Bildlänk
Dagens lästips kommer från SvD:
”Fler och fler arbetsuppgifter åläggs lärarna, men ingen arbetsuppgift försvinner när en ny tillkommer. […] För att lyckas med (sitt uppdrag) behöver läraren tid för planering, reflektion och analys. Något som oftast helt uteblir under en vanlig arbetsdag. Innan klockan slår lunch, kan en ämneslärare ha träffat 100 elever i tre olika ämnen.”
På arbetsplatser, i fackliga förhandlingar och i media granskas och diskuteras ofta lärarnas undervisningstid in i minsta detalj. Kan det kanske vara en framkomlig väg att vända på steken; att börja diskutera tiden för planering, reflektion och analys i stället?
Nästa gång diskussionen blir aktuell så försök att börja samtalet ungefär så här:
– När jag har undervisat mina elever, deltagit i veckans alla möten och utfört alla andra nödvändiga dagliga sysslor har jag (X) timmar kvar till planering, reflektion och analys. Verkar det rimligt, eller finns det någonting vi kan göra åt saken?
Ännu ett citat från SvD: ”Vi vet att lärarna har förmågan att analysera, förnya och förbättra skolan och dess resultat, om vi erbjuds rätt förutsättningar.”
Uppdatering: Intervju med Malin Appeltoft i Lärarnas Nyheter.
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, undervisningstid,
Christermagister 
Jag gillar inte formuleringar av typen ”vi vet att lärarnas har förmågan att analysera, förnya och förbättra skolan och dess resultat, om vi erbjuds rätt förutsättningar”.
1) de som skriver är själva lärare
2) vet de något om andra lärares förutsättningar?
3) Om nu förutsättningarna inte finns för gott lärararbete, hur vet man att lärarna kommer att göra ett gott arbete när väl förutsättningarna blir bättre?
Finns ett ord: Snömos.
Nej, uttalandet är knappast vetenskapligt förankrat, men det var antagligen inte meningen att det skulle uppfattas som det heller… 🙂
Tack för att du skriver om artikeln, Christer! Hoppas att det är okej att jag länkar till dig från min blogg.
Bertil, vi som skriver har ett stort nätverk och har andra uppdrag där vi träffar hundratals lärare. Men nog har vi rätt att uttala oss enkom som lärare.
Finns ett ord: jante.
/Emma Rosengren
@Emma @Christer
Jantelagen har väl knappast med det här att göra.
Visst har ni rätt att yttra er. Det har ni ju gjort nu. Jag har rätt att tycka att det inte finns någon substans i det ni skriver.
Finns flera ord: snömos, nonsens, demagogi
Vetenskapligt förankrat? Jag syftar bara på sanningshalten i den mening jag citerade. Den utgör ett löst utkastat påstående, som vi har för mycket av i våra media..
Härska genom att söndra!
Bertil! Jag har erfarenhet av samlad undervisning som styrs av lärare. Där finns inte tidsbristen eller uppgivenheten. Där kan lärare samarbeta och lägga upp scheman som passar undervisningen. De två största felen i vår utbildning är:
(1) Att den styrs av pedagogiskt inkompetenta politiker och rektorer, som sitter långt från den plats där undervisningen sker och som är mest intresserade av sitt eget bästa. De vet ingenting om hur utbildningen bör utformas, De är inte där och vet inte vad som sker i klassrummen. De styr strömmen av pengar till sina egna uppdrag att kontrollera och styra.
(2) Att hela undervisningsprocessen är splittrad. Denna söndring av undervisningen försvårar för lärare och elever, men är samtidigt en förutsättning för att politiker och rektorer skall kuna styra. Vi vet alla att lärare ständigt byter klasser, ämnen och lokaler och att elever på motsvarande sätt stänigt byter ämnen, lärare och lokaler. Där finns inte tillräcklig tid för induvidualisering, för planering eller uppföljning.
I SvD står: ”Alla som någon gång har stått inför en proppfull skolklass vet att vad man som ensam lärare kan åstadkomma är begränsat, hur kompetent man än är”. och ”Innan klockan slår lunch, kan en ämneslärare ha träffat 100 elever i tre olika ämnen.” (Slut citat).
Men det beror på otroligt usel organisation. I snitt har varje lärare 11 eller 12 elever. Det skall vara fullt möjligt att tilldela en lärare 12 elever som han/hon undervisar en vecka eller sju eller fjorton veckor i sitt ämne. Då behöver läraren inte stå inför en storklass under 40 minuter och sedan inför en ny storklas och en ny och en ny tills han har haft mer än 100 olika elever under en förmiddag.
