Lärarlösa lektioner utan ledning

I GP finns en ledare där jag håller med om slutsatsen, men inte den inledande beskrivningen:

Det pågår just nu en intensiv diskussion om skolans framtid. En debatt som drogs igång efter att utbildningsminister Jan Björklund (FP) i en artikel i DN skrivit att ”lärarens viktigaste verktyg är att varje lektion undervisa och leda klassen. Därför måste läraren åter ta plats i klassrummet”.

Så var det väl ändå inte? Det som retade upp folk och drog igång debatten var ju hans användande av ordet ”katederundervisning”; ett ord som de flesta förknippar med en typ av undervisning där lärarens uppgift är att stå längst fram i klassrummet och rabbla fakta medan elevernas uppgift är att passivt försöka memorera så mycket av det som sägs som möjligt. En typ av undervisning som leder till ytliga kunskaper som snabbt glöms bort och där man inte tar hänsyn till elevernas olika förkunskaper, förmågor och intressen.

Att lärarens uppgift är att ”undervisa och leda klassen” är det väl ingen i den aktuella debatten som protesterar emot? Hur mycket man än gillar grupparbeten, ”forskning”, ett coachande arbetssätt eller vad man nu väljer att kalla olika metoder så är det väl ingen som tycker att vi ska ha lärarlösa lektioner? Hur mycket hänsyn vi än tar till elevernas olika förkunskaper, förmågor och intressen så är det väl ingen som motsäger att läraren ska leda klassen och eleverna i deras utveckling?

Ytterligare läsning:
– På Skolgranskning har man nu tagit tag i problemet med lärarlösa lektioner.
– I mitt inlägg Barnarbete? finns ett exempel på hur man kan kombinera olika metoder. ..Ingen av dem innebär att läraren lämnar klassrummet eller ledarskapet.
– På sajten Skollyftet försöker man göra precis det som GP vill, lyfta goda exempel.

Länkar till andra bloggar om: , , , , , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

33 kommentarer till Lärarlösa lektioner utan ledning

  1. Morrica skriver:

    Precis så såg det ut för mina ögon också, faktiskt, men sen spann debatten iväg åt ett helt annat håll eftersom debattörer valde att inte se citationstecknen kring ”katederundervisning”, kanske för att det passade bättre in i debattörernas egen agenda, kanske för att det passade bättre in i debattörernas bild av Björklund, kanske för att de inte förstod skillnaden på katederundervisning och ”katederundervisning”. Resultatet blev att fokuset lades helt på begreppet och det Björklund egentligen sagt hamnade djupt inne i skuggan.

    Fast det kanske är så att jag ser det så för att jag har en agenda?

    • ChristerMagister skriver:

      ”Det vette fåglarna…” 🙂

      Det skulle vara intressant att få reda på om någon som engagerat sig i debatten verkligen försvarar lärarlösa lektioner utan ledning, och också om någon (journalist, politiker el dyl) tror att det finns de som försvarar detta…

      Jag skulle tro att man måste leta i ledningen för vissa friskolekoncerner för att hitta någon riktig försvarare, det är i alla fall bara i dessa sammanhang jag har hört talas om ett utbrett arbete med lärarlösa lektioner.

  2. janlenander skriver:

    Det finns många som försvarar att man sopar problemet ”lärarlösa lektioner” under mattan och hittar mängder av sätt att se till så att det inte kommer till ytan.

    • ChristerMagister skriver:

      Vem? Ge mig ett exempel. Jag är uppriktigt nyfiken, för jag har aldrig stött på det (förutom i friskolekoncerner som jag skriver ovan).

      Är det kanske ett gymnasieproblem?

      • janlenander skriver:

        Jag har framför allt stött på grundproblemet på några högstadieskolor och där var själva sopa under mattan taktiken att på olika sätt motsätta sig definitioner av undervisningssätt, kompetenskrav på lärare och uppföljning av skolans resultat.

        Har du verkligen inte läst eller hört talas om några kommunala skolor som genomfört avancerad argumentation mot uppföljning? Har du inte stött på skolor och kommuner som gjort mycket för att dölja vilken oerhört stor andel obehöriga lärare de har? Har du inte stött på skolor som under lång tid låtit bli att göra något åt skolproblem och klasser som inte fungerar?

        • ChristerMagister skriver:

          Aha, du tänker så! Jag tänker att ”lärarlösa lektioner” helt enkelt är lektioner utan lärare, eleverna arbetar själva utan någon vuxen till hands överhuvudtaget (långa beting eller uppgifter som ska redovisas efter lång tid utan kontinuerligt stöd av lärare).

