Tillfälligt ekonomiskt oberoende

Jag har tidigare förordat ett massivt ekonomiskt tillskott till skolor som misslyckas kapitalt (i motsats till böter vilket är dagens taktik). Jag menar inte att detta tillskott ska normaliseras, bara att det tillfälligt kan behövas för att ledning och personal ska få en möjlighet att vända skutan.

Det är inte pengar som saknas, det är en kompetent ledning och ett nytt sätt att arbeta på”, är den vanligaste invändningen och därför kommer jag här med ett konkret exempel som belyser vad jag menar.

Jag vet att en skola här i staden som dras med extremt dålig måluppfyllelse när det gäller behöriga elever till gymnasiet inför detta läsår inte hade någon specialpedagog på högstadiet, och jag vet också att när en biträdande rektor hittade en specialpedagog som h*n ansåg lämplig och försökte få ledningsgruppen att rekrytera denne fick svaret:
det skulle vara jättebra, men tyvärr har vi inte råd”.

Jag säger inte att denne specialpedagog ensam och mirakulöst hade vänt skutan, och visst kan det vara så att ekonomin såg ut som den gjorde på grund av inkompetenta ledningsbeslut och ett ineffektivt pedagogiskt arbete, men visst är det ganska talande?
Inte någon specialpedagog trots att man uppenbart har ett behov av det…
Jag tänker på citatet från Jan Jönsson i det tidigare inlägget:

Ingen rektor på någon av de identifierade skolorna ska längre behöva kämpa med att få ekonomin att gå ihop, utan personalen ska helt kunna fokusera på sitt pedagogiska uppdrag.”

Vad hade man mer kunnat göra med lösare ekonomiska tyglar?

Jag tror också att den långsiktiga lösningen ligger i en kompetent ledning och ett nytt arbetssätt, men vad hjälper det de ungdomar som avslutar grundskolan om mindre än en månad? Årskull efter årskull av elever straffas på det här sättet…

Länkar till andra bloggar om:
, , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Tillfälligt ekonomiskt oberoende

  1. Janne skriver:

    Det här är ett problem som existerar ända ned i förskolan.

    Som skäggig dagisfröken beskriver jag ett fall där arbetslaget, specialpedagogen, förskolechefen, föräldrarna, distriktsläkaren och habiliteringen samtliga är överens om att ett visst barn är i stort behov av särskilt stöd. Men att det antagligen inte blir så, eftersom – precis som du skriver ovan – ”det finns inga pengar”.

    Men kan man verkligen säga så? ”Vi har inte råd”? Skollagen säger väl att den typen av ekonomisk argumentation väger fjäderlätt mot den pedagogiska bedömning, som utförs av utbildade lärare?

    För mig är det här kärnan i varför kommunerna skall fråntas allt ansvar för utbildning och barnomsorg – och det så snart som möjligt.

    • ChristerMagister skriver:

      Nej, när det gäller särskilt stöd ska inte ekonomin få vara en faktor.

      Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling ska ges det stöd som deras speciella behov kräver.

      Om det genom uppgifter från förskolans personal, ett barn eller ett barns vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att ett barn är i behov av särskilt stöd, ska förskolechefen se till att barnet ges sådant stöd.”

      Nya skollagen 8 kap § 9

      Kan ta ett aktuellt citat från grundskolan också:

      Skolinspektionen säger i princip ”vi struntar i hur era resurser och er organisation ser ut, det är er plikt att se till så att ungarna får studiehandledning”. Så har vi inte tänkt tidigare. Vi måste fixa det, punkt slut.

      http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1477166/Munkhatteskolan-kan-byggas-om.html

      • Janne skriver:

        Nyckelordet är ”ska”.

        Och jag förvånas lika mycket varje gång man i egenskap av specialpedagog eller förskolechef lägger sig platt inför den ekonomiska argumentationen, trots att man vet bättre…

        • ChristerMagister skriver:

          Problemet är väl att det står att barnet ska ges stöd, men inte vem som avgör hur stödet ska se ut; vem sitter med avgörandet?

          • Janne skriver:

            Precis! Det är väldigt vagt och öppnar för rävspel.

            Det är en sak att rektor/förskolechef är ansvarig för att stöd sätts in, men när ”någon annan” sitter på extraplånboken har h*n ju inget annat val än att passa tillbaka bollen till pedagogerna med nån klyscha om att strukturera om/anpassa miljön.

