I dag hade jag läxhjälp med några elever i år 5. En tjej arbetade med en matteuppgift där hon skulle läsa av en tallinje och sedan arbeta med talen på olika sätt. Hon läste glatt av 1,9 och 3,4 på tallinjen och jag utbrast:
– Wow! Det där gick ju hur lätt som helst! Kommer du ihåg hur svårt du tyckte att det där var för ett par veckor sedan?!
Det gjorde hon och sken som en liten sol när hon insåg sin egen utveckling.
Jag undervisar bara dessa elever en gång i veckan och det gör det lättare att få syn på deras utveckling. Jag vet hur lätt det är att bli ”hemmablind” när man arbetar med samma elever varje dag och uppmanar därför alla pedagoger att göra vad ni kan för att få syn på elevernas utveckling och att förmedla den till dem så ofta ni kan.
Att regelbundet dokumentera elevernas utveckling kan upplevas som mer eller mindre arbetsamt och trots att jag tycker att glada och motiverade elever som i de flesta fall inser att deras slit lönar sig och att lärarens chanser att ytterligare öka inlärningskurvan därmed ökar borde vara nog som motivation så citerar jag Lgr11 (s. 11):
”Läraren ska
• organisera och genomföra arbetet så att eleven
– upplever att kunskap är meningsfull och att den egna kunskapsutvecklingen går framåt,”
Ett bidrag till Skollyftet
Som grädde på moset innebär någon form av regelbunden dokumentation av utvecklingen att materialet till utvecklingssamtalen redan är klart när det är dags!
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skollyftet,
Christermagister 
Trevligt att du gör reklam för skollyftet, funderar du på att göra något eget inlägg också. I det ganska heta debattläget just nu känns skollyftet som en bra mötesplats för olika perspektiv med gemensamt mål kring att se möjligheter för skolan.
skollyftet.se
Jag funderar, men det är lite stressigt just nu…
Lika självklar som viktig fråga du lyfter Christer!
Fördelarna med den stressade tiden i maj när betygen ska sättas är just att man tydligare ser elevernas utveckling i slutet av en kurs och kan förmedla elevens progression. Finns det något bättre än att se hur det glittrar i deras ögon när de inser allt de lärt sig?
Kan inte annat än hålla med, men förvånad över att Ni uppfattar glittret som en sällsynt och värdefull företeelse. Den upplevelsen skall ni ju egentligen möta varje dag… 🙂
Ja, det kan man verkligen tycka! Förhoppningsvis gör de flesta lärare det också, men det som kan vara viktigt att tänka på är att alla elever ska få uppleva lyckan av att göra framsteg. Jag har en känsla av att de elever som det går lite långsamt eller knackigt för mer sällan får vara med om det, trots att det är de som behöver det som mest. Det finns en risk att deras prestationer och framsteg oftare jämförs med klassens genomsnitt eller de nationella målen, vilket gör att de upplever sig som misslyckade i stället.
Det är förstås alltid bra att dokumentera elevens utveckling för en bra formativ bedömning innehåller också att man ser vad eleven har klarat av sedan sist. Sen har vi förstås det här med arbetstiden, vi har verkligen inte mycket tid per elev. Några minutrar varje dag och då måste förstås de också påverka mängden dokumentation vi hinner med.
Jag vill därvid lyfta fram att eleven själv får berätta vad den har åstadkommit och sen själv upptäcka hur mycket eleven lärt sig. Jag tror att den återkopplingen till sig själv tillsammans med läraren är ännu mer värd.
Ja, det är utmärkt. Det finns många sätt att dokumentera på; spara arbeten, fota, filma… Allt behöver inte handla om att läraren sätter sig ner och fyller i ett dokument.