          Men vad har brist på uppföljning och underlåtelse att göra någonting åt klasser som inte fungerar med saken att göra?

          • janlenander skriver:

            Det är ju väldigt lite officiell tid som eleverna inte har någon lärare men jag tror att du måste ha råkat ut för när det blir resultatet av exempelvis sjukskrivningar.

            Vad händer när man sopar problem under mattan, jo de dyker upp i andra former, det är därför de som gör det vill undvika uppföljning av resultat och det är därför de får så svåråtgärdade skolproblem.

          • Morrica skriver:

            Allt, Christermagister, det är själva pudelns kärna – lärare som abdikerar, som står skräckslagna i ett hörn eller gömmer sig bakom sin kateder medan kaos regerar i klassrummet, ”rektorer” som helt saknar lust eller förmåga till pedagogiskt ledarskap utan fokuserar helt på att följa politikers direktiv eller hålla budgeten är verkligheten i kommunala grundskolor, och det är, om jag förstått saken rätt, problemet Björklund avsåg att adressera. Lärarlösare klassrum än ett klassrum där läraren är närvarande men, av vilken orsak det vara månde, inte vågar ta kommandot finns inte.

            Men skolverkligheter som dessa får man inte nämna i en debatt där det ska ”fokuseras på det som fungerar”, där det ska ”lyftas positiva exempel” för att lärare på hyggligt fungerande skolor ska orka gå till jobbet.

            Ursäkta min hårda ton, men debatten kring ”katederundervisning” är ju rent larvig.

  3. Helena Sjöberg skriver:

    Bra skrivet Christer! När jag började jobba som lärare 1994 så vill jag minnas att man ogärna lät elever arbeta ensamma vid lärare frånvaro. Man ringde in vikarier eller hade resurspersoner anställda på skolorna. Där jag arbetar idag, på gymnasiet, så sätts nästan alltid eleverna i eget arbete vid lärares korttidsfrånvaro, vilket självklart varken är bra för eleverna eller den enskilde läraren. Hur många är vi inte som legat febriga eller magsjuka men ändå, i vetskap om att vikarie inte finns att tillgå, mejlat uppgifter eller instruktioner till eleverna att arbeta självständigt med utan någon som leder lektionen?
    Självklart försämras måluppfyllelsen när när så många lektioner idag sker utan lärare.
    /Helena

  4. ChristerMagister skriver:

    På de grundskolor jag har jobbat har det varit otänkbart att lämna elever ensamma av pedagogiska skäl eller på grund av sjukdom. Visst har det hänt ibland att lektioner på högstadiet blivit inställda pga sjukdom, men det har varit undantag, ”olycksfall i arbetet”.

    Jag uppfattar det som att Björklund debatterar mot ett arbetssätt, en pedagogik, som går ut på att eleverna ägnar sig åt eget arbete utan ledning och det är detta jag bara hört talas om inom vissa friskolekoncerner. Om det inte var så skulle han ju vända sig mot skolledningen och kommunernas ekonomi eller administration, inte mot ett pedagogiskt arbetssätt. Se även skolverkets ”orsaker till sjunkande resultat” där det är en pedagogik av att låta eleverna arbeta ensamma man vänder sig emot, inte ”olycksfall i arbetet”.

    • Morrica skriver:

      Det är glädjande att du aldrig upplevt detta, Christer. På andra skolor har man andra erfarenheter, och det gäller såväl kommunala högstadieskolor som kommunala gymnasieskolor.

      Hörde du Björklunds ”debatt” mot LFs ordförande på P1 strax efter debattartikeln? Jag hittar inte länken just nu, men där talade han om hur han menat, och i den debatten höll LFs ordförande med honom, trots att hon efter det tycks ha skiftat åsikt.

      • ChristerMagister skriver:

        Jag hörde inte debatten, men det är ju det jag är ute efter att säga, att alla egentligen är överens om att det inte är bra med lärarlösa lektioner utan ledning. Att sedan Björklund blandade in ordet ”katederundervisning” har nog mer att göra med att han inte har tillräcklig pedagogisk insikt för att inse att det finns andra former av undervisning som ändå innebär att läraren ”är närvarande” både i klassrummet och i lärprocessen.

        • Morrica skriver:

          Det är ju inte Björklund som delar ut pengarna till skolan, som har makt över huruvida det finns budgetutrymme för korttidsvikarier eller inte. Är SKL också överens?

