Att väcka läslusten

Ibland är forskningsresultat härligt lätta att både förstå och hålla med om.

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Läraryrket, Pedagogik och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

17 kommentarer till Att väcka läslusten

  1. Mats skriver:

    Man blir liksom glad och ledsen samtidigt.

  2. Morrica skriver:

    Jaha ja. Så bra att det blev beforskat, tänk här har vi gått omkring och trott att huvudsaken är att eleverna erbjuds litteratur de avskyr

    *OBS viss sarkastisk biton i ovanstående*

  3. ChristerMagister skriver:

    🙂 Visst vore det ”underbart” om detta var det enda resultatet en hårt arbetande forskargrupp kom fram till!

    Jag tror nog att vi mer ska se det som att man har lyft fram en detalj, men det är ju sorgligt att denna detalj ens ska behöva påpekas…

  4. Ping: Stoppa pressarna! « Tysta tankar

  5. ChristerMagister skriver:

    Bäst som jag sitter och småflinar åt hur självklart det som forskarna säger är så minns jag att någon har föreslagit införandet av en ”kanon” av svenska klassiker som eleverna ska tvingas att läsa i skolan…

  6. Emelie skriver:

    Fast alla ”pojkar” kanske inte gillar samma böcker. Och de kanske inte alltid är andra böcker än de ”flickor” gillar. Eller?

    • andersbwestin skriver:

      Nu pratar vi gruppnivå. Det som du skriver är ett ständigt återkommande sk trix.
      Vi pratar inte individnivå. Frågan handlar om olikheter i behov och preferenser på statistisk gruppnivå.
      Det är nämligen så all statistik redovisas och det gäller även denna fråga om att pojkar läser mindre än flickor.
      Att det sen finns överlapp mellan alla grupper när man studerar individnivå är som alltid en TOTAL SJÄLVKLARHET som ingen egentligen behöver påpeka.

  7. Julia skriver:

    släpper en liten suck här.

  8. Fr skriver:

    Det finns inte extremt mycket böcker för pojkar i mellanstadiet. En och annan serie om hockey och fotboll. Annars är det Biggles, men det är väl utrensat från den ”neutrala” kommunala skolan?

    • Morrica skriver:

      Det finns massor med böcker pojkar fascineras av – hela fantasygenren innehåller äventyr och action (kolla t ex Eddings Sagan om Belgarion, om den unge Garion som växer upp och med viss möda lär sig magi), en och annan tilltalas av Harry Potter, Science Fiction brukar gå hem. Det är synd att så få av de fantastiska graphic novels som finns översatts till svenska, men du har t ex prins Valiants äventyr som uppskattas av många ungdomar i mellanstadieåldern. Ett tips är att knalla in på närmaste bibliotek och be bibliotekarien om tips och råd, för böckerna finns, man måste bara lyfta näsan över föreställningen att pojkar bara vill läsa om sport eller Biggles. Det pågår mer än man tror i deras unga hjärnor.

  9. Innuendo skriver:

    Det som får mig att lyfta på ögonbrynen är rubriken i forskningsartikeln. Så fort det är något som saknas, är för mycket av, är problem med vad gäller våra ungdomar så vill både forskare, media samt allmänna tyckare att skolan behöver göra något.

    Exempel på saker som kommit fram på senaste tiden:

    Situation: Läslust hos pojkar är låg.
    Reaktion: Forskarna tycker att skolan ska väcka läslusten.
    Jag tycker här att föräldrarna har en gigantisk möjlighet att göra en insats, i skolan är man ju upptagen med mycket annat. Att läsa är ju inte ansträngande, utan avkopplande.

    Situation: En stor del (kommer ej ihåg procentsatsen) av våra ungdomar hävdar sig ha huvudvärk en eller ett par gånger i veckan.
    Reaktion: Någon professionell tyckare ansåg direkt att skolorna måste bli bättre på avslappningsövningar.

    Jag såg ingenstans i det som presenterades av undersökningen att det fanns en koppling till skolan och denna huvudvärk, ändock var det skolan som skulle agera. Tänk om föräldrarna kunde få sina barn att äta regelbundet, röra på sig och sova ordentligt så försvinner nog mycket av problemen. (även den ständigt diskuterade stressen hos våra ungdomar skulle nog sjunka av detta)

    Situation: En facebookgrupp kopplad till en gymnasieskola i Linköping betygsatte utseendet på tjejer som gick på skolan. Gruppen gick under namnet ”skolans lammkött” eller liknande.
    Reaktion: Genast höjdes röster att skolan måste agera. Lite svårt dock att komma åt det hela på en laglig väg för en skola.

    Självklart ska skolor, och alla vuxna, vara aktiva i att lära våra ungdomar vettiga värderingar men främst är detta ändå föräldrarnas uppgift. Speciellt i en sådan här situation när det är nästan omöjligt att komma åt de som ligger bakom med lagens hjälp måste det vara föräldrarna som behöver säga ifårn på skarpen.

    Det jag ser ske om och om igen är att det blivit så vanligt att dra in skolan i precis allt att till och med lärare reagerar på det här viset, eller i alla fall inte reagerar mot detta vanskliga beteende. Skolan måste först och främst få vara en plats för lärande.

  10. Innuendo skriver:

    Ytterligare ett exempel idag. Signaturen ”Orolig Förälder” skriver insändare i en tidning i Linköping.

    Situation: Signaturen anser att mobbing bland unga är ett problem som behöver tas i tu med då hon upplever att unga inte känner sig trygga.

    Reaktion:Insändarens eget förslag är att skolan måste jobba hårdare med antimobbingarbete. Man presenterar exempel på vad skolan borde göra för att förbättra situationen.

    Återigen, föräldrarnas ansvar och möjligheter att påverka situationen nämns ej, överhuvudtaget. Självklart skall alla vuxna delta i arbetet att få unga att känna trygghet i sin vardag. Att jobba för att få bort mobbing är som att jobba för att uppnå nollvisionen i trafiken, det kommer inte att hända, men varje insats ger en förbättring. Det innebär att alla vuxna måste hjälpas åt, och framförallt FÖRÄLDRARNA. Återigen missar man de uppenbart mest ansvariga för barnens bettende. Om alla föräldrar är så blinda så önskar jag nästan att jag inte får några barn, man blir ju mörkrädd. Samtliga nämnda situationer har inträffat inom loppet av ett par veckor och frekvensen av liknande situationer känns som den eskalerat senaste tiden och ingenstans nämns föräldrar som en del i barn och ungdomars liv. Vem ska våga sticka ut hakan och sägadet som behöver sägas? Är det månne också skolans ansvar?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s