?
Så ”friskt berättande i klassrummet” är din syn på tillräckligt väl planerad undervisning?
Och i nästa andetag påstår du att lärare utvärderar sig för amatörmässigt? Den proffsiga metoden, den som lärare inte använder, är den på samma nivå som ”friskt berättande i klassrummet”?
Inställningen till att vara bland eleverna på rasterna är tydligen inte så positiv, av Coolaliaz
inlägg att döma. Det minns jag själv mycket väl. Men det gäller ju inte alla raster. Man turas ju om!
Aktiva lärare har alltid utropat varningsrop om än det ena än det andra.
Friskt berättande i klassrummet är för mig en allegori om den den goda läraren som har en god relation till sin klass och som inte gnäller stup i kvarten och som dessutom vet hur man gör utvärderingar! Upp med hakan!
Bertil: Trygghetsvärdarna (eller vad man väljer att kalla dem) känner förstås eleverna också. Det handlar ju om fasta tjänster, som kan utformas efter den specifika skolans behov, och inte några ”vakter” som hoppar in en vecka eller två.
Vi har det ganska tufft i vårt arbetslag för tillfället. Alla lärare har 1,5-2 timmars rastvakt inlagt i schemat och förutom det går de flesta 10-20 minuters uppehållen mellan lektionerna åt till att hålla lugn i korridorerna och till att försöka lösa konflikter. Du har rätt i att det inte är meningen att betydande delar av förberedelserna ska ske under dessa uppehåll, men de behövs både för rent praktiska saker som att plocka ihop materialet från den ena lektionen och fram det som behövs till nästa och för att samla ihop sig rent psykiskt inför nästa ”framträdande”. När lärare inte har tid att ordna det praktiska mellan lektionerna och inte hinner samla sig mentalt byggs en enorm stress upp under dagen, och detta går förstås ut över undervisningen och eleverna.
Kontakten med föräldrarna från skolans håll ska förstås inte minskas, utan ökas, men finns det något självändamål i att det är ”handledaren”/”mentorn”/klassföreståndaren” som sköter den kontakten? Huvudsaken är väl att det är en person som känner eleven och föräldrarna och som har god inblick i elevens vardag och i hur konflikterna ser ut? Kan inte den personen vara en ”trygghetsvärd”? Det tycker jag att det mycket väl kan vara. Det är fullt möjligt att den personen träffar eleven oftare än klassläraren.
Snart ska väl en trygghetsvärdshögskola inrättas också. Jag tycker att lärare ska hålla så god och livaktig kontakt med eleverna och föräldrarna som möjligt och imte börja gömma sig bakom andra
diffusa grupper anställda. Lärare ska synas! Lärare i det dolda minskar statusen.
Bertil: Om lärarnas ”gnäll” vore substanslös – hur kommer det sig att söktrycket till lärarhögskolan under lång tid har sjunkit till dagens katastrofnivåer?
Vad lärarens timmar används till är ett nollsummespel där mer av något ger mindre av något annat. Tror du på allvar att bra undervisning inte kräver viss förberedelse- och efterarbetstid?
Vem ska slå larm om denna tid blir hotad?
Det finns alltid folk som gnäller – i alla yrken. Att det låga söktrycket beror på bl.a. ditt gnäll tror jag inte ett ögonblick på. Lärarnas sänkta status beror på att lärarna inte längre representerar en kunnig del av befolkningen. Det är den trista sanningen. Nu förstärks detta faktum av att individer med slätstrukna betyg går rätt in i utbildningen och sedan ut som lärare. Har jag fel?
Det här med lång tid till för- och efterarbete låter för mig som fackliga konstruktioner. Vad har du för efterarbete efter en vanlig lekton i engelska?
Som jag har förstått det så arbetar du som högstadielärare Christer och jag studerar till lågstadielärare. Jag tror att vi kanske ser saken lite olika just därför. Jag vill inte ställa mig på Bertils ”sida” eftersom jag tycker att du, Bertil uttrycker dig otrevligt på gränsen till korkat. Däremot så vill jag föra fram att även jag tror på att jag som lärare behöver ha en god kontakt med barnen/eleverna, se till hela barnet och finnas som en trygghet. Jag är ju under utbildning och kan därför bara tala om stressen och känslan av otillräcklighet i teori ännu och jag förstår den. Otillräckligheten, att hela tiden känna att jag ligger efter och borde göra något annat. Att reda upp konflikter som hänt under rasten, ha möjlighet att se varje individ, använda kreativa läromedel är exempel på möjligheter jag skulle vilja ha som lärare som jag ser på VFU och liknande verkar vara en omöjlighet. När det kommer till lärande lär i alla fall jag mig, med inriktning mot yngre åldrar, att det finns ett annat sätt att se på kunskap och kunskapsvinning än det traditionella som jag är uppvuxen med på 80/90-talet. Där ser jag mig själv som en medkonstruktör och finns som hjälp till barnet då barnet konstruerar sin kunskap.