          • ChristerMagister skriver:

            Men den dimensionen har jag inte uppfattat från Björklunds håll i den här debatten. Då hade han ju som sagt vänt sig direkt till kommunerna i stället. Jag uppfattar att det är ett medvetet pedagogiskt arbetssätt han vänder sig mot. Se Trofinios kommentarer nedan.

            • Morrica skriver:

              Jag funderade snarare på vilka du inkluderade i begreppet ”alla”, men ser nu att jag borde formulerat mig annorlunda.

              • ChristerMagister skriver:

                Jag tror inte ens att SKL skulle rekommendera detta ur pedagogisk synvinkel, men de har ju en ekonomisk agenda. Det är väl det som är det viktiga här, att särskilja pedagogiken från de ekonomiska faktorerna och ”olycksfall i arbetet”. Annars debatterar vi ju helt fel saker med fel personer på fel sätt…

              • Morrica skriver:

                Har SKL överhuvudtaget en pedagogisk synvinkel?

    • Trofinios skriver:

      Vad Björklund bland annat vänder sig mot är ett arbetssätt som går ut på att läraren låter eleven få ta väldigt stort ansvar sin kunskapsutveckling. Björklund menar att alla elever inte kan axla detta ansvar, och att det har varit till nackdel för pojkarna i skolan, i synnerhet för dem som kommer från icke-akademiska hem, vilket också har visats i undersökningar.

      Det handlar alltså om ett arbetssätt där eleven får få instruktioner och sedan själv förväntas ansvara för sin kunskapsutveckling utifrån instruktionerna. Lärarens roll blir mer av handledande karaktär, där i vissa fall eleverna själv ta initiativ till att rådfråga läraren, inte att läraren noggrant ”övervakar” processen och ser till att eleven hela tiden rör sig framåt.

      Ett tillspetsat exempel: ”Tills imorgon vill jag att ni skriver två sidor om X, utifrån frågeställningen Y, ni ska använda minst två källor. Ni ansvarar själv för littertursökning. Sätt igång, har ni några frågor så finns jag på mitt arbetsrum.”

      • Trofinios skriver:

        Och i matematik är givetvis exemplet räkning på egen hand i matteboken.

        Från Björklunds artikel:

        Skolinspektionen riktade i årets granskning kritik mot att enskilt arbete dominerar under mattelektionerna på gymnasiet och Skolverket konstaterar ”en problematik med att eleverna lämnas att på egen hand söka information eller dra slutsatser” och att ”eleverna behöver mer lärarstöd för detta än de faktiskt får”.
        /…/
        Det är lätt att förstå att denna förändrade lärarroll kan fungera olika för olika elever. Om eleven ska ta mer eget ansvar för planering och kunskapsinhämtning kommer detta naturligtvis att gynna elever som är mogna att ta ett stort eget ansvar, eller har föräldrar som engagerar sig och pushar eleverna. Den aktiva skolan, den aktiva läraren, har ju i grunden en kompensatorisk roll, att jämna ut skillnader som finns mellan elever med olika förutsättningar. Det var därför som liberaler en gång införde den obligatoriska skolan.

        När lärarens roll kringskärs, när eleverna ska ta allt större eget ansvar, så ger skillnader i personlig mognad och social bakgrund större effekt i skolresultaten. Bristen på undervisning drabbar sannolikt alla elever. Men eftersom pojkar generellt sett mognar senare än flickor, och eftersom pojkarnas sociala koder i hög grad är ”anti-plugg” blir allt tal om ”elevernas eget ansvar” i själva verket en fälla för pojkar från hem utan studietradition, en fälla för arbetarpojkar.

        http://www.dn.se/debatt/dags-for-lararen-att-ater-ta-plats-i-skolans-kateder

        • ChristerMagister skriver:

          Precis så har jag också uppfattat saken, och om man fokuserar på det och struntar i det olyckliga ordvalet ”katederundervisning” så tror jag att de flesta lärare håller med.

    • Jan Lenander skriver:

      Jag har tagit emot elever på gymnasiet som hade arbetet i de gröna, blå och orange böckerna under hela sin högstadietid. Vi kom på att flera av eleverna och åtminstone en obehörig lärare inte hade insett att de blå böckerna handlade om fysik och skulle omfatta ungefär en tredjedel utan han trodde att de var något slags överkurs. De var helt nya inför demo-experiment, genomgångar och uträkningar ….. eget arbete 3 år NO.

