Facklig huggsexa

Bildlänk

Artikeln i DN handlar inte om lärarförbunden, men rubriken påminner mig om gårdagens irritation. I går kväll när jag skummade tidningar, bloggar och twitterflöden så steg ilskan över tjaffset mellan de båda lärarförbunden återigen till ytan. Konflikter som är flera decenier gamla tycks vara lika infekterade i dag. Positionerna är låsta och tonläget mellan olika företrädare i debatten hänsynslöst. Vissa fackligt engagerade personer tycks lägga mer kraft på att kritisera det andra förbundet än på att försöka förbättra arbetssituationen för medlemmarna. Som Mats skriver: ”De här myterna kanske fungerar entusiasmerande i den inre kretsen, men för oss utanför blir det upphetsade tonläget besvärande.” Jag har svårt att se att någon annan än arbetsgivaren tjänar på det.

När jag började på lärarhögskolan i början av 90-talet tyckte jag att alla ”värvningmutor” som förbunden lockade mig med verkade vara ett oerhört slöseri med medlemmarnas pengar och gick därför inte med i facket överhuvudtaget på många år. ”Varför har vi två lärarförbund?”, tänkte jag. Den fortsatta uppdelningen och pajkastning som sker får mig att överväga att säga upp mitt medlemskap igen.

Läs även Helena von Schantz i Newsmill: Kriget om skolan.

Länkar till andra bloggar om:, , , , , , , ,

Annonser

Om ChristerMagister

Bloggande lärare med fotointresse.
Det här inlägget postades i Debatt och politik, skolpolitik och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Facklig huggsexa

  1. janlenander skriver:

    Jag förstår inte varför ett naturligt behov hos lärare att definiera sin yrkesidentitet tydligare ska vara så kontroversiell så att många medlemmar i Lärarförbundet ska gå i taket när man hävdar att det är en annan kompetens och andra undervisningsmetoder som behövs som ämneslärare än som förskollärare. I det framtida samhället kommer stora kollektiv med likformiga kuggar a la industrisamhället inte ha en chans att hävda sig så alla fackföreningar borde stimulera medlemmarnas profilering.

    Det känns som att den nu uppblossade konflikten handlar mer om en aktuell fråga kring yrkesidentitet än om kommunaliseringen.

    • ChristerMagister skriver:

      Jag har alltid stängt öronen när den där diskussionen kommer upp eftersom jag inte kan se hur den är relevant i arbetstagarens förhållande till arbetsgivaren (oavsett yrkesidentitet och kompetens).

      Att lärare inom olika områden har en tydlig yrkesidentitet och olika kompetens och undervisningsmetoder betyder väl inte att de inte kan dela fackförbund?

      • Jan Lenander skriver:

        Zarembas 4:e artikel tar upp en hel del försök att definiera ämneslärares undervisning utifrån tankemodeller med oerhört lite behov ämneskompetens. Den tar upp striden kring orden ämneslärare använder för att definiera sitt yrke. Den tar upp frälsningslärorna kring coaching och handledning som velat tona ner det nödvändiga ledarskapet. För många ämneslärare var det oerhört skönt att äntligen få läsa vilken hårdhänt behandling vår yrkesroll varit utsatt för. Det är förvånande att Lärarförbundet inte kan titta mer på de här sidorna av Zarembas artikel. Dessa saker skulle kunna vara oerhört avgörande för att tydliggöra ämneslärares yrkesidentitet och göra oss mer skyddade mot de som ska in och peta i vårt hur.

        Det är klart att alla lärare kan tillhöra samma förbund men då är det viktigt att detta förbund inte glömmer en grupp som de säger sig representera. Det kan bli mycket olyckligt om obehöriga lärare och lärare på andra stadier har mer att säga till om på högstadiet en ämneslärarna själva.

        • ChristerMagister skriver:

          Visst är det viktigt att ingen grupp blir bortglömd, men så måste man ju tänka även om vi skulle dela upp oss ytterligare ett antal gånger.

          Jag är nog för dåligt insatt i den fackliga verksamheten för att förstå konflikten… Vad har facket överhuvudtaget med arbetssättet att göra? Eller med kompetensen? Din yrkesidentitet skapar du väl tillsammans med arbetsgivaren på arbetsplatsen, inte under ett fackmöte, och på samma sätt är det väl inför arbetsgivaren du behöver hävda din kompetens och inte inom facket?

          • janlenander skriver:

            Jag återberättar en serie episoder. Det var en högstadieskola med 90 LR medlemmar. Vid MBL om olika förändringar i arbetssätt så upprepades egentligen samma sak. Rektorn gick på LF representantens förslag och körde över 90% medarbetarna om och om igen. Här handlade det om vilka arbetsuppgifter som skulle ingå i uppdragen, vilka ämnesgrupper som skulle få tid i schemat, läromedel,arbetsplatser och vilka datorinköp som skulle göras till medarbetarna.

            En rektor med förskollärarbakgrund som inte vet något om förutsättningarna för ämneslärares arbete pekar med hela handen och använder en minoritet av medlemmarna som en murbräcka för mycket tveksamma förändringar. Det här med snabba beslut om usla lösningar kring läromedel har jag mött så att jag kände hur det hettade i ansiktet när jag läste om containern, rektorerna och Tolvåkersskolan. Ibland kan vi verkligen behöva försvara vilken kompetens vi har och vårt hur mot någon som inte styr med snäll hand.