Ok, Johanna. Tycker man annorlunda än dig och säger det rakt ut så är man ovänlig och korkad.
En nybliven lärare har använt sin argumentationsförmåga.
Men Bertil, hur ska man annat än uppfatta dig som ”otrevlig, på gränsen till korkad”? Alla som känner dig lite grann – åtminstone den ”virtuella” Bertil – förstår att du gjort karriär inom akademin men förvånas på samma gång över att du klampar runt i kommentarsfältet på den ena bloggen efter den andra med tvärsäkra påståenden om hur det är att vara lärare idag (trots att det är flera decennier sedan du själv jobbade på gymnasiet). Du har även stenkoll på hurdana lärare är: lata, gnälliga och medelmåttiga. Varför inte tagga ner lite och vinna lite ethos på kuppen? Du talar dig varm för socialpsykologi men man får en känsla av att du inte själv har gått kursen. Ärligt.
Ta fram ett ställe där jag sagt att lärare är gnälliga, lata och medelmåttiga!
Jag har uttalat mig om vissa lärare som medelmåttiga (efter en medelmåttig utbildning) , ordet lata har har inte använt om några lärare och ordet gnälliga har jag använt om de lärare som gnäller. Någon som är emot detta?
Ganska otrevligt och överkorkat att hoppa på mig med generaliseringar som jag inte använt. Sedan undrar jag vad du tror att socialpsykologi är.
Jag visste inte ens att vi tycker olika men då vet jag det nu. För att få en intressant och nyanserad diskussion kan det vara viktigt att inte dra i med ”sina egna sanningar”, det tycker jag blir otrevligt (när de presenteras så som du gör), på gränsen till korkat (som att du inte har någon riktigt substans i dina påståenden).
Jag är särskilt nyfiken på vad du menar med ”kunnig del av befolkningen”? jag undrar också vad du anser vara ”den goda läraren”?
Du kan säkert efter viss betänketid själv besvara dina frågor, tror jag.
Bertil: Hur mycket för- och efterarbete som krävs beror förstås på ämne och lektion, men i genomsnitt skulle jag säga att det är rimligt med 30 min planering/förarbete och 15 min efterarbete till varje lektion. Efterarbetet till en vanlig lektion i engelska kan innebära att läraren sätter sig ner och antecknar någonting liknande: ”Hela klassen behöver en ny genomgång av oregelbundna verb, plocka fram övningarna ur pärmen X. Prata om vikten av att använda adjektiv i texterna nästa gång. Kalle hann inte klart med texten om sin favoritsport och behöver hjälp med det. Sune, Lotta och Tomas var borta och måste få dagens genomgång och information under nästa lektion. Lisas dator strular, se till att det är ordnat till nästa lektion. Anders stavar mycket sämre än de andra, hur är det med hans stavning i svenska? Kolla det med läraren Y och spec.ped. Z.”
När man träffar runt 100 olika elever dagligen så är det nödvändigt med ett liknande efterarbete. I bästa fall kan man göra det här i direkt anslutning till lektionen, men på många skolor (t ex min) har läraren antagligen nästa lektion om 10-20 minuter i en helt annan lektionssal. Det är alltså det uppehållet mellan lektionerna som jag beskriver ovan som behövs till förflyttning och till att samla sig, men som ofta går åt till att reda ut konflikter eftersom man under förflyttningen går igenom korridorerna där det alltför ofta händer någonting… och det värsta är att man då antagligen glömmer bort en hel del av det man observerat under lektionen, vilket i sin tur leder till att man tappar den röda tråden och blir ineffektiv.
Johanna: Självklart tycker även jag att lärare behöver ha en god kontakt med eleverna, se till hela barnet och finnas med som en trygghet (jag kallar mig ju trots allt ”relationspedagog”!). Jag menar inte att man ska lägga bort hela den biten, bara att man i många skolor skulle behöva hjälp med avlastning inom det här området. Jag jobbar just nu på mellanstadiet och det fokus på ämnesdjup i stället för bredd som råder har gjort att eleverna redan från år 4 har 9-11 olika lärare varje vecka. Det är inte bra på något sätt och skapar många problem; det finns inte riktigt en ”klasslärare” som har den här djupare relationen, kan se till hela barnet och finnas med som en trygghet. (Lösningen är förstås inte ”trygghetsvärdar”, utan en förändrad organisation, men det skulle fortfarande kunna vara ett bra tillskott. En bättre användning av skattepengarna än att skapa jobb i restaurangbranschen tycker jag.)
