I övrigt har skoldebatten i Sverige de senaste åren handlat mycket om betyg, mätbara mål och katederundervisning. Det är viktiga frågor, men om barn och unga ska kunna ta till sig ny kunskap och utvecklas krävs först och främst att alla känner sig trygga i skolan. Ingen som går till skolan med en klump i magen kan förväntas prestera bra.
Katarina Rosenqvist och Sara Damber (Friends) i artikeln Vad tänker Jan Björklund göra åt mobbningen?
Christermagister 
Det där är väldigt sant Christer. Men jag tycker att en hel del görs åt mobbningen redan genom de nya styrdokumenten.
TRIVSEL I SKOLAN!
Citat: ”men om barn och unga ska kunna ta till sig ny kunskap och utvecklas krävs först och främst att alla känner sig trygga i skolan” (Slut citat)
Helena! Jag tror inte styrdokumentan räcker. Det behövs en mängd åtgärder, de två viktigaste är (1) Samarbete och (2) Individualisering.
Eftersom det finns oklarheter om vad orden betyder, så är samarbete något som tränas in genom att elever får lösa problem i grupp. En elev i gruppen har ansvar för genomförande och resultat. Arbetet som utförts GRANSKAS OCH KRITISERAS I KONSTRUKTIV ANDA! Jag påpekar det för att de flesta lärare inte följer upp ”grupparbeten” som fått dåligt ryckte just av den anledningen. Skolan skall lära elever samarbeta. Det funkar inte om lärarna inte bryr sig!
Samarbete skapar ett beroende inom gruppen. Väljer vi nya ledare var gång, så kommer var och en att tänka: ”Om jag inte ställer upp nu, så kommer de inte att ställa upp när jag skall leda och ansvara”. Elever som har många kamrater som månar om dem blir inte mobbade. Det är de som inte har stöd som råkar illa ut.
Elever med kompisar runt sig är tryggare! Men elever får inte misslyckas. Att gå till skolan varje dag för att misslyckas och så småningom helt tappa kontakten skapar otrygghet. Därför behövs individualisering. Utbildningen skall anpassas till den enskilde elevens förmåga och intresse.
GIVETVIS FÅR DET ALDRIG FINNAS UNDERBETYG ELLER STRECK!
Skolans uppgift är att lära, varje underbetyg visar att skolan grovt misslyckats. ALLA ELEVER MÅSTE FÅ GÅ FRAM I SIN TAKT OCH PÅ SITT SÄTT. Timplaner och årskurser gör barn otrygga eller frusterade. De ställer krav som en del inte klarar, men som är för låga för andra.