Kommunernas löften om högre löner till lärarna har inte infriats. De senaste två årens löneökningar ligger runt 2% per år (vilket, om man räknar med inflationen, är en relativ lönesänkning).
– I den takten skulle det ta 109 år för lärarna att komma ifatt andra yrken med jämförbara utbildningar men mycket bättre löner, konstaterar Lärarförbundets Eva-Lis Sirén. (DN, LN)
Länkar till andra bloggar om:
skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, lärare, lärarlöner
Christermagister 
Jag funderar lite på vad Eva-Lis Sirén själv har gjort för att ändra på läget. Hur hårt har hon jobbat för sin feta lön? Det enda är väl att hon skriver till intet förpliktigande artiklar. Är det kanske inte så att hon sitter som fackordförande? Jag menar, vilka medel har hon till sitt förfogande om hon vill få upp våra löner?
Ja, om facken fortsätter att skriva på avtal där löneökningen knappt täcker medlemsavgiften kommer det nog inte direkt att gynna medlemsantalet…
Eva-Lis & Co kanske ska ha prestationslön? Jag menar, därifrån talas det ofta om att man bör premiera duktiga lärare och att man på liknande sätt ska dissa de dåliga. Det är ju individuell lönesättning, som det så tjusigt heter. Och om förbundsledningen inte presterar, då …
10 000 mer i månaden är vansinne, då finns det bra många fler grupper som också ska ha 10 000 mer. Innan lärarna kräver ökade löner så kan de börja med att införa stämpelklocka och regler för att man måste vara på arbetet under arbetstid. Precis som alla andra arbetsplatser, sen kan vi snacka.
Alla lärare jag känner har en ledig dag i veckan. De flesta slutar dessutom tidigt en eller flera dagar i veckan så de får tid över att gå ut med kollegorna och ta en öl på afterwork eller en fika på något av våra moderna kafferestauranger. Dessutom vägrar de lärare jag känner att ha kontakt med föräldrar utanför föräldrarnas arbetstider. Föräldrarna måste således ta ledigt från sina arbeten för att kunna prata med sina barns lärare.
När det gäller lärarnas löner så var de en gång i tiden lika med de löner som andra med jämförbar utbildning hade. Eftersom lärarna hade långa lov så fick de bara lön under terminstid och semesterersättning för en del av loven. Eftersom en del lärare hade svårt att lägga undan pengar till den del av loven då de inte hade lön bestämdes det att lärarnas löner skulle slås ut på tolv månader. Därefter ser det ut som om lärarna har lägre löner än andra, men då jämför man med de som arbetar full tid – inte med deltidsarbetande! För inte så länge sedan avstod dessutom delar av lärarkollektivet lön till förmån för förskollärare och lågstadielärare. Därför ser det ut som om gymnasielärare och högstadielärare har låga löner. Men detta har de ju själva avtalat om!
Jag har inget emot om lärare får högre lön, men då anser jag att de måste ta tillbaka det de gett till andra samt att de måste arbeta full tid. Lärare skulle ju kunna få samma semester som andra grupper och under övrig ledig tid förkovra sig genom att delta i vidareutbildning eller genom att vara vikarier när andra kommunanställda har semester eller är sjuka. Idag finns det så många barn som skulle behöva stöd av en vuxen från det att skolan stänger för dagen till det att föräldern/föräldrararna kommer hem. Varför inte utnyttja lärarna i verksamhet efter skoltid?
Under mina ca 20 år i skolan har jag då aldrig träffat någon som har en ledig dag i veckan, om de inte är föräldralediga förstås…
De flesta lärare har 35 timmar/vecka schemalagd arbetstid på arbetsplatsen och 10 timmar/vecka som ”förtroendetid”; tid som används till ”spontana föräldrakontakter” och för att utföra arbetsuppgifter som det inte finns några vidare förutsättningar att utföra på arbetsplatsen (det saknas lokaler, datorer mm). (Om det underlättar jämförelser så kan man tänka sig den tiden och arbetet som både jourtid och hemarbete.) Jag tror att det i de allra flesta fall skulle vara arbetsgivaren som blev ”förloraren” om lärarna skulle kräva 40-timmars arbetsvecka som alla andra och de därmed blev tvungna att betala ut övertid för den tiden som ligger utanför detta; arbetsbördan varierar stort under året.
Men egentligen tycker jag att alla dessa teknikaliteter och jämförelser är onödiga, det räcker med att påpeka att vi (som samhälle) riskerar att bli stående med en skola där det saknas utbildade, kunniga och engagerade lärare om inte lönerna höjs; allt färre väljer ju att utbilda sig till lärare.
Jag har utvecklat den synpunkten i det här inlägget:
https://christermagister.wordpress.com/2011/05/03/larares-lon/
Vi kan gå ut och ta en fika en dag? Jag är ledig om onsdagarna….
Det är svårt att utan att låta det minsta hånfull (jag är verkligen inte hånfull, tvärtom, jag är fylld av beundran över hur lärare till yngre elever klarar det!) beskriva vilken enorm tidsvinst det faktiskt är att inte behöva hantera föräldrar.
Frågan är mer komplex än så: »Idealister orkar inte vara kvar i skolan«. Arbetsmiljön kommer liksom alltid i skymundan och den är en minst lika viktig faktor, även om den officiella retoriken inte nämner den alls, i princip.
Jag skulle snarare vilja tala om lönesänkning. Fler arbetsuppgifter som måste göras under samma tid och till samma lön.
Pingback: Fru Bouveng och hennes roll i skolan | Jan Lenander – Lärare är bra att ha, blogg
Klart lärarlönerna ska lyftas i nivå! I vårt materialistiska samhälle blir det ingen trovärdigt statushöjning utan lönelyft -samhället måste visa uppskattning för detta viktiga kall! Annars riskerar vi hela kunskapssamhället. Allt som är värt att göra är även värt att göra väl!