Nuvarande sätt att undervisar är otrivsamt och ineffektivt. Det behövs bara små förändringar för att få en trivsam och effektiv utbildning. Det behövs koncentrationsundervisning. Då får både lärare och elever tid att samarbeta och tränga in i vetandet. Dessutom finns möjligheter till avsevärt mindre klasser utan extra kostnader genom att lärarna är i skolan när eleverna är där.
Men det finns en bättre modell. I stället för att en lärare har 12 elever, så kan 3 lärere ha 36 elever eller 4 ha 48. Då kan t ex 1 lärare ha 24 elever, 2 ha 12 vardera och den fjärde vara fri för andra uppgifter. Det finns stora möjligheter till bättre organisation.
Men om 3 eller 4 lärare själva lägger sina schema och fördelar elever så att de fär undervisning anpassad till just dem. då behöver de inga rektorer eller bypolitiker som styr – det gör de bättre själva. Om alla bypolitiker och alla rektorer försvinner, så lösgöres ofantliga tillgångar till undervisningen. Den får tre gånger så mycket som nu – utan att skattebetalarna belastas.
Hej Göran!
Jag håller med om mycket av det du skriver, men undrar vad du menar med ”att i snitt har en lärare tolv elever” ?. Vilken skola har det? Eller vilken kommun har de resurserna Eller menar du att det borde vara så? Jag jobbar just nu halvtid pga halvtidssjukskrivning. Jag har 200 högstadieelever varje vecka fördelade på 8 st lektioner om 60 min vardera samt mentorsuppdrag, med allt vad det innebär. Jag tycker själv att det är mycket och det är i stort sett omöjligt att hinna med planering, omdömesskrivning, efterarbete mm, inom min halvtid. Vad är rimligt undrar jag?
Det är ett svårt kapitel detta.
Helt klart har lärare och rektorer ett bättre utgångsläge med nya skollagen för att rätta upp sin arbetsbörda. Däremot funder jag på det madamerna skrev om lärarnas förmåga till utvärdering = analys + värdering. Den saknas på bredfront och speciellt i förhållande till mål man satt upp.
I övrigt se min kommentar här http://pluraword.blogspot.com/2011/10/omojlig-mojlighet.html
Plura! Självklart skall en duktig lärare kunna utvärdera sina resultat och sitt arbete och även elevernas arbete och resultat. Hur skulle han annars kunna nå bra resultat?
SvD skriver: ”Vi vet att lärarna har förmågan att analysera, förnya och förbättra skolan och dess resultat, om vi erbjuds rätt förutsättningar.” (slut citat)
Det som försvårar är att lärarna tvingas tjänstgöra i ämnen de inte behärskar. Slöjdlärare sätts att undervisa i matematik o s v. Misshushållning av grövsta slag. Men också detta att lärare tvingas springa från en klass och ett ämne till en annan klass och ett annat ämne ständigt på flykt utan chans att stanna upp och och bygga ett hållbart sammanhängande utvecklingsarbete.
Rektorerna begriper inte detta. Åtminstone inte alla dem jag träffade vid mina många skolbesök.
Jag sa till dem: ”Vet du att en elev i nian har nitton olika ämnen samtidigt under veckan och en elev i sjuan eller åttan har sjutton samtidigt?”
Svar: ”Nej där har du fel. Jag skall titta på schemat. Jo faktiskt. Det stämmer – vad hemskt.”
” Vet du att en elev har mellan tretton och emton olika lärare under veckan?”
Svar: Nej så är det absolut inte. Det är säkert fel. Jo faktiskt! Här är en klass som har sexton olika. Det är inte bra,”
Nej! Den röran är inte bra. Den gör att lärare får svårt att göra bra utvärderingar. Han har massor av eller under korta tidrymdet. Hela skolorganisationen är genomrutten!
Göran vi är överens om sjukdomsbilden och felet i skolan sätt att organiseras. Vad jag försöker säga är att med dagens skollag håller inte detta.
Då finns två sätt att förbättra detta på.
1. Ta i problemet själv och kolla vad basen och förutsättningarn är. Utifrån det förrbättra sättet att undervisa och organisera det inre arbetet i skolan. Ett bra exempel på detta är Nossebro.
2. Vänta och se tills det där hemska inträffar att Skolinspektionen finns där och i yttersta fallet drar in tillståndet att bedriva undervisning. Detta gäller oavsett om det är en offentlig eller enskild skola.
Det är bara att välja. Skulle jag dra slutsatsen om hur den offentliga skolan fungerar är det väl tyvärr alternativ 2 som gäller.
Rättelse: Står: ”Han har massor av eller…” Skall stå: ”Han har massor av elever..”