      • ChristerMagister skriver:

        Ja, ”följa-boken-slaviskt-pedagogik” är alltför vanligt, särskilt inom MA/NO säger mig mina fördomar, men det skulle jag snarare kategorisera under ”katederundervisning” än ”eget arbete”. Det känns ändå som att vi (de flesta som debatterar) är hyggligt överens om vad som är tokigt och vi måste nog inse att det just nu inte finns något ord vi kan använda som inte någon kommer att missförstå. Vi måste bli bättre på att förklara vad vi egentligen menar innan vi skenar iväg…

        • Morrica skriver:

          Va? Hur får du in det i begreppet ”katederundervisning”? Jag förstår inte alls hur du tänker här, vill du vara snäll och förklara?

          • ChristerMagister skriver:

            Jag vet ju inte vilka böcker Jan skriver om, men de som slaviskt håller sig till en lärobok tycker jag brukar vara de som också kör katederundervisning på det sättet som jag beskriver i inlägget; de läser i stort sett utantill i boken under lektionerna och låter eleverna memorera så mycket som möjligt. Provet brukar bestå av faktafrågor där svaren går att hitta ordagrant i läroboken.

            • Morrica skriver:

              Vilket ju inte alls är vad Björklund skrev om i artikeln, och förmodligen orsaken till att han skrev ”katederundervisning” istf katederundervisning. Björklund skrev mycket tydligt att det där med att läsa innantill ur boken och sen låta eleverna jobba själva utifrån bokens exempel inte duger: ” Lärarledd undervisning handlar inte bara om att läraren ska gå igenom stoffet, förklara, instruera och repetera utan också att läraren har en aktiv dialog med eleverna i helklass där man vänder och vrider på frågeställningar och problem”

              Om vi ska komma någonstans alls i den här debatten måste vi börja bemöta vad folk faktiskt säger, inte vad vi vill att de ska säga för att det ska passa in i vår retorik, eller vår bild av personen, eller något annat lättviktigt.

              • ChristerMagister skriver:

                Jag vet inte riktigt om du debatterar mot mig eller mot ”osynliga” läsare nu Morrica, men jag tycker att vi säger precis samma sak; att Björklund använde ordet ”katederundervisning” var olyckligt eftersom de flesta tolkar det på annat sätt än han avsåg, men om vi granskar hur han förtydligar sig så håller de flesta debattörer med i kärnbudskapet.

              • Morrica skriver:

                Jag debatterar inte överhuvudtaget, jag definierar för att kunna fortsätta debattera på ett meningsfullt sätt. Oavsett om ‘de flesta debattörer håller med om kärnbudskapet’ eller inte så väljer en högljudd skara att bortse från detta och istället gapa vidare om katederundervisning, Caligula och annat trams, synbarligen mer intresserade av att svartmåla en minister man hyser agg mot än av att åstadkomma en svensk skola där lägstanivån ligger på minst acceptabel, och helst högre ändå.

        • janlenander skriver:

          Den bokserie jag nämner skulle väl snarast kunna beskrivas som en rest från så kallad ”programmerad undervisning” där elevernas skulle kunna arbeta själv i egen takt. Eleverna ägnar sig helt och hållet åt eget arbete lektion efter lektion. När k-ordet ska innefatta även detta så blir ordet så urvattnat att jag undrar varför någon skulle vilja använda det. Det blir då lika specifikt som ”dålig undervisning”.

  5. Göran Tullberg skriver:

    Christer!

    ”Det finns mer mellan himmel och jord Horatius”. Även om jag i stort håller med dig, så finns det sådant som ”korrespondansundervisning” och ”studiebesök med rapportskrivning” och en del andra undervisningsformer där läraren kan sitta hundra eller tusen mil bort, medan elever arbetar självständigt.

    Är läxor ett exempel på att elever arbetar självständigt utan att läraren är närvarande? Ibland är det väl så. Jag hade sommarkurs i ”Organisk Syntesteknik” via datorkontakt. Det gick bra för 9 av 11 som tog kursen (frivilligt). Två tröttnade.

    Jag har skickat ut elever i ”Miljöskyddsteknik” en vecka till industriers avdelningar för miljöskydd med uppgift att senare redovisa verkligheten på olika industrier. Det var lika effektivt som om jag katederundervisat – eller bättre än så.

    När jag berättade att jag satt på mitt kontor medan mina elever labbade självständigt förfärades lärare från låg- och mellan-stadiet, men så går det till i yrkesutbildning. Läraren finns till hands och har fönster så att han ser vad som sker, men han sitter i ett annat rum. Han stör inte sina elever när de klarar sig själva.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s