Kraven för lärarlegitimationen är nu fastställda (se Skolverket) och för att få legitimationen utfärdad föreslår Skolverket att nya lärare och förskollärare samt de som behöver komplettera sin examen ska betala
1 800 Kr (LN).
Jag tycker att det känns konstigt att någon ska behöva betala för legitimationen överhuvudtaget men håller med Marcus Friberg, ordförande i Lärarförbundet Student, om att avgiften är en mindre viktig detalj när det gäller legitimationsreformen.
– Det allvarliga är att reformen är underfinansierad och att vi inte är garanterade introduktionsplatser när vi har gått ut lärarutbildningen, säger Marcus Friberg.
Tidigare har jag skrivit om lärarlegitimationen och rättssäkerheten.
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, skoldebatt, utbildning, utbildningspolitik, Lärarlegitimation, Skolverket,
Christermagister 
Frågan är om inte legitimationen kommer in för tidigt i processen. Först borde vi sett till att lärarutbildningen (med antagningskrav och rejäla ämnesutbildningar) hadeomstöpts. Sedan hade varit dags för legitimation. Risken är sedan stor att den blir en formsak.
Vi är bra på sådant även i Sverige.
Ja, en lärarexamen borde ju i sig vara legitimerande. Om huvudsyftet är att få in mer praktik i lärarutbildningen så kunde man ju ordna det på ett smidigare sätt och fortfarande låta lärarhögskolorna sköta examineringen/legitimeringen. Då hade Skolverket sluppit denna extra kostnad och legitimeringen hade varit gratis.
Lärarlegitimationens utformning är ett exempel på vilken liten makt regeringen har över skolans utformning. Att se till så att en så självklar sak som att de obehöriga ”lärarna” åker bort från skolan skulle kommunerna kunnat ordna med några snabba direktiv och mycket fortare. Nu är det i stället så att kommunerna sett en stora andel obehöriga som ett bra sätt att sänka lönekostnaderna både direkt och indirekt och inte har haft några drivkrafter att bry sig om kunskapsuppdraget.
Pingback: Metta Fjelkner vill att andra länder ska ha sämre lärare | Björn – om skola och utbildning
NI HAR ALLA RÄTT!
MEN, det viktigaste är provet på förmågan. Det finns i Skottland ett prov där både en ansvarig ledare, kollegor och elever bedömmer läraren under ett år när han prövas för licens.
Många tycker inte att elever skall bedömma sina lärare, men det gör de alltid oavsett. Här kan elever tränas och få instruktioner vad de skall bedömma. Kollegorna får arbeta samman med läraren. De skall vara kritiska.
Jan skriver: ”Att se till så att en så självklar sak som att de obehöriga ”lärarna” åker bort från skolan”. Prov sållar agnarna från vetet.
(1) Vi måste ha duktiga lärare!
(2) Lärarna måste bli pedagogiska ledare!
Nu är utbildning av lektorer på gång. En lektor kommer aldrig att tolerera att en rektor utövar förmynderi.
När vi har ett utbildningssystem, både på gymnasie- och högskolenivå som inte är avsett att vara dimensionerat utifrån efterfrågan, men utifrån ”vad studenterna vill läsa” är det ju omöjligt att garantera introduktionsplatser. Det finns ju inga anställningsgarantier efter någon annan utbildning och när ”du” får ditt jobb får du din introduktion. Vad är så konstigt med det?
Nej, att man får sin introduktion vid den första anställningen är inte så konstigt, jag är helt och hållet för ett mentorssystem för nyanställda, men att arbetsplatsen i praktiken görs till den examinerande myndigheten inom en yrkesutbildning är lite udda…
Provet på förmågan som Göran skriver om ovan borde väl rimligtvis utföras av utbildande instans? Arbetsplatserna väljer ju som alltid vilka de sedan anställer med grund i om denna person passar på just deras arbetsplats eller inte, men det är ju inte säkert att en lärare som inte passar på en specifik arbetsplats inte ”har förmågan”… Generell utbildning, specifik anställning, skulle man kunna säga…
Se mitt tidigare inlägg för mer om detta:
https://christermagister.wordpress.com/2011/03/06/lararlegitimationen-och-rattssakerheten/
Du får din examen efter utbildningen och din legitimation efter ett års arbete. Examen är din för alltid, legitimationen ska du leva upp till, varje dag. Lärarutbildarnas ansvar tar slut vid examen, rektors ansvar börjar där, även nu, utan legitimation. Om en lärare, ny eller erfaren, inte funkar är det en fråga för rektor att hantera.
Det gäller att se till att de nya lektorerna är disputerade!
Då kan lärarrummet möjligen bli en bas för forskning också.
Det måste bli slut på adjunktsväldet inom lärarutbildningen.
Bra Christer!
Självklart skall både det sista stadiet i utbildningen och prövningen ske på specialskolor som både är skolor för elever och lärare. (”utbildande instans”).
Det tjänstgör både som den slutliga lärarutbildningen och som en introduktion till arbetet som lärare – en nödvändig övergång från elev till lärare. Den ”mentor” du talar om är ett team som är utbildade för att ta hand om ”eleven” som en ”lärare” bland andra i teamet – ett ”skohorn” till framgång.
Det som saknas i vanlig lärarutbildning som kontakt med verkligheten och kunnskap om de lagar och regler som gäller för lärare kommer här som avslutning för eleven och introduktion för läraren. Det är här puppan brister och fjärilen tittar ut,
Själva provet utföres av ett team av kunniga lärare och kunniga elever som är trimmade just för att bedömma lärarskicklighet. Där bedöms det praktiska handlaget, sammarbetsförmågan och andra viktiga egenskaper som inte bedöms nu.
I Afrika
var jag curiculum development expert. Ett av problemet var att ändra läroplanen så att den bättre betjänade landet och folket. Men i försöksskolan fanna också ett problem med dåligt utbildade lärare. Jag fick experter från olika länder som Sverige, Kanada, England och USA.
Där fick lärarna ( i realiteten experterna) själv lägga scheman. De fick tilldelat lokaler som var deras och rader av parallelklasser. I ordning kunde det bli d, e, f, a, b, c, Alla lärare med experterna som inledare diskuterade hur lektionen skulle organiseras och vad den skulle ge.
Sedan inledde experten med klass d medan övriga lärare kunde höra och se aktionen. Därefter tog någon infödd lärare över klass e då andra lärare kunde se och höra. Vid dagens slut diskuterades upplägg och resultat. Ett liknande upplägg kan vara på en gång lektion och träning för eleven-läraren under ”pupptiden”. Det bedyder att schemat är upplagt för att tjäna inträning av nya lärare, och att åtminstone en, men helst fler av kollegorna kan tjänsgöra som pedagogiklärare för ”verkligheten”.
Jaha, då, efter att ha jobbat som lärare sedan 2003, pluggat på distans och deltid på lärarutbildningen sedan 2005, som jämt och ständigt har förändrats varefter man förlorat poäng vilket har förlängt processen. Nu står jag där, troligen med examen under hösten. Vad händer då? Jo, jag kommer inte att jobba som lärare på heltid (delvis därför att jag skall kunna bli klar med min lärarexamen), och för att få ut min legitimation krävs jobb på HELTID under ett år. Min slutsats är att jag nog ALDRIG kommer att få full behörighet att jobba som lärare.
Lärarkåren förlorar därför en ”kunnig och engagerad lärare” – Var det det man ville uppnå?
@Mattias73 Det trista med sådana här förändringar är att det uppstår fal, som ditt. Har du hört dig för om hur du ska göra?
Nej, jag har precis upptäckt Skolverkets pressrelease. Som ju inte riktigt säger samma som det var sagt förut.
Enligt 5 § ska introduktionsperiodens sammanlagda längd motsvara ett läsår på heltid. Du kan alltså arbeta deltid, men introduktionsperioden blir längre.
Klicka för att komma åt SKOLFS%20Introduktionsperiod%20och%20kompetensprofiler%20110512.pdf
Lycka till!
Det var ju positivt. Det motsäger det man då troligen lite slarvigt eller ofullständigt skriver på skolverkets hemsida:
” Introduktionsperioden ska ske på heltid och syftet är att få en kontinuitet och regelbundenhet och gå igenom alla årets skiften.”