            • Mats skriver:

              De här berättelserna återkommer i olika variationer. De onda och inkompetenta förskollärarna har tvingat de goda och kompetenta ämneslärarna till saker med fackets goda minne.

              Jag gissar att det handlar om sådant som tematiskt arbete och arbetslagsträffar?

              Till sist är det arbetsgivaren som leder och fördelar arbetet. De här dolkstötslegenderna blir bara pinsamma när de upphöjs till allmänna sanningar.

              Så här skrev jag:
              arrikader eller skyttegravar? Jag vet inte.

              För mig är den här retoriken om skott eller knivar i ryggen obehaglig och jag associerar i hög grad till mellankrigstidens Tyskland:
              http://sv.wikipedia.org/wiki/Dolkst%C3%B6tslegenden

              I LR:s våta dröm ska ett förrått och förnedrat folk (jag höll på att skriva herrefolk) på domens dag (för SKL) återupprättas och inta sin rättmätiga och upphöjda plats (bakom katedern) vid sin fader (statens) sida.

              De här myterna kanske fungerar entusiasmerande i den inre kretsen, men för oss utanför blir det upphetsade tonläget besvärande.

            • ChristerMagister skriver:

              Jag förstår frustrationen över sådant Jan, men jag ser snarare en berättelse om en inkompetent och svag ledare och starka informella ledare än om något som skulle vara ideologiskt knutet till ett visst förbund. Att skolans ledning är kompetent är huvudmannens ansvar, det är väl ingenting som facket kan ta ansvar för eller hänsyn till? Jag menar, skyll detta på huvudmannen i stället för på en förening som gör vad de tror är rätt för sina medlemmar… Är inte själva roten till det här problemet snarast att yrkesgrupperna var uppdelade i olika förbund på skolan? Om en uppdelning av yrkesgrupper i olika fack är nödvändig så ska väl ändå uppdelningen vara total? I dag kan ju de flesta grupper vara med i vilket fackförbund som helst, vilket tycks innebära en ännu större risk för att någon blir förbisedd… och för att problemet i ditt exempel inte skulle ha uppstått så borde ju yrkesgrupperna haft olika arbetsgivare också…

            • janlenander skriver:

              Inkompetent och svag huvudman som skaffar sig dåliga rektorer hela vägen ner. Något som bör kritiseras och åtgärdas men inte borde få LF att gå i taket. Det är dessutom inget ställningstagande till statligt/kommunalt utan bara krav på bättre huvudman.

  2. Maths skriver:

    Jag kan också känna en viss frustration över pajkastningar och fundera över vad de syftar till. Likaså kan, när jag ser fackens agerande, jag fundera över om facken själva vet vilken vilken uppgift dom har.

    Likaså är det klart att förskollärare och ämneslärare har olika förutsättningar. Ändå finns de inom samma fackförbund. Hur löser man det? Och om man undandtar att LF lär ha även icke-behöringa (vad nu det är, om det stämmer) medlemmar, så skulle man kunna slå ihop LF och LR. Om man trots denna spridning kan se till varje grupps intressen. För jag ser inte den motsättningen. Men en del människor trivs i motsättningarnas luft.

    En liten notering kring Jans det nödvändiga ledarskapet. Det gäller även dagis (aka förskolan). Vuxenheten och ledarskapet har nästan helt försvunnit från verksamheten. Enligt en viss antiintellektuell luddfilosofi (jag använder inte flumfilosofi här 😉 ), så ska väl vuxna ledare inte finnas på en dagisavdelning. Men som en av tre vuxna på en avdelning med 15 – 20 barn måste tvingas jag utöva ett ledarskap för att inte avdelningen ska bli ett kaos.

    • janlenander skriver:

      Zarembas artiklar har i stort sett enbart tagits emot på ett positivt sätt av ämneslärare och jag har väldigt lite förståelse fö de LF företrädare som kritiserar dem. De innebär en fantastisk möjlighet att ställa krav på en dålig arbetsgivare. Samma arbetsgivare misslyckas också med ledarskapet för förskollärare. Jag hoppas LFs ledning snart sätter ner foten och kämpar för alla lärare.

      • Maths skriver:

        Arbetsgivaren är kommunen och det enda man kan göra där är att rösta vid nästa val. Om det nu finns något alternativ. Som arbetstagare kan jag inte ställa krav alls. Jag har fått höra att jag arbetar i en politisk organisation och det är bara att gilla läget.

        • janlenander skriver:

          Kommunerna är beroende av media och med rätt spelade kort lägger de pengarna på skolan istället för ishallar och Turning torso. Deras snack om positiv attityd ska vi strunta i, det ger inga pengar till oss. De har försökt belöna inkompetenta smilfinkar men det ger inga bra elevresultat.

  3. Ellen van Lokhorst skriver:

    Håller med om att pajkastningen definitivt inte gynnar oss lärare och för dem som följer oss utifrån måste den te sig ganska löjlig. Precis som man inom andra fackförbund samlar en mängd olika yrkesgrupper borde vi lärare kunna göra detsamma. Jag skulle inte tro att det finns någon lärare som menar att det krävs samma kunskaper för att arbeta på en förskola som att arbeta som mattelärare på gymnasiet, eller att arbeta med att lära elever att spela klarinett på en kulturskola vilket jag gör. För mig ligger det viktiga i värderingen av de olika yrkesgrupperna inom lärarkåren, vi gör alla ett viktigt jobb och det ska vi tillsammans visa och argumentera för. Att bråka om vem som har ett viktigare jobb än någon annan är ganska tramsigt tycker jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s