P.S. Bertil, att skriva att lärare bara är gnälliga och att dagens lärarstudenter är okunniga är faktiskt ganska otrevligt.
Läs innantill! Jag säger att e n lärare uttrycker sig gnälligt. OK?
Jag säger att en dålig utbildning ger dåliga lärare. OK?
Det otrevliga är väl att det jag säger är sant?!
Henrik, har du inget annat att bidra med än att på ett simpelt sätt kritisera någon som äntligen (!) rör om i grytan? Gör man det (som Bertil Törestad gör) är man tydligen ”otrevlig”, och uppenbarligen har man ingen talan om man inte själv just nu i denna stund jobbar som lärare. Sådana makt- och uteslutningsstrategier gynnar inte en levande debatt. Bertils kommentarer blir en frisk fläkt som vågar ifrågasätta mycket av det som sägs på lärarbloggar. Jag blir så trött på dessa ”klubbar för inbördes beundran” (och självömkan) som många bloggar andas, och hur stingsliga en del blir så fort man inte sväljer allt som påstås om lärares allt svårare arbetssituation. På vilka sätt har läraryrket ändrats så påtagligt? Extra arbetsuppgifter? Vilka är dessa? – Rastvaktande är definitivt inget nytt. I ungdomsskolan kan man inte komma ifrån den fostrande roll som lärare bör ha. Inte heller är efterarbete något nytt, som väl bör ha varit en självklarhet för alla ambitiösa pedagoger. De nya kraven på dokumentation av elevernas lärande är ju då bara ett sätt att formalisera det som lärare i alla tider bör ha sysslat med. Dessutom undrar jag om man som lärare måste lägga sig i alla konflikter som kan uppstå en skolkorridor…
Hej Zwirre,
Vem är du? 🙂
Det man möter när man är kritisk mot lärarkåren är en halvt omedveten men ändock otrevlig kåranda. I kommentarerna ovan kan de känslomässiga utbrotten studeras. För att man anses ha otrevliga åsikter får man uttryck som korkad kastade efter sig. Det är väldigt synd att kritiska synpunkter bara avvisas på det låga sättet.
Kan vi försöka fokusera lite mer på sakfrågorna kanske?
Zvirre: förutom att kraven på dokumentation har ökat dramatiskt (en mer formaliserad dokumentation som tar tid att utforma) så tror jag att den största skillnaden för lärarna på mellanstadiet är att man inte längre har en, eller möjligen två, klasser att undervisa och ”fostra”, man har numera ofta 5-6 stycken (och de yngre eleverna kräver mer av ”fostran”, konfliktlösning och föräldrakontakter om allt mellan himmel och jord). För lärarna på högstadiet så tror jag att den största skillnaden är just att man har fört in ”fostran”, konfliktlösning och föräldrakontakter… och ett annorlunda arbetssätt (ett mycket bättre arbetssätt) där man inte längre bara ”drar av” en serie föreläsningar, delar ut ett prov och sedan skriver betyg… Det är bättre, men tar mer tid.
*phew* gott att se din röst igen, du har varit så tyst att jag blev rent orolig för dig!
Tack! En lång paus blev ännu längre… Varje gång jag har börjat skriva ett inlägg så har jag slutat på grund av att jag känt att jag skrivit samma sak tidigare (och det har jag antagligen…). Vi får väl se om inspirationen kryper fram i takt med vårblommorna. 🙂
Pingback: Några veckor framåt är jag upptagen med annat « Maths hörna
Jag saknar en förklaring till varför läraryrket har blivit mindre attraktivt, om man nu inte tror på att det har blivit omåttligt tungt? Vad finns det för alternativa förklaringar?
Själv menar jag att lärarjobbet i svensk grundskola är helt vansinnigt. Man förväntas kompensera för allt och klara allt utan några som helst befogenheter. Eleverna kan inte tvingas att göra någonting, men när de sedan misslyckas så är det lärarens fel. Varför ska en ung människa välja läraryrket? Jag rekommenderar inte någon att bli lärare.
Pingback: ”Vi står inför en nationell lärarkris” – eller “Show Me the Money” | Christermagister
Pingback: Den stressade läraren « Välkommen till verkligheten