            Och när sedan pedagogerna misslyckas med den uppgiften (och det fortfarande är rektorn/förskolechefen som är ansvarig), så är det ändå pedagogerna som får bära skulden – och barnen/eleverna som får ta konsekvenserna.

  2. Ping: En politik för minskad likvärdighet – hela listan | Storstad

  3. Göran Tullberg skriver:

    CENTRALA UPPGIFTER – CENTRALT ORGANISERADE!

    Vård av behövande barn SKALL som ni skriver stå över den enskilda skolans ekonomi

    Ser ni vart det för? Det måste betyda att skolans vård bryts ut, Den skall kunna gå in där det behövs vare sig skolan är rik eller fattig. På så sätt får vi samtidigt en bättre organisation där speciallärare, psykologer och läkare kan användas optimalt.

    Barn med samma problen från olika skolor kan behandlas i grupp. Specialisten A kan verka inom sin specialité och B i sin. Hade de varit bundna till var sin skola, så skulle da ha fått ”kvacka” på var andras område.

    Detta är ETT område av många, många där skolans organisation är urusel. Även administrationen av skolor bör centraliseras. De kommuner som redan gjort det har fått en avsevärt bättre administration till avsevärt lägre pris!

    Alla övningsämnen bör centraliseras. Då kan övningar för handikappade handhas av specialister, unga elitidrottare inom olika fält som simning eller tennis kan få disponera bassänger eller tennisbanor och coatchas av kunigt folk. Unga musiker eller konstnärer tas om hand av experter.

    SKOLAN ÄR SÅ DÅLIGT ORGANISERAD ATT JAG BLIR ARG. DET ÄR ENDAST OMORGANISATIONER SOM BEHÖVS FÖR ATT VÅRA BARN SKALL FÅ EXAKT DEN HJÄLP DE BEHÖVER! INTE PENGAR – BARA RÄTT MÄNNISKOR PÅ RÄTT PLATS!

    Med rätt organisation, så behövs inte den hemska byråkrati som inte löser problem, utan bara är i vägen. Får vi bort den, så lösgöres 100 miljarder till eleverna och lärarna! Tänk på skolscheman, (HUUU!) eller rektorer som är pedagogiska ledare (HUUUU!!!) eller elever som inte får vård och utbildning (HUUHUU!!!)

  4. Göran Tullberg skriver:

    Det rör sig om minst 100 miljarder VARJE ÅR! som frigöres. Där finns pengar till elevers vård, lärares löner och annat! Mer än hälften av skolpengen går till byrårati.

  5. Kristian Grönqvist skriver:

    Jag vet att jag är gammaldags.
    Sänder inte det fel signaler.
    Om jag misslyckas, då får jag mer pengar. Det gäller alltså att misslyckas i fortsättningen för att få en budget som håller…?
    Och vad lär sig rektorn och lärarna.
    Gör ingenting. försök inte, det kan ju bli bättre och konsekvensen blir att Ni får mindre pengar…Hur tänkte Du nu?

    • ChristerMagister skriver:

      Jag är väl också lite gammaldags och tänker att skolan inte är en vinstdrivande verksamhet; det finns ingen personlig vinning i att få extra anslag… Eftersom vi nu (skamligt nog) befinner oss i den situationen är det kanske rimligt att någon slags revisor/inspektör följer upp exakt hur de extra anslagen används… Något jag tycker att man ska göra i vilket fall som helst, för om det är uppenbart att de dåliga resultaten beror på felaktigheter som vittnar om inkompetens så ska förstås de ansvariga antingen få sparken eller utbildas.

      Det handlar i första hand inte om att sända några signaler till de anställda i verksamheten, utan om att ”rädda” de elever som befinner sig i svårigheter på grund av brister i verksamheten. I andra hand sänder man förstås signaler, och det är klart att extra anslag på grund av ett allvarligt misslyckande måste ses som en signal till att verksamheten måste förbättras.

      En extra inspektion av Skolinspektionen innan anslaget delas ut, kontroll av hur medlen används under processen och en uppföljande inspektion av Skolinspektionen efter en bestämd tidsperiod tycker jag verkar lämpligt.

  6. Göran Tullberg skriver:

    Christer!

    Nog är det tillräckligt med kontroller och byråkrati som det är. Det kostar skjortan, är krångligt till tusen och går förmodligen snett även med alla kontroller. Skall vi betala för speciallärare och dessutom för två extra byråkrater för att få åtgärdat (efter många långa förhandlingar)?

    Christer, Christer! Ser du ingen enklare, snabbare och billigare väg?

    • ChristerMagister skriver:

      Utan att omorganisera hela skolsystemet enligt dina förslag? Nej, inte direkt…

      Skolinspektionen ska ju ändå göra inspektion vart tredje-vart femte år (antagligen med det kortare intervallet när det gäller skolor med brister) så den enda direkt extra kostnaden blir den person, eller de personer, som ska övervaka hur de extra pengarna används och det kan ju inte bli så dyrt… inte jämfört med att låta bristerna fortgå år efter år i alla fall… De personer som övervakar processen kan ju faktiskt ses som ett centralt team som du skriver om ovan; en ekonom och ett par pedagogiska specialister som fungerar som kontaktpersoner åt ledningen under förbättringsarbetet. Ett sådant team kan ju ha hand om ganska många skolor samtidigt.

  7. Göran Tullberg skriver:

    SÄMRE OCH SÄMRE!

    Att byråkratisera mera i en organisation som blir sämre och sämre, dyrare och dyrare för varje år för med sig att den personal som borde leda får fler och fler kostsamma förmyndare över sig. Nu kläms lärarna under ett kostsamt förmynderi.

    Du skriver att vad vi behöver är: ”en ekonom och ett par pedagogiska specialister som fungerar som kontaktpersoner åt ledningen under förbättringsarbetet”.

    Men speciallärare, skolpsykologer, kuratorer och skolläkare som redan finns är ju specialisterna, skall vi dessutom ha ytterligare specialister som skall vara kontaktpersoner, och en ekonom som skall konstatera att skolan inte har råd?

    Det är enklare och EFFEKTIVARE att bryta ut hjälppersonal som psykologer, kuratorer, speciallärare och medicins personal från enskilda skolor och låta dem arbeta över alla skolor i kommunen. Skolan skulle kunna hävda att denna personal bedriver sjukvård och att den bör ha samma stöd som all annan sjukvård får.

    Dyslexi, oförmåga till koncentration och att hålla känslorna i styr är ju i grunden en slags medicinsk åkomma som beror på hormoner, hjärnans kortex och annat.

    Skolan behöver inte mer byråkrati, utan frihet för dem som agerar med eleverna. Vem vill vara lärare under förmyndare och tvingas betala sina förmyndare med sin egen lön. Det är vad som sker när pengarna går till förmynderiet!

    Kostnaden för denna mycket enkla omorganisation är små och det är en engångsinsats som sparar pengar och ökar effektiviteten. För varje kontrollant vi får ytterligare utöver alla dem vi redan har, så sjunker skolans trivsel och effektivitet.

    SKOLANS ORGANISATION ÄR URKASS. ATT UTÖKA BYRÅRATIN GÖR DEN ÄNNU SÄMRE!

    • ChristerMagister skriver:

      Centrala team är en god tanke, särskilt när skolorna är så små att de inte har råd med egna specialpedagoger/kuratorer, men problemet är att insatserna antagligen riktas enbart mot eleverna eftersom specialisterna inte finns på plats regelbundet för att kunna arbeta med hela klasser och pedagoger på samma nära sätt som de kan om de är en del av skolan. Även om många svårigheter i grunden har en slags medicinsk grund så är det organisationen i skolan som avgör om problemen blir stora eller små.

      På min skola är vi t ex fyra st specialpedagoger och en kurator på heltid och jag kan lova att vi fyller upp arbetsveckan… Psykologen och logopeden delar vi med ett par andra skolor. Om vi misslyckades kapitalt och behövde åtgärder som i inlägget så skulle ju det centrala teamet vara ytterligare en nivå över oss; ett stöd för oss eftersom vi uppenbarligen har misslyckats och behöver det…

      Det jag beskriver låter som ökad byråkrati, det håller jag med om, men samtidigt så tar man ju en omväg runt kommunen… Jag ser framför mig att skolorna blir mer självgående i normalfallet (det hjälper Lgr11 till med) och om problem uppstår så är det centrala team av specialister som rycker in i stället för kommuntjänstemän… Det tror jag blir både billigare och effektivare i längden…

      (Ekonomen ska inte konstatera att skolan inte har råd, det är ju redan gjort innan man sätter in extra ”krismedel”, h*n ska avlasta ledningsgruppen det ansvaret så att man kan fokusera på att utveckla skolans pedagogik och se till att de extra pengarna verkligen används till att lösa problemen.)

  8. Göran Tullberg skriver:

    Christer,

    Du vet mer än jag om det. Det där om att låna om det behövs låter bra. Men du säger att det inte finns hjälp att få för elever i fattiga skolor. Skulle inte de också vara med?

    Jag tror att om alla skolor bara hade tillgång till speciallärare och kuratorer, så kunde de olika specialisterna (hjälppersonalen) ändå finns på ”sin” skola. Då skulle det ändå finns tillgång för alla. Ni servar alla var ni än finns – smyger in en eller två stackare från fattiga skolor i era ”klasser” (grupper, eller vad det kallas).

    Skulle det lösa problemet tillfälligt och vara ett steg mot en ”central”?

    • ChristerMagister skriver:

      Jag tycker inte att elevernas stöd ska påverkas av skolans ekonomi eller kommunens prioriteringar. En elev som riskerar att inte nå målen har rätt till en pedagogisk kartläggning/utredning av kompetent personal och sedan det stöd som utredningen ordinerar, punkt slut. En större del av skolpengen måste avsättas till detta, kanske i en central ”fond”…

      De flesta specialpedagoger arbetar inte längre med separata klasser eller grupper utan med mer flexibla grupperingar och inne i den ordinarie klassen. På det sättet kan vi arbeta både med eleverna och med organisationen. (Jag har ett inlägg med mer info på gång, men det är lite mycket just nu…).

  9. Kristian Grönqvist skriver:

    Christer

    Du behöver nog allra omedelbarast lära Dig Parkinsons lag.

    Jag skall ge ett praktiskt exempel på den:

    När jag kom till Sverige 75 flyttade jag till Filipstad och Vasabröd. I kommunen fanns ett sjukhus. Fyra avdelningar, psyk-avd, akut, Rtg, BB, viss operation. Hela rasket sköttes av 3 administratörer utan datorer. Gick utmärkt.

    Som pensionär har jag förmånen att bo i Sveg. När jag kom hit hade sjukhuset/vårdcentralen inga sjukavdelningar, långvården hade flyttats till kommunen, BB nedlagt, en postpop avd som eg tillhörde Östersund . rtg och hela rasket administrerades av drygt 10 personer med datorer. Fungerar uselt.
    Det är Parkinsons Lag.

    Kommentarer fullständigt överflödiga…

  10. Kristian Grönqvist skriver:

    PS
    När jag fick ett tillfälligt chefsvikariat, ville jag sparka all personal, anställa ett mindre antal med nya tjänstebeskrivningar och få systemet att fungera. Det fick jag inte. Jag blev inte långlivad på posten.

    • ChristerMagister skriver:

      ”En arbetsuppgift kommer att ta exakt den tid som är avsatt för ändamålet.”

      ”Författaren demonstrerar konsekvensen av sin lag och visar hur statliga institutioner ständigt ökar personalstyrkan, oberoende av vilket arbetsresultat som åstadkoms.”

      http://sv.wikipedia.org/wiki/Parkinsons_lag

      Ja, det är intressant. Det är därför jag funderar på att stödpengarna till eleverna ska finnas i någon slags central fond och fördelas efter behov (det kriterium som finns i dag är att eleven ”riskerar att inte nå målen”). Precis i enlighet med Parkinsons lag har man nämligen inom specialpedagogiken i undersökningar visat att antalet elever som bedöms vara ”i behov av särskilt stöd” bestäms av tillgången på stöd, inte av några objektiva kriterier.

      Jag har skrivit tidigare att jag varit på en skola som hade 6 st specialpedagoger trots att alla elever nådde målen i alla ämnen, och en annan där man inte hade någon specialpedagog trots att 50% av eleverna inte nådde gymnasiebehörighet… Ett par-tre av de sex specialpedagogerna hade antagligen kunnat flyttas från den ena skolan till den andra utan att resultaten hade försämrats i den framgångsrika skolan…

      Det finns redan i dag förordningar om sådana ”centrala fonder” som ska användas för att fördela pengarna efter behov, men det är bara 28% av kommunerna som använder dem och endast 6% av den totala skolbudgeten används för att jämna ut skillnader.

      Se tidigare inlägg med länkar:

      https://christermagister.wordpress.com/2011/05/17/bort-med-b-skolan/

  11. Ping: De som har befogenheterna är de som gjort fel | Jan Lenander – Lärare är bra att ha, blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s