Det utrotningshotade ordet

Jag är egentligen ingen språkpolis, men tidningarnas ovana att utesluta ordet ”att” irriterar mig. Jag kan förstå att man inte alltid får plats, men de struntar ju i det även när de har gott om plats. Har det blivit en yrkesskada? Är det smittsamt?

På tal om tidningsrubriker, njut (?) av dessa:

  • Högsta domstolen prövar manlig omskärelse
  • Våldtäktsman dömd till två år i Eslöv
  • Är din häck en trafikfara?
Advertisements

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Humor, Privat och foto, reflektioner och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Det utrotningshotade ordet

  1. Bertil Törestad skriver:

    Ja, språket förändras och vi med det.
    vart för både var och vart.
    uttalet egengkligen
    medans

    finns mycket att irritera sig på om man vill….

  2. Jan Lenander skriver:

    😉 jag tror att det är smittsamt, visar själv symptom!

  3. Linda O skriver:

    Ja Eslöv är ganska hemskt! Men det där med omskärelse fattar jag inte. Ansvarar domaren eller nämndemännen för det hela?

  4. Bertil Törestad skriver:

    Domaren och de tre nämndemännen i tingsrätten har varsin röst.
    Vid 2-2 vinner den mildare påföljden.

    • ChristerMagister skriver:

      Och den mildare påföljden är att de bara snippar en liten bit? 🙂

      • Morrica skriver:

        Kallar man handlingen ”att snippa”? o_O Det kanske förklarar en del av nervositeten som omger akten 😀

        Visst är det roligt att kunna följa hur språket förändras! Ofta kan man se speglingar av samhällsförändringarna som pågår i dessa språkliga förändringar, åtminstone om man betraktar det på lite håll.

  5. Emma skriver:

    Men ett litet att kan man väl komma ihåg? Jag får utslag!

    • Morrica skriver:

      Komma ihåg det kan man, precis som man kan komma ihåg konstruktioner som ”känner sig kommunalrådet krytt nu?” och ”sjömännen voro ridande på ankor från Porthsmouth” men språkutveckling är rasande rationell, och klumpiga konstruktioner som inte längre fyller någon funktion, kulturell, social, kommunikativ eller av annat slag, förtvingar obönhörligen och förpassas till språkhistorian som intressanta fenomen från en förgången tid.

  6. Janne skriver:

    Hör och läser en hel del lustigheter varje dag. Det kan väl förklaras med att svenskundervisningen har försämrats, allt är tillåtet och att rätta folk har blivit fult. Sedan tror jag att allt ska gå så fort är en orsak till den språkliga försämringen. Skribenter har helt enkelt inte tid att granska sina alster. Det är ju inte bara stavfel och meningsbyggnad som brister utan alltför ofta är tappar skribenten den berömda röda tråden som resulterar i att texten spretar.

    Riktig tråkig ”utveckling” hittar vi inom radioetern. Svordomar, slang, könsord och reportrar som talar med mycket stark brytning tillåts inom SR. Försökte lyssna på P3 men efter halvtimme av flams och trams, gutturala ljud och fjärthumor fick jag nog. De kommersiella radiokanalerna orkar jag inte ens kommentera.

    • Bertil Törestad skriver:

      Du har rätt!
      Humorindustrin är nere i en djup dal just nu. Slog på TV:n just när Petra Mede sade hemorrojder med det pålagda publikskrattet…där har vi nivån. Public Service i P1 är ursusel satir. kan ingen stoppa det programmet!

      Ett könsord och alla skrattar. Är det Sverige 2011?

  7. Fredrik skriver:

    Det är ganska lustigt att vissa ord försvinner och därmed ”förenklar” och förkortar meningar, medan andra hemska ord läggs till som utfyllnad. Ta t.ex. ordet ”